Mina tävlingsrutiner

Jag fick en fråga om att skriva ett inlägg om hur man bäst snyggar till häst och utrustning inför tävling. Jag måste nog erkänna att jag inte är rätt person att fråga, jag är ganska slarvig och schamponerar oftast inte ens innan… Jag tänkte dock att jag skriver ett inlägg om mina tävlingsrutiner, och så hoppas jag på att kanske få in lite tips på hur ni andra gör hästen fin – även vilka produkter ni tycker är bra osv. Några egna tips ska jag nog också kunna skramla ihop (i ett annat inlägg)…

Det här kommer dock fokusera på hur jag lägger upp en tävlingsdag. Jag tror att det är viktigt att hitta sina egna rutiner och försöka hålla sig till dem så att man kan fokusera på ridningen och inte irra runt efter bortslarvade saker och så. I början blir ju alla moment en stor grej, från att knoppa till att lasta, men ju mer man tävlar desto mindre energi behöver man ju lägga på ”yttre faktorer”, tack och lov.
Det är viktigt att vara väl förberedd – både när det gäller ridningen, men också övriga moment. Med andra ord: öva på att knoppa och lasta och linda ben (eller vad man nu behöver öva på) vid andra tillfällen än bara tävlingsdagen!

Dagen innan brukar jag rida ett lösgörande pass. Vissa kanske rider tuffare då (beror på häst) eller till och med vilar dagen innan. Det skulle dock inte funka med Anea. Man får helt enkelt lägga upp det utifrån hästen! Oftast är det också skönt att ha gjort all puts av utrustning och stövlar dagen innan. (Jag väntar dock ofta till samma dag, pga att jag för det mesta har sena starttider numera.) Har jag en tidig starttid så lägger jag fram allt i stallet innan, även transportskydd, lädergrimma osv. Kanske svårt att förbereda allt om man inte har eget stall dock.
En bra tidsplanering på tävlingsdagen är A och O – med goda marginaler (för att irra runt efter bortslarvade saker, eller i mitt fall: köra fel till tävlingen). Jag räknar alltid baklänges från starttiden, ungefär såhär:
18.00  Start
17.15  Uppsittning (då ska hästen i mitt fall ha skrittat vid hand innan)
16.45  Sadla / byta om själv
16.15  Senast vara på plats på tävlingen
… åka hemifrån i beräknat god tid så att jag är på plats när jag har tänkt..

Det är såklart bra att ha lite extra tid på plats, för att startanmäla, gå på toa, dricka osv. jag vill också själv se ridhuset / banan om det är en ny plats för mig, annars blir JAG ”tittig”. 😉 Jag går också gärna igenom programmet i huvudet medan jag ser banan.

Hemma räknar jag med ca en timme att göra i ordning hästen, inkl knoppa och linda. Brukar åka med lindorna under transportskydden.
De senaste två tävlingarna med Anea har jag också longerat henne ca 15 min hemma. Har startat på em / kväll och då har jag hunnit det. Jag tycker att det har funkat bra för att få henne mjukare i kroppen, då kan jag fokusera mer på mental lösgjordhet på tävlingen, och inte lika mycket på den fysiska lösgjordheten.

Med andra ord tar det extremt många timmar att förbereda och fixa för att sedan rida ca 7-8 minuter inne på banan!! Men sådant vill man ju inte tänka på…

Framridningen anpassas såklart utifrån häst och hur man är som ryttare. Ett svårare program kräver att man har mer tid att hinna känna på alla moment. Jag vill ha hunnit rida alla rörelser på framridningen som sedan ska visas på banan. Tycker dock inte om att ha för mycket ”tid över”, för då blir jag både för trött och stressad. Det gäller också att räkna in tid till att ta av skydd / lindor, och kanske dricka själv osv. Vissa tävlingar har en bit mellan framridning och bana, det måste också räknas in.
Annat att tänka på:

Ordning på grejerna såklart. Jag har en ryktväska enbart för tävling med snoddar, kammar, nummerlapp, trasor och sådant. Där kan man också trycka ner lindorna. Om jag någon gång åker själv skippar jag dock lindor / skydd. Jag har det bara för syns skull om jag ska vara ärlig.

ÄT!
Många ryttare är dåliga på detta. Jag brukar äta ganska ordentligt i god tid innan – man vill ju inte vara för mätt. Sedan försöker jag ha med t.ex. banan, eller äter lite choklad nära inpå start. Brukar oftast också lyckas fläcka ner ridbyxorna med chokladsmulor såklart… Socker kanske inte är optimal uppladdning, men jag vill i alla fall få i mig något snabbt innan jag ska rida. Och vatten är bra att ha till hands, särskilt på sommaren.

Ni får gärna komma med kommentarer på era rutiner eller om ni har några ”roliga vanor” i samband med tävling! Och som sagt – tips på bra produkter / hur man får hästen extra tävlingssnygg mottages till ett annat inlägg.

 

Vinterhäst vs sommarhäst

En bild på Grodan när hon kom i januari, samt för några dagar sedan. Sommar-looken känns lite fräschare, eller vad säger ni? Det har nog inte hänt så mycket med kroppen än, möjligen lite rundare, men mest om magen tror jag… Planen är en månads hel vila i sommar (hon är ju bara 6), vi får väl se om hon rullar fram efter det!

Fram till min semester ska hon i varje fall ridas har jag tänkt. Hon har hunnit gå med på ett par lektioner och gjort det bra, så det känns lovande för framtiden. Jag skulle vilja hinna åka bort och träna med henne en gång innan hennes vila, om jag hinner. Mest bara för att se hur hon är att rida borta. Tror dock inte det är några som helst problem!

Min tanke från början var ju att sälja den här hästen, men jag har tänkt om. Det får ta lite tid och sedan får vi se om hon blir lektionshäst eller något annat, men hon har en fantastisk personlighet och bra psyke, så här lär hon stanna. Jag har aldrig sålt en häst och lär väl aldrig göra det heller som det verkar… 😉

Duktiga hästar och elever

Hemma i min nya, jättesköna fåtölj efter kvällens lektioner. Både hästar och elever har varit duktiga idag. Vi har fortsatt jobba med tagen bakdel / sluta, vilket får vara tema terminen ut – men det är ju inte många gånger kvar nu. Hur som helst tycker jag att dessa övningar ger bra resultat eftersom det gör att ryttarna fokuserar mer på böjningen i ländryggen än halsen och det gör att hästarna jobbar bättre genom kroppen.

Jag är jättenöjd med Zigge, som har sett fin ut på veckans lektioner och även hoppade några språng med Sofia igår. Trodde han kanske skulle vara trött efter tävlingen men han ser stark ut! (I kroppen alltså….) Qurre verkar såhär långt vara ett himla bra köp, alla gillar honom och han gör ett jättebra jobb! Anea har varit lektionshäst den här veckan. Jag har faktiskt inte haft tid / ork över till henne. Har behövt prioritera andra hästar och det är inga tävlingar än på länge. Glad att hon kan jobba och göra andra glada också. Får se om jag tränar något mer innan semestern, annars får det väl vara lite lugnt just nu. Just nu har jag haft massa annat på gården att fixa, och dessutom är jag fortfarande inte frisk. Får helt klart skylla mig själv som har ridit och jobbat ändå, men det är så himla svårt att låta bli! Ska ta det lite lugnare i helgen i varje fall, för det här är inte bra alltså.
Framskrittning ute i solen

 

5:a med Zigge

Idag gjorde jag och Zigge vår första gemensamma start, MsvC1 på Lotteräng. Det gick över förväntan. Hade ställt in mig på en häst som steppar runt på gången och inte går att knoppa, som kanske trilskas vid lastning och springer baklänges från domarbordet. Ingen av dessa negativa tankar infriades. Han har stått som ett ljus (för att vara han), gått in snällt (med en pytteliten tillsägelse) och gick hela programmet ungefär så bra som vi kan för dagen. Det är ju inte en helt lätt häst, för han ser tydligen tomtar och troll lite överallt och har dessutom svårt att vänta och vill helst hitta på allt själv.
Framridningen var dock inte mycket att skryta med, det blev en hel del trix med att gå åt sidan, baklänges och störa de andra ryttarna i viss mån är jag rädd. Men jag lyckades på något sätt förbise det i början, för att mot slutet av framridingen börja kunna kräva lite mer uppmärksamhet och då blev han ganska fin. Höll knappt på att komma in i ridhuset heller, men det gick att övertyga honom tack och lov.

Väl inne på banan var han faktiskt betydligt bättre! Nu är Lotteräng en ”snäll bana” utan staket, men det är dock ett bord som man måste förbi. Det gick bättre än väntat, inga problem att rida upp på medellinjen heller! Ritten flöt på men han galopperade i en längning och travade in i enkla bytena – det var synd. Förvända galoppen satt dock, och öppnorna helt ok. Sedan var det en del spänningar, spec i skritten. Det blev 63,298% och en delad 5:e plats. Oväntat bra med tanke på att vi bara har ridit på andra platser tre gånger innan. Man får också påminna sig att när han kom i januari 2016 så kunde han inte ens skritta rakt på en diagonal, och förvänd galopp var ju inte att tänka på. Det har ändå hänt massor med honom och jag hoppas det går att utveckla honom mer för det är en fin häst.
Här är han alldeles för kort i halsen (apropå förra inlägget), men försök se framför er att han skulle kunna slappna av och få fram nosen lite! Det finns potential tänker jag. (Och nej – jag rider inte så med flit, utan han gör så när han blir spänd.)

 

Hästens form

(Råkade posta inlägget innan det var helt klart igår, har finslipat det lite nu…)

Hästens form är ju en het potatis, minst sagt, särskilt sista tiden. Vill därför poängtera att jag inte står bakom en form som hästen tvingas in i, och att det för mig är skillnad på t.ex roll kur och att rida hästen ”rund”. Tycker dock att fokus ofta bara ligger på att hästen ska ha nosen ”korrekt”. Det är en del av att gå i en bra form, men att bara stirra på nosens placering blir fel. Det är dock det som är lättast att se. Vissa hästar behöver gå i en rundare form, men det är viktigt att det då är med kontakt. För mig är inte det samma sak som ”bakom hand” (då släpper hästen stödet). Vissa hästar kan behöva gå i en öppnare form, vissa behöver ha huvudet högre / lägre, precis som att man kan behöva anpassa tempot efter hästens balans. Jag rider inte mina 8 hästar på samma sätt, jag anpassar formen utifrån deras exteriör, ålder och temperament – och dagsform. Med andra ord rider jag inte hästarna i samma form varje dag, utan samma häst kan behöva arbetas på olika sätt olika dagar.

Det finns dock en ”idealform” som man vill se på tävling, med nacken som högsta punkt, och naturligtvis samling utifrån den nivå man tävlar på. Den formen man visar upp på tävling törs jag nog säga inte är optimal att rida i varje dag hela pass, utan formen bör varieras för att det inte ska slita för mycket på hästen.

Jag är verkligen ingen elitryttare eller har ridit tusentals hästar i mina dagar, men jag har ändå ridit många typer av hästar och på en ganska hög nivå. Ju mer jag rider och lär mig, desto större blir ödmjukheten inför att alla hästar och ryttare är olika. Jag hade betydligt mer starka åsikter kring hur saker borde göras när jag var yngre. Jag tar inte ”dålig ridning” i försvar på något vis, men jag tror att förväntningarna på perfektion ibland är för stor. Jag kan hitta en bra arbetsform hemma när jag / hästen har en bra dag, och då kanske det inte ens är hela ridpasset, utan 3/4 av passet gick åt att komma dit jag ville. Sedan ska detta dessutom visas upp på 5 minuter på tävling, och kanske med både ens egna och hästens nerver utanpå. Jag tror att få ryttare rider hela ridpass hemma i perfekt balans och korrekt kontakt hela tiden – även om det är det vi drömmer om. Men man måste också kunna prova sig fram och eventuellt göra lite misstag på vägen.

Nu är detta inte ett inlägg som försvarar att rida hårt och med nosen i bogen eller något sådant. Det är mer en reflektion kring saker jag läser på nätet. Man törs ju knappt lägga upp en bild där hästen eventuellt har nosen lite bakom lodplan (trots att jag inte själv har blivit påhoppad). Faktum är att jag har en hel del bilder som ser väldigt bra ut där nosen är framme – men jag vet att i den stunden bilden togs var hästen stark och faktiskt lite mot handen och absolut inte lösgjord. Däremot bilder där min känsla är ganska bra, hästen avspänd och mjuk – då ser det ofta sämre ut på bild för där är hästen ”för rund” och det gör sig inte på bild. Men det man inte ser på ett foto är hur hästen använder kroppen – alltså om ryggen är stel eller om rörelsen ”släpper igenom” osv.

Det jag vill poängtera här egentligen är att det finns ett ideal att sträva mot – och det är att hästen är lösgjord, bär sig själv och med en lätt kontakt. Att komma dit tar olika lång tid, och är olika lätt / svårt beroende på hästens förutsättningar.Hur mycket kontakt som är lagom är också olika från häst till häst – vissa hästar behöver en stadigare kontakt, medan andra nästan inte vill ha ”någon alls”. Då gäller det att lära sig känna var varje häst arbetar bäst för stunden. Men innan man hittar den optimala formen så tar det tid – dels kanske hästen måste stärkas och utbildas först. Det kan också vara olika från dag till dag. Anea t.ex. behöver vissa dagar ridas i en rundare form, vissa dagar jobbar jag med att ha formen längre, och ibland mer samlad. Och det svåra med henne är att ha henne samlad i kroppen men få en längre hals. Där är vi inte än, och jag tror tyvärr att en del av problemet är att jag behöver en sadel som ger henne mer plats att få upp manken.

Innan det går att ändra formen och placera hästen där man vill så behöver dessutom grundhjälperna fungera, gas, broms, sväng och gå undan för skänkeln. Det är förutsättningen för att kunna påverka formen. I vissa lägen kanske jag då fokuserar mer på att det här ska fungera, lite på ”bekostnad” av formen – men när hjälperna är mer på plats brukar formen också bli bättre. Så vid träning kanske fokus bör ligga mer på att ”hitta rätt kommunikation” än ”rätt form”… Det svåra är att lära ut detta på ett bra sätt, då jag upplever att en häst som är extremt spänd i sin form också är svår att kommunicera med. Jag brukar ändå försöka vara noga med att poängtera att man kontrollerar gas och broms och renodlar hjälperna, så att man inte gör ”allt på en gång” – och det här måste man ju repetera hela tiden som ryttare.

Tur att man inte är operasångerska

Har i princip tappat rösten. Har bara en lektion idag tack och lov, och hoppas att rösten håller för att döma en hel klass imorgon! Tänk om jag inte hörs alls imorgon? Men det är väl inte så sannolikt att jag blir helt stum i alla fall. Just nu hade det varit lite skönt att vara anställd faktiskt, så att man kunde vara hemma när man är sjuk. Men jag tröstar mig med att jag inte är operasångerska i varje fall, det hade varit riktig katastrof.

Tävlingen på Strömsholm blev med andra ord inställd, det känns inte värt att åka så långt och dessutom har vi inte tränat alls sista tiden pga semester och nu min förkylning. Anea känns också lite matt nu. Jag kommer att ”backa” henne nu, mest rida ut, ha med henne på några lektioner, rida henne i en lägre form och rida på ”LA”-nivå istället ett tag. Hon har varit fin under våren men jag vet att hon bara kan gå lite ”tuffare” i perioder, sedan funkar det inte längre. Tror vi är vid en sådan tröskel nu tyvärr. Önskar ibland att jag hade en häst som kunde gå ”hela tiden” (ja jag fattar att det inte finns sådana, men vissa verkar ändå tåla mer träning än andra). Nu är hon inte sjuk eller halt, det får man vara glad för, men jag känner när det börjar ta stopp i henne och då tänker jag inte tvinga henne. Jag måste också ta nya tag med sadeljakten och får väl ägna sommaren åt det. Just nu känner jag att jag lika gärna kunde ha betäckt henne, men samtidigt så har jag ju ”inget” att rida då (utom mina andra sju hästar, men det är inte samma sak). Jag ska dock låta den tanken marinera under ett år och hoppas att det inte är alltför sent att betäcka en 17-åring. Det är väl på håret men jag är fortfarande sugen. (Ja, Torbjörn, jag kommer fortsätta tjata om detta.) Jag ser inget annat användningsområde för henne sedan, eftersom jag inte vill sälja och jag inte tror på henne som lektionshäst på heltid tyvärr. Synd, när man har en häst utbildad så pass högt…

Jag skrev ett inlägg igår om hästens form, men det var bara ett utkast som jag råkade publicera av misstag. Ska finslipa det lite så kommer det upp senare. Det var slarvigt skrivet och inte helt klart… Återkom ikväll!

Förbaskade förkylning

Det är verkligen toppen att vara ledig så man samlar ny energi… Har ju drabbats av s.k. ”semester-förkylning” – rejält! Eftersom planen var att tävla två hästar i helgen så har jag såklart ridit lite ändå, och tänkte att det nog inte är någon fara, men ack så jag bedrog mig. Högst sannolikt måste jag stryka mig från Strömsholm på fredag, och det tar emot… Det är en rolig tävling att åka på, men samtidigt är det långt, och inte en plats jag vill ”visa upp mig” på när jag inte har tränat ordentligt innan eller har rätt förutsättningar. Jättetråkigt!

Däremot hoppas jag fortfarande på att Zigge kan åka till Lotteräng på söndag. Det är nära, ett program jag kan ”jogga runt” och jag tycker inte Zigge är så fysiskt jobbig att rida heller. Jag vill också väldigt gärna se om det ens går att tävla med honom, och då är det en bra plats att börja på tycker jag.

Jag skulle verkligen behöva hjälp med Zigge på söndag, törs inte åka själv med honom. Är det någon som kan offra sin söndag morgon? Behöver lasta ca 07.30.

Framridning förra året till Int1 på Strömsholm.