Nu har vi kommit till steg 4 på utbildningsskalan, som är schwung.

Schwung skulle också kunna kallas spänst om man vill förklara på ett annat sätt.
I skritt visar hästen ingen schwung pga att det inte finns något svävmoment i skritt, utan man pratar bara om schwung i trav och galopp. Hästen kan röra sig med mer schwung när de tre första stegen på utbildningsskalan fungerar och blir lite av en ”produkt” av en lösgjord häst som arbetar genom ryggen och fram till handen med bibehållen kontakt och en god takt / rytm.

När hästen blir starkare och kan skjuta på mer bakifrån utan att hamna i framvikt så brukar schwunget komma lite ”på köpet” men du kan också aktivt arbeta med övergångar och tempoväxlingar för att få bättre schwung. Jag tänkte återkomma med ett par övningar med fokus på just schwung, men egentligen tycker jag inte att detta är något man övar ”separat” på, utan hästen brukar börja röra sig med mer schwung när den är ”redo”.

Personligen tycker jag inte att det går att rida med schwung förrän hästen är rakriktad, och jag hade gärna sett steget med rakriktning tidigare på utbildningsskalan!

Att rida i snö brukar ge en viss känsla av schwung när hästen automatiskt behöver bli mer aktiv och engagerad genom att lyfta lite mer på benen. Det kanske är därför det är extra kul att rida i snö. 😉

Nu har vi kommit till steg 3 på utbildningsskalan, vilket är kontakt.

Kontakten kan man även kalla stöd, men jag tycker att stöd låter lite ”hårt”. Vi vill att hästen ska söka kontakt med bettet, men den ska inte stödja sig eller hänga på handen, så kontakt är ett bättre ord tycker jag. En ärlig kontakt kan inte uppnås om hästen inte är lösgjord (steg 2).

Hur mycket kontakt vi vill ha kan vara individuellt, både för häst och ryttare. Det kan även variera under ridpasset. Faktorer som påverkar är hästens exteriör, temperament och utbildningsståndpunkt. En häst som inte riktigt är självbärig ännu kan antingen lägga sig för hårt på handen, eller ”knäppa av” och ta för lite kontakt. Det viktiga tror jag är att fokusera på att få ett jämnt stöd på båda tyglarna, och det uppnår vi om båda bakbenen arbetar lika mycket framåt. Hästen ska ridas fram till handen, ryttaren ska erbjuda kontakt, inte ”ta” kontakt framifrån och bakåt. Detta kan vara extra svårt på en häst som blir ”tom” i handen – där vill ryttaren ofta korta halsen mer för att få stöd, istället för att rida framåt.

Att få en bra kontakt hänger också ihop med en korrekt handställning. Handen ska vara sluten runt tygeln med tummen som högsta punkt. Armbågen ska vara böjd, med överarmen mjukt intill ryttarens kropp. Många vill öppna handen för att vara ”mjuka”, men det resulterar tyvärr i att man snarare blir stel i handen. För raka armar ger samma resultat. En bra hand hänger också ihop med en ryttare i god, egen balans.

För hästens del så gäller det att lära sig att gå fram till en bra kontakt och ”våga” ta stöd på bettet. För att lära en yngre / outbildad häst detta krävs det en ryttare med en skolad hand. Nästa inlägg kommer handla mer om ryttarens hand.

Här tycker jag att Grodan går med en ganska fin kontakt, och det är en tydlig, rak linje från min arm till bettet genom tygeln. Hon har generellt svårt att komma fram med nosen ordentligt och kryper gärna ihop i formen, vilket gör det ganska svårt ibland.

Soya har av naturen lättare att komma fram med nosen. Dock tycker jag att det är viktigt att titta på helheten och inte bara var hästen har nacke / nos, utan hur den rör sig igenom kroppen, är den balanserad etc. Vissa hästar går med en trevlig kontakt även om de har formen lite bakom lod, andra hästar kanske ”ser bra ut i formen” men känns ändå spända etc. Det absolut svåraste tycker jag är hästar som hamnar bakom lod, krullar ihop sig och helt släpper stödet där. De går inte riktigt att påverka och måste ridas bättre fram till handen.

Här kommer en övning med bommar där fokus är lösgjordhet, men vi kommer faktiskt få in många fler moment än så:

Takt – med hjälp av bommarna.
Tempo – bommar på olika avstånd ( se lucka 3)
Lösgjordhet – hästarna jobbar med ryggen med hjälp av bommarna.
Lydnad – det blir flera övergångar i övningen. (se lucka 5 och galoppfattning i lucka 6)

Lägg 3-5 bommar på båda diagonalerna. På den ena diagonalen med lite längre avstånd, på den andra diagonalen lite kortare. Detta för att öva på att ändra steglängden. I övningen vänder man snett igenom och över bommarna, sedan följer man fyrkanten och gör en galoppfattning på långsidan på väg tillbaka. Likadant från andra hållet med diagonal i trav och galopp på långsidan. Du vänder alltså snett igenom – långsida – snett igenom – långsida. ”Enkel” övning som man kan rida varv efter varv – men ändå många moment att hålla reda på vilket är bra för ryttarens snabbhet och för hästens lydnad och uppmärksamhet.

Bommar på böjt spår är också toppen för att jobba med lösgjordheten. Använd din fantasi, men kom ihåg att sluta innan hästen blir för trött – bommar kan vara ganska krävande om man arbetar för länge i en övning. Kom ihåg paus och vila!

Lycka till!