Adventskalender – lucka 18

Nu har vi nått det femte steget på utbildningsskalan: Rakriktning

Kortfattat kan man förklara det med att hästen ska arbeta liksidigt, och skjuta på jämnt med båda bakbenenHästen ska spåra, dvs bakbenen ska följa i frambenens spår. Personligen tycker jag att detta borde vara högre upp på utbildningsskalan, eftersom det påverkar hästens balans väldigt mycket. Egentligen jobbar man ju med detta även i steget med lösgjordhet och kontakt – en häst som går med jämn kontakt är ju oftast någorlunda liksidig.

Hur som helst. Finliret med att rakrikta hästen med ”större exakthet” kanske inte går att göra förrän hästen är lite mer grundstark. Man får också passa sig för att ha alltför stark ”inramning” på en yngre / mer outbildad häst då det kan skapa viss spänning, och då behöver man tillåta att bakbenen kanske inte spårar till 100% då det kommer bli för tungt.

Syftet med att rakrikta hästen är förstås för att undvika snedbelastning och skador, och en rak häst är också mer lättriden och bekväm då den kommer att bära dig jämnare på sin rygg. När hästen är rak släpper den också igenom hjälpgivningen bättre. Viktigt att förstå är att hästen ska vara rakriktad även på böjt spår! Rakriktad är alltså inte samma sak som att rida rakt fram, utan det är samma sak som att rida hästen liksidigt, balanserat och att den spårar – vilket den ska göra även på volten.

En häst som är sned skjuter oftast ut ena bogen och det motsatta bakbenet. T.ex. skjuter ut vänster bog och flyttar in höger bak. Som ryttare kan man ofta uppleva höger varv som lättare då hästen gärna förböjer sig i detta varv. Det är lätt att bli sugen på att korrigera genom att flytta tillbaka höger bak, men grundprincipen för rakriktning är att kontrollera bogarna och i detta exempel då rida bogen in till höger – dvs flytta framdelen till bakdelens spår. Om du försöker kontrollera bakdelen är det lätt att det bara blir vingligt.

”Tyvärr” är det ofta inte så enkelt som det står i boken.  Hästar kan ju även lägga nacken snett, och luta åt olika håll, så mallen i boken är väl kanske en liten förenkling. Om man nu ändå ska försöka att inte krångla till det för mycket så fokusera på att känna var bakbenen befinner sig – titta i spegeln – och lär dig kontrollera bogarna. Att rida innanför spåret är en bra början och väldigt avslöjande!

I nästa inlägg kommer jag att fokusera på rakriktning hos ryttaren.

Lycka till!

Att rakrikta hästen kräver att vi själva jobbar med vår egen rakriktning!

Adventskalender – lucka 17

Den här övningen publicerade jag för bara några veckor sedan, men det här är en perfekt övning för att hjälpa hästen att hitta mer schwung.

Tempoväxlingar och övergångar
är det som bygger styrka för att kunna utveckla mer scwung och uttryck i steget. Här kombineras tempoväxlingar och öppna, som kommer att ge mer styrka i hästens bakdel och på köpet gymnastik för att hästen ska kunna ”fjädra” mer i sina ledgångar.

Övningen rids på fyrkanten, och rids i trav eller galopp för att hitta mer schwung. Om du / din häst inte är redo för det kan övningen ridas i skritt också.

Förutsättningar för att genomföra detta är att du kan rida en stabil öppna (eller bogen in) och att du kan reglera tempot, dvs ändra steglängden, på din häst.

På ena långsidan börjar du med att rida öppna tills det kommer till mitten av långsidan. Där rätar du ut hästen genom att föra framdelen tillbaka ut på spåret. När hästen är rak ökar du tempot, alltså länger steget, resten av långsidan. Innan hörnet / på kortsidan behöver du samla upp igen.

På nästa långsida gör du tvärtom, dvs du ökar tempot halva långsidan, för att därefter rida öppna resten av långsidan.

Syftet är att få en bättre ökning / längning ur öppnan i och med att en öppna ska föra över mer vikt till hästens bakben. Om öppnan görs rätt så kan man utnyttja lite av kraften ur hästens bakben i öppnan till att få en bättre ökning och även mer schwng. På samma sätt ska öppnan hjälpa till att samla hästen efter ökningen och automatiskt ”bromsa upp” hästen. Förhoppningsvis hjälper det också ryttaren att fokusera mer på bakben, balans och bärighet och att undvika att bromsa med tyglarna. Tänk på att hästen ska röra sig med energi / schwung / elasticitet även när du minskar! Ofta är detta svårare för både häst och ryttare än att öka. 😉

Övningen lämpar sig för 20 x 60 ridhus. I ett mindre ridhus blir det svårt att hinna med detta på en långsida. Öka steglängden utifrån din hästs utbildningsnivå och styrka.

Lycka till!

Adventskalender – lucka 16

Fjärde steget på utbildningsskalan som jag skrev om är schwung. Det är, som jag skrev, lite svårt att öva på separat, men ett bra sätt att stärka upp hästen på, samt även ge ryttaren en känsla för schwung, är upphöjda travbommar.

Upphöjda bommar går att använda på både rakt och böjt spår. På böjt spår blir det lite mer krävande för hästen. Oavsett är det ingen övning man ska nöta med för länge.
Jag värmer alltid upp med bommar på marken först, och sedan höjer jag upp varannan bom på höger ände och varannan på vänster – det blir lite snällare än att höja i båda ändarna. Det går att använda hinderstöd eller ”sockerbitar” / block för att höja bommen.

Jag brukar nöja mig med 4 bommar, men om hästen är tränad kan du ha fler.
Bommarna gör att hästen behöver engagera sig mer, lyfta på benen och också aktivera sin core / rygg vilket brukar ge ett lite mer ”uttrycksfullt” steg. Jag tycker att det är viktigt att lösgjordhet och kontakt bibehålls och att ryttaren följer med något i rörelsen. Många ryttare hamnar i bakvikt över bommar (särskilt upphöjda), vilket gör att hästen sänker ryggen och steget förkortas / rytmen störs.

Om du inte vill öva uppsuttet kan du longera eller tömköra över bommarna.

Lycka till!

Adventkalender – lucka 15

Nu har vi kommit till steg 4 på utbildningsskalan, som är schwung.

Schwung skulle också kunna kallas spänst om man vill förklara på ett annat sätt.
I skritt visar hästen ingen schwung pga att det inte finns något svävmoment i skritt, utan man pratar bara om schwung i trav och galopp. Hästen kan röra sig med mer schwung när de tre första stegen på utbildningsskalan fungerar och blir lite av en ”produkt” av en lösgjord häst som arbetar genom ryggen och fram till handen med bibehållen kontakt och en god takt / rytm.

När hästen blir starkare och kan skjuta på mer bakifrån utan att hamna i framvikt så brukar schwunget komma lite ”på köpet” men du kan också aktivt arbeta med övergångar och tempoväxlingar för att få bättre schwung. Jag tänkte återkomma med ett par övningar med fokus på just schwung, men egentligen tycker jag inte att detta är något man övar ”separat” på, utan hästen brukar börja röra sig med mer schwung när den är ”redo”.

Personligen tycker jag inte att det går att rida med schwung förrän hästen är rakriktad, och jag hade gärna sett steget med rakriktning tidigare på utbildningsskalan!

Att rida i snö brukar ge en viss känsla av schwung när hästen automatiskt behöver bli mer aktiv och engagerad genom att lyfta lite mer på benen. Det kanske är därför det är extra kul att rida i snö. 😉

Adventskalender – lucka14

Här är ett inlägg om steg 3 på utbildningsskalan, som handlar om kontakt, ifall ni missade det. I förra inlägget låg fokus på ryttarens hand och nu tänkte jag skriva mer om hästen och att kunna ändra på kontakten och stödet.

Som jag tidigare har nämnt så kan kontakten variera under ridpasset, och är olika beroende på önskad form. Målet är att medvetet kunna ändra på formen, att rida hästen med en längre / lägre form eller en kortare / högre form. Känslan ska vara att hästen söker ryttarens hand och ”suger mot bettet” och det kontrollerar man genom att länga hästens överlinje.

I skritt ska formen alltid längas när man rider ökad skritt. Här vill vi se längre steg, ett ökat övertramp, och även en längre hals. Detta visas från LA och uppåt. I LB finns det numera i några program ett moment där man rider mellanskritt men med längre form, här behöver alltså inte steget bli längre men man ska kunna visa att hästen är avslappnad.

I några av programmen från LA-MsvB finns det ett moment där man ska länga hästens form i trav. Här vill man se att hästen söker sig framåt / nedåt med bibehållen kontakt. Takten och tempot ska bibehållas, och detta visar att hästen går i egen balans.

Tänk på att när du ska korta formen igen är det viktigt att inte ”dra ihop” hästens hals, utan detta ska ske mjukt. Halsens längd kommer att vara olika i en lägre form än i en högre, men om du tycker att det är svårt att ”korta” formen kan det hjälpa att tänka att du ska ”få upp” formen istället för att motverka att det blir spänt. Observera att även manke och rygg måste upp – det är inte bara hals och nacke.

Det finns även något som kallas överstrykning och som ingår i några av programmen LA-Msv. Ibland är det endast överstrykning med innerhanden och ibland med båda. I det momentet ska man föra fram handen / händerna mot hästens mun längs med mankammen. I det här fallet ska tygeln glappa och man vill se att hästen fortfarande går kvar i samma form, alltså inte hänger i ryttarens hand, utan att den är självbärig.

Öva på att kunna ändra på kontakten under ridpasset! Försök att bli medveten om att ha en jämn kontakt. Att glappa med tygeln är inte att vara mjuk i handen utan ger en orolig mun.

Lycka till!

Adventskalender – lucka 13

I den här luckan tänkte jag fokusera mest på ryttaren och ryttarens kontakt med hästens mun, vilket naturligt lägger fokus på ryttarens hand. Jag vill dock understryka att det är svårt att rida med bra kontakt ifall hästen inte bjuder framåt eller ryttaren sitter obalanserat, så kontakten i handen blir snarare ett ”kvitto” på hästens bjudning och lösgjordhet.

Under hösten lade jag upp flera inlägg kring detta, så jag kommer faktiskt bara länka till dessa inlägg på nytt, ifall du har missat dem. Det första inlägget är väldigt ingående och det hittar du här. Det handlar om en korrekt handställning, och att bli medveten om vad du gör med handen i olika gångarter!

Här hittar du min favoritövning som jag har lagt upp flera gånger förut. En ”quick-fix” för ryttaren att hitta en mer stabil hand. Hästarna brukar bli väldigt nöjda när jag gör detta på lektionerna. 😉

Och slutligen – ett inlägg med alla olika tygelhjälper.

Lycka till!

Adventskalender – lucka 12

Nu har vi kommit till steg 3 på utbildningsskalan, vilket är kontakt.

Kontakten kan man även kalla stöd, men jag tycker att stöd låter lite ”hårt”. Vi vill att hästen ska söka kontakt med bettet, men den ska inte stödja sig eller hänga på handen, så kontakt är ett bättre ord tycker jag. En ärlig kontakt kan inte uppnås om hästen inte är lösgjord (steg 2).

Hur mycket kontakt vi vill ha kan vara individuellt, både för häst och ryttare. Det kan även variera under ridpasset. Faktorer som påverkar är hästens exteriör, temperament och utbildningsståndpunkt. En häst som inte riktigt är självbärig ännu kan antingen lägga sig för hårt på handen, eller ”knäppa av” och ta för lite kontakt. Det viktiga tror jag är att fokusera på att få ett jämnt stöd på båda tyglarna, och det uppnår vi om båda bakbenen arbetar lika mycket framåt. Hästen ska ridas fram till handen, ryttaren ska erbjuda kontakt, inte ”ta” kontakt framifrån och bakåt. Detta kan vara extra svårt på en häst som blir ”tom” i handen – där vill ryttaren ofta korta halsen mer för att få stöd, istället för att rida framåt.

Att få en bra kontakt hänger också ihop med en korrekt handställning. Handen ska vara sluten runt tygeln med tummen som högsta punkt. Armbågen ska vara böjd, med överarmen mjukt intill ryttarens kropp. Många vill öppna handen för att vara ”mjuka”, men det resulterar tyvärr i att man snarare blir stel i handen. För raka armar ger samma resultat. En bra hand hänger också ihop med en ryttare i god, egen balans.

För hästens del så gäller det att lära sig att gå fram till en bra kontakt och ”våga” ta stöd på bettet. För att lära en yngre / outbildad häst detta krävs det en ryttare med en skolad hand. Nästa inlägg kommer handla mer om ryttarens hand.

Här tycker jag att Grodan går med en ganska fin kontakt, och det är en tydlig, rak linje från min arm till bettet genom tygeln. Hon har generellt svårt att komma fram med nosen ordentligt och kryper gärna ihop i formen, vilket gör det ganska svårt ibland.

Soya har av naturen lättare att komma fram med nosen. Dock tycker jag att det är viktigt att titta på helheten och inte bara var hästen har nacke / nos, utan hur den rör sig igenom kroppen, är den balanserad etc. Vissa hästar går med en trevlig kontakt även om de har formen lite bakom lod, andra hästar kanske ”ser bra ut i formen” men känns ändå spända etc. Det absolut svåraste tycker jag är hästar som hamnar bakom lod, krullar ihop sig och helt släpper stödet där. De går inte riktigt att påverka och måste ridas bättre fram till handen.

Adventskalender – lucka 11

Här kommer en övning med bommar där fokus är lösgjordhet, men vi kommer faktiskt få in många fler moment än så:

Takt – med hjälp av bommarna.
Tempo – bommar på olika avstånd ( se lucka 3)
Lösgjordhet – hästarna jobbar med ryggen med hjälp av bommarna.
Lydnad – det blir flera övergångar i övningen. (se lucka 5 och galoppfattning i lucka 6)

Lägg 3-5 bommar på båda diagonalerna. På den ena diagonalen med lite längre avstånd, på den andra diagonalen lite kortare. Detta för att öva på att ändra steglängden. I övningen vänder man snett igenom och över bommarna, sedan följer man fyrkanten och gör en galoppfattning på långsidan på väg tillbaka. Likadant från andra hållet med diagonal i trav och galopp på långsidan. Du vänder alltså snett igenom – långsida – snett igenom – långsida. ”Enkel” övning som man kan rida varv efter varv – men ändå många moment att hålla reda på vilket är bra för ryttarens snabbhet och för hästens lydnad och uppmärksamhet.

Bommar på böjt spår är också toppen för att jobba med lösgjordheten. Använd din fantasi, men kom ihåg att sluta innan hästen blir för trött – bommar kan vara ganska krävande om man arbetar för länge i en övning. Kom ihåg paus och vila!

Lycka till!

Adventskalender – lucka 10

I dagens lucka får du en genomgång och repetition av skänkelvikning – en av våra mest använda övningar för att lösgöra hästen skulle jag nog säga.

Det går att rida skänkelvikning både på diagonaler, och på långsidan – med framdelen innanför spåret, eller med framdelen kvar på spåret.

I en skänkelvikning ska hästen vara rak i kroppenställd från rörelseriktningen, och den korsar både fram- och bakbenen. Många ryttare är så fokuserade på att flytta bakdelen att de missar att frambenen ska korsas, och så går bakdelen före i värsta fall, vilket både är felaktigt men också gör att du får sämre bjudning.

Om du rider på en diagonal ska hästens kropp i princip vara parallell mot långsidan du rider mot. Hästens panna ska vara riktad rakt fram mot kortsidan. Det yttre benparet ska röra sig mer framåt än åt sidan – därför är det viktigt med ytterhjälperna! Om man tappar bort sig i skänkelvikningen är det ofta bra att lägga in ett ”trappsteg” där man rider rakt fram en liten bit för att få tag på yttersidan, samt hitta nya framåtbjudning.

Hjälpgivning:
– Vikten mitt över hästen, men lite mer tryck på inner sittben.
– Inner skänkel sidförande, i normalläge, eller en aning längre bak. (De flesta flyttar innerskänkeln alldeles för långt bak!)
– Ytter skänkel är mothållande samt framåtdrivande.
– Inner tygel ställer i nacken.
– Ytter tygel är reglerande så hästen inte förböjer halsen. Hästens huvud ska alltid vara mitt emellan frambenen.

Tänk på att det är skänkeln som ska flytta hästen – inte tyglarna! Känn efter att hästen flyttar hela kroppen och inte ”bara benen”!

Lycka till!

Adventskalender – lucka 9

Arbete på böjda spår är lösgörande när det är stora volter och bågar. Ju mindre volt desto mer behöver hästen samla sig. I den här övningen rids voltspåret med varierande storlek och böjning, men jag skulle säga att det är en lösgörande övning som ”nosar” lite på samling.

När hästen är korrekt böjd på volten är den lika mycket böjd i hela kroppen samt ställd i nacken. Hästen ska vara lika mycket böjd som voltens storlek, vilket innebär att ju mindre volt du rider på desto mer ska hästen vara böjd i kroppen.

Många ryttare tenderar att fastna på en volt där man planlöst snurrar runt, ofta med hästen hängandes på väggen. Så fort man närmar sig öppna delen av volten faller hästen isär, drar åt sidan eller ökar tempot. Detta beror på för dålig inramning.

Jag upplever också att många ryttare endast tänker på ”inner skänkel till ytter tygel” men missar att de har en ytterskänkel. Om du bara använder din innerskänkel resulterar det i att hästen går i sidled eller gör volten större och större. För att hitta korrekt böjning behöver du använda båda dina ben och inner – och ytterhjälperna måste samverka.

I den här övningen ”tvingas” ryttaren till detta. Övningen är egentligen ganska enkel och ni har säkert gjort den förut. Du utgår ifrån en 20 meters-volt, som du succesivt minskar storleken på tills du är inne på en ca 8 eller 10 meters volt. Därefter ökar du volten igen. Antingen kan du öka och minska som en ”spiral” där du hela tiden är noga med att hästen spårar. Ett annat sätt är att minska med lite tagen bakdel, som en ”sluta” och att sedan flytta hästen sidvärts ut på den stora volten igen. Var noga bara med att du på förhand har bestämt hur det ska gå till.

Övningen görs bäst i skritt och trav. Om du har bra flyt kan du prova i galopp men då börjar vi närma oss samling och piruetter och då gäller det att din häst är tillräckligt balanserad. Tänk på att inte rida på små volter för långa stunder eftersom det kan vara ganska slitsamt för hästen. Ställ gärna ut koner för att markera voltens vändningspunkter och eventuellt en i mitten också.

Lycka till!