Träning igår

Nina fastnade i trafiken så det blev ingen träning hemma igår. Fick en ”akut-tid” hos Rebecca på em istället. Alltså fick Grodan stå över och jag åkte bara med Anea. Det var en bra träning, jag tycker hon känns mer påverkbar nu. Vi jobbade en del med galoppslutorna och att rida bra in i en ny sluta men utan att göra hela saxen. Jag måste ha henne mer samlad där så hon inte rinner iväg. Tycker att saxen är det svåraste av allt. Serierna sätter vi ändå oftast. Jag måste dock hitta mer samling även där – att hon väntar och är mer påverkbar mellan bytena. Det är väl genomgående i allt just nu, att rida mellan rörelser, mellan momenten, inte bara bli ”nöjd” med att man gjort en sak och sedan tappa iväg allt innan nästa moment! Det avslöjas ju direkt när jag rider program om vi säger så…

Vi avslutade lite med att trampa och att jobba med passage. Det är fortfarande mest en ”mycket samlad trav” där hon kanske gör hyfsat rätt med benen men inte riktigt har med sig ryggen. Jag hittade dock lite mer känsla ett par steg där hon fick med sig kroppen på ett annat sätt. Gäller också att hon orkar få ihop ”sidorna” lite bättre så hon inte breddar med bakbenen. Återstår att se om det går – oavsett vad så tycker jag ändå hon är duktig för det är ingen häst som ens visar tecken på passage när hon blir upprörd i hagen – utan det här kommer endast av att hon blivit starkare och starkare. Hårt jobb, med andra ord.

Lade upp detta klipp även på Instagram. Råkade trycka på ”arkivera” och sedan försvann det helt!! Vad hände? Kan man plocka fram det igen på något sätt?

Vi växlar mellan passage och samlad trav – men passagen ska vara ännu mer samlad så småningom

Lyckad programträning idag!

Idag var jag på Vällsta med Anea och red program för Roger Ohlson. Nu fokuserar jag bara på Int1, på  träning och tävling. Det var ju synd att det inte var tävling idag (!) eftersom vi fick ihop 66,87% och även en bra känsla. Det var ändå lite missar / slarv så jag tror att poängen var lite snäll, men det känns ändå bra att få lite ny motivation framåt. Jag VET att det finns mer i Anea än vad jag lyckas visa på tävling, men jag måste lära mig rida program bättre och klara av att hålla ihop allt mellan rörelserna också…

Jag lyckades hitta lite ”ny känsla” igår när jag red hemma, och hade med mig det på framridningen idag och det är jag väldigt nöjd med. Nu ska jag verkligen försöka hålla fast vid det (handlar mycket om att få henne mer på bakbenen och kunna lätta av, samt ha henne mycket mer flyttbar i sidorna så hon inte blir ”hängande” varken framåt eller i sidled…). Det jag är mest nöjd med i programmet är nog serierna som var jämna och flöt på. Fick 8:a på mellantraven och 7,5 på en ökad trav.

Jag blev också väldigt glad över att Roggan berömde mig för det jobb jag har gjort med henne. Han har sett oss från MsvB och upp till svår klass, och jag är medveten om att hon är begränsad och inte har så lätt för sig. Han sa att jag verkligen har lyckats ”få ut det mesta” av henne hela tiden. Det värmer verkligen att få beröm för det och att det uppmärksammas. Ibland känns det bara som om det enda ”folk” ser är rosetter och placeringar, och Anea är ju kanske ingen rosettplockare även om vi har lite vinster och placeringar upp till StG. Jag kämpar på hur som helst, har inte pengar att köpa en superhäst för och kommer inte sälja henne. Vi lär oss fortfarande, även om jag ibland sliter mitt hår för det är så svårt! Jag måste ändå säga att hon är en ”kämpe” för hon är verkligen inte en häst som har särskilt lätt för sig och hon ”borde” inte gå dessa klasser.

En till viktig sak idag: det var roligt, och även Anea kändes avspänd och glad. Det absolut viktigaste för mig är att vi har en bra kommunikation, både på banan och hemma.
Överst när vi travar fram (brukar även vara lägre här) – sedan skolor i en mer upprest form.
Även här lite olika grader av samling – på mittenbilden skulle ju det optimala vara att få fram nosen mer – vilket är svårt med henne men det börjar bli bättre.

Träning med Anea

Igår var jag hos Nina med Anea. Jag har ju hittat en superbra sadel nu, och istället har jag börjat krångla med betten… 🙁 Tror jag har provat ”allt nu” – vanligt bett, rakt bett, golden wing-bett (tyckte det var bra i början men inte längre), kandar med alla möjliga olika stänger och bridong med olika tjocklek och längd, samt pelham. Blev helt galen förra veckan och bytte bett 3-4 ggr per pass,  för att verkligen se om det hängde på betten eller om hon hade en dålig dag. Slutsats: pelham gör att jag får snabbare tygeltag, mer elastisk känsla, lättare att ge eftergift och hon känns rundare. Alla ”vanliga” bett ger en seg känsla i handen, långsamma tygeltag och hon känns framtung. Kandar gör att hon går med handbromsen i, jag får driva mer och hon sänker ryggen (jämfört med känslan på pelham). Tror att kandaret har svårt att få plats i hennes mun och då gapar hon också ibland. Väldigt frustrerande – eftersom jag inte får tävla på pelham och då återstår träns eller kandar.

Jag måste erkänna att jag har ”smitit undan” från kandaret och bara haft det typ vid tävling, för att jag inte gillar det. Jag har provat att tävla på träns men det känns ostadigt och jag blir ”meckig” med handen. Igår hade jag en stång / bridong som ändå kändes ok och jag inser ju att jag måste träna oftare med kandar även om det inte ger optimal ridkänsla. Det blir ju dock helt galet om jag nästan bara har det på tävling och aldrig tränar på det. Nu får jag helt enkelt försöka bli vän med kandaret så gott det går… Man skulle ju inte träna dans i gympaskor och sedan tävla i klackar (och aldrig öva med det), och om reglerna ser ut som de gör så får jag väl snällt rätta in mig i ledet. Börjar dock känna att fri betsling (eller större valfrihet) inte vore så dumt. Det är ju helt omöjligt att jag är ensam om detta problem?! Eller kasserar proffsen alla hästar som inte går bra på kandar?

Hur som helst. Träningen blev lite att ”backa” från teknikträning till att hitta flyt / känsla och få mig att rida. Jag har svårt att hålla ihop allt mellan rörelserna och förutom att träna med kandar så måste jag verkligen öva på att rida i hörn och på kortsidor och inte tro att jag är ”klar” när jag har gjort en rörelse. Anea behöver också bli mer på bakbenen, mer flyttbar i sidled och släppa fram nosen. Mitt dilemma är att jag behöver rida henne extremt aktivt och med mer energi, och jag har svårt att hitta en mer effektiv ridning utan att bli spänd själv. Då backar jag hellre, och det vet hon nog också, jag tror hon utnyttjar min svaghet där. Egentligen rider jag bäst på hästar som är mycket känsligare, typ Grodan och Zigge.

Man blir lätt hemmablind också på sin egen häst, och undviker kanske saker som är jobbiga och puttar oss ur komfortzonen. Idag kunde jag dock följa upp det här på ett bra sätt hemma, hittade en snabbare ridning. Men det gäller att balansera på gränsen så jag inte börjar pusha henne för mycket för då blir det spänt. Jag måste bli mycket, mycket kvickare i hjälperna!

Imorgon är det programträning på schemat. Hoppas vi orkar, så jag inte krävde för mycket idag. Själv har jag dessutom jobbat för mycket och är helt pajj i kroppen, vilket såklart går ut över ridningen. Som tur är har jag en kiropraktor som rider hos mig på onsdagarna, så hon tar med sig sin bänk imorgon och så får hon banka till mig lite!

Träning med Grodan igår

Två klipp från träning hos Nina igår. Grodan är så himla duktig, lätt att lasta, snäll att åka med och likadan hemma som borta. Traven är fortfarande lite snabb i takten, men det tror jag kommer bli bättre med mer styrka. I galoppen har vi börjat flytta henne lite för skänkeln (viktigt inför bytena) och vi provade några byten. Åt ena hållet rent och på hjälpen, åt andra hållet efter bak, men det där tror inte jag blir svårt för henne. Galoppen är såpass ridbar att bytena inte bekymrar mig. Tycker på det stora hela att hon är väldigt lättlärd. 🙂

Magisk sadel

Efter att ha provat X antal sadlar och fått gråa hår och några nya rynkor på kuppen, så tror jag att jag har hittat lösningen nu! Jag har haft tre sadelprovare ute innan, som har gett lite olika bud, och jag kom i och för sig närmare en lösning på så sätt att jag insåg att jag verkligen inte kan rida i alla typer av sadlar, och att min häst är mycket mer känslig än vad jag trodde. Visst har jag förstått att hon har en känslig rygg, men det blev väldigt påtagligt när jag provade flera sadlar efter varandra att hon blev mycket starkare och stummare i handen med de sadlar hon inte gillade. Redan när man lade på vissa sadlar och drog gjorden så visade hon obehag när det inte passade henne.

Jag hittade en som hon gick väldigt bra med (Prestige D2), men jag fick ont i ryggen av den. En annan sadelprovare tyckte att jag kunde ändra min befintliga sadel. Sympatiskt att inte ”sälja på” mig en ny, men jag befarade att det inte skulle funka. Ändå lyssnade jag på det rådet eftersom jag tänkte att jag inte är ”tillräckligt kunnig”. Sadeln hamnade visserligen i (för ögat) bättre balans, men blev som en klädnypa på ryggen istället, och det slutade med ryggont för hästen denna gång. Jag fattar inte att jag ens övervägde saken, men ibland blir man desperat, och så tar man ju hjälp för att man tänker att personen ifråga vet vad den håller på med!

Nu verkar jag dock ha hittat rätt! Har bestämt mig för en Anatomica. En elev har en sådan sadel och jag har ju suttit i den på hennes häst, men tyckte inte den var så ”märkvärdig”. Provade den ändå på Anea, och upplevde att det var en av de sadlar hon gått bäst med. När jag hade ridit ett ganska ”ordentligt” pass med den ställde hon sig på stallgången och gäspade efteråt, vilket jag tolkar som att hon hade slappnat av mer än på länge! (Hon brukar inte göra så i vanliga fall.)

Tog ut Cindy, som säljer Anatomica, och vi lade på en sadel som liknade den jag hade provat, men med lite andra knästöd (som passar mig bättre). Denna gång gäspade hon på stallgången redan vid sadling (!). Jag behövde faktiskt inte prova runt en massa, utan den här verkar fungera för oss båda utan ändringar. Annars kan man ändra denna sadel med olika kåpor, knästöd, bom osv osv. Om jag skulle vilja beställa helt efter egna önskemål så är leveranstiden ca 9 veckor, och jag har redan ”slösat bort” rid-tid från ungefär april / maj till och med nu, pga fel / dålig sadel. Himla bra alltså att jag kunde få den här på en gång! Den är ullstoppad (vilket är bra) och går att ändra vid behov i framtiden.

Nu har jag inte ridit i den supermycket, men jag märkte skillnad i dessa moment direkt:
* Min egen position, som blev mer naturlig. Jag kan ”ta i” på rätt ställen, dvs i kroppen / magen, istället för att kompensera med armar / ben eller rygg, som jag ibland har gjort annars (tyvärr).
* Min häst bjuder framåt själv, och på första träningen med denna sadel ville hon ta i mer och mer, så jag fick nästan börja säga ”stopp” istället för att hela tiden jobba med att hon ska ”ta i mer”.
* Mer schwung / spänst i steget.
* Lättare att rygga.
* Lättare att få henne att göra halt med vikten på bakbenen (märks till och med på lång tygel, där hon alltid annars har valt att lägga vikt på framdelen.)
* Rakare och jämnare kontakt. Framförallt mindre kontakt – jag kan ta en förhållning och lätta, utan att känna det som om jag ”tappar” henne. Hon bär sig med andra ord bättre själv.
* Betydligt luftigare byten, kunde rida mer framåt i serierna istället för att bromsa (tidigare har hon lagt sig på mer och mer och blivit stark på slutet.)
* Hästen ser gladare ut!

Nu kan man ju undra varför jag inte har ”tagit tag” i detta tidigare? Jo, jag har trott att min häst ”är såhär”, inte kan bättre, att jag själv inte rider bättre än såhär, att vi inte kan komma längre osv. Nu börjar jag omvärdera det lite och tänker ge oss en chans till. Jag förstår att inte just den här sadeln är ”magisk” för alla ryttare, men jag har aldrig känt såhär stor skillnad tidigare. Oavsett vilken sadel man väljer / gillar, så är i alla fall kontentan av det hela att det måste passa både häst och ryttare! Och att det gäller att få rätt hjälp, lite på sin magkänsla och vara envis som en j*a åsna.

Till dig som letar kan jag varmt rekommendera att prova denna sadel. Jag har även använt den på Zigge ett par gånger, och det är stor skillnad även på honom. Han tar ut steget bättre, bjuder mer framåt och har lättare att länga ut halsen. Det ska bli jättespännande att se om han kan förbättra sig ytterligare med en annan sadel. Återkommer om ett halvår eller så!

Från första träningen med nya sadeln. I onsdags tränade vi igen, men det blev tyvärr ingen film då. Synd, för då travade hon ännu bättre!

Långhelg

Jag kommer faktiskt smita iväg från och med ikväll till och med måndag förmiddag. Tyckte att jag behövde en mini-semester för att orka hela hösten. Ikväll har jag därför vikarie, vilket inte hör till vanligheterna! Jag åker till Gotland, ”som vanligt” (kanske borde man variera sig ibland men det är skönt att ha ”sitt eget”). Har inte varit där på hösten mer än någon enstaka gång så det kommer kännas lite annorlunda.

Idag har jag varit och tränat på förmiddagen med Anea. Det gick väldigt bra, hon kändes jättefin. Jag tror att jag har hittat lösningen på sadelproblemet nu, men det kräver nästan ett eget inlägg… Kan i alla fall konstatera att skillnaden är enorm!
Inte världens bästa bild kanske, Zigge blundar.. Men såhär spontan-glad blev jag när jag provade samma sadel på honom igår. Och då kan jag tillägga att jag inte ler i första taget när jag rider! Men plötsligt fick han upp ryggen och travade bättre än någonsin. Borde ha filmat istället…

Träning med Anea

Idag har jag varit hos Rebecca med Anea och tränat. Vi jobbade med galoppen i Int1. Saxen gör mig fortfarande lite frustrerad eftersom jag har svårt att hinna byta riktning tillräckligt smidigt, men till sist fick vi till den ganska bra. Blir rätt irriterad på mig själv när jag gör samma fel om och om igen, trots att jag har hört vad jag bör rätta till, mer än en gång! Sedan handlar det väl till viss del om att jag nu börjar höja kraven och känner mer hur det ”borde vara”, medan jag förut var glad om jag alls kunde styra igenom det där momentet…

Men det är lite samma sak med allt just nu. Kvalitén måste höjas, hon ska sätta sig mer, piruetterna ska bli mindre osv osv. Ett tag var jag bara glad att vi lyckades göra alla moment, men nu börjar jag förstås höja kraven på oss och då blir allt väldigt svårt igen. Typiskt ridningens berg – och dalbana…

Nu har jag i alla fall en sak jag ska jobba vidare med, och det är att kombinera bakdelsvändning och galopp-piruett, så att jag får henne mer samlad. Ingen ny övning, men bra att bli påmind om den! Hon får inte runt framdelen tillräckligt lätt, och i bakdelsvändningen hinner jag också förtydliga de vändande hjälperna. Bara att öva vidare, men först blir det två lugna dagar och en kiropraktor-behandling imorgon. På fredag rider jag ordentligt igen, och efter det blir det även en tandkoll. Bara jag får tillbaka mina klippskär från slipningen så jag kan klippa henne också, så är hon helrenoverad sedan!

Förmiddagsträning

Onsdagen har börjat bra! Har ridit tre hästar, varav två fick en genomkörare med hjälp av Nina. Har jobbat på fram till lunch, och nu tänker jag vara ledig resten av dagen, samt stor del av morgondagen. Unnar mig en ”ridfri” dag imorgon och en mini-semester mitt i veckan. Ska åka iväg till en bekants sommarstuga ons-tors, lite lyx innan det blir höst på riktigt! Sådant borde man göra oftare…

Hur som helst, till träningen. Jag red Grodan och Anea idag, och Nina satt upp på båda. Jag misstänkte att hon skulle gilla Grodan, och hade rätt. Hon fick beröm för sin mun, att hon är lagom känslig för skänkeln, och mjuk i ryggen. Det som är till hennes nackdel är dock en ganska stilla rygg, vilket jag ville att hon skulle känna. Jag tror nämligen att hon ser mer rörlig ut än vad hon är. I galoppen är hon jättefin, men i traven blir det lätt att hon travar med benen, men inte kroppen. Det går absolut att träna upp, men lika lätt att få en sådan häst att ”tappa all gång”. Gäller att få henne att jobba genom ryggen hela tiden! Vi fokuserade dock mest på galoppen idag, lite förvänd, och att kunna samla henne lite mer. Hon känns jättefin just nu, mer avspänd, bättre framme på bettet och mer liksidig!

Nina red lite på Anea också. Hon tycker att hon har blivit mycket bättre, men hon är ju då Grodans raka motsats. Blir lätt skev, knepig med formen och blir stark när hon får svårt med sin balans. Sedan är ju Anea väldigt duktig som ändå har tagit till sig träning så bra, men för henne är det inte lika naturligt som för Grodan tyvärr. Vi kämpar på ändå, och försöker utbilda henne vidare. Inte för att jag tror att vi kan tävla på en högre nivå än idag, men jag kan i alla fall ha henne som ”försökskanin” för min egen ridning, och nu är målet att kunna byta i varje och piaffera. Det sistnämnda är nog det svåraste av allt för henne, men Nina tror att det går, så då tror jag också det. 😉 Bytena i varje känns nästan närmare för mig. Idag kunde vi göra tre gånger på en långsida x 2 byten. Man gör alltså två byten i varje, väntar en stund, två till, vänta, två till. Man sätter inte ihop flera på en gång utan bygger upp serien vartefter.

Har (förhoppningsvis) också hittat en bättre betsling på kandaret nu, som jag inte får samma ”bromsiga” känsla med. Hoppas det inte är nyhetens behag, utan att det håller i sig. Vill inte rida på det hemma alltför ofta, men fortfarande känns det som bästa betslingen för oss på tävling. Har försökt med träns, men det fungerar inte när man ska rida med kvickare hjälper och helst också visa upp hästen med lite mer tryck / energi. Man blir verkligen aldrig ”klar” – det är så oerhört mycket detaljer som ska fungera hela tiden!
Lisas Hästfoto

Anea 2013-2017

Jag hittade flera bilder från Vallentunas tävling, som jag verkar ha besökt i princip varje år. Här kommer några jämförelsebilder, sådant tycker jag är rätt kul!

MsvB4 2013
MsvA 2014

St Georges 2016 (2015 tävlade jag, men inte där)

Intermediere1 2017

Alla bilder är tagna på samma bana. Notera hur fronten har kommit upp mer och mer. Den här hästen är verkligen en kämpe, inte alls byggd eller skapt för att gå så höga klasser egentligen. Men det går att komma ganska långt med träning, uppenbarligen. Och det gäller att påminna sig själv om var man började!

Senaste nytt

Här har det inte blivit mycket skrivet sista tiden! Det känns inte som om det har hänt så mycket uppseendeväckande utan det ”rullar på” (fast jag hatar verkligen när folk säger så!). Kom inte på ett bättre uttryck dock. 😉

Några saker har dock hänt som man kanske ska nämna. Börjar med det roliga, och det är att jag har köpt en ny bil. En helt sprillans ny, vilket jag aldrig trodde jag skulle kunna köpa i mitt liv. När jag var liten hade vi inte ens bil, så jag tar inga sådana saker för givet. Egentligen är jag helt ointresserad av bilar, men det känns faktiskt rätt ”stort” (och lyxigt) med en ny bil som jag till och med fick välja färg på (så det matchar släpet…). Och dessutom är jag väldigt stolt över att inte behöva ta lån för att köpa den, vilket är en ganska stor grej när man startade företag med en total budget på 250.000 kr. (I efterhand undrar jag om jag var helt sinnesrubbad som startade hästverksamhet med den – i sammanhanget – lilla summan, men det har ju gått rätt bra faktiskt!) Sorry för lite skryt, men jag är rätt stolt över det här faktiskt.

Det mindre roliga är att mitt andra försök att starta Zigge också får bli det sista. Förra gången var han ju rätt besvärlig på framridningen men skötte sig på banan så det till och med blev en rosett. Denna gång var han spänd på framridningen, men höll sig i alla fall på fyra ben. På banan var han dock väldigt struttig i traven och rädd för domaren. I sista slutan gav vi upp, för då valde han att vända och bli istadig. Kanske kunde jag ha ”fått runt” honom, men frågan är i vilket syfte. Jag utgick, han tycker verkligen inte om att utsättas för så mycket intryck. Det är ju synd på en så fin häst tycker jag… Jag gillar verkligen att rida honom, och även om han inte är inköpt som tävlingshäst så är det roligare att träna mot ett mål. Men, han får vara fin lektionshäst istället. Troligen är jag inte den första som försöker tävla honom, man kan ju gissa lite hur en häst hamnar hos hästhandlare för att man bara vill bli av med dem. 🙁 Men, nu har jag gett det en chans, och ibland får man nog bara inse att alla hästar inte passar för tävling. Tur för honom att han ändå har en uppgift här att fylla! <3

Ren, fin och blank. Lär inte se ut såhär så länge till…