Vecka ett avklarad

Nu kommer ”allt” handla om att räkna ner veckorna… Igår var första veckan med gips avklarad. Det har gått förvånansvärt bra ändå. Jag har inte haft särskilt ont (jag tar smärtstillande, men inga stora mängder), men jag har varit väldigt trött. Jag har dock haft alla lektioner enligt plan, utom förra måndagen. Jag får väl erkänna att tisdagen kanske inte var så smart (jag såg dubbelt när jag skulle gå hem), men det ska mycket till innan jag ställer in!

Gipset ska bytas nästa vecka, och då ska även stygnen bort. Jag blev dock tvungen att åka in idag för att byta gips redan nu. Det började kännas för stort och då hamnade trycket på fotknölarna, vilket inte var så skönt.

Jag har jättebra hjälp ev kunder / elever, och bra personal, så det verkar som om det här ska gå att lösa. Jag ska ha gips i sex veckor, men jag tror att jag behöver kryckor i elva veckor. Jag får dock ”träna” redan nu, så jag får försöka göra lite övningar för benet, samt träna överkroppen. Om inte annat så blir jag kanske lite starkare i armarna av att gå med kryckor.

Tur att detta inte är mitt i vintern, för än så länge är det i alla fall möjligt att ta sig ner till ridhuset. Däremot får Torbjörn hämta mig på kvällen nu när det börjar bli mörkt, så jag slipper försöka ta mig upp för backen och hem. Inte så miljövänligt att åka bil den sträckan kanske, men detta är ett nödläge.;)

Helgkurs med ryttarträning

I helgen har det varit tredagarskurs med ridning och ryttarträning. Jag och Helena har ju haft ett flertal kurser nu med yoga, men den här gången testade vi lite mer fysisk träning / styrketräning.

Jag hade verkligen sett fram emot att själv delta i träningen, men det får väl bli nästa år… Det gick i alla fall att genomföra kursen, vilket kändes himla bra! Jag fick hjälp i veckan av min mamma med att städa och bädda, och Torbjörns mamma fixade maten, så jag bara behövde värma. Sedan fick Helena hålla i träningen avsuttet och lite extra kökstjänst. Jag har egentligen bara haft lektioner med benet i högläge, och så har jag fått avvika och vila mellan varven. Inte optimalt, men det funkade bra ändå.

Vi ska försöka hålla en likadan kurs i vår, ni får hålla ögonen öppna. Det verkade uppskattat av deltagarna och känns som ytterligare ett bra komplement till ridningen. Jag tror faktiskt att jag har lyckats uppmuntra flera av mina elever till att börja träna lite mer vid sidan av ridningen! Det är jättekul att det har blivit så, och att bidra till ökad förståelse för vikten av att vara i bra form för att prestera till häst!

Jag hinner inte träna riktigt så mycket avsuttet själv som jag skulle vilja, men jag försöker jobba med det i den mån jag hinner, och jag fokuserar mycket på kroppsmedvetenhet. Hoppas att jag inte tappar allt detta nu under kommande veckor, men jag får försöka träna i den mån jag kan utan att belasta benet.

Tack för en trevlig helg!

En dag i taget

Detta kommer bli mitt livs prövning. Och jag vet att det finns värre saker som kan hända, man kan bli helt invalid, det är ingen som har dött etc. Så jag måste ändå vara positiv – jag är också oerhört medveten om att jag har haft en himla tur i mitt liv såhär långt, och det här är bara att ta sig igenom. Men självklart är det extra tufft att skada sig när nästan allt jobb jag gör är fysiskt!

Tills nu var det här ett himla bra år för min del. Konstigt kanske, eftersom ”alla andra” tycker att 2020 är ett katastrof-år. Men jag har haft bra flyt med jobbet, sålt mer än vanligt, jag hade börjat få lite fart på ridningen och jag hade till och med börjat träna lite under sommaren. (Jag verkar ”börja träna” varje sommar, konstigt nog fallerar det oftast på vintern…) Den här sommaren var helt klart en av mina bättre, och jag hade sett fram emot den här hösten. Samtidigt så har ju det här året redan ”pausats” av corona även för min del.. Inga tävlingar under våren, och jag hade väl inte hunnit så många starter i höst ändå, så jag får helt enkelt vila i detta nu.

Men, det är klart att det är riktigt surt att inse att jag kommer få börja om med både mig och hästarna till stor del. Jag har dock en jävla (sorry) bra grundfysik så jag tror såklart att jag kommer fixa det här rätt bra ändå, men visst – här har jag lagt massa energi på att bli rak och liksidig, och sedan ska jag behöva ta mig runt på kryckor?! Dessutom har jag ju verkligen bemödat mig om att bli stabilare just i fötterna vid ridning – och även jobbat på det med mina elever. Ni som har hittat den ”nyckeln” vet nu hur viktig foten är vid ridning! Och i värsta fall blir den här foten aldrig som förr igen. Troligen blir den dock det med rätt träning – läkaren lät ju ändå optimistisk, men ja, det kommer ta tid. Man får väl vara glad att man inte är maratonlöpare i alla fall.. 😉 Men nu är min fot full med skruvar, typ 10 stycken. Funderar på att knäcka extra med att smuggla in grejer på flygplatser framöver. Kan vara bra att ha en plan B menar jag.

Ni som vill hjälpa till med ”små” saker – jag har skrivit på tavlan i stallet en del grejer som man kan få göra när man har ett par minuter över. Nog visste jag att jag är rätt effektiv, men nu när jag ska leja ut saker på andra så inser jag verkligen hur mycket man gör varenda dag. TUR att jag hade hunnit med så mycket tidigare i år på min ”lista”. Höstens lista får bli av mer administrativ karaktär tror jag…

Ofrivillig ”semester”

Jag tror att de flesta har sett vad som har hänt, men skriver ett inlägg också. Man ska verkligen inte säga saker som att ”jag har aldrig brutit något”, och på något vis har jag känt på mig att den dagen måste komma förr eller senare när man har jobbat med hästar hela livet. Så här sitter jag nu med en bruten fotled… Men det kunde ha varit en bruten rygg eller nacke, så jag känner inte riktigt att jag kan klaga. Dessutom var det till viss del självförvållat, men det är ju ingen idé att anklaga sig själv heller…

Jag brukar vara försiktig av mig, men den här gången gjorde jag en missbedömning och red ut i blåsten på en häst som hade vilat dagen innan. Jag hade knappt hunnit ta tyglarna innan det kom en klunga med cyklister förbi-swishandes på vägen (jag var på åkern). Jag hann tänka att det skulle gå åt helvete, men jag trodde kanske mer på endast en snabb galopp. Nu följdes detta av en bockserie, och jag är förvånad över hur länge jag trots allt satt kvar. Jag tror dock att jag halvt och halvt hoppade av med flit till slut, för jag insåg att det aldrig skulle gå väl. Därför tror jag att jag landade på foten, men hade jag inte tagit mig av lite på egen hand så hade jag lika bra kunnat landa på huvudet. Tur i oturen osv…

Jag kan inte påstå att det gjorde så ont, men reflexen var att direkt öppna stöveln (tack för dragkedjan!!) och jag fattade direkt att jag hade brutit foten, eftersom vristen i princip ramlade ut ur stöveln… På något vis lyckades jag faktiskt lägga foten rätt igen själv, och det var nog också tur, för det tog ca 40 min för en ambulans att komma, och ytterligare 40 min in till Danderyd. Klokt beslut att ta en ambulans i alla fall (det ska mycket till), för då fick jag ju smärtlindring. Dessutom vågade jag inte röra mig ur fläcken!

Jag trodde nog att vi skulle gipsa och sedan åka hem, men så lätt var det visst inte, utan jag har fått operera foten igår och stanna tills idag. (Ramlade av söndag och idag är det tisdag.) Gips i sex veckor, kryckor i ca 11 veckor… Egentligen ingen ridning på 6 månader, fast jag tror att läkarna fattade att det nog inte kommer bli så om jag får bestämma. Jag fattar att jag ska ta det lugnt, och vara försiktig, men jag får ju se hur det känns. När de hörde att detta var mitt jobb lät de liksom lite snällare. Sedan kanske rida = skritta utan stigbyglar i början, inte galopp i lätt sits. Och jag undanber mig förmaningar, jag får se hur jag mår framöver och bedöma det när jag börjar bli bättre.

Operationen verkar ha gått bra och jag har faktiskt inte ont. Får visserligen smärtlindring, men i huvudsak ska jag klara mig på alvedon, och morfin har jag bara till nödfall. Ska göra små övningar för benet redan nu och får nudda med foten i marken men inte belasta förstås.

Jag kommer försöka organisera allt så gott jag kan och återkommer med det så småningom. Ska försöka att inte bli bitter men längtar såklart redan upp i sadeln. Samtidigt tror jag att jag egentligen är i behov av en paus efter många års jobb, men det kanske hade varit roligare med en frivillig paus! Håll tummarna för att jag är på benen så snabbt det går…!

Och TACK till alla som har hört av sig och erbjudit hjälp osv! Ni är guld värda!

Bilden kan innehålla: en eller flera personer, inomhus och närbild

Mina terminsmål

Den här terminen har jag tänkt att vi ska fokusera på utbildningsskalan i början av terminen. Vi har pratat om det förut, men det går aldrig att repetera för mycket! Jag ska försöka skriva mer ingående om det i några inlägg framöver.

Den första veckan på terminen har vi pratat om första steget, som är takt. Fokus har varit takten i skritt, och vi kommer bygga på med trav under kommande vecka och galoppen under vecka tre.

Sedan har jag två egna fokus-områden som jag tänkte jobba extra med, och det är:
1. Ryttarens hand – att få en mer stilla, lugn och jämn kontakt. Detta kan man inte öva för mycket! Många ryttare blir antingen hårda och stumma, eller ”joxiga” med handen.
2. Galoppfattningar – tydligare hjälpgivning och bättre tajming. Återkommer till detta.

Ni som har egna mål som ni vill jobba extra med är välkomna att skriva ner detta och lämna till mig om ni vill. Jag lämnar inte ut lappar under hösten då jag tror att den lappen ni fick i våras var ganska omfattande.



Tävling med Grodan!

Igår fick Grodan äntligen åka på tävling igen. Senast var i maj 2019. Efter det har hon varit mer eller mindre konvalescent pga flera små skador som tillsammans har varit rätt knepiga att få ordning på. Vi är inte klara ännu, men det är på god väg. I vintras skrittade vi bara på hårt underlag vid hand en period, så jag är jätteglad över att hon klarade två träningar och en tävling förra veckan. (Jag hade dock inte åkt iväg för att träna två dagar i rad, men nu var det ju hemma.)

Vi var på Wallstanäs och red en MsvC1. Hon är kvalad till MsvB redan men jag har ju inte kunnat träna på den nivån och jag behövde verkligen en check på hur vi ligger till just nu. Jag får väl erkänna att det är lite jobbigt att åka iväg när man har haft ett långt uppehåll, men nu är det avklarat. Resultatet blev 67,38% och en fjärde plats. Det viktigaste var dock att hon verkade tycka att det var kul och att jag hade en bra känsla både på framridningen och på banan! Det blev en miss i en travökning, annars var hon väldigt lydig. Sedan är det fortfarande massa jobb kvar med att få bättre takt / steglängd och att hon inte blir för kort i övergångarna (domaren poängterade dock att övergångarna var bra, men jag tycker att hon behöver släppa mer igenom i ryggen där). Jag tror också att jag kan satsa lite mer på kvalitet i galoppen, men nu kändes det viktigare att rida på säkerhet och ”ta sig runt”. Jag är i alla fall jätteglad att det gick vägen! Håll tummarna nu för att hon fortsätter framåt. Nu får hon dock vila en vecka, för jag har känt att hon börjar bli lite trött bak jämfört med för två veckor sedan, och jag törs absolut inte tipp över med henne åt fel håll nu.

Mitt träningsupplägg

För att få glada och hållbara hästar så krävs det variation i arbetet, och gärna ridning på olika typer av underlag. Med en egen häst är det lättare att planera veckans ridpass, men jag försöker att ha det här i bakhuvudet även med mina lektionshästar. Nu har ju jag lyxen att driva min egen verksamhet och det innebär att jag själv väljer om jag vill maxa intäkterna och låta hästarna gå mer, eller om jag prioriterar att de ska gå ”lagom” och må bra. Jag håller generellt ett lite högre tempo på lektionerna (och med högre krav) än på en ridskola, så de kan inte gå lika mycket av den anledningen. Mina hästar ”sparar” sig sällan på lektionerna genom att t.ex. gå med nybörjare. Men bortsett från den fysiska belastningen att gå flera pass om dagen så tycker jag att den psykiska faktorn är minst lika viktig – och den pratar man inte lika mycket om tycker jag. Att gå flera pass om dagen i ridhus med olika ryttare tror jag gör att många hästar stänger av lite, och jag vill inte ha avstängda hästar!

Därför försöker jag variera arbetet så mycket som möjligt. Många ridpass börjar eller slutar ute när vädret tillåter. Svårt på vintern förstås, men annars skrittar vi nästan alltid fram eller av ute. Då får hästarna bättre bjudning och variation på underlaget, samt att de blir tryggare när de rids i olika miljöer. Jag försöker också få in ca en uteritt varje vecka, i den mån jag kan. Några elever rider ut ibland, och jag kan också välja att göra några pass ute istället för att ”rida igenom” hästarna inomhus.

En annan viktig faktor för mig är att gärna ha någon ryttare på varje häst som rider den hästen lite mer regelbundet (i den mån det går) – så att häst och ryttare lär känna varandra. Jag rider även alla hästar själv (med målet ca en gång i veckan – ibland blir det mer, ibland mindre). Dels vill jag känna status på hästarna, men jag kan också jobba loss en del spänningar och snedheter innan de blir befästa. Hästar som går med mycket spänningar är sällan glada hästar. Ibland tycker jag att det blir för många ridpass om jag ska rida utöver veckans lektioner, och då väljer jag kanske att tömköra eller arbete vid hand som ett komplement. Då blir det variation och hästen slipper även sadel den dagen.

Jag försöker också göra olika typer av övningar (men med en röd tråd), och avsluta när hästarna har gjort något bra istället för att nöta länge. Ibland lägger jag in markarbete för att få mer variation i dressyrjobbet.

Andra viktiga saker för att hålla hästarna glada är att utrustningen passar, och att de vid behov får hjälp av veterinär, kiropraktor etc. Jag stämmer hellre i bäcken än att jag väntar på att det ska bli ”katastrof”. Jag försöker också vara noga med att fördela arbetet under veckan hyfsat jämnt. Ibland blir det lite svårt, och i vissa fall har jag faktiskt hellre flyttat elever till andra tider, vilket kan betyda att någon rider privat på dagtid istället för sin tid i grupp. Det är inte alltför ofta, och det gör att jag själv får jobba lite extra, men jag gör hellre det om det passar i hästens vecko-schema. Och jag är väldigt tacksam över att jag har flexibla elever som har förståelse för detta. Det ger trots allt mer kvalitet åt alla i slutändan!

En vanligt träningsvecka för en häst som jag rider helt själv brukar innehålla 3-4 dressyrpass i ridhuset (varierad intensitet), 1 pass utan ryttare (longering eller tömkörning) och 1-2 uteritter samt 1 vilodag med endast hage som standard. Jag rider max tre dagar i rad i ridhuset, helst bara två. Detta är alltså upplägget med en vuxen häst som är fullt igång. Unghästar har ett annat upplägg.

Att lägga in kortare viloperioder är också viktigt. Ibland kan det bli några dagar i rad, ibland någon vecka. Mina hästar är ute på bete på sommaren, även om de rids. däremot har de inte så lång sommar-semester, utan jag lägger hellre in flera pauser över året. Unga hästar ska ha längre sammanhängande vila, men några sådana har jag ju inte i verksamheten.

Nedan ett kort klipp på Don Mistral på lina häromdagen.