Jag tänkte försöka skriva lite mer inlägg om rörelser och hur dessa ska ridas.
Skänkelvikning är en av de första rörelserna man börjar lära en ung häst (eller en ”grön” ryttare). Både för ryttaren och hästen är det naturligtvis viktigt att grunderna är befästa först, innan man börjar ”sätta ihop” hjälperna mer för att utföra en rörelse.
Skänkelvikning är en sidvärtsrörelse där hästen ska vara rak i kroppen och halsen, och ställd i nacken från rörelseriktningen. I en skänkelvikning åt höger ska hästen alltså vara ställd åt vänster.
Både fram – och bakben ska korsas så att det inre benparet rör sig framför och förbi det yttre benparet. Det yttre benparet rör sig mer framåt än åt sidan.
Skänkelvikning kan ridas på diagonalen eller längs en långsida. Om du rider på diagonalen ska hästens sida vara så gott som parallell mot långsidan som du rider mot, men framdelen ska leda en aning. Hästens panna ska vara riktad rakt fram mot kortsidan.
Om du rider på en långsida kan du välja att ha framdelen innanför spåret, eller att ha framdelen på spåret. Då brukar det vara lagom med ungefär 45 graders vinkel mot spåret.
Skänkelvikning kan ridas i alla gångarter, men oftast brukar man göra det i skritt eller trav. På tävling visas rörelsen endast i trav på diagonala linjer.
Skänkelvikning är lösgörande / gymnastiserande för framförallt bogarna.
Hjälpgivning:
Vikten placeras något mer på inner sittben, men ryttaren ska sitta mitt över hästen.
Inner tygel är ställande, och kan även verka understödjande för inner skänkel.
Ytter tygel reglerar halsens böjning.
Båda tyglarna är vid behov förhållande.
Inner skänkel är sidförande, i normalläge vid sadelgjorden, eller eventuellt svagt tillbakadragen.
Ytter skänkel är mothållande och framåtdrivande.
Vanliga fel:
* Många ryttare åker över på hästens yttersida, vilket gör det svårare för hästen att kliva in med det inre bakbenet under kroppen.
* Hästen blir förböjd. Ibland är det hästen som har lätt att böja sig åt ena hållet, eller så har ryttaren inverkat för kraftigt med inner tygel. Mjukna lite på innerhanden först, samt kontrollera att du har kontakt på ytter tygel.
* Ryttaren drar bak innerskänkeln för mycket när hästen inte går åt sidan tillräckligt mycket. Försök att istället vara kvickare med din hjälp, eller förstärk eventuellt genom att peta lite med ett spö.
* Bakdelen kommer före, vilket gör det svårt att hitta bjudningen. Ibland vill hästen gå före med bakdelen pga att det bakbenet är lite svagare, men det kan också bero på att ryttaren använder inner skänkel för kraftigt, eller för långt bak. Börja med att kontrollera ditt skänkelläge och försök fokusera på att flytta framdelen först. Eventuellt kan man leda lite med ytter tygel i inledningen för att få ”framdelen före”, men detta ser jag som en korrigering och det får inte resultera i att ryttaren försöker göra skänkelvikning med hjälp av tygeln.
* För mycket tvärning där hästen ”ramlar åt sidan” och då tappar bjudning. Det korrigerar du bäst genom att rida mer framåt för ytter skänkel.
* Hästen skjuter ut ytter bog. Det brukar hänga ihop med att även halsen blir förböjd, men om det inte räcker att räta upp halsen kan du också behöva motställa hästen tillfälligt. Du kan också prova att ha ytter skänkel lite längre fram, samt försöka hitta en bättre bjudning framåt. Variera gärna genom att rida skänkelvikning – rakt fram – skänkelvikning, som en ”trappa”.
Du ska alltid ha känslan av att du när som helst skulle kunna rida rakt fram ur din skänkelvikning, med en bra bjudning mot ytter tygel!
Inga svar