Struntar i att bita ihop

Jäkla gips! Jag trodde jag skulle klara sista veckan genom att härda ut, men det funkade inte. Sista dagarna har det gjort ont hela tiden och ”strålat” i foten. Gipset har blivit stort igen och trycker på nerverna och cirkulationen går inte att få igång när gipset glappar. Gav upp i morse efter en till sömnlös natt, så nu är gipset åtgärdat en sista gång innan det ska bort helt om en vecka. Jag är inte känslig för lite smärta egentligen, men däremot är jag livrädd för att få några men av det här i framtiden som ska gå ut över jobbet och ridningen. Då byter jag hellre en gång extra än tvärtom… Allt för ridningen. 😉

Vilken vacker morgon det var i morse!

Nedräkning

Om en vecka ska gipset bort – äntligen. Sista tiden tycker jag att det har börjat klämma och skava igen… Får väl bita ihop nu bara. Jag blir fortfarande rätt trött, även om vissa dagar är mer ”normala” nu än i början. Hoppas det inte tar alltför lång tid att få orken tillbaka sedan bara. Jag misstänker att hela den här hösten kommer bli lidande, även när jag kan gå igen. Men jag måste ju hinna bygga upp mig igen, och det lär väl ta lite tid minst sagt. Här gäller det att lyckas prioritera rätt grejer att lägga energi på antar jag. Bra träning, kanske, men också tråkigt. 😉

Nu är det i alla fall nedräkning till den 7 oktober, och den dagen kan jag lova att jag öppnar en flaska bubbel på kvällen!

Jag behöver för övrigt hjälp med stallet den 11 oktober. Både utsläpp, mockning och insläpp – men det kan såklart delas mellan flera.


Höst på Wreta

Varje höst blir jag förvånad över att det är så vackert! Älskar hösten, särskilt i början när solen fortfarande värmer. Såhär fint är det i trädgården nu! Jag tror inte att läkaren hade uppskattat mina gymnastiska övningar för att ta bilderna dock… 😉

Arbete vid hand

I fredags var Ubbe Nordström här och hjälpte mig att jobba några hästar vid hand. Han är framförallt duktig på piaff-träning, men det är också fokus på lösgjordhet och grundarbete från marken. Ofta bara med träns. Jag brukar ju själv göra detta ibland, eller tömköra, men det är svårt med brutet ben! Eftersom jag är mån om att hästarna ska hålla sig i hyfsat skick även under min sjukdomstid, så behöver jag ta in hjälp utifrån. Nu har jag prioriterat Cesar och Anea av lektionshästarna, samt Grodan förstås. De är de som kan vara i störst behov just nu i alla fall.

Det var dessa tre hästar som var med i fredags. Ubbe jobbar med böjning och skolor från marken, och i nästa steg mer samling och även piaff på sikt. Grodan var faktiskt på god väg med att få trampa lite redan den här första gången. Hon har ju talang för det, och jag började testa lite innan hon blev ”dålig”. Jag insåg dock att hon också har ”trampat” eller taktat lite för att fly undan i skritten när hon började få en tendens till ont i ryggen. Först uppfattade jag det bara som att hon har lätt för att trampa (vilket hon nog har) – men det får inte bli på bekostnad av en ren skritt där hästen skrittar genom kroppen. När hon började använda det som ”flykt” så ville jag inte uppmuntra det mer. Nu under den här tiden när hon har varit konvalescent, eller vad man ska kalla det, så har skritten blivit mycket mer ärlig. Ofta är skritten mer avslöjande än vad man tror, och det kan vara lätt att slarva förbi. Men spänningar i ryggen t.ex. visar sig tydligt i skritt. Hur som helst – jag har såklart inte jobbat med att försöka trampa henne så länge hon inte har känts bra i kroppen, för jag ville inte ”trigga” en spänning.

Nu tycker jag ändå att grunderna är så pass mycket bättre att hon kunde vara med på den här träningen, och Ubbe är ju proffs på detta, så det är ett bra tillfälle att introducera det här lite försiktigt tänker jag. Jag tror som sagt att hon har lätt för det, och Ubbe verkade positiv.
Jag är medveten om att det blir rätt mycket nytt för Grodan nu, med både vattenträning, andra ryttare och även den här träningen, så jag får vara lite vaksam på att det blir i lagom doser. Jag tror i och för sig inte att det är så tufft fysiskt, för en stor del av jobbet är ju nu avsuttet, vilket är bra ur perspektivet att bygga upp ryggen utan belastning. Däremot blir det ju en del nytt mentalt. Nu är ju inte Grodan 4 år gammal heller, så det här kan hon nog ta, men jag tycker ändå att man i all träning ska tänka på att inte har för många kockar egentligen. Just nu blir det ju lite blandad kompott här, men jag har en plan med detta och tror ändå att jag ska kunna hålla min egna röda tråd samtidigt. Sedan gäller det att på sikt plocka russinen ur kakan och göra en plan framåt. Under förutsättning att hon håller förstås.

På sätt och vis blir den här perioden kanske bra för henne, i och med att det blir en del alternativ träning utan ryttare. Samtidigt höjs ribban lite när Nina rider, och vattenträningen ska ju succesivt bli tuffare, så att hon förhoppningsvis blir starkare. Antingen blir det här bra, eller så kommer det inte fungera, men då har jag i alla fall försökt!

Ubbe är bokad igen den 12 oktober, 11.00. Om någon vill ha med sin egen häst på en träning får ni säga till. Det går såklart bra även om man själv inte kan delta, men det bästa är såklart att vara med själv så att man lär sig något.

Grodans första vattenträning

I torsdags fick Grodan prova vattenträning för första gången. I början ska de i princip bara vänja sig vid att gå på bandet. Det var inga problem alls – hon var jätteduktig! Hon fick testa med en skvätt vatten runt benen, och det verkade inte bekymra henne. Man ökar kraven succesivt, som med all träning. Vattnet kan vara ända upp över framknäna så småningom, så det är rätt rejäl träning. Jag tycker till och med det här ser lite jobbigt ut…!

På film nummer ett har hon kommit in bra i lunken. Skritt är den gångart där hästen rör sin rygg mest. Det blir väldigt tydligt på filmen – men den här träningen ska ju också uppmuntra ryggverksamheten extra mycket. Det här är något att tänka på vid ridning. Ett av de största problemen är ryttare som är stela och inte följer hästens rörelser, och kanske försöker ”rida med sätet”, vilket skapar spänningar (och dålig bjudning) i skritten.

På film nummer två har vi precis börjat. Där försöker Grodan komma på hur hon ska hantera rörelsen under hovarna, så det ser rätt kul ut. Men det blir också tydligt att hon behöver använda bakdelen till att bromsa med. Och det hoppas jag kommer återspegla sig i träningen på sikt – för det är en svag punkt hos henne i övergångarna t.ex, där hon gärna kortar steget istället för att bromsa med rumpan.

Nu tänker jag försöka hinna med detta 1-2 ggr / vecka under tiden när jag ändå inte kan rida.

Två veckor kvar..

Fyra veckor avklarade, två kvar med gips.

Dagarna går nästan lika fort som vanligt, konstigt nog. Jag trodde jag skulle få väldigt långtråkigt, men jag är tillräckligt sysselsatt faktiskt. Det är i alla fall tur att man inte sitter instängd i en lägenhet i stan och sjukskriven på heltid… Jag kan ju fortfarande vara utomhus och har nära till jobbet. Att kunna hålla lektionerna fortfarande gör ju ändå att man har hyfsade rutiner och ett ”mål med dagen”. Och att kunna gå ut är ju superviktigt! Det har varit så fint väder också, och då sitter jag ute och läser – då känns det nästan som semester (och det behövde jag mer av).

Nu börjar jag kunna sova hela nätterna också, och känner mig piggare i huvudet. Jag orkar inte hålla igång alltför många timmar, men nu kan jag i alla fall ”tänka” igen… Jag försöker träna lite varje dag för att inte tappa för mycket. Dels är det ju övningar för benet som ska göras, men jag försöker träna resten också – det går ju att göra det mesta förutom att stå på benet…

Hästarna sköter sig bra än så länge. Jag har fokuserat på mina fasta elever nu, och det var min plan redan innan detta hände. Det underlättar såklart om det är samma personer som rider hästarna i den mån det går, så att ridningen blir hyfsat konsekvent. När jag själv inte kan sitta upp och rätta till saker så blir detta extra viktigt!

Tack till alla som hjälper till med extra saker i stallet! Det är tur att jag har så mycket bra folk runt mig. 🙂 Extra tur i oturen är att jag under hösten dessutom har praktikant tre dagar i veckan, det underlättar ju minst sagt. Hade inte kunnat tajma en skadad fot bättre än såhär i alla fall. 😉

Det jag kommer sakna mest i höst är faktiskt uteritter bland gula löv. Träna och rida i ridhuset kan man ju göra jämt. Men nu är det perfekt väder för härliga uteritter. Så ni andra -passa på nu innan vintern kommer!!

Grodan just nu

Glad att jag hann starta Grodan en gång innan jag skadade mig, så jag fick en check på att hon i alla fall är på rätt väg.

Det känns såklart surt att tappa tid nu när jag äntligen hade börjat träna mer seriöst, men å andra sidan hade vi nog inte hunnit starta MsvB i höst ändå. Jag hade börjat lite med bytena igen, men det är ju absolut inte befäst. Dessutom behöver hon fortfarande massa styrketräning och kanske en del alternativ träning fortfarande.

Såhär långt har jag haft hjälp av Linnéa med att jogga henne och rida ut. Sedan har Nina Bengtsson fått börja jobba med bytena. Hon har också ridit Cesar och Anea lite, så att de inte ska tappa för mycket när jag inte kan.

Jag tänkte försöka låta Nina jobba lite med bytena nu, varvat med uppbyggnad. Det blir nog en del avsuttet med longering (över bommar), promenader med vikter på bakbenen, och vattenträning. Jag hade ändå tankar om att testa det pga hennes skadehistorik, och nu passar det ju extra bra. Jag hoppas att jag får detta att funka under några veckor. Sedan kommer jag lägga in en vet-check om något behöver fixas, så att det är gjort innan jag själv kan rida igen.

På uppsidan så är det ändå roligt att se Grodan från marken också, eftersom jag bara har ridit själv senaste året, eller mer.

Helgkurs

Kämpar på med flerdagarskurser trots handikapp. Den här helgen var det två långväga gäster här från Norrland, plus två ”gamla bekanta”, varav en med egen häst.

Jag har fått hjälp av Torbjörns mamma att fixa maten, och min mamma har städat och bäddat. Då löser det sig ändå och jag behöver bara hålla lektionerna.

Det är lite svajigt med orken, vissa dagar känner jag mig nästan normal, men dagen efter är jag desto tröttare. Känns konstigt att man ska bli så trött i huvudet av ett brutet ben, men energin verkar inte räcka till både kropp och knopp.

Helgen gick i alla fall bra! Mina hästar är stjärnor!

Mysig höstmiddag efter två dressyrpass.

Utbildningsskalan – steg 2

Steg 2 på utbildningsskalan är lösgjordhet. Detta är något vi arbetar med varje ridpass, och grundläggande för att gå vidare med hästens utbildning.

Enkelt förklarat så är en lösgjord häst avspänd. Hästen ska vara lösgjord både psykiskt och fysiskt. En häst som t.ex. är rädd eller osäker på ryttarens signaler kommer att spänna sig mentalt och blir då inte heller lösgjord i kroppen. Om hästen inte är lösgjord kommer inte kommunikationen mellan häst och ryttare att fungera tillräckligt bra.

Tecken på att hästen är lösgjord:
– Avspänt uttryck, man kan se på blicken och även på hästens öron om den är lugn och fokuserad på ryttaren.
– God ryggverksamhet, hästen ska röra sig genom hela kroppen och släppa igenom rörelsen.
– Hästen söker sig framåt / nedåt.
– Acceptans av bettet, stängd mun, inget motstånd mot handen.
– Avspänd och lätt buren svans (en piskande svans tyder på spänning).
– Frustningar.

Exempel på lösgörande övningar:
– Stora volter / böjda spår.
– Serpentinbågar / åttvolter.
– Skänkelvikning.
– Framdelsvändning.
– Tempoväxlingar.
– Trav – galoppövergångar.
– Bomarbete.

Kommande veckor kommer vi fokusera på lösgörande övningar, men jag vill poängtera att alla ridpass ska fokusera på lösgjordheten innan man går vidare med svårare övningar.

Ridning ute – gärna i lite lättare sits – kan också vara lösgörande.