Igår startade jag och Soya St Georges! Lite tidigt rent styrkemässigt, men jag ville ”få det gjort”, risken är annars att jag bygger upp för stor press kring det hela. Vi hade lite missar och dessvärre red jag åt fel håll också efter en sluta (annars hade vi lyckats ta en tredje plats), men för att vara första gången så är jag ändå nöjd med rundan. Jag har inte ridit igenom det här programmet så många gånger utan fokuserat på MsvA, men nu börjar det bli dags att höja ribban lite.
Egentligen är inte skillnaden mellan programmen jättestor, förutom att det tillkommer byten i var tredje, men det går snabbare i St Georges. Det är fler moment som kräver mer samling i följd, vilket gör att programmet känns lite tuffare – men samtidigt egentligen med bättre flyt än MsvA. Målet är att starta några gånger till (båda programmen) innan vintern, men nu får hon först en helt avsutten vecka för att återhämta sig lite. Jag är väldigt rädd om hennes arbetsmoral, men också fysisk återhämtning såklart.
Hur som helst känns det väldigt kul att vara tillbaka på en lite högre nivå på tävling – jag tycker det är så mycket roligare när svårighetsgraden ökar! 😉
Nu har jag kommit igång lite mer igen med träning och tävling för mig och Soya. Hon har fått en lugnare period under sommaren eftersom hon gick lite över sin förmåga under våren. Vi behövde faktiskt paus båda två!
I fredags var det i alla fall dags för en första start för hösten, och vi red en MsvA på Elitdressyren i Djursholm. Vi fick till en runda utan missar (jag såg faktiskt en liten miss på film efteråt, men det har domaren inte sett) – 66% blev det, och det är jag nöjd med – det är bara vår femte MsvA. Jag tycker själv att jag måste kunna rida lite bättre i travprogrammet där det blir lite återhållet. Jag vet att det finns mer poäng att hämta där, men det kommer med mer träning! Soya har utvecklats massor, men det gäller att rida lika bra på tävling som hemma… Så målet är att höja % lite till i detta program framöver. Startfältet var väldigt starkt (vilket var väntat!), så det räckte inte till placering, men jag är väldigt nöjd med rundan. Dessutom var det kul att tävla på en tävlingsplats med mer atmosfär av ”riktig tävling”.
Ni som vill kan titta på film från rundan här nedan – det är uppdelat i två klipp och skritten är inte med tyvärr.
Nu är höstterminen igång igen och det känns skönt att komma in i rutinerna lite mer igen tycker jag. Några av mina hästar sover fortfarande ute, men de flesta sommargästerna har flyttat hem igen och jag och personalen har vårt vanliga schema. Sommaren är ett bra avbrott och kul med andra kurser osv, men det blir en hel del logistik för mig att få allt att fungera!
Tack till alla sommargäster och kursdeltagare som har varit här under sommaren!
Nu hade jag tänkt mig en lite lugnare höst med lite färre hästar och mer fokus på min egen ridning, men jag tror redan att jag har tagit beslut som gör att det lutar åt att jag nog får jobba på lika mycket ändå! Det är svårt att inte fylla stallet till bredden har jag märkt… Jag spånar lite på fler kurser i höst, och jag kommer att fylla på succesivt, så håll koll om ni vill träna mer, det kommer dyka upp tillfällen.
Sommaren är INTE slut än, även om det har känts så med regn och storm och väldigt få middagar ute. Nu i augusti börjar jag summera årets sommar, och den har varit ganska tuff på många plan tyvärr, dock med flera ljusglimtar och fina stunder också, inte att förglömma!
Just den här sommaren har inneburit en hel del stress och oro gällande både hästar, väder och foderbrist. Jag har behövt byta ut några hästar och att köpa nya är alltid ett visst stressmoment i sig när de ska in i en ny flock, ny miljö, ny utrustning, skolas in etc.
Jag har fått klura mycket på hagar (pga betet / fodret / vädret / nya hästar) och tyvärr jobbar ju gärna en egenföretagare dygnet runt, vilket innebär att jag kan vakna på natten och börja göra hagscheman eller fantisera ihop olyckor som inte har hänt än. Det är kanske inte så konstigt – men i år har det varit extra mycket av den varan, och tyvärr blir det lätt en ond cirkel.
Jag har ju förmånen att vara ute mycket så jag fick en hel massa sol i juni, men det var svårt att njuta av solen när det innebar torka och dålig skörd. Och när regnet väl kom så verkade det inte vara något slut på det heller – vilket gör att en andra skörd också kan vara knepig (men förhoppningsvis torkar det upp). Överhuvudtaget har det varit mycket tankar om vädret som har stört min sinnesro, speciellt med tanke på foderbristen. Regnet som kom i överflöd när det väl kom orsakade istället leriga och blöta hagar som blir upptrampade, samt mängder av tappskor.
Nu håller jag tummarna stenhårt för att augusti kan vara mer ”normal” så att vi får njuta lite av sensommaren. Betet har i alla fall räckt bättre än jag trodde, delvis för att vi har haft mer mark att beta i år och då kunnat flytta runt hästarna / byta hagar. Värdena verkar också bra, hästarna är fina i hullet.
Till nästa år ska jag försöka göra någon slags planering utifrån det här året så att jag kanske lär mig något. Vädret går varken att styra eller planera, men andra stressfaktorer gällande ledighet (både för mig och min personal), hur kurserna ska ligga och luckor för extra återhämtning behöver jag se över. Varje sommar upprepas nämligen ett mönster där jag först är stressad över att jag måste få in tillräckligt med jobb (dvs intäkter), och när jag väl jobbar så blir jag stressad över att jag jobbar för mycket och att sommaren bara rinner iväg. 😉 En mycket svår balansgång när man driver eget! Mitt mål är att kunna njuta mer av sommaren. 🙂
(Vi får se hur det går framåt jul – då kommer nästa period där jag alltid tänker att ”jag borde vara ledig mer”, och för det mesta misslyckas det totalt!) Jag älskar mitt jobb – men jag behöver mer tid för återhämtning – hur roligt jobbet än är! Det är inte så lätt att vara sin egen chef som man kan tro. 😉
Man skulle kunna tänka sig att inlägget ska handla om två olika typer av hästmänniskor som ska samsas i ett och samma stall – men faktum är att det handlar om mig och mina egna kluvna tankar, som gör att jag ibland hamnar i en inre konflikt med mig själv..
Jag tycker att hästar ska vara hästar och är i själ och hjärta lyckligast när mina hästar får leva hästliv ”på riktigt”. Jag är uppvuxen i ett enkelt stall där det inte fanns antydan till bling (förutom julgranskulorna vi pyntade spiltorna med på vintern) och där vi lärde oss ”hästvett” genom att rida barbacka i skogen i grimma. Om jag hade startat med en egen, dyr ponny och åkt på tävlingar varje helg hade jag kanske haft andra värderingar – vad vet jag. Hästarna var ute mycket i flock och sov såklart ute på sommaren.
Under åren jag har jobbat med hästar har jag varit både på ridskolor (där man av praktiska skäl inte kan ”dalta” med hästarna) och i ”riktiga” dressyrstall, och naturligtvis blir man präglad av alla erfarenheter och tar med sig ”det bästa” från olika ställen.
Jag vill gärna tävla dressyr (eller egentligen är det oklart om jag VILL, eller om det är något jag förväntas vilja, men det kan vara ett annat inlägg) – och jag är ofta perfektionist – vilket ju passar bilden av en dressyrryttare. (Dressyrryttare ”brukar” också vara rädda för att rida ut, måste alltid ha benlindor och boots, och hästarna går såklart i en liten ruta max 4 timmar om dagen för att inte slå sig. Läs nu detta med glimten i ögat!) Lindor har jag förvisso ibland – men endast av estetiska skäl när vi är bortbjudna eller ska vara med på film, och det här med hagvistelsen är kärnan i det här inlägget som vi kommer till nu.
Här kommer min praktiska sida in – och även mina värderingar kring ett bra hästliv. Mina hästar går ute dygnet runt på sommaren, i ganska ”farliga” hagar, kuperade och fulla av ”hästfällor”. Jag tycker att hästar ska röra sig naturligt för att stärka sig. Jag vill att de ska gå i flock för att de mår bra av socialt umgänge. Dessutom får de gärna vara ute för att de också sparar mig tid, strö och foder. Det är inte bara mina lektionshästar som går ute – utan även mina tävlingshästar.
Men sedan kommer jag i den där inre konflikten och dressyrtanten ”tar över” och just i år har det gjort mig extra stressad, delvis för att jag har haft några nya hästar. Dels ska hästarna in i en ny flock – och det ÄR alltid en risk. Ändå ”måste” jag ta risken – för jag värderar högt att hästarna får ha kompisar. Nya hästar är inte heller alltid vana vid sådan här hagar och jag VET att det är en viss förhöjd skaderisk. Oftast går det ju bra, men absolut har jag lite fler skavanker den här årstiden pga min önskan om ett bra hästliv, för att inte tala om tappskor så fort det regnar lite mer – inget farligt kanske, men nog så irriterande! Sedan svänger ju vädret dessutom och ena dagen är det bromsar som stör, nästa dag åskar det. Oftast tar jag dock in hästarna varje dag även om de sover ute – så att de hinner vila och bli ordentligt kollade.
Hela tiden får jag balansera och väga av min instinkt att bli en hysterisk dressyrtant som vill ta in hästarna vid minsta regndroppe, ha benskydd i hagen (eller ens ha dem i hagen) mot glädjen det faktiskt ger att också se nöjda hästar som betar ihop, kliar varandra och som ett plus i kanten är mjukare i kropparna, mer avspända mentalt och finare i benen! Men att det ska vara så oerhört svårt att inte känna suget att linda in dyrgriparna i bubbelplast…
Absolut kan jag minska på en del av min stress och slippa fantisera ihop scenarier om hur illa det ska gå hela tiden genom att helt enkelt ta in dem och inte ha hästarna ihop – men faktum är att flera skador jag sett under åren inte ens har skett i hagen, utan i boxen, eller till om med ridhuset! Hästar verkar kunna slå sig på sin egen skugga, och med det sagt så väljer jag hellre ett lyckligt (och lite farligt) liv åt mina hästar, än en tillrättalagd tillvaro med alltför mycket inramning. Jag blir genuint glad av att se dem som på filmklippen här, och då får jag stå ut med ett visst mått av oro också. Det går ändå inte att komma ifrån när man sysslar med hästar!
Jag har fått ett önskemål om att skriva om hur jag lägger upp ett ridpass med en ny häst. Det är en rimlig fråga som är ganska svår att svara på tycker jag, eftersom jag rider mycket på min känsla och inte direkt har en ”manual”.
Men det jag brukar ”kolla av” med en ny häst – eller även med mina egna hästar, är att grunderna fungerar. Jag ”renodlar” hjälperna i viss mån – mer på en häst som jag kanske inte känner. Med det menar jag att jag kollar av hjälperna en i taget, och då är nummer ett att hästen går fram för skänkeln. Här är jag supernoga med att själv vara snabb och inte börja klämma / tjata – vilket är ett av de vanligaste felen skulle jag säga. Många ryttare nöjer sig också med att hästarna ”lunkar på” och är nog inte riktigt på det klara med hur mycket hästen bör reagera på skänkeln.
Om du är noga med att hästen bjuder framåt och skrittar genom kroppen redan på lång tygel så blir det också lättare när du ska ta kontakt. Många ryttare är mer intresserade av att hästen ska ”kröka på nacken” och har missat bjudningen – redan där blir det ofta lite dragkamp eller att hästen slår i ”handbromsen” när du ska ta tyglarna – ifall du har missat steg ett med bjudningen. En ärlig bjudning byggs upp under ridpasset, men det är som sagt viktigt att du får en reaktion på skänkeln direkt!
När jag börjar ta kontakt försöker jag känna att jag har en liksidig kontakt, dvs jämn bjudning från båda bakbenen och fram till handen. Jag renodlar också bromsen – dvs kollar att hästen stannar på en lätt förhållning.
Jag försöker att inte hålla på och böja och trixa så mycket i början – eller att ge för många signaler samtidigt, utan först hitta ett sug fram till bettet. Jag är också noga med att hästen lyssnar på vändande hjälper, dvs vikten, ytterskänkeln (och vid behov en ledande tygel – men det är mest på en yngre häst). Här tycker jag att många missar ett moment, varpå hästarna faktiskt inte går att svänga ordentligt. Många hästar dras upp som magneter på sargen eller staketet och går i princip inte att styra med lätta hjälper, och ryttaren fokuserar på att böja och ställa innan det egentligen går att ”styra”. Hoppa inte över det här momentet – det är viktigt!
När dessa grunder fungerar så går det att börja sätta ihop hjälperna mer och rida med mer böjning, sidvärts etc. Hur lång tid det tar innan jag kommer dit beror på häst. I värsta fall kommer jag inte längre än såhär – det beror på hur utbildad hästen är.
Viktigt också med alla hästar – men kanske i synnerhet när du ska ”känna in” en ny häst – är att hitta hästens optimala takt och balans i de olika gångarterna. Utifrån takt och balans skapar jag ”form”. Formen beror på hur stark hästen är, hur gammal, exteriör etc. Men förenklat skulle man kunna säga att en häst som vill bli snabb i takten bör ridas i ett lugnare tempo, och tvärtom, samt att en häst som vill vara hög i formen brukar behöva ridas i en lägre form, och tvärtom… 😉
Hoppas att detta kan vara till hjälp / inspiration. Kommentera / dela gärna!
Som vanligt har jag semester på Gotland, där vi (mina föräldrar egentligen) har sommarstuga. Jag har varit här varje år sedan jag föddes. Det är verkligen lyxigt att ha ett eget ställe att återvända till, och där tiden ”står stilla” mer eller mindre. Ibland känns det nästan lite upprepande, men samtidigt tror jag att det är bra – det gör att det blir lättare att faktiskt vila på den korta semester jag har – få nya intryck, hög igenkänning och i princip noll krav. Jag sover som en sten (oftast gör jag det även hemma, men den senaste tiden har jag varit väldigt stressad och det har även gått ut över sömnen). Men det bästa med semester är att det blir ännu mer tillåtet att ta en powernap även dagtid… 😉
Jag älskar mitt jobb, men jag vet att jag verkligen skulle behöva kunna vara ledig mer – framförallt är min kropp i behov av återhämtning! Men – jag har i alla fall haft energi över till att springa lite här – och det har varit skönt, för jag har inte tränat avsuttet på MYCKET länge, och det är ju något jag egentligen tycker att vi ryttare behöver prioritera. Ibland fattar jag bara inte hur man ska kunna balansera mycket (roligt) jobb mot att hinna vara ledig, och att ha ett fysiskt krävande jobb samtidigt som man ska ha tid att träna på ”fritiden”? Det går inte riktigt ihop faktiskt. Där är yogan ett bra komplement, men även det ska hinnas med. (Tips: ny kurs med yoga är planerad i november! Bara två platser kvar.)
Det svåraste av allt med att vara egenföretagare är verkligen balansen mellan jobb och annat – särskilt när marginalerna är små och det faktiskt krävs / är nödvändigt att jobba mycket för att få det att gå ihop. Nu ser det i alla fall ut som om jag kommer att ha lite mer hjälp i stallet i höst, och det är bra, för jag kommer sannolikt också ha många hästar att rida.
Det har varit väldigt skönt att komma hemifrån lite och ”rensa hjärnan” – miljöombyte är faktiskt oerhört viktigt!
(Lite har jag dock tjuvjobbat här, såklart – ett par träningar för några privatryttare, samt provridning av en häst – men jag lovar att jag mest har semestrat!)
Nästa vecka är jag hemma igen, men inga kurser eller lektioner i princip – utan fokus på egentid på gården, och börja röra lite på några av hästarna, men utan tidspress eller alltför mycket stalljobb. Jag ser framför mig en ”mjukstart” innan kurserna drar igång. Vi får se om jag klarar det. 😉
Mycket tacksam över hjälpen på hemmaplan, och tur att jag har duktiga stalltjejer också som ser till att allt fungerar när jag är borta!
Anea har varit hos mig i 15 år och har varit den viktigaste hästen i mitt liv. Knappt en sjukdag eller en tappsko på alla år, men nu började åldern ta ut sin rätt. Hon har verkligen varit fin in i det sista och gått som lektionshäst de senaste åren efter att jag slutade tävla. Tyvärr blev hon väldigt halt för en tid sedan, därav beslutet att det var dags att ta adjö.
Anea har hjälpt mig starta företag, hon har gett mig möjlighet att bli tränare och domare, hon överpresterade utifrån sina förutsättningar och hon lärde mina elever massor. Hon har verkligen funnits vid min sida under många viktiga år av mitt liv, och det känns som om jag stänger ett helt kapitel genom att ta det här beslutet.
Hon lärde mig veta hut och gav mig gråa hår många gånger, för hon var aldrig lätt. Men hon lät mig ändå flyga högre än jag trodde var möjligt, med både ett Lag-SM och vinst i svår klass som mina bästa minnen. Hon hjälpte mig uppfylla drömmar jag aldrig trodde var möjliga och för det kommer jag vara henne evigt tacksam. Dessutom var hon den klokaste hästen jag träffat, och hon kommer vara väldigt saknad av många. Hoppas hon får gå på evigt sommarbete i mina fina hagar, för det var det hon gillade mest.
Om ni vill kommentera något så får ni gärna skriva något minne som ni har med henne.
Här är några bilder som jag gillar på oss. Och slutligen en film på en ritt i Int1 som vi vann. TACK, Anea för allt du har gjort för mig!
Wow! Soya startade MsvA för tredje gången i torsdags och vann även denna start. Så otroligt roligt! Vi har inte gjort så många starter och hennes utveckling har gått väldigt snabbt framåt. Sista tiden har hon känts toppenfin så det var kul att ”få betalt” för det även på banan. Och det bästa är att det känns som om vi har mer att visa upp i framtiden, för på träning har vi mer schwung och spänst som jag inte riktigt får fram på tävling än. Så mitt mål framöver är att kunna visa mer kvalitet på banan också. Jag är i alla fall jätteglad över den här hästen. Hon passar mig så bra!
Rocky och Jenny Arvidsson har också startat i helgen, en LB3 i Vällingby. En fin runda, och Rocky verkar tycka att det är kul. Jag hoppas på fler starter för detta ekipage i höst, det är jättekul när lektionshästarna får komma ut och visa upp sig lite också!
Den här helgen har jag faktiskt inte haft någon kurs, utan jag har bara haft några privatlektioner. Soya fick gå lektion igår, och det var kul att se henne från marken också. Jag köpte henne egentligen till verksamheten, och i början gick hon med mer, men nu är jag såklart lite mer egoistisk och vill rida själv! Jag tycker dock att det är jättekul om även mina elever kan få glädje av henne ibland.
Annars har jag hunnit ägna lite tid åt gården också, vilket verkligen behövs såhär års. Nu är det högsäsong för ogräsrensning och gräsklippning kan man säga… Men jag har även hunnit träffa lite vänner, så den här långhelgen kändes nästan som semester!
Avslutningsvis kommer här en film från tävlingen. Liten miss i slutet innan sista uppridningen var lite onödigt, men annars satte vi allt – även om det finns utrymme för utveckling, t.ex. mindre piruetter. Jag är dock jätteglad över rundan, samt fina kommentarer från domarna. Nu är vi peppade på fortsatt träning!
I helgen var jag och Soya i Vallentuna och startade en MsvB5. Det var tredje starten i denna klass, men det blir nog den sista. Planen är att fokusera på MsvA, men jag kände att jag behövde ”komma till ridning” på banan utan för hög svårighetsgrad, och helst inga missar, så jag ville rida detta program en gång till. Soya är riktigt bra på banan, men det har varit svårt att ha henne 100% framför skänkeln och då är det lätt att tappa lite kontakt.
Den här rundan började jag själv lite spänt i traven tyvärr, men jag lyckades ta mig ur det och fokusera bättre i andra delen av programmet. Tappade lite tramp i skrittpiruetterna, men annars flöt allt på. Jag vill fortfarande ha henne mer framför mig, men det får bli nästa mål!
Vi fick fina 68,83%, vilket gav oss vinsten denna gång. Nu ska vi jobba vidare med säkrare rundor i MsvA!
