Grodan

Jag är så himla glad för Grodan! Hoppas det håller i sig… I måndags var vi och tränade och höjde kraven en smula, vilket hon tog hur bra som helst. Hon sitter liksom inte fast någonstans, och nu menar jag mentalt. Snarare är hon överambitiös och kan i och för sig bli lite het och på hugget, och då spänner hon sig lite, men det går alltid att rida vidare. När Anea blir spänd så är det mer som att allt bara stannar upp och hon blir ”oridbar” och stum, men Grodan blir aldrig spänd i kroppen på det sättet, hon ”stänger inte av” mig.

I fredags fick jag till en riktigt bra trav där hon kom upp mer i formen och med bättre spårning än tidigare. Hon känns inte lika vinglig i sidled längre och då kan jag sätta lite mer tryck framåt. Hon var också mer igenom i den förvända galoppen där hon kan bli lite kort i sprången för att hon gärna vill byta galopp.

Igår fick jag backa henne lite och bara rida låg form, försöka stretcha överlinjen och rida en ”dålig” trav där hon väntar. Hon blir som sagt väldigt energisk, och om man uppmuntrar det för mycket tror jag man gör sig själv en otjänst. Det är också viktigt (på alla hästar) att variera formen. Jag fick lägga lite tid på att få henne att inte växla upp i tempo och börja ”ta i” igår, men hon är jätteduktig på att även jogga i en lägre form i egen balans.

Faktum är att den här hästen har en bra ridbarhet, och för mig känns hon som en bekräftelse på att det som står i ridhandboken faktiskt stämmer. 😉 Om jag följer manualen så blir det bra (såhär långt!) – vilket jag inte precis har varit bortskämd med på t.ex. Anea, där jag har fått ”trixa” för att få till det. Nu tycker jag att Anea är fantastisk som har gått såhär långt – men det har ju inte varit raka spåret direkt. Naturligtvis kommer det säkert bakslag även med Grodan (det får man räkna med), men så länge det inte är bakslag gällande hennes hållbarhet så tror jag hon kan komma ganska långt. Håll tummarna för det.

Träning med Grodan

Idag har jag tränat med Grodan för Rebecca. Hon går verkligen från klarhet till klarhet. På bara två veckor har det blivit jättestor skillnad sedan förra träningen, men en stor anledning är faktiskt att jag bytt sadel på även henne. (Till samma som jag har på Anea.) Hon rör sig mycket friare med den och känns mer balanserad. Det känns som om hon får upp ryggen bättre och steget är luftigare nu!

Rebecca var väldigt nöjd med henne (och jag med). Grundjobb idag med skänkelvikningar, öppna, ”bebis”-sluta och övergångar galopp – skritt. Hon är enormt positiv till jobb och har massa energi. Bra ridbarhet är ju A och O, och det känns som om hon bara vill mer hela tiden. Jag har gillat Grodan hela tiden, men kanske ändå varit lite tveksam till om hon skulle räcka till för mig. Men nu börjar jag faktiskt tro att det här kan vara en häst att satsa på för framtiden. Vi får se – jag utbildar henne så mycket jag kan helt enkelt. Hon är ju bara 6 (okej, snart 7) så det är ingen brådska!

Mot nya mål

Lördagen har jag tillbringat på Strömsholm. Jag har blivit antagen som MsvB-domaraspirant, vilket jag ser som ett stort förtroende! Det känns roligt att få gå vidare som domare, trots att jag faktiskt inte har dömt så länge. Men det blir ju helt klart mer givande och intressant att höja sin nivå, tycker jag.

Idag har vi haft teori på förmiddagen och eftermiddagen har vi tillbringat i ridhuset med att titta på olika ekipage och bedöma gångarter, rörelser, samt slutligen ett MsvB-program i sin helhet.

Nu kommer det här inte ske över en natt, utan det kan ta ca 2 år att (förhoppningsvis) bli godkänd. Innan dess ska vi hinna träffas några gånger till, samt både skuggdöma och bisitta. Hur jag nu ska hinna det, samt döma ”på riktigt” och tävla själv, det vete 17. Men nu får jag lösa det på något sätt. Målet är ändå att få gå vidare ännu högre på lång sikt. Jag tänkte att jag kunde ha som plan att döma ännu högre klasser sedan när jag inte orkar rida så mycket längre.. 😉 Gäller att alltid ha en plan B i bakfickan! Dessutom är det givetvis alltid roligt att bli bättre på saker.

Träning med Grodan

Grodan är verkligen exemplarisk – snäll att lasta och åka med, inte det mista spänd i ny miljö och en riktig arbetsmyra. Vi var hos Rebecca idag, och Grodan kändes fin! Hon är ju lite ”försiktig” och har en lite snabb takt i traven, men efter lite jobb med öppnor och tempoväxlingar så fick jag bättre sug framåt och mer häst framför mig. Jag tror att det går att utveckla den traven, men det kommer nog ta lite tid. Galoppen är lättare, och där tycker jag att jag kan samla henne mycket mer nu.

Rebecca verkar gilla henne mycket, framförallt för att hon har en bra ridbarhet. Hon tyckte också att hon har ett ganska bra register (det tror man inte först) och behåller takten bra både när man ökar och minskar. Jag ska försöka lägga lite mer krut på tempoväxlingar och övergångar nu. Imorgon blir det dock skritt ut, hon såg helt slut ut när vi kom hem. Fast på ett bra och avslappnat sätt!

Aneas vecka

Den här veckan blir lite lugnare för vår del. Det är nog mest jag själv som behöver vila huvudet lite… För det krävs en hel del koncentration när jag ska tävla, och samtidigt hålla allt annat igång. Den här veckan ser ut såhär (än så länge):

Måndag – bara en promenad efter tävlingen i söndags
Tisdag – lektion med travbommar. Hon såg superfin ut! Bra att se henne från marken, och så passar jag på när det är bommar (orkar aldrig släpa fram själv men tycker det är väldigt bra träning)
Onsdag – planerad uteritt inställd pga regn! Där går min gräns… Det blev piaff-arbete från marken. Då använder jag hackamore så får hon samtidigt vila från både sadel och bett. Nu börjar hon trampa bara jag ställer mig bredvid! Inte högsta kvalitet och de största stegen, men bitvis kan man nog ändå kalla det ”bebis-piaff” nu.
Torsdag – lösgörande dressyrpass
Fredag – uteritt (hoppas det blir bättre väder….)
Lördag / Söndag – en dag vilodag. En dag dressyr eller bara longering, beroende på hur mycket tid jag har (kurs i helgen). Sedan gäller det också att få ordning på allt inför vår sista tävling den 5 nov, så vi kanske inte bör slappa alltför mycket. 😉 Så nästa vecka måste jag få in en träning igen, men den här veckan håller jag mig hemma.
Foto: Lisas Hästfoto

Sammanfattning av gårdagens tävling

Igår var jag som sagt med Anea och tävlade i Eskilstuna. Jag är väldigt nöjd, i synnerhet med att jag har lyckats förbättra flera punkter sista tiden. Till att börja med så är det stor skillnad med nya sadeln – jag sitter bättre, hon rör sig friare och vi har en bättre kommunikation = grundläggande! Små saker, t.ex. halterna, är bättre nu – utan mer träning, utan helt enkelt för att jag tror att hon får plats. Tidigare har alltid något ben tryckt åt sidan, det har varit svårt för henne att stanna i balans, och även att stå stilla. Det är mycket bättre nu! (Jag trodde ju bara att jag hade en otålig häst eller att jag red slarvigt…)

Nu ”törs” jag inverka mer på henne för jag känner inte att jag får samma ”motstånd” – och då kan jag äntligen höja kvalitén en smula!

I torsdags tränade vi för Nina, och jag var väl inte helt nöjd. För ett år sedan hade jag varit det, men nu börjar jag ju känna mer och mer förbättringspunkter = utveckling, men också lite frusterande. T.ex. måste jag få en bättre böjning i henne utan att tappa takten och att hon är kvar med kontakt på båda tyglarna. Hon måste också flytta sig mycket snabbare för skänkeln, annars får jag problem i saxen (bl.a.). Hon behöver helt enkelt bli smidigare i sidorna! I fredags red jag utifrån det och hittade mycket bättre känsla. I lördags skrittade vi faktiskt bara ut (måste spara på krutet) och då skrittade hon genom hela kroppen och jag kom verkligen ner i sadeln, bra kvitto på jobbet dagarna innan!

Tävlingen igår då. Framridning i litet ridhus gjorde mig lite stressad (fanns inte plats för en hel sax t.ex). Försökte ändå ta mig i kragen och vara ”i bubblan”. Insåg också på torsdagens träning att jag måste galoppera tidigt och efter det har ordning på traven på nytt – om jag galopperar det sista jag gör blir hon stark. Lade därför mer jobb på traven / lösgörande innan start. Fördelen med litet ridhus var att banan kändes jättestor när vi kom in där!

Jag är nöjd med att hon känns mer balanserad, hon var mer följsam hela programmet. Hon är inte alls lika tittig (bitvis lite spänd, men inte som förut). Har börjat rida med huva, det hjälper nog till. Jag RED också hela programmet strategiskt, använde hörn / kortsidor etc istället för att bara ”styra runt”. Lyckades även göra små korrigeringar där jag ibland tappade henne, så det gav inte så stort utslag när något blev mindre bra. Inga riktiga missar, lite rak i sista slutan i saxen, och ett byte blev sent pga att hon tittade till i ett hörn. Piruetterna var ovanligt bra (hon ”häver” sig lite, men jag kom in bättre). Egentligen har jag gjort massa, små saker bättre än vanligt. Det syns inte på filmen men jag red som f-n och var andfådd efteråt… En domare kommenterade ”koncentrerad ritt” – och det var det verkligen!

Procenten är inte ”skyhög”, 64,43. Det är bra för att vara vi. Jag tror vi kan höja det pyttelite till på sikt. Det var en mini-klass på fem ekipage och inte samma konkurrens som vanligt. Jag är ändå jätteglad för en vinst i svår klass! Det är med en häst som ”bara skulle gå LA”. Och jag har kämpat sjukt mycket med det här, på en häst med lite begränsade gångarter och egentligen ganska svårt för samling. Tycker att hon är fantastiskt duktig som tar mig hit!

Stort tack till Marianne som följer med varenda gång, i ur och skur!

Vinst igår!

Igår åkte jag och Anea, i sällskap med Marianne, till Eskilstuna för att tävla. Det är ju inte runt knuten precis, men det var det värt – vi lyckades faktiskt knipa första platsen i Int1! Jag skriver en sammanfattning om tävlingen och lägger upp en film också när jag har mer tid. Har massa jobb idag från morgon till kväll, men Anea får vilodag. Hon var så himla duktigt igår!

Träning igår

Nina fastnade i trafiken så det blev ingen träning hemma igår. Fick en ”akut-tid” hos Rebecca på em istället. Alltså fick Grodan stå över och jag åkte bara med Anea. Det var en bra träning, jag tycker hon känns mer påverkbar nu. Vi jobbade en del med galoppslutorna och att rida bra in i en ny sluta men utan att göra hela saxen. Jag måste ha henne mer samlad där så hon inte rinner iväg. Tycker att saxen är det svåraste av allt. Serierna sätter vi ändå oftast. Jag måste dock hitta mer samling även där – att hon väntar och är mer påverkbar mellan bytena. Det är väl genomgående i allt just nu, att rida mellan rörelser, mellan momenten, inte bara bli ”nöjd” med att man gjort en sak och sedan tappa iväg allt innan nästa moment! Det avslöjas ju direkt när jag rider program om vi säger så…

Vi avslutade lite med att trampa och att jobba med passage. Det är fortfarande mest en ”mycket samlad trav” där hon kanske gör hyfsat rätt med benen men inte riktigt har med sig ryggen. Jag hittade dock lite mer känsla ett par steg där hon fick med sig kroppen på ett annat sätt. Gäller också att hon orkar få ihop ”sidorna” lite bättre så hon inte breddar med bakbenen. Återstår att se om det går – oavsett vad så tycker jag ändå hon är duktig för det är ingen häst som ens visar tecken på passage när hon blir upprörd i hagen – utan det här kommer endast av att hon blivit starkare och starkare. Hårt jobb, med andra ord.

Lade upp detta klipp även på Instagram. Råkade trycka på ”arkivera” och sedan försvann det helt!! Vad hände? Kan man plocka fram det igen på något sätt?

Vi växlar mellan passage och samlad trav – men passagen ska vara ännu mer samlad så småningom

Lyckad programträning idag!

Idag var jag på Vällsta med Anea och red program för Roger Ohlson. Nu fokuserar jag bara på Int1, på  träning och tävling. Det var ju synd att det inte var tävling idag (!) eftersom vi fick ihop 66,87% och även en bra känsla. Det var ändå lite missar / slarv så jag tror att poängen var lite snäll, men det känns ändå bra att få lite ny motivation framåt. Jag VET att det finns mer i Anea än vad jag lyckas visa på tävling, men jag måste lära mig rida program bättre och klara av att hålla ihop allt mellan rörelserna också…

Jag lyckades hitta lite ”ny känsla” igår när jag red hemma, och hade med mig det på framridningen idag och det är jag väldigt nöjd med. Nu ska jag verkligen försöka hålla fast vid det (handlar mycket om att få henne mer på bakbenen och kunna lätta av, samt ha henne mycket mer flyttbar i sidorna så hon inte blir ”hängande” varken framåt eller i sidled…). Det jag är mest nöjd med i programmet är nog serierna som var jämna och flöt på. Fick 8:a på mellantraven och 7,5 på en ökad trav.

Jag blev också väldigt glad över att Roggan berömde mig för det jobb jag har gjort med henne. Han har sett oss från MsvB och upp till svår klass, och jag är medveten om att hon är begränsad och inte har så lätt för sig. Han sa att jag verkligen har lyckats ”få ut det mesta” av henne hela tiden. Det värmer verkligen att få beröm för det och att det uppmärksammas. Ibland känns det bara som om det enda ”folk” ser är rosetter och placeringar, och Anea är ju kanske ingen rosettplockare även om vi har lite vinster och placeringar upp till StG. Jag kämpar på hur som helst, har inte pengar att köpa en superhäst för och kommer inte sälja henne. Vi lär oss fortfarande, även om jag ibland sliter mitt hår för det är så svårt! Jag måste ändå säga att hon är en ”kämpe” för hon är verkligen inte en häst som har särskilt lätt för sig och hon ”borde” inte gå dessa klasser.

En till viktig sak idag: det var roligt, och även Anea kändes avspänd och glad. Det absolut viktigaste för mig är att vi har en bra kommunikation, både på banan och hemma.
Överst när vi travar fram (brukar även vara lägre här) – sedan skolor i en mer upprest form.
Även här lite olika grader av samling – på mittenbilden skulle ju det optimala vara att få fram nosen mer – vilket är svårt med henne men det börjar bli bättre.

Träning med Anea

Igår var jag hos Nina med Anea. Jag har ju hittat en superbra sadel nu, och istället har jag börjat krångla med betten… 🙁 Tror jag har provat ”allt nu” – vanligt bett, rakt bett, golden wing-bett (tyckte det var bra i början men inte längre), kandar med alla möjliga olika stänger och bridong med olika tjocklek och längd, samt pelham. Blev helt galen förra veckan och bytte bett 3-4 ggr per pass,  för att verkligen se om det hängde på betten eller om hon hade en dålig dag. Slutsats: pelham gör att jag får snabbare tygeltag, mer elastisk känsla, lättare att ge eftergift och hon känns rundare. Alla ”vanliga” bett ger en seg känsla i handen, långsamma tygeltag och hon känns framtung. Kandar gör att hon går med handbromsen i, jag får driva mer och hon sänker ryggen (jämfört med känslan på pelham). Tror att kandaret har svårt att få plats i hennes mun och då gapar hon också ibland. Väldigt frustrerande – eftersom jag inte får tävla på pelham och då återstår träns eller kandar.

Jag måste erkänna att jag har ”smitit undan” från kandaret och bara haft det typ vid tävling, för att jag inte gillar det. Jag har provat att tävla på träns men det känns ostadigt och jag blir ”meckig” med handen. Igår hade jag en stång / bridong som ändå kändes ok och jag inser ju att jag måste träna oftare med kandar även om det inte ger optimal ridkänsla. Det blir ju dock helt galet om jag nästan bara har det på tävling och aldrig tränar på det. Nu får jag helt enkelt försöka bli vän med kandaret så gott det går… Man skulle ju inte träna dans i gympaskor och sedan tävla i klackar (och aldrig öva med det), och om reglerna ser ut som de gör så får jag väl snällt rätta in mig i ledet. Börjar dock känna att fri betsling (eller större valfrihet) inte vore så dumt. Det är ju helt omöjligt att jag är ensam om detta problem?! Eller kasserar proffsen alla hästar som inte går bra på kandar?

Hur som helst. Träningen blev lite att ”backa” från teknikträning till att hitta flyt / känsla och få mig att rida. Jag har svårt att hålla ihop allt mellan rörelserna och förutom att träna med kandar så måste jag verkligen öva på att rida i hörn och på kortsidor och inte tro att jag är ”klar” när jag har gjort en rörelse. Anea behöver också bli mer på bakbenen, mer flyttbar i sidled och släppa fram nosen. Mitt dilemma är att jag behöver rida henne extremt aktivt och med mer energi, och jag har svårt att hitta en mer effektiv ridning utan att bli spänd själv. Då backar jag hellre, och det vet hon nog också, jag tror hon utnyttjar min svaghet där. Egentligen rider jag bäst på hästar som är mycket känsligare, typ Grodan och Zigge.

Man blir lätt hemmablind också på sin egen häst, och undviker kanske saker som är jobbiga och puttar oss ur komfortzonen. Idag kunde jag dock följa upp det här på ett bra sätt hemma, hittade en snabbare ridning. Men det gäller att balansera på gränsen så jag inte börjar pusha henne för mycket för då blir det spänt. Jag måste bli mycket, mycket kvickare i hjälperna!

Imorgon är det programträning på schemat. Hoppas vi orkar, så jag inte krävde för mycket idag. Själv har jag dessutom jobbat för mycket och är helt pajj i kroppen, vilket såklart går ut över ridningen. Som tur är har jag en kiropraktor som rider hos mig på onsdagarna, så hon tar med sig sin bänk imorgon och så får hon banka till mig lite!