Jag vill inte behöva skämmas över att jag rider dressyr

Senaste tidens samtalsämne i stall och på sociala medier har knappast undgått någon. Jag tänker såklart på Operation X och den hårda ridningen hos Helgstrand dressage, vilket har lett till ganska tuffa debatter kring dressyrsporten överhuvudtaget.

Jag tycker det är bra att debatten kommer upp för tyvärr tror jag inte att det här är unikt. Förhoppningsvis gör det att fler blir uppmärksamma och lite mer kritiska, och kanske inte bara ser till det som syns utåt, dvs framgångar, tävlingsresultat etc.
Debatten behöver dock bli mer nyanserad och öppen tycker jag.
Det finns helt klart saker som behöver förbättras i sporten och då måste sporten vara mottaglig för det.
Jag vill kunna fortsätta rida, träna och även tävla dressyr, utan att behöva ”skämmas” över det – för nu verkar många tro att alla som har sporrar missbrukar dessa, eller att varenda dressyrhäst har skador i munnen etc.. Så är det ju faktiskt inte.

Men det är ett faktum att hästsporten, och framförallt dressyren, är ”under lupp” och det finns många som är kritiska, både ryttare, men även människor utanför ”vår bubbla”, som ifrågasätter att vi rider överhuvudtaget.

Det blir extra viktigt att fokusera på hästvälfärd och fundera över vårt privilegium att rida och ha hästar enbart för vårt nöjes skull! Jag tror att hästbranschen behöver bli bättre på att ta av de ”egna glasögonen” och titta kritiskt på hur det kan uppfattas utifrån. För de flesta av oss rider med bett, sporrar eller spö, och även om vi anser att vi använder dessa hjälpmedel på ett schysst sätt, så har vi ett stort ansvar att aldrig missbruka det – och att förmedla det utåt på ett bra sätt. Då blir det extra viktigt att markera när det används fel, och att vi alla också tar ansvar för att bli bättre ryttare, och även säga ifrån när vi ser något som vi tycker är över gränsen.

Jag vet att jag själv har sett saker som jag inte har tyckt har varit ok, men jag har inte tydligt sagt ifrån, mest för att jag har blivit chockad och paff. Idag ångrar jag att jag inte sa ifrån vid dessa tillfällen.

Det är lätt att bara skylla på ”domarna” – att domare sätter för höga betyg på felaktig ridning eller att man ser mellan fingrarna på hästar som går bakom lod etc. Jag tycker absolut att det är något vi ska prata om (kanske i ett annat inlägg), men jag tror att problemen ligger djupare än så. Det är allas gemensamma ansvar att fundera på hur vi uttrycker oss, vad vi som tränare lär ut, men också hur du som hästägare hanterar din häst i vardagen etc. Ren misshandel av hästar är förhoppningsvis inte så vanligt, men okunskap kan också skada och alla som väljer att rida är också skyldiga att försöka utveckla sin ridning och hästkunskap för hästarnas skull!

Jag gör inte likadant nu som jag gjorde slentrianmässigt för 20 år sedan, och jag har lärt mig bli mycket bättre på att läsa av hästarna och försöka hitta grundproblem och inte bara lindra symptom, men det ställer höga krav på mig själv – framförallt när jag har hästar i en verksamhet som jag har valt att tjäna pengar på. Jag jobbar dagligen med att försöka bli bättre både som ryttare, tränare, domare, men framförallt ”hästmänniska”. Det hoppas jag vi alla gör!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*