Det här året känns som mitt lugnaste hittills som egenföretagare. Det är ganska skönt att saker och ting har landat lite mer, men jag känner det också som om jag inte fått ett vettigt dugg gjort under 2016. Förmodligen har det hänt mer än jag minns eller uppfattat, men med de andra åren bakom mig, med start av företag, flytt av hästar, köp av gård, stor utveckling på tävlingsfronten, giftermål, utbildning till C-tränare och domare och 1000 saker till så känns 2016 som ett mellanår där jag inte vet vad 17 jag har gjort egentligen? Vanligtvis vill jag ju ha stor utveckling och att det ska hända grejer men just nu är jag rätt ”mätt” på action om jag ska vara ärlig.
Ett mål detta år var faktiskt att vara ledig lite mer (klarade det hyfsat men är inte nöjd där än), att kunna jobba lite mindre men helst tjäna mer. Som det ser ut nu så har jag faktiskt sålt ridning för mer än 2015 trots att jag tog bort en hel ridgrupp, ett val som jag är väldigt glad över. Jag har också komprimerat kurserna och haft mer eftermiddags eller förmiddagskurser istället för dagläger vilket är en stor tidsbesparing för mig. Jag har gjort en till sak ”för mig själv” och det är faktiskt att träna liiite annat än bara ridningen. Fortfarande inte i någon större omfattning, men mer än jag orkat åren innan.
Har köpt två hästar i år, Diza och Zigge, som båda kom i januari. Diza kunde gå in snabbt i verksamheten men Zigge red jag mycket i början av året. Affe var ju också ganska ny då fortfarande, och delvis pga dessa hästar tror jag att jag har ridit väldigt mycket. Det känns så i alla fall. Under hösten hade jag ju också Avatar i träning, och jag har tävlat tre hästar i år.
Anea tävlade jag i St Georges och Intermediere. Mot slutet av säsongen på lite stadigare och bättre procent och även vinst i St Georges. Jag tycker att jag fick bättre ridkänsla på banan under hösten och att jag kunde jobba mer med känslan och kommunikationen och inte bara det tekniska. Det har ju varit väldigt mycket nytt att lära in sista två åren! Avatar gjorde två starter i MsvC med en 5:e placering och en vinst på nästan 72%. Harry hann få en gul rosett i MsvB4 på 69% innan det dessvärre gick bakåt.
Det var naturligtvis årets sorg att upptäcka att han faktiskt hade ett fysiskt fel som förklarade ett och annat med hans bristande bjudning. Samtidigt som det var jobbigt så var det ändå en lättnad att få en förklaring till att han inte ville mer. Innan dess hade vi ändå en period med riktigt bra träningar och jag har massa bra ridpass i ryggen med honom. Jag känner också att jag gav honom ett bra hästliv här och ett bra avslut. <3
En som däremot har lyckats hålla sig kvar som en igel (peppar peppar) är ju Iffi som i år fyllde hela 20 år. Jag hoppas hon kan jobba på här ett bra tag till! Nu blir hon 21 och Calle blir 18, och båda är verkligen klippor i verksamheten. Det gäller ju dock att ha i åtanke att de blir äldre och anpassa sig lite därefter.
På gården syns inte heller några stora, nya saker. Torbjörn har jobbat stenhårt med ett nytt pannrum och nytt värmesystem men det är liksom inget att ”visa upp” utan mer bara nödvändigt. Stallet blev ommålat, men samma sak där – det är sådant som syns om man INTE gör det, men ingen märker att man har gjort det. Det var dock en lättnad att dra sista penseldraget dagen innan första snön kom (!)… Det tog sin lilla tid att ta sig ett varv runt det där huset. Det finns alltid roligare saker att göra!
Gjorde i alla fall en ny större investering i verksamheten (förutom två hästar) och det var ett nytt släp som var mycket efterlängtat!
Sammanfattningsvis tror jag att det har varit bra att året inte varit så turbulent (förra året höll på att ta knäcken på mig). Någonstans handlar det nu om att hitta en bra balans mellan jobb och annat, och att landa lite. Jag har inte hunnit det sedan jag startade 2009! Imorgon tänker jag fira nyår med några vänner här hemma, som vi brukar. Kanske kommer det upp lite funderingar kring 2017 här så småningom, men absolut inga nyårslöften.
Gott nytt år!
Inga svar