Helgkurs

Förra helgen hade jag en tvådagarskurs med några av mina fasta elever. Fyra ridpass hann vi med i värmen. Jag har även en elev från Norge som är här några dagar och deltog i samma kurs. Hon har också bokat egna privatlektioner och är här fredag – onsdag. Roligt med långväga gäster!
Mina mysiga övernattningsrum. Vill egentligen bo i det övre själv…
Fördelen med att ha kurs hemma att det blir städat och extra fint en aning oftare än det hade blivit annars.
Vill helst ha kvar alla fårskinn själv!
Kursfika i solen.
Lite extra hästpyssel. Dario får IR-behandling av Jenny.
Bill och Bull?
Lånade Calle som glänste med seriebyten och stora piruetter med Marie på ryggen.
Boromir och Camilla.

Tack för en trevlig helg allihopa!

Tillbakablick – mina första hästar

Här kommer en tillbakablick från första året på Helmer Ridcenter, och mina första hästar. Det är konstigt vad tiden går fort – hur är det möjligt att detta är tio år sedan? Trots att jag generellt sett har ett dåligt minne, så känns det här ändå som igår på något vis.

Runt den här tiden för tio år sedan började jag hästjakten. Jag jobbade fortfarande hos Per och Pether. Jag tror, om jag minns rätt, att jag hade en månad ”ledigt” innan jag startade upp. På den månaden skulle jag hitta fyra hästar. En (Anea) hade jag redan med mig. Min budget låg på 50.000 kr per häst.

Den första hästen jag köpte var Nogge. Det var första hästen till företaget, och mitt livs första hästköp. Innan hade jag haft hästar på foder, men aldrig ägt någon – de pengarna har aldrig funnits.

Nogge hette egentligen Nogard. Han var född 2000, e Roderick – Krevad. Han var hopphäst från början, men han gillade inte vattenmattor, och därför fick han sluta sin hoppkarriär. Jag tyckte att han var en ganska lättriden häst, och han bytte snällt galopp med ”vem som helst”. Han funkade jättebra i verksamheten och jag tävlade honom upp till MsvB. En elev red honom med placeringar i LA. Tyvärr gick en menisk i bakknät sönder när han snubblade till en gång under en lektion. Jag valde att operera det, och det blev en lång konvalescens efter det. Han kom tillbaka igen, men det var tyvärr ändå skört i det knät, och efter ca 1,5 år till så gick det inte längre. Nogge var väldigt speciell, en häst med ett stort hjärta.

Anea (född 2001, e De Niro – Bellini) hade jag med mig i ”bagaget” redan. Jag hade henne på foder de första åren, och hon kom till mig redan när jag jobbade på Arphus. När jag startade upp hade jag haft henne i ett drygt år, som ett tillridningsprojekt. Jag tänkte att det kunde vara lagom att låna henne ett år och starta någon LA, men hon blev kvar. Historien om henne är längre än det får plats här, men hon har gått från att knappt gå i form till Intermediere, och under hela den tiden har jag haft henne som extra häst i verksamheten. Jag hoppas att hon kan vara läromästare åt mina elever efter att fölet har kommit, men det återstår att se.
Vår första tävling, LA6 (motsv MsvC) i Mariefred.

Häst nummer två var Wirja, född 1993, e. Walör -Napoleon. Hon var en stadig häst av äldre modell, dvs lång rygg och korta ben. Hon hade startat hoppning och var utbildad ungefär LA / Msv dressyr. Tyvärr hann jag inte ha henne så länge, dels var hon ganska gammal redan när jag köpte henne, men det slutade dessvärre med att hon bröt ett ben i hagen. Då var hon 19 år, och jag vet inte om åldern spelade in i den olyckan, men kanske. Om inte annat så kan det hända att hon inte var tillräckligt snabb i vändningarna.
Iffi var också med från start, och en ganska lång tid efter det. Hon hette egentligen Ifigenia och var född 1996, e. Vivaldi – Flamingo. Hon blev 20 år hos mig. Iffi var utbildad på LA-nivå och hade varit hos samma ägare hela livet. I början var det svårt för oss att komma överens. Jag hade kanske lite höga förväntningar på henne, och hon hade nog lite ”egna åsikter” om kravnivån. Det tog tid att få henne att fungera i verksamheten som jag ville, men vi fick mötas halvvägs. Jag sänkte ribban lite och hon vande sig vid att vara i ”mitt system”. Hon blev en superbra lektionshäst för ”mellanryttare” som inte krävde för mycket. Om man satte för mycket press blev hon spänd, men så länge det var ridning där man inte inverkade alltför mycket så var hon en känslig och mjuk häst och väldigt duktig på sidvärtsrörelser.

Den sista hästen lånade jag av en vän. Han hette Little Arramiz och var född 2001, e. Hagens ÓChief – Värnbergs Orion. Det var en connemara (dock stor häst) som var westernhäst men även dressyrutbildad upp till MsvB. Det låter kanske som en lustig kombination, men det verkade fungera bra för honom att kunna skilja på dessa två grenar. Han var välriden och mjuk och gick på små hjälper, så det var en väldigt trevlig häst, och vi hade mycket roligt med honom eftersom ägaren fortsatte tävla lite under tiden. Honom hade jag dock bara ett år på foder.
Tänk att det här redan är tio år sedan! Några av er har nog inte ens träffat dessa hästar (förutom Anea då)? Ni som har ridit de här hästarna, dela gärna med er om ni har något särskilt minne eller om ni har någon bild!

Min rabatt

Rabatten har fått fnatt. Blommorna får inte plats… Det tråkiga är att den bara är såhär fin en kort tid, mitt i sommaren är det inte alls lika vackert längre tyvärr. Men riktigt såhär mycket blommor har det inte varit förut! Bina är överlyckliga. 🙂

Redan juni…

Hjälp vad fort tiden går! Maj måste vara den kortaste månaden på året? Jag hinner inte med. Man får påminna sig själv om att stanna upp och njuta av den bästa tiden på året, även om det är mycket att göra. Efter att vi fick gård så har den här tiden på året också blivit mer stressig eftersom det blir mer att ta hand om med trädgård och sådant. Samtidigt blir ju stallet mer lättjobbat och några hästar sover redan ute. Min förhoppning är att få ut alla mina, men jag är inte säker på att Dario fixar det. Stona är inne fortfarande, i förhoppningen att Anea får ett föl snart – nu är vi 1,5 vecka över tiden och hon verkar fortfarande ko-lugn…. Men nu börjar hon i alla fall bli tjock på riktigt!

Idag har det varit en ganska lugn dag med lite tid för att rida själv och jobba utan stress. Har varit i stallet hela dagen ändå, men på ”mina villkor” – nästan som en hobbyryttare, vilket är skönt som omväxling!

Igår var jag dock borta hela dagen för att döma upp till MsvB-domare. Jag hade tänkt vänta till hösten eftersom jag ville ha mer tid, men nu dök tillfället upp så det var lika bra att köra på. Det är alltid så svårt att få datum när man kan och nu var det på rimligt avstånd dessutom. När man dömer upp så dömer man från läktaren parallellt med en riktig tävling. Därefter görs ett teoriprov. Eftersom det här kom väldigt hastigt på (tre dagar innan) så kände jag mig kanske inte fullt så förberedd som jag hade velat, men jag tror att det gick okej ändå. Själva tävlingsbedömningen ger jag mig själv ok på när jag jämförde med domaren. Självklart skiljer det lite i % på några, men inget som jag tycker var alarmerande. Några var nästan exakt på samma poäng, men det kan ju vara så att de anser att mina kommentarer är fel, eller att jag har missat något jätteviktigt.

Teoriprovet var faktiskt lite lurigare än jag trodde. Här var det några saker jag blev en aning osäker på, men det verkade jag inte vara ensam om (vi var fyra som gjorde provet samtidigt). Jag tror inte att man behöver ha alla rätt för att bli godkänd, men det kanske beror på vilken typ av fel svar man har. Ja, nu är det alltså bara att vara nervös en tid framöver. Jag har nämligen ingen aning om när man får svar på om man är godkänd!

Helg på Lotteräng

Den här helgen var minst sagt intensiv…
På fredagen hade jag en eftermiddagskurs, så under helgen har jag inte haft någon kurs pga att jag behövde den här helgen till att döma och tävla själv.

På lördagen hade jag en privatlektion på morgonen och efter det åkte jag till Lotteräng och dömde LB3, final i Allsvenskan. Lotteräng är bara en kvart bort, så det är väldigt smidigt att döma och tävla där! Vi dömde på tre eftersom det var en final, och jag tycker att vi på det stora hela var väldigt jämna. Det är alltid någon som sticker ut, men många hade vi på nästan samma % eller bara en liten diff, så det kändes bra!
Efter det åkte jag hem och tog in hästarna, och red Grodan. Tanken var att hon skulle tävla på söndagen, men hon känns så himla trött tyvärr. Hon verkar få sådana perioder, och jag tycker att det är viktigt att inte ignorera det, så nu får hon vila några dagar sammanhängande så får vi se. Hon har tränat ett par lite tuffare pass sista två veckorna, och verkar behöva återhämta sig.

Synd, såklart, för jag vill gärna att hon kommer ut något mer innan sommaren. Och jag själv behöver verkligen komma igång lite mer igen. Men Marianne föreslog att jag skulle åka med Gloria istället, så vi bytte häst i sista stund.

Söndagen gick i ett.. Jag hade stallet själv, så efter utsläppet så gjorde vi i ordning Gloria och åkte med henne till tävlingen. Det regnade hela förmiddagen och under sista delen av framridningen så öste det ner. Det var lite knepigt att hålla fast tyglarna som bara gled…! Men det gick bra ändå. Jag är jättenöjd, speciellt eftersom jag inte ens hade ridit henne dagen innan (vi bytte häst vid 20.00 på kvällen). Vi hade några små missar eftersom vi inte var helt synkade, och hon drar på lite högt tempo ibland och tycker att hon kan själv, vilket gör att jag får hålla igen lite, men vi fick 67,5% och det blev en andra placering. Snubblande nära en vinst (0,3%) så lite surt med de där missarna, men är såklart ändå väldigt nöjd med den prestationen!

Efter avslutad MsvC satt jag kvar med domaren i MsvB för att lyssna och lära mig eftersom jag sannolikt kommer att döma upp som MsvB-domare i år. Måste alltså förkovra mig. Det var en ganska kort klass så det passade bra.

Väl hemma hade jag mockning och insläpp kvar samt en privatlektion. Och eftersom jag hade kvällsfodringen så passade jag på att motionera några hästar också istället för att gå hem emellan. Skrittade ut på Caribo, tömkörde Dario och jobbade Boromir en stund vid hand. Även om det blir korta pass på ca 20 min så är syftet mest att checka av hästarna och kolla att de är lydiga / lösgjorda. De rids såpass mycket så jag behöver inte lägga så långa pass, det är viktigare att göra det ganska ofta.

Ja, det var min helg. Inte mycket vila, och inga pauser alls (med tanke på tidigare inlägg)… Och veckan som kommer ser också rätt fullmatad ut. Men nu är det inte så långt till sommaruppehållet, så jag jobbar på. Något stressad dock över att jag inte vet hur jag löser sommaren riktigt.
Jag kommer behöva extra förstärkning i stallet, så om ni vet någon kan ni säga till. 

Fina bilder

I onsdags var Helena här och red en privatlektion på Dario. Hon behövde bilder till sin hemsida och hade med sig en fotograf, så vi passade på att ta lite gemensamma bilder eftersom vi har kurser ihop. Vi har fått några bilder redan, men det kommer fler. Väldigt roligt med proffsiga bilder! Fotografens hemsida hittar ni här. Dario var en mycket tålmodig modell som hade öronen spetsade framåt hela tiden. Fotografen hade med sig stativ och blixt in i ridhuset men det brydde han sig (konstigt nog) inte om alls. Det är nästan så man tror att han är en linslus som gillar att visa upp sig. 😉

Ta en paus

Jag lyssnar sällan på poddar, jag har lite svårt att ”hinna det”. (Jag vet att man kan göra annat samtidigt, men det blir inte så.) Ett tag började jag lyssna på en podd om seriemördare, men jag kom av mig. Jag vet inte vad det säger om mig när jag prioriterar just det i podd-väg…

Men den här podden halkade jag in på av en slump, och var såklart tvungen att lyssna eftersom gästen är Pether Markne. Lagom långt avsnitt också för min smak. Och ett ganska trevligt tema – det handlar om att ta en paus. Jag tyckte det var lite komiskt eftersom det inte är något jag förknippar med Pether överhuvudtaget. Jag minns när han kom ner till stallet med 40 graders feber och ändå började skura sadelkammaren… Jag är inte fullt så galen, men jag känner igen mig i mycket. Trots  att man har en fin och mysig gård där det känns som om man skulle vilja sätta sig i trädgården med en bok, så nästan ”skäms” ifall man gör det istället för att rensa ogräs eller något annat duktigt. Ifall jag gör det så måste jag göra det i smyg så att ingen ser… Särskilt inte min personal! 😉

Det är lätt att jobba jämt när man gillar sitt jobb. Det är svårt att inte jobba när jobbet är ”hemma”. Ibland är det också svårt att veta vad som är jobb och vad som är hobby! Men jag har i alla fall två saker som jag är noga med, och det är att äta och sova ordentligt. Sova är inget större bekymmer, jag  sover som en stock. Äta kan jag slarva med någon dag ibland – att jag kanske äter något mindre bra, men jag hoppar aldrig över det helt! Däremot skulle jag behöva bli bättre på att pausa på riktigt och inte smygjobba på kvällen vid tv:n etc. Men det är väldigt svårt att låta bli! Är det någon som känner igen sig..?
Det positiva med att jobba med sin hobby är att man har   ”kul nästan jämt”. Det negativa är att det slutar att vara en hobby… Att rida är inte en paus för mig utan också förknippat med en del krav. Men fördelen med ridningen är att man ändå måste stänga av precis allt annat medan man utför det. Uteritter som omväxling är dock ett måste för mig, för att få lita variation och avslappning också. Och hästarna är tack och lov såpass känsliga att man inte ”kan” spåra ur helt och bli stressad och gå upp för mycket i varv!

Starta ridpasset rätt

De första 10-15 minuterna av ett ridpass skulle jag säga är de viktigaste. Och som jag har sagt förut – ”ridpasset” börjar redan i boxen egentligen! Där börjar du kommunicera med hästen som har börjat läsa av dig direkt. Om du då är osäker i ditt kroppsspråk eller otydlig med vad du vill så kommer det här också att följa med till ridbanan.

Även när man leder hästen så tycker jag att man ska vara noggrann. Det är både för att hästen ska vara uppmärksam på dina signaler, samt av säkerhetsskäl. Hästen ska gå bredvid dig, inte släpas bakom! Om det är svårt att få en bra bjudning så tycker jag att man kan hålla i ett litet spö när man leder. Jag brukar dock inte rida med spö om jag inte ”måste”. Jag sitter aldrig upp med spö, utan tar ett vid behov.

Och till själva ridningen. Den första stunden är till för uppvärmning, men det betyder inte att ryttaren ska åka runt och vara passiv tycker jag. Kraven som ställs gällande form och samling ökar man efterhand, så hästen kan behöva få gå i en längre form, men det betyder inte att man rider runt planlöst på halvlång tygel. Att börja kontrollera att skänkeln fungerar, att hästen stannar när man vill, att man kan svänga osv är en del av uppvärmningen! Jag upplever att många missar den första stunden och det gör att resten av passet blir svårare. Om du har börjat i rätt ände så blir det enklare att fortsätta. Jämför med om du träffar en ny person och tar i hand: redan då har du börjat bilda dig en uppfattning om den. Det är i princip när du kliver in i boxen som du ”tar i hand” med din häst. Och själva ridpasset kanske man kan jämföra med en föreläsning. Om inte föreläsaren har fångat ditt intresse från start så kommer det bli svårare att bli intresserad längre fram. En bra början är A och O!

Jag tror att många ryttare själva skulle behöva värma upp för att komma till bra ridning snabbare. Försök att göra någon liten övning. Det kan vara uppvärmning för kroppen, eller mentalt. Prova och se vad just du behöver! Jag går aldrig ner på morgonen och rider på en gång. Jag behöver mocka lite först för att komma igång i kroppen. Ännu bättre kanske det vore med ett yogapass, men man får göra det man kan och har tid med!