Jag har verkligen haft dåligt med tid att blogga – det blir mer instagram numera tyvärr. 😉 Men här kommer en sammanfattning med bilder från helgens kurs.
Jag och Helena har haft yoga och ridning, något som vi nu har jobbat ihop med i flera år. Den här helgen var en privat bokning men vi kommer att lägga ut minst en kurs i sommar – håll utkik!
Vi hade sådan tur med vädret – snö och sol, så helgen fick en extra guldkant på grund av det. Hästarna har också varit fina och det blev lite födelsedagsfirande också av en av deltagarna. En jättebra helg med andra ord!
Öppna är en samlande rörelse som är väldigt användbar i hästens utbildning. Det kanske också är en av de svåraste rörelserna att utföra korrekt? Öppna och sluta (även diagonalsluta) kallas gemensamt för skolorna – därför att de rörelserna ”skolar” hästens bakben. Många ryttare tycker att sluta är lättare. Jag tror att det beror på att hästarna ofta går lite på dubbla spår med bakdelen vid sidan även i hagen / i det fria (oftast kanske åt ena hållet, dock) pga sin naturliga snedhet. Däremot är det nog inte lika vanligt att hästen själv ”väljer” att röra sig i en öppna. 😉
I en korrekt öppna rids hästen med bakbenen kvar på spåret och framdelen innanför. Bakbenen ska röra sig rakt framåt och frambenen korsas. Du rider alltså hästen rakt framåt på spåret fastän den är böjd i sidan. I en höger öppna är hästen ställd och böjd åt höger och vi rider i höger varv. (Du kan även rida vänster öppna i höger varv – detta kallas då förvänd öppna). Om man tittar på öppnan framifrån ska man se tre spår – ytter bakben, inner bakben på samma spår som ytter framben, samt inner framben. När man rider med denna grad av tvärning kommer inner bakben automatiskt att trampa in under hästens tyngdpunkt och då blir rörelsen samlande om den rids rätt.
Man brukar säga att öppna ska vara som att ”öppna en volt” – och man kan med fördel rida en volt innan man går in i en öppna, för att på så vis förbereda rörelsen.
För att förbereda inlärningen av öppna brukar man börja med att rida bogen in. Då är tvärningen, dvs vinkeln mot spåret, lite mindre, och jag kräver inte lika mycket böjning i bålen, utan i princip flyttar jag in framdelen lite innanför spåret bara. Bogen in använder jag ”hela tiden” för att rakrikta hästar som vill hamna på dubbla spår.
Hjälpgivning:
Det är viktigt att påbörja öppnan genom att flytta framdelen innanför spåret – inte genom att flytta ut bakdelen. Öppna är en sidvärtsrörelse, men förflyttningen åt sidan sker genom att bibehålla böjningen – inte genom att flytta hästen åt sidan som i en skänkelvikning. I en öppna använder du alltså inte en sidförande skänkel, som många kanske tror!
– Inner sittben belastas lite mer, men det är viktigt att sitta mitt över hästen. – Innertygeln kan leda in framdelen i början av rörelsen, samt ställer hästen i nacken. – Yttertygeln reglerar ställning och böjning i halsen, men behöver tillåta ytter bog att röra sig framåt. – Båda skänklarna skapar böjning. – Inner skänkel ligger vid sadelgjordsläget och aktiverar inner bakben. – Ytter skänkel är mothållande och ser till att bakdelen inte faller ut. Placeringen tycker jag ska vara efter behov – något tillbakadragen om du vill kontrollera bakdelen, men ibland behöver den ligga längre fram för att kontrollera ytter bog.
Du avslutar öppnan genom att föra tillbaka framdelen till spåret igen, innan hörnet, om du rider hela långsidan.
Vanliga fel:
– Hästen blir förböjd i halsen, ofta pga en för kraftig inverkan från inner tygel. – Hästen är rak i kroppen och formar sig inte tillräckligt. – För mycket tvärning, där även bakbenen korsas, vilket egentligen blir en skänkelvikning. – Det blir vingligt och tvärningen varierar. Jag tycker att det ofta beror på för dålig bjudning. – Hästen börjar svänga in och tappar linjen. Här behöver ryttaren rida bättre med inner skänkel mot ytter tygel.
Öppna är samlande, gymnastiserar hästen och befrämjar mer bogfrihet samt är till hjälp för rakriktningen. En korrekt öppna förbättrar även hästens schwung. Öppna är faktiskt bra till i princip allt. 😉
Under våren har jag några kurser som endast är för fasta elever.
4 mars Dagläger med tema ”träna ditt öga och analysera din ridning” Samling 10.00 med fika och genomgång / teori. 11.00 Ett ridpass i grupp med egen analys där ryttarna själva får fundera på hur t.ex. hjälpgivningen kan förbättras. 12.30 – 13.30 Lunch 14.00 – 14.45 samt 15.15 – 16.00 Två kortare ridpass 2 och 2 där eleverna omväxlande rider / står på marken, och gemensamt diskuterar ridpasset. 1800 kr
Om denna kurs blir fullbokad kan vi boka ett datum till.
10 – 11 juni Programridningskurs med träning i att själv bedöma din ritt.
Lördag Samling 10.00 med fika och genomgång / teori 11.00 Gemensamt ridpass 12.30 – 13.30 Lunch Ca 14.00 – 16.30 Programridning enskilt. Ritten filmas och ryttarna får själva gå igenom och sätta betyg på sin ritt. Genomgång av detta görs söndag innan sista ridpasset. Middag
Söndag Frukost Genomgång / analys av lördagens ridpass Därefter programridning enskilt som döms av mig ”som vanligt”.
Hoppas ni har haft en fin jul! Här har det varit strålande sol och snö på julafton, en fin juldag och tyvärr lera och is på annandagen, men kan ju inte klaga så länge julafton är så fin!
Har varvat stallarbete med familjehäng, film och choklad i soffan, precis som det ska vara på julen!
Årets julbild med Cesar
Julafton med sol och snö! Tacksam!
Några hästar får motion varje dag, men jag har inga lektioner dessa dagar
Årets juldukning, och i år firade vi i ett nästan färdigt kök!
Vårt hus är som gjort för att fira jul i. 🙂
Jul i varje vrå.
Fina dagar och en lugn helg! Veckan som kommer mellan jul och nyår ser något mer stressig ut, men jag har i alla fall laddat batterierna några dagar nu. Hoppas ni också har gjort det!
Sista steget på utbildningsskalan är samling, och nu kommer de sista luckorna innehålla samlande rörelser / övningar. Alla skolor är samlande. Skolorna = öppna, sluta, förvänd sluta, diagonal sluta. Många tror att skolor är detsamma som ”rörelser”, men skolorna är ett samlingsnamn för de jag nämner ovan.
Oftast brukar man börja med att lära sig bogen in / öppna. Här är en superbra övning där du rider öppna utan hjälp av väggen. Då bygger vi vidare lite ytterligare på övningarna med rakriktning också.
Det här är viktigt att tänka på: I en öppna, eller bogen in, så är det precis som det låter: bogarna ska in, det är inte bakdelen som ska ut! Det är ofta ryttaren istället flyttar ut bakdelen och då kan det fortfarande se ut som en öppna, men det är fel ”fokus” om du tillåter bakdelen att gå åt sidan. Bakbenen ska hela tiden gå rakt fram på det tänkta spåret, men framdelen innanför.
I den här övningen ska du rida öppna / bogen in utan stöd av väggen. Det kommer att förtydliga ytterskänkeln och hur viktigt det är att hästens bakben fortsätter rakt fram så att det inte blir vingligt. Du kan rida innanför på kvartslinjen, eller på medellinjen. Just i den här övningen har jag koner uppställda innanför spåret. För att det ska bli extra tydligt för ryttaren ska du först rida rakt en bit, sedan rider du öppna mellan konerna, och avslutar med att rida rakt igen. Tänk nu på att inte flytta ut rumpan, utan att tydligt ta in framdelen. Om detta lyckas brukar man också få en bättre yttersida, vilket underlättar när du ska rida rakt fram sista biten. Om du inte har en bra yttersida kommer hästen att vingla sista biten, så den sista sträckan blir också ett ”kvitto” på övningen. Ha gärna en medhjälpare på marken då det är svårt att känna om det blir rätt. Rid på tre spår.
Övningen kan ridas i alla gångarter – börja i skritt om du tycker att det är tekniskt svårt, så att du hinner med.
Nu har vi kommit till sista steget på utbildningsskalan -nämligen samling.
Kortfattat kan man säga att syftet med samling är att flytta vikten från hästens framdel över till dess bakdel, för att avlasta frambenen och få hästen att bära sig själv och sin ryttare. Det är lätta att tro att man samlar hästen när man rider långsammare eller med kortare steg, men en samlad häst måste vara aktiv i sina bakben. Att rida korta steg med raka bakben är inte detsamma som att samla hästen.
Man brukar säga att det man ”förlorar i längd vinner man i höjd”. När hästen samlar sig vinklas bakbenens ledgångar mer, bakdelen ska sänkas och framdelen höjs därmed. Hästen kommer att bli mer ”komprimerad”.
Samlingen åstadkoms genom ökat engagemang av de framåtdrivande hjälperna, inte av en uppresande eller bromsande hand. Däremot ska drivningen fångas upp med förhållningar, dvs drivningen ska inte ”släppas iväg” utan du ska behålla den ”i hästen”. Om du bara försöker få upp framdelen med handen så kan du få hästen att komma upp med hals och nacke, men hästen är inte samlad för att framdelen är högre – om det inte kommer bakifrån. Om du bara tar upp halsen så höjs inte manken, och den hästen är alltså inte samlad utan kommer att gå med en sänkt rygg.
Den här bilden hittar jag när jag googlar, Man kan tänka att hästen är som en ”gungbräda” som ska ”gunga bakåt”.
Första steget mot samling är halvhalter. Även om samling kommer sist på utbildningsskalan, så börjar vi samla hästen lite grann redan när vi ber den att bära oss och vara mellan ”hand och skänkel”. Ju mer utbildad och ju starkare hästen är, desto högre grad av samling kan man begära.
Att samla hästen korrekt är svårt, och ska endast göras när hästen är lösgjord – vilket kan vara svårt nog. Jag tycker ändå det är viktigt att ha detta steg i huvudet när man rider, så att man har slutmålet framför ögonen och inte rider hästen på bogarna, vilket är lätt hänt om man fokuserar på att ”få ner huvudet” eller rida hästen lång och låg. En häst som går i en korrekt, lång form, ska också bära sig själv. Många ryttare rider hästen lång i formen men i framvikt, så även i en längre form ska vi ändå tänka på att föra över mer vikt på bakdelen. Som med allt annat i ridningen är detta en ständigt pågående process!
Nedan några bilder på Anea från hennes tävlingar. Det är svårt med bilder eftersom de kan vara i lite olika moment, men ni ser nog ganska tydligt här.
Bild 1: MsvB Här var hon fortfarande inte stark nog i samlingen och ni ser att hon hamnar lite i framvikt och bakdelen är lite hög.
Bild 2: Framridning Int1. Jag sitter inte bra här, men om ni tittar på Anea så ser ni en rundare, mer sänkt bakdel och mer vinklade bakben.
Bild 3: Samma tävling. Detta är i en ökning, men här ser ni en tydlig höjning av fronten jmf med bild 1. Samling tar tid, speciellt om hästen inte riktigt är byggd för det. Anea har varit ganska svår att samla pga sin exteriör, men om hästen är byggd i uppförsbacke så är det lättare.
Tänk på att variera det samlande arbetet med en lägre form och skrittpauser så att arbetet för hästen inte blir för ”statiskt”.
I den här luckan ligger fokus på att få hästarna att spåra. Att spåra innebär att fram-och bakdel går på samma spår. Detta är viktigt för att vi vill att hästarna ska bära lika mycket vikt på båda sina bakben och är grunden för en rakriktad häst.
Hästen ska spåra både på rakt och böjt spår! Om bakdelen går innanför så brukar man försöka rätta in framdelen på bakdelens spår, genom att rida bogen in. Många ryttare vill börja flytta på bakdelen istället, men det brukar leda till att det blir vingligt.
När hästen är rakriktad, så innebär det att den är liksidig och jobbar lika mycket med båda bakbenen, vilket också ger ryttaren jämnt stöd på båda tyglarna. Observera att när hästen är rakställd så är den rak i halsen och går rakt fram. Men rakriktad kan den vara även på ett böjt spår!
Den här övningen är publicerad i Hippson för några år sedan (med tips från mig).
Övningens utformning är egentligen enkel och handlar om att kunna rida rakt fram innanför spåret, samt göra en 15 m volt utan stöd av väggen. Ställ gärna upp koner som hjälp / riktmärke.
Övningen går att göra i alla gångarter, och om du vill utmana dig själv lägger du in övergångar så småningom, kanske mellan konerna eller mitt på långsidan. Syftet med övningen är att få hästen att spåra, att inte ”hänga på väggen” och att bli mer liksidig. Ryttaren måste jobba lite extra med ytterhjälperna, och vara noga med att sitta mitt över hästen.
Fjärde steget på utbildningsskalan som jag skrev om är schwung. Det är, som jag skrev, lite svårt att öva på separat, men ett bra sätt att stärka upp hästen på, samt även ge ryttaren en känsla för schwung, är upphöjda travbommar.
Upphöjda bommar går att använda på både rakt och böjt spår. På böjt spår blir det lite mer krävande för hästen. Oavsett är det ingen övning man ska nöta med för länge. Jag värmer alltid upp med bommar på marken först, och sedan höjer jag upp varannan bom på höger ände och varannan på vänster – det blir lite snällare än att höja i båda ändarna. Det går att använda hinderstöd eller ”sockerbitar” / block för att höja bommen.
Jag brukar nöja mig med 4 bommar, men om hästen är tränad kan du ha fler. Bommarna gör att hästen behöver engagera sig mer, lyfta på benen och också aktivera sin core / rygg vilket brukar ge ett lite mer ”uttrycksfullt” steg. Jag tycker att det är viktigt att lösgjordhet och kontakt bibehålls och att ryttaren följer med något i rörelsen. Många ryttare hamnar i bakvikt över bommar (särskilt upphöjda), vilket gör att hästen sänker ryggen och steget förkortas / rytmen störs.
Om du inte vill öva uppsuttet kan du longera eller tömköra över bommarna.
Nu har vi kommit till steg 4 på utbildningsskalan, som är schwung.
Schwung skulle också kunna kallas spänst om man vill förklara på ett annat sätt. I skritt visar hästen ingen schwung pga att det inte finns något svävmoment i skritt, utan man pratar bara om schwung i trav och galopp. Hästen kan röra sig med mer schwung när de tre första stegen på utbildningsskalan fungerar och blir lite av en ”produkt” av en lösgjord häst som arbetar genom ryggen och fram till handen med bibehållen kontakt och en god takt / rytm.
När hästen blir starkare och kan skjuta på mer bakifrån utan att hamna i framvikt så brukar schwunget komma lite ”på köpet” men du kan också aktivt arbeta med övergångar och tempoväxlingar för att få bättre schwung. Jag tänkte återkomma med ett par övningar med fokus på just schwung, men egentligen tycker jag inte att detta är något man övar ”separat” på, utan hästen brukar börja röra sig med mer schwung när den är ”redo”.
Personligen tycker jag inte att det går att rida med schwung förrän hästen är rakriktad, och jag hade gärna sett steget med rakriktning tidigare på utbildningsskalan!
Att rida i snö brukar ge en viss känsla av schwung när hästen automatiskt behöver bli mer aktiv och engagerad genom att lyfta lite mer på benen. Det kanske är därför det är extra kul att rida i snö. 😉
Här är ett inlägg om steg 3 på utbildningsskalan, som handlar om kontakt, ifall ni missade det. I förra inlägget låg fokus på ryttarens hand och nu tänkte jag skriva mer om hästen och att kunna ändra på kontakten och stödet.
Som jag tidigare har nämnt så kan kontakten variera under ridpasset, och är olika beroende på önskad form. Målet är att medvetet kunna ändra på formen, att rida hästen med en längre / lägre form eller en kortare / högre form. Känslan ska vara att hästen söker ryttarens hand och ”suger mot bettet” och det kontrollerar man genom att länga hästens överlinje.
I skritt ska formen alltid längas när man rider ökad skritt. Här vill vi se längre steg, ett ökat övertramp, och även en längre hals. Detta visas från LA och uppåt. I LB finns det numera i några program ett moment där man rider mellanskritt men med längre form, här behöver alltså inte steget bli längre men man ska kunna visa att hästen är avslappnad.
I några av programmen från LA-MsvB finns det ett moment där man ska länga hästens form i trav. Här vill man se att hästen söker sig framåt / nedåt med bibehållen kontakt. Takten och tempot ska bibehållas, och detta visar att hästen går i egen balans.
Tänk på att när du ska korta formen igen är det viktigt att inte ”dra ihop” hästens hals, utan detta ska ske mjukt. Halsens längd kommer att vara olika i en lägre form än i en högre, men om du tycker att det är svårt att ”korta” formen kan det hjälpa att tänka att du ska ”få upp” formen istället för att motverka att det blir spänt. Observera att även manke och rygg måste upp – det är inte bara hals och nacke.
Det finns även något som kallas överstrykning och som ingår i några av programmen LA-Msv. Ibland är det endast överstrykning med innerhanden och ibland med båda. I det momentet ska man föra fram handen / händerna mot hästens mun längs med mankammen. I det här fallet ska tygeln glappa och man vill se att hästen fortfarande går kvar i samma form, alltså inte hänger i ryttarens hand, utan att den är självbärig.
Öva på att kunna ändra på kontakten under ridpasset! Försök att bli medveten om att ha en jämn kontakt. Att glappa med tygeln är inte att vara mjuk i handen utan ger en orolig mun.
