månadsarkiv: december 2016

Sammanfattning av året som gått

Publicerat av
Svara

Det här året känns som mitt lugnaste hittills som egenföretagare. Det är ganska skönt att saker och ting har landat lite mer, men jag känner det också som om jag inte fått ett vettigt dugg gjort under 2016. Förmodligen har det hänt mer än jag minns eller uppfattat, men med de andra åren bakom mig, med start av företag, flytt av hästar, köp av gård, stor utveckling på tävlingsfronten, giftermål, utbildning till C-tränare och domare och 1000 saker till så känns 2016 som ett mellanår där jag inte vet vad 17 jag har gjort egentligen? Vanligtvis vill jag ju ha stor utveckling och att det ska hända grejer men just nu är jag rätt ”mätt” på action om jag ska vara ärlig.

Ett mål detta år var faktiskt att vara ledig lite mer (klarade det hyfsat men är inte nöjd där än), att kunna jobba lite mindre men helst tjäna mer. Som det ser ut nu så har jag faktiskt sålt ridning för mer än 2015 trots att jag tog bort en hel ridgrupp, ett val som jag är väldigt glad över. Jag har också komprimerat kurserna och haft mer eftermiddags eller förmiddagskurser istället för dagläger vilket är en stor tidsbesparing för mig. Jag har gjort en till sak ”för mig själv” och det är faktiskt att träna liiite annat än bara ridningen. Fortfarande inte i någon större omfattning, men mer än jag orkat åren innan.

Har köpt två hästar i år, Diza och Zigge, som båda kom i januari. Diza kunde gå in snabbt i verksamheten men Zigge red jag mycket i början av året. Affe var ju också ganska ny då fortfarande, och delvis pga dessa hästar tror jag att jag har ridit väldigt mycket. Det känns så i alla fall. Under hösten hade jag ju också Avatar i träning, och jag har tävlat tre hästar i år.

Anea tävlade jag i St Georges och Intermediere. Mot slutet av säsongen på lite stadigare och bättre procent och även vinst i St Georges. Jag tycker att jag fick bättre ridkänsla på banan under hösten och att jag kunde jobba mer med känslan och kommunikationen och inte bara det tekniska. Det har ju varit väldigt mycket nytt att lära in sista två åren! Avatar gjorde två starter i MsvC med en 5:e placering och en vinst på nästan 72%. Harry hann få en gul rosett i MsvB4 på 69% innan det dessvärre gick bakåt.

Det var naturligtvis årets sorg att upptäcka att han faktiskt hade ett fysiskt fel som förklarade ett och annat med hans bristande bjudning. Samtidigt som det var jobbigt så var det ändå en lättnad att få en förklaring till att han inte ville mer. Innan dess hade vi ändå en period med riktigt bra träningar och jag har massa bra ridpass i ryggen med honom. Jag känner också att jag gav honom ett bra hästliv här och ett bra avslut. <3

En som däremot har lyckats hålla sig kvar som en igel (peppar peppar) är ju Iffi som i år fyllde hela 20 år. Jag hoppas hon kan jobba på här ett bra tag till! Nu blir hon 21 och Calle blir 18, och båda är verkligen klippor i verksamheten. Det gäller ju dock att ha i åtanke att de blir äldre och anpassa sig lite därefter.

På gården syns inte heller några stora, nya saker. Torbjörn har jobbat stenhårt med ett nytt pannrum och nytt värmesystem men det är liksom inget att ”visa upp” utan mer bara nödvändigt. Stallet blev ommålat, men samma sak där – det är sådant som syns om man INTE gör det, men ingen märker att man har gjort det. Det var dock en lättnad att dra sista penseldraget dagen innan första snön kom (!)… Det tog sin lilla tid att ta sig ett varv runt det där huset. Det finns alltid roligare saker att göra!
Gjorde i alla fall en ny större investering i verksamheten (förutom två hästar) och det var ett nytt släp som var mycket efterlängtat!

Sammanfattningsvis tror jag att det har varit bra att året inte varit så turbulent (förra året höll på att ta knäcken på  mig). Någonstans handlar det nu om att hitta en bra balans mellan jobb och annat, och att landa lite. Jag har inte hunnit det sedan jag startade 2009! Imorgon tänker jag fira nyår med några vänner här hemma, som vi brukar. Kanske kommer det upp lite funderingar kring 2017 här så småningom, men absolut inga nyårslöften.
Gott nytt år!

 

 

 

#bestnine2016 och varför FB går mig på nerverna

Publicerat av
Svara

Det börjar väl bli dags att summera året som gått snart. Det är fullständigt obegripligt hur ett år kan gå så fort – nu igen! Till att börja med får ni nöja er med en sammanfattning som Instagram har trollat fram åt mig, med mina nio mest gillade bilder under året. Det verkar finnas en röd tråd i flera bilder (förutom hästar!)…

Om ni inte redan följer mig – gör det! Finns under srhastochryttarutbildning. Jag har värjt mig från Instagram länge, men förra julen när jag var så förbaskat sjuk och uttråkad, så halkade jag in på detta, och JA, det är dessvärre beroendeframkallande. Kan tycka att det är lite trevligare än Facebook numera, som fullkomligt har spårat ur i mitt tycke. Jag kan stå ut med ett visst mått av reklam, men blir irriterad över att få upp så mycket extremt IQ-befriade saker i flödet. Dels alla dessa konstiga frågesporter och andra märkliga saker (som även jag själv råkar klicka på ibland och sedan skäms jag), men också klipp på katter som ramlar ner för trappor och apor med partyhattar eller liknande. Visst att det kan vara gulligt, men man blir ju hjärntvättad av idiotiska klipp och kvällstidningsrubriker. Ibland börjar jag faktiskt tro att det hela är en konspiration som syftar till att fördumma befolkningen (ännu mer) och sedan ta över planeten. Dessutom har det mer och mer börjat komma upp saker som att ”Anna har gillat att Inga har bytt profilbild” – fastän jag inte känner Inga överhuvudtaget. Jag kan tycka att det är ok att se vad mina vänner skriver till varandra, men att överösas av kommentarer från mina vänner till fullständiga främlingar går mig på nerverna! Men, absolut att FB är ett bra forum om man vill sprida information, ta snabba kontakter med folk och även göra reklam. Det är nog bara att acceptera att man är fast i spindelns nät…

Från vänster till höger:
1. Protokoll och rosett efter vinst i St Georges hos Gömmargården.   2. Årets julkort med Calle.   3. Vinst med Avatar i MsvC i Märsta.  4. En bild på mig och Anea från 2015 när vi debuterade Intermediere.   5. Marie och Calle kom 3:a i Märsta.   6. Anea i Vallentuna med bra resultat i nat St Georges.   7. En gammal bild på mig och hästen Chanzy på Skutans gård, från den gamla goda tiden!   8. Midsommar med Harry.  9. En gammal bild från mitt och Anea första tävlingsår, här hade vi kommit 2:a i LA6 på 71%.

Nya uppfinningar…

Publicerat av
Svara

Läste just den här artikeln om att hästar blir lugnare av klassisk musik. Det i sig känns inte helt uppseendeväckande tycker jag, men kanske är det att gå lite långt att uppfinna en huva så att hästarna kan lyssna på musik?! Undrar om det kommer sälja bra?

Men apropå det så har jag märkt en konstig grej jag själv gör. Ofta pratar jag högt när jag rider, har skrivit om det tidigare. Jag vet inte vad det beror på men det måste låta hemskt märkligt om någon skulle höra mig! Men jag har också börjat nynna och sjunga sånger ibland. Det är dock bara en enda häst som drabbas av detta fenomen, och det är Zigge. Det är alltså inget jag gör medvetet utan det bara blir så när jag rider just honom, kanske för att jag tycker att han är lite spänd. Har ju andra (Anea?) som kanske också skulle behöva få höra min skönsång, men det är bara på just Zigge det här inträffar. Man har sannerligen konstiga saker för sig ibland…

Zigge 16-12-27

Publicerat av
Svara

Zigge börjar kännas starkare och starkare. Nu hoppas jag att han kan bära sig ännu bättre så småningom (framförallt i övergångarna). Jag tycker han är himla rolig att rida och det vore kul att sätta målet att tävla så småningom, men än så länge är det väldigt skiftande kvalitét. Frågan är väl också hur mycket jobb som är rimligt för mig att lägga på honom, med tanke på att det ändå är en lektionshäst. Samtidigt skulle det vara roligt att se vad det kan bli av honom, för han har en hel del kvalitéer. Först och främst måste han i varje fall bli stadigare i alla övergångar, och få fram nosen mer. I traven börjar det bli bättre, men galoppen är stor och där vill han gärna dra in halsen istället för att samla sig. Men med tanke på hur utgångsläget var när han kom i januari så måste jag säga att det har hänt massor! Det är så lätt att glömma var man började…
Sitter fortfarande inte så ”tungt” i galoppen för det känns som om han behöver plats för att komma upp med ryggen.

Jul på Wreta

Publicerat av
2

Julen har varit som den brukar, sedan vi flyttade hit. Min bror har börjat komma dagen innan julafton pga att mina föräldrar alltid sladdar in ca 15.10 den 24 (vi brukar ”börja”  till Kalle Anka) och han orkar inte med att alltid komma i sista sekunden. Därav har vi skapat en ny tradition med snittar och bubbel den 23. Sedan brukar jag lura honom att hjälpa mig lite i stallet på julafton. 🙂 I år klädde vi granen dagen innan och det var extra spännande i år för den höll på att välta när vi redan hade börjat klä den. Den upplevelsen vill jag helst slippa, speciellt med tanke på granens storlek…

Julafton börjar såklart i stallet, och då gör jag klart allt och tar in hästarna till lunch. Enda dagen på året som jag kompromissar med deras rutiner. De brukar dock få extra hö så att de är sysselsatta (och mindre kraftfoder för att minska risken för kolik). Sedan brukar det bli glögg till Kalle (av oklar anledning, men traditioner är viktigt), middag med mina föräldrar och bror, och så kommer Torbjörns föräldrar sent på kvällen för paketöppning. Innan dess har jag oftast redan somnat en gång. Julen gör mig faktiskt väldigt avslappnad. I år somnade jag i soffan, pappa på golvet (inte helt ovanligt) och min mamma i en fåtölj efter middagen. Sedan satt minsann familjen uppe till 02.30 fick jag höra dagen efter! Jag måste ju alltid lägga mig i tid eftersom jag jobbar. Min snälla pappa brukar dock ge hästarna hö på juldagen så att jag kan gå ner något senare. Här kommer ingen undan utan att hjälpa till. 😉

Idag är jag i alla fall helt ledig och har tagit ordentlig sovmorgon. Har fått väldigt fina julklappar, tack också för presenter från elever och inackorderingar! En del har redan börjat användas!

Hoppas ni också har haft en bra jul, och god fortsättning!

 

Dan före dan

Publicerat av
Svara

Mår bättre idag! Nästan så att jag känner mig normal. Försöker ändå inte bli alltför ivrig så att jag kör på 100% direkt nu. Stallet är i alla fall klart med hjälp av några snälla elever som kom och red i morse. Har en häst att motionera lite lätt och så insläppet, och efter det kommer min bror och Torbjörns föräldrar. Ikväll ska granen kläs, men annars är allt julstök klart för min del. Trots att solen skiner och det är varmt som en vårdag så tycker jag mig ändå ha lite julstämning i kroppen. 🙂

Det enda tråkiga är att Affe har fått en spark och jag har bett veterinären komma och kolla honom. Framknät är helt uppsvullet, och egentligen är det nog ingen fara, men jag har inte alls lust att eventuellt behöva ringa hit dem under helgen, så jag får ta itu med det nu. Hästskrällen. Det funkar inte med valackarna tillsammans på vintern, de är alldeles för busiga och rastlösa. Det är helt emot mina principer att ha dem en och en, men jag har verkligen inget val. I förrgår fick Affe den här sparken av Calle, och innan dess hade han dessutom hunnit demolerat Calles (fina) vintertäcke. Ibland måste man ge upp sina principer.
Julfint på trappen
Hyacinter är så lätta att arrangera fint i alla möjliga byttor med lite fin mossa!
Inbillar mig att jag ska äta något nyttigt mellan julmat och choklad, men vi får väl se…
Älskar den här ”fågelburen” som man kan ha blommor i. (Fast jag fattar att hyacinten kommer försöka bryta sig ut ur den så småningom.)
Egentligen känns tulpaner som vår, men nu kan man ju köpa dem jämt (?) – säkert ett mycket bra miljöval… Men jag såg blandningen av röda tulpaner och granris i någon tidning och kunde inte låta bli!

Mina fina gula

Publicerat av
Svara

Usch, idag är det ett år sedan Nogge och Caramelle lämnade oss. Det är tyvärr ganska lätt att komma ihåg eftersom det var så nära jul. Efter det kraschade jag helt och blev sjukare än någonsin förut (den här förkylningen är inte ens jämförbar). Det var nog en av de tuffaste händelserna hittills som egenföretagare. Naturligtvis måste man ta bort hästar ibland, men två samma dag är liksom… dubbelt så jobbigt. Minst.

Jag är dock bra på att gå vidare och tänker inte skriva något tårdrypande, men jag kommer inte glömma dessa två fina och fantastiska hästar:

Lucka 22

Publicerat av
Svara

Hoppade över igår, men idag är frågan följande:
Lucka nummer 22:
Hur ser inventeringen i ditt liv ut med balansen mellan familj/kärlek/jobb/vänner/hälsa/självförverkligande?

Eeh… Vill man ens svar på en sådan här fråga när man är arbetsnarkoman? 😉
Balansen mellan dessa punkter måste ju såklart utgå från ens egna prioriteringar, och för mig är jobbet extremt viktigt och får ta en större del än de andra bitarna utan att jag lider av det. Om jag hade ett jobb jag inte gillade så skulle det vara en annan sak. Jag tror dock att alla mår bra av att fundera lite över frågan, för det är ju hemskt lätt att fastna i ett mönster och bara köra på, eller tänka att det ”blir bättre sedan”.

Jobb och självförverkligande hänger ihop för mig, och det har det alltid gjort. Ibland skäms jag för att jag är så egoistisk att jag jobbar med något bara för att det är kul. Å andra sidan skulle många människor må bättre av att vara ”egoistiska” genom att t.ex. inte bli kvar på ett jobb man hatar. Ingen tackar en för det. Sedan kan man ju vara neutral i frågan, gå dit, få lön och sedan ha en meningsfull fritid – om man trivs med det.

Jag tror dock att liite mindre jobb hade varit bra för hälsan. Jag tror faktiskt att jag har varit lite mer ledig det här året, och framförallt effektiviserat bl.a. kurserna, men jag skulle behöva bli ännu bättre på det. Målet är en helt ledig helg varje månad, men jag har inte riktigt klarat det. (Plus strödagar!) Framförallt måste jag lära mig att inte få känslan av att jag skolkar när jag inte är på jobbet.

Familj, kärlek och vänner hör ihop på något sätt tycker jag. Konstigt nog tycker jag också att jag hinner med det så mycket som jag behöver. Några elever frågade för inte så länge sedan hur jag ens orkar åka in till stan och träffa folk ibland, men det är en nödvändig prioritering för mig. Nu gör jag väl inte det SÅ ofta, men dels behöver jag miljöombytet och sedan tycker jag det är väldigt viktigt att vara rädd om sina vänner. Har dock hellre ett fåtal som jag litar på och är inte mycket för att umgås i stora grupper. Ofta blir det så ytligt då, och det har jag i varje fall inte tid med. Men om jag ska önska lite mer av något är det kanske att jag och T gjorde lite mer saker utanför gården ibland. Fast honom måste man ju nästan släpa från gården så det är inte helt lätt. 😉 Är dock mycket tacksam över att det inte är tvärtom – dvs en partner som tjatar om semestrar och att man aldrig är hemma. Det hade ju inte gått.

Två dagar kvar till julafton (och fortfarande förkyld, men i alla fall bättre nu)!

Jakten efter det perfekta

Publicerat av
Svara

Igår läste jag det här inlägget på Hippsons FB-sida. Det handlar om psykisk ohälsa och det är inget jag kan relatera till, men jag tycker det var befriande att läsa något annat än det eviga ”tjatet” om perfekta hästgårdar med krattade grusgångar, lyckade tävlingsryttare med rosett-samlingar på väggen och välpolerade hästar utan en lerfläck på kroppen. Tipsen längst ner i artikeln är något alla kan ta till sig av.

Ibland kan jag faktiskt ledsna rejält på att allt ska vara så fint och duktigt. Jag vill inte erkänna att sådant kryper in under skinnet på mig, för jag tycker egentligen att jag är stark i mig själv och inte bryr mig så mycket om vad andra tycker och gör. Har inte sett mig själv som någon som måste följa normen, är besatt av min vikt, mitt utseende eller status-prylar t.ex. Men likförbannat kommer man inte undan! Inte i stallet heller. Egentligen tror jag i grund och botten att stallet fortfarande i stort fungerar som en ”frizon” från en del av ovan nämnda saker. Jag tror att hästarna många gånger ”räddar” en från att börja må dåligt över ”onödiga” saker.

Ändå finns det även i hästvärlden mycket negativt i form av prestige, numera pryl – och märkeshysteri, samt det faktum att i princip ”allt” bygger på tävlingsresultat och att vara så j*a duktig jämt. Det är absolut bra att lära sig ta hand om djur, kunna sätta sig själv åt sidan och bita ihop och kämpa, men å andra sidan ”får” man inte vara sjuk eller trött. Mycket är ju i grund och botten för att hästen ”går först”, men på det lägger vi dessutom massa prestation, mål och att vi jämför oss med andra. (Ja, de flesta gör nog det, mer eller mindre.) Tyvärr är det lätt att jämföra sig med människor som har helt andra förutsättningar än en själv dessutom. Sociala medier spär också på det här en hel del!

Många gånger har jag faktiskt undrat över hur ”hästmänniskor” mår? Hästfolk verkar aldrig bli trötta eller utbrända, det enda som stoppar dem är ifall de ramlar av och bryter båda benen i princip. På ett sätt är det fantastiskt hur mycket ”vi” orkar och klarar av – och en del av det är förmodligen för att vi får mycket energi tillbaka av hästarna! MEN jag tror att många ändå skulle behöva fundera lite på hur många timmar om dagen man egentligen klarar av, om man måste putsa tränsen varje dag eller vad det nu kan handla om. Jag slarvar inte med hur mina hästar mår, men jag har inga problem med att rida med spån i svansen eller hoppa över putsen någon gång ibland. Man ”måste” hitta sätt att ”fuska” om man ska orka i längden.

Jag tror att det är viktigt att poängtera att även ryttare behöver vila ibland. Alla andra idrottare har vilodagar, medan vi ger hästarna vilodagar (men den dagen ska man själv ofta ändå mocka, fodra, ta ut och in och bära tunga saker….)

Hur som helst – jag ska verkligen försöka hinna ta det lite lugnt nu när det är jul-uppehåll snart. Hoppas ni också kan göra det!