Gårdagens start

Startade Grodan i en MsvC igår och hon visade tyvärr helt nya sidor som jag bara har sett i hagen tidigare… och då vill man helst inte sitta på. 😉 Normalt sett har hon varit exemplarisk när vi har varit iväg på träning, och på förra tävlingen (som var hennes första). Nu var det här visserligen bara vår andra start, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att hon skulle vara halv-vild. Hon började trippa omkring redan när hon leddes innan start. Jag hade tänkt att jag skulle kunna klara mig själv på tävlingsplatsen, men det kändes inte alls rimligt. Som tur var så stannade Lena (en tidigare elev) kvar och hjälpte mig och var stöd på backen.

Jag inbillade mig att hon skulle lugna sig när jag kom upp, men det första hon gjorde var någon slags språng och snäva svängar så jag var nära att ramla av. Tänkte ”var är halsremmen?” och insåg sedan att jag ju var på en dressyrtävling och inte höll på att rida in en unghäst…

Jag fick börja med ca 20 minuters trav och lättridning endast i syfte att lugna ner henne. Emellanåt fick jag kontakt, och emellanåt blev det nya, tvära kast. Jag tror det blev alldeles för mycket av allt runt omkring. Hon är inte tittig på saker, men känslig för ljud och rörelse. Vi lastade av på en stor gräsplan och framridningen var ute på en enorm ridbana (inget ridhus var öppet, som det brukar på den här tävlingsplatsen). Det blåste friskt, det var hög musik och i en hage bredvid kom hästar i full galopp vid ett tillfälle. Dessutom var det ett elstängsel bredvid framridningen som stod och knäppte, och det blev hon riktigt rädd för. Det var precis vid ingången till ridbanan, så hon hade väl hört det när vi gick dit (och då märkte inte jag det, jag noterade det senare).

Ja, det blev inte mycket till framridning. Lyckades typ styra igenom alla moment, men det var nätt och jämnt att jag vågade galoppera. Av någon anledning gjorde jag ändå min start, men jag hade kanske kunnat strunta i det, för spänningarna följde såklart med in på banan. Konstigt vore det ju annars. Jag var ändå nöjd med att lotsa henne runt, jag red väldigt lugnt och tycker egentligen att jag hanterade situationen som helhet väldigt bra, men det blev massa missar eftersom hon var så ofokuserad. Jag tycker ändå hon var duktig som ”ställde upp” för jag tror faktiskt hon var riktigt rädd på utebanan ett par gånger. Det känns inte alls bra att det blev såhär, jag vill ju ge henne en bra start på hennes tävlingskarriär, och nu dröjer det dessutom tills nästa gång. Tur att hon var så fin förra tävlingen, det bör ändå tyda på att det här inte är hennes normala beteende på bortaplan. Jag får dock se över vart jag åker nästa gång, så att det är lite lugnare. Hon kanske inte måste tränas på alla de här intrycken på samma gång. Och så ska jag öva hemma med luva på huvudet för att ta bort lite ljud, så kanske hon koncentrerar sig bättre.

Trots detta så hoppas jag fortfarande att hon är något för framtiden. Jag vill ju ha en häst som är het och med nerv, så det här kanske kommer på köpet innan hon har fått rutin. Anea blev ju rätt introvert på tävling, och Grodan är ju helt tvärtom.. Och egentligen är det här mycket bättre, bara hon lär sig att sortera alla intryck och hålla fokus på mig istället.

Kurs med egen häst 3-4 nov

Jag har blivit tillfrågad om att hålla en kurs för ekipage med egen häst. Vi har bokat 3-4 november och kursen kommer att hållas på Ledingenäs – en väldigt fin och trevlig anläggning i Knivsta, där det finns plats för både hästar och människor att övernatta.

Kurs på Ledingenäs för Suvi Räsänen
När: 3-4 november
Upplägg: 1 individuellt pass på lördagen 45 min. 1 individuellt pass på söndag förmiddag 45 min, därefter programridning valfritt program ca 30 min på eftermiddagen.
Var: Ledingenäs i Knivsta. Superfin anläggning med stort ridhus och fint gäststall samt mysig Bed&Breakfast i anslutning till ridanläggningen.
Kostnad: 2750- 3050kr (beroende på antal equipage 4-6) för en natt i gästbox, en natt B&B (dubbelrum) samt lektioner och programridning lördag och söndag.

Denna kurs är en privat bokning, mer info kan ni få av Kim Hagberg
kim@hagberg-family.se

Projekt: bättre sits del tre

Igår fick jag hjälp av Carolina som driver How To Move Fysioterapi. Hon är sjukgymnast och jag har tidigare besökt henne för att få hjälp med lite övningar för att förbättra min sits. Ni kan läsa om det här och här.

Igår var det dags att titta på mig till häst. Vi började med en genomgång avsuttet igen för att se eventuella förändringar, och det var lite bättre än sist. Skumt, för jag har knappt tränat. Inte sedan innan sommaren i alla fall… Carolina trodde dock att jag har blivit mer medveten och att det också bidrar till att övningarna kändes lättare. Sedan red jag ett pass på Grodan, med endast sits-fokus. Innan passet tittade vi även på Grodan – om hon är jämnt musklad och hur det kan hänga ihop med sitsen. Det var dock inga större skillnader i hennes muskulatur höger / vänster sida så det känns ju väldigt bra! Under ridpasset var Grodan väldigt okoncentrerad igår (brunstig) och sprang och gnäggade en stor del av tiden, så det var inte helt lätt, men det blev bättre efter ett tag.

Det är ganska mycket att ta in, och det är lätt att bli lite spänd när man ska ändra på saker. Jag har ju svårare att svänga höger och vill gärna lösa det med handen, men nu har jag lite andra knep att ta till. Egentligen skit-enkelt: nämligen att rikta axlarna lite utåt, istället för att försöka svänga för mycket med hela överkroppen. Jag har varit så koncentrerad på sittbenen att jag inte riktigt har insett hur mycket axlarnas placering gör. Nu kommer jag faktiskt fokusera mer på min överkropp, för då hamnar underkroppen bättre på plats.

Det är absolut inga stora problem, men jag upplever det som jobbigt att jag gärna vill göra en sak för att kompensera någon annan brist i min balans / koordination. Och har man en känslig häst så känns det kanske extra mycket – och jag vill verkligen inte börja korrigera henne för mina egna svagheter.

Nu tänker jag att jag ska fokusera på det här ett tag, göra lite övningar avsuttet och sedan följa upp det vid ett senare tillfälle igen, för att se om det blir någon förbättring.

Min plan är också att boka Carolina så att ni elever kan få delta. Återkommer med datum-förslag och hoppas att ni är några som kan och vill. Jag är ganska duktig på sitsträning, men jag är trots allt inte utbildad på människokroppen, så lite andra ögon skadar verkligen inte!

Film från tävlingen

Här är en film från igår, dock filmad på långt håll så kvalitén är inte den bästa, men ni kan ju se lite på ett ungefär hur det såg ut…
Jag är jättenöjd med Grodan, och jag tycker att jag lyckades rida koncentrerat och genomtänkt. Det blev missförstånd i en fattning, men det var orutin och hade lika bra kunnat hända hemma, så det hade inte med tävlingen att göra. Där blev hon väl lite taggad och lyssnade inte på skänkeln riktigt. 8 på bågen där man länger formen och 8 på andra enkla bytet. Tyvärr bröt hon av i hörnet innan sista ökningen och därför lade jag en volt och tog hellre en felridning. Jag ville inte fatta galopp med stress och skena in på diagonalen utan tycker att det var mer utbildande för henne att det blev rätt. Tyvärr blev det svårt med stillheten i sista halten för att hon taggade till av galoppen i slutet, men bortsett från det är jag jättenöjd!

Jag är glad att mina förhoppningar om att hon skulle funka bra på tävling infriades. Hoppas det håller i sig. Anea har ju inte varit så enkel att tävla för att hon blir tittig och stänger av, så jag är enormt tacksam över en häst som går att påverka och ”rida” inne på banan. Jag är så imponerad över Grodans temperament. I ridningen kan hon bli het och taggad och väldigt energisk (vilket jag gillar) – men så fort man ger lång tygel eller hoppar av så är hon helt avspänd och nästan ”seg”. Många känsliga och pigga hästar kan ju slå över och bli jobbiga att hantera, men hon är helt obrydd om saker runt omkring.

Det känns roligt att ha startat vår första tävling och det känns hoppfullt inför framtiden. När hon blir starkare och orkar bära sig bättre så finns det garanterat mer gångarter i henne. Nu är hon fortfarande lite hastig i traven, men det har ju ändå hänt massor med henne sedan hon kom hit. Just nu känns det som om det händer saker varje vecka, så jag håller alla tummar för att hon fortsätter åt samma håll.

Grodans tävlingsdebut

Grodan och jag har gjort debut på tävlingsbanan idag, i en MsvC1 på Söderby. Hon har varit så himla duktig och det resulterade i en 2:a plats och 67,9%. Jag är jättenöjd med henne! Ska skriva lite mer imorgon, men nu är tanken att vi ska ha någon slags valvaka med grannarna. Tydligen är det sådant man måste göra numera när man är gift med en politiker. 😉

Vad har hänt med dressyrstarterna?

Är det inbillning eller har antalet starter i dressyrtävlingarna gått ner? Och i så fall – vad beror det på? Det var ju inte länge sedan man behövde ställa klockan för att anmäla sig på pricken när anmälan öppnade. Nu verkar få klasser bli fulla (och är de det så är det ändå många som stryker sig).

LB ser fortfarande ut att gå ganska bra, MsvC kan det också vara en del anmälda i. Men generellt tycker jag att det ser tunt ut på tävlingarna numera. Har det blivit för mycket tävlingar? Krockar tävlingarna mer med varandra? Är det för dyrt att tävla? Eller är det pga Pay n´ride som har blivit vanligare?

I helgen var det t.ex. två meeting fre-sön, Vallentuna och Gripen. Nu är inte det visserligen inte i samma län, men det är ändå samma ryttare som åker inom det här området, vilket gör att tävlingarna konkurrerar med varandra eftersom det är samma klasser. Jag vet inte om det har blivit en större konkurrens på det här viset, men i så fall vore det ju bra om det gick att samordna bättre. Själv tycker jag ofta att det ligger massa olika tävlingar samma helg, medan vissa helger (typ den helgen när man verkligen kunde / ville tävla) så finns det ingenting någonstans överhuvudtaget.

Behövs det mer organisation kring hur tävlingarna planeras? Något övergripande från Ridsportförbundet som kan synka tävlingarna i samma område även om det inte är i samma län?

Sedan är ju en fråga om många hellre väljer träningstävlingar istället? Equipe och TDB i all ära – men det går liksom inte att starta ”i smyg” för att testa vingarna utan att alla dina stallkamrater kan se hur det gick. Då kanske man hellre åker någonstans och bara rider program för sin egen skull. Och jag tycker att det är en himla bra möjlighet att göra innan man ska ut på riktiga tävlingar!
Men skulle man kanske kunna hitta ett komplement för att fylla tomma klasser? Att man skulle kunna starta utom tävlan på samma tävlingsplats? Det kanske är väldigt krångligt att organisera, och eventuellt skulle det göra att ännu färre väljer att delta ”på riktigt”. Men samtidigt känns det tråkigt att arrangörerna ska göra ett jättejobb för att sedan ha halvfulla klasser (några klasser i helgen har haft 1-4 deltagare).

Tyvärr tror jag också att ju mindre klasserna blir desto lägre intresse – det är svårare att knipa en rosett om det är få starter, och det gör kanske (tyvärr) att suget minskar ännu mer. Trots allt är det roligare att vara placerad i en klass med 40 starter än att komma näst sist av 5, även om procenten är densamma…

Nu kommer dessutom kvalprocenten bli hårdare från nästa år (tror jag – rätta mig om jag har fel), vilket i och för sig är bra, men det kommer sannolikt också göra att startfälten blir ännu mindre från MsvB och uppåt.

Är det någon annan som har sett detta eller är det jag som inbillar mig? Hur ser det ut på hoppsidan? Är det någon som har förslag på förändring? Eller är det så att intresset för dressyr faktiskt är på väg att svalna?
Anea och jag på Lag-SM på Strömsholm 2015. Känns som en evighet sedan…!

 

Grodan

Nu har jag börjat rida Grodan lite mer efter bete och vila. Hon verkar faktiskt ha vilat sig i form och är starkare och känns mer ”mogen”. Hon är ju bara 7 och har säkert behövt smälta en del information. Idag petade jag lite med spöt på bakbenen och det är nästan så att hon piafferar så det blir nog inte så svårt som med Anea… Men man får ju passa så man inte tränar för mycket sådant eftersom hon gärna försvarar sig med det istället för att gå framåt. Hon är hur som helst väldigt rolig att rida och med ett fantastiskt temperament tycker jag: i stallgången och före / efter passen kan hon nästan se lite slö ut men så fort man rider har hon massa energi och är väldigt ambitiös. Det är liksom en av / på – knapp och det gillar jag! Inte massa energi som går till fel saker helt enkelt.

Film från gårdagens tävling

Här kommer en film från Glorias och min start igår. Jag hade en superbra känsla på framridningen och tyckte att jag tappade både energi och bärighet inne på banan, men det fanns visst marginaler att ta av för hon ser inte direkt låg ut i formen (vilket det kändes som). Dock tar hon över lite och gör halter och avsaktningar före mig, vilket gjorde att jag upplevde att jag tappade lite ”kontroll” – men det är inget som syns jättetydligt om man inte vet det. Stillheten i halterna på medellinjen måste dock bli bättre! Och så är det en galoppfattning där hon också hittar på lite själv. Annars tycker jag att hon har mer undersatta bakben i galopp-delen än vad hon hade vår förra start så det känns bra! Det är på väg åt rätt håll!

Vinst med Gloria

Idag har jag och Gloria (heter egentligen Tabaluga) startat en MsvC1 på Ledingenäs fina anläggning. Knivstaorten arrangerade tävlingen. På framridningen var  hon finare än någonsin vilket inte höll i sig riktigt på banan men det räckte ändå till 67,5% och en första plats! Nu är planen att trimma bytena så att vi förhoppningsvis kan gå vidare, kval till nästa nivå är avklarat med marginal.  🙂