Anea hösten 2014 och nu. Lite skillnad är det väl ändå? Framförallt hals / nacke och runt bakknät. Tycker hon ser mer symmetrisk ut nu. Det är väldigt svårt att ta ”exakt likadana” bilder, men hyfsat nära kom jag ändå. Sedan kommer hon nog aldrig bli en ”biffig” dressyrhäst, men jag tycker hon är fin nu, blank och lagom rund. 🙂
Jag skulle vilja påstå att det finns olika ”sätt” att rida (förutom olika ridstilar). Jag tänker mig att man kan rida för att utbilda hästen, man kan tävla / visa upp den, och man kan behöva kunna ”korrigeringsrida”. Alla ryttare är inte duktiga på alla de här sakerna. För att ens komma till något av det så måste man först och främst ha en egen, bra grundutbildning och kunna rida så ”korrekt” som möjligt. För det behöver man en utbildad häst och bra träningshjälp.
När man sedan går vidare som ryttare så kan det vara i syfte att utbilda en grön häst själv. Att göra det utan en egen bra grund brukar tyvärr inte ge så bra resultat – och kan det leda till ett behov av korrigeringsridning. Skillnaden tycker jag är att en grön och oförstörd häst ska utbildas med så korrekta hjälper man kan, medan man i vissa fall måste frångå det korrekta i viss mån på en häst som behöver korrigeras. Det kan vara en äldre häst som har blivit stark pga felaktig ridning, eller den kanske inte tar skänkeln. Då kan en erfaren ryttare behöva påminna om dessa hjälper, och tyvärr kanske man inte alltid kan rida exakt enligt ridhandboken om problemen har gått långt. Exempelvis kan man behöva betsla upp eller använda en graman (jag vet att många tycker att graman är förkastligt, men jag använder det ibland på vissa hästar). Personligen skulle jag dock undvika det på en yngre häst, där tycker jag inte att det ska behövas, utom i undantagsfall.
Min egen uppfattning av hästar som behövs korrigeras för att de är felridna är att om grunden är bra från början så är det såklart lättare. Så en bra grund är såklart A och O, både för häst och ryttare. Att lära om något som blivit fel från början är svårare än att påminnas om något som ”glömts bort”.
Att rida för tävling och uppvisning ska ju egentligen vara ett slutresultat av en bra utbildning, men jag tror att vissa ryttare är bättre än andra på att visa upp. Det har nog mycket med ens egen mentalitet att göra. Det finns ryttare om är grymma på att tävla (men inte alltid den som jag tycker är bäst på att utbilda häst, egentligen), medan andra är duktigare hemma men kanske inte riktigt får till det på banan. Själv skulle jag behöva ha lite mer jävar anamma i mig i tävlingssammanhang, men jag har en förmåga att känna efter för mycket. Det tror jag är en bra egenskap just när man ska utbilda eller rida lite svårare hästar – men man behöver kunna släppa lite på det när hästen ska visas upp. Då får man lära sig att ”mörka” problemen och köra ändå.
Här är ett gammalt inlägg som knyter an lite till det här.
Själv har jag mest hamnat på hästar som jag fått ”fixa till”, men den här fina (Soya) reds in här och grundutbildades av mig. Går tydligen ganska bra för henne på tävlingar, det är kul!
Idag var det varmt att träna! Särskilt för Anea tror jag, hon var vit i ansiktet av skum… Idag red vi ute på Lejondals fina utebana, med sjöutsikt – fast man hinner ju inte titta alltför mycket på den…
Hur som helst. Vi red igenom det mesta ur Int1, och det visade sig att det svåraste var vänster öppna – för att den rids på medellinjen. Höger funkar rätt bra, men vänster var svår. Hon blir för låg och jag kommer inte åt böjningen när jag inte har väggen (här kan man ju tänka sig att använda höger skänkel, men det gick sådär). Det får jag fila på hemma mot spegeln. Det bästa var faktiskt saxen och piruetterna – men jag kan nog inte ens önsketänka mig att rida på samma sätt under psykisk press (läs: på tävling). Det är i alla fall kul att känna skillnaden i de här momenten på träning! Serierna är blandad kompott. När jag verkligen fokuserar byter hon ganska bra och jämnt (och lite större)! När jag nöjer mig och åker häst så blir det mindre bra och jag får slarvfel. Framförallt vill hon öka mot slutet och det har jag fortfarande svårt att påverka utan att börja bromsa med handen, men med mer styrka förmodar jag att det kommer bli bättre så småningom.
På det stora hela en bra träning, det går framåt!
Nu verkar vädret vända åt det varmare hållet igen, så snart låter jag mina hästar sova ute. Tror jag väntar till efter helgen dock, pga att både Anea, Fantasi och Harry ska tävla. De brukar bli lite trötta i början av omställningen så det är dumt att släppa ut dem innan de ska prestera. När de väl är vana brukar jag bara ta in natten före tävling, annars sover de ute juni-juli-augusti, om vädret tillåter.
Bara semester / bete blir det vecka 27-28 för mina hästar, när jag också passar på att vara ledig. Det kommer dock anpassas lite utifrån hästarna. Harry, Zigge, Diza och Fantasi ska bara vila. Anea brukar få en vecka, och sedan longering / ridas ut, så det inte ska bli för lång paus (ger hellre flera pauser under året). Calle och Iffi (18 och 20 år) ska absolut inte vila två veckor. De måste röra på sig ca varannan dag, så vill någon passa på att rida ut under den här perioden kan ni säga till. Affe vet jag inte hur jag ska göra med? Det återstår att se. Vill inte släppa ihop honom med de andra valackarna, som nu äntligen verkar ha lugnat sig (var ganska tjafsiga mot varandra ett tag) och dessutom verkar han dra av sig skor i tid och otid. Därför är jag tveksam att släppa honom i mina största beteshagar där det är så kuperat, diken, rötter mm. Tror risken är större att skorna ryker där. I och för sig kanske man kan ta av dem helt en period, men frågan är om hovarna håller för det?
Mina egna planer är förstås Gotland under vecka 27, som vanligt! Hoppas på att den här sommaren bjuder på lite mer sol än förra. Idag ser det i alla fall ut att bli en fin dag och träning för Nina står på mitt schema. Hoppas på att min rygg ska hålla den här veckan nu bara. Har gjort något nu igen så i vissa lägen gör det riktigt ont, men jag verkar kunna rida i alla fall. Tror hur som helst att det inte är bra att vara stilla, men har svårt att böja mig ner, så det är ju tur att man rider dressyr och inte sysslar med voltige.
Såg just på Equipe att Marianne och Gloria blev placerade idag i deras andra MsvB! Jättebra jobbat, 64,302% och en 5:e plats! Extra roligt tycker jag att det var samma domare som förra helgen när de debuterade. Vi har jobbat på lite under veckan och det är ju riktigt kul med ett så tydligt resultat. Bra också att domaren inte har färgats av siffrorna från förra ritten, utan uppenbarligen har sett en förbättring. Igår red Marianne igenom programmet och jag sa att hon borde ha runt 65% om hon kan rida likadant på banan – och det har hon uppenbarligen gjort. Riktigt bra!
Att sitta rätt på hästen – vad är det egentligen? Jag tror att man måste få sitta lite olika, beroende på hur man är byggd – precis som att hästar behöver arbeta i lite olika form. EN ”perfekt” sits kanske inte finns?
I grund och botten utgår dock en bra sits från den lodräta sitsen, och anledningen är ju att man ska kunna använda alla kroppsdelarna i balans och oberoende av varandra. Tänk dig att du ska kunna hålla balansen även om man tog bort hästen under dig. Om du lutar dig för mycket framåt skulle du ramla utan hästens stöd, och lutar du dig mycket bakåt kommer du ramla bakåt ifall du inte får hålla balansen i tygeln mer. Jag kan tycka att det finns en hel del dressyrryttare som hänger bakåt på hästarna, ofta i kombination med lite för långa stigläder och ibland tendens till stolsits. (Även på högre nivå.) Jag ser hellre något kortare stigläder än för långa, för att man ska kunna använda fötterna / stigbyglarna och lägga vikten rakt ner i fotbladet.
Det viktigaste tycker jag är att man är mjuk och följsam med egen balans. Dessutom krävs en bra kroppskontroll / medvetenhet och koordinationsförmåga. Sin kroppskontroll kan man öva även i sin vardag – tänk efter hur du står och går. Använd en spegel för att kontrollera din hållning även utan häst!
Ju mer jag undervisar så inser jag verkligen hur känsliga hästarna är. Det kan nämligen var stor skillnad hur hästarna reagerar med olika ryttare, och ibland kan det vara svårt att verkligen bena ut vad det är som är grunden till detta. Ofta är det bättre att ta bort hjälper än att lägga till. Hur många gånger är man inte sugen att säga ”driv mer” på den sega hästen – när ryttaren i själva verket klämmer med benen och jobbar mot hästen redan. Eller så håller ryttaren för hårt i tygeln vilket gör att hästen går med handbromsen i. I de fallen kanske hästen skulle bjuda bättre framåt på ett enkelt sätt – sluta kläm och lätta på handen, alltså ta bort två signaler istället för att lägga till ytterligare en. Det är inte alltid lösningen – men jag vill bara poängtera att det gäller att vara felsökande när man instruerar och inte bara titta på symptomen utan orsaken. Det kräver träning och ganska mycket fantasi. Det är lättare med mina egna hästar, än med privat-ekipage, för dem känner jag så väl och vet hur jag själv ger hjälperna.
Harry är ju ett riktigt tydligt exempel. Det går inte att tvinga honom att ”springa”. Han är en väldigt känslig häst, som samtidigt har lätt att stänga av. Igår hade jag en elev som konstaterade att ju mer hon jobbade desto mindre gjorde han, och när hon slutade överarbeta så gick han av sig själv. Han lyssnar mycket på sitsen och blir man spänd eller hamnar i bakvikt så bromsar han. Eftersom han har stora och lite långsamma gångarter så hamnar många ryttare efter honom vilket gör att han tappar bjudning. Jag har insett att jag sitter nästan lite ”framåtlutad” på honom, och då går han fram av sig själv. Nu menar jag inte att man ska sitta och hänga framåt, men man måste verkligen följa med och inte jobba mot honom. Ofta när en häst inte bjuder vill ryttaren börja skjuta hästen framför sig med sätet – men jag upplever att de flesta hästar bara blir spända av det.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men avslutningsvis tänker jag att ryttare har lite olika ”optimal” sits, och att man inte kan sitta exakt likadant på alla hästar. Vissa hästar kräver lite starkare sits och vikten mer tillbaka, medan andra hästar föredrar en mjukare sits med tyngdpunkten lite längre fram. Förmodligen beroende på hur de är byggda. Återkommer säkert i ämnet igen, eftersom det är så intressant! (Tycker jag i alla fall.)
Skickade hem Maria häromdagen med stränga order om att öva galoppfattningar hemma på en pilatesboll eftersom det är uppenbart svårare åt ena hållet. Fick tillbaka den här bilden på kvällen, haha! (Notera lappen på bollen.)
Idag känns det som en fredag som för ”alla andra” – jag är nämligen helt ledig imorgon. Vet inte ens vad jag ska göra, annars har man ju massa andra planer, men jag ska ta dagen som den kommer. (!)
Idag har jag ridit Anea och en inackordering. Anea var lite av och på, emellanåt jättefin, emellanåt lite svår. Idag ville hon gärna över-samla sig i traven och blir lite tom och släpper kontakten, men mot slutet fick jag en ärligare trav framåt. Har tagit mig i kragen och ridit utan stigbyglar, vilket är alldeles för sällan. Det är alltid lite jobbigt i början, men sedan får man en helt annan känsla. Fick dock lite ont i ena vristen när jag red utan. Skumt? Inte ett ställe man förväntar sig. Kanske är den foten svagare och jag avlastar den mer med stigbygeln? Ibland undrar man verkligen vad kroppen har för sig. Ska fila på ett bra inlägg om sitsen inom kort, har en hel del att säga om det just nu.
På eftermiddagen har jag haft kurs med två pass. Det är ju super att kunna lägga en kurs en fre eftermiddag och sedan gå hem i vettig tid. Verkar vara ett uppskattat upplägg också. Det är bra när man törs testa lite ”nytt” – har ju insett att många kan smita tidigare på fredagar. Skönt att inte bara vara bunden till helgdagar!
Trevlig helg!
Jag har skapat mig en bra situation med att bara behöva undervisa fyra elever i taget, jämfört med 13 eller vad jag nu hade på ridskolan där jag jobbade. (Dessutom i ett litet ridhus.) Jag har väldigt dåligt minne och kan inte ens se framför mig hur dessa lektioner gick till, och vad vi gjorde för övningar på den lilla ytan? En stor eloge till de som klarar att undervisa med bra kvalité på ridskola. Nu är jag så bortskämd att jag tycker att jag knappt hinner med fyra elever… Men nu har jag ju också helt andra krav på både hästar och ryttare, vilket gör att jag vill få ut mer av lektionerna.
Det svåra med att ha flera i grupp (oavsett antal) är att hitta en lämplig övning. Förut hade jag mer planering kring lektionerna och vad vi skulle göra, men ofta spricker planen ändå pga att någon häst inte är med på noterna t.ex. Nu improviserar jag mer, och anpassar mig lite mer från dag till dag. Jag försöker ju dock hålla mig till ungefär samma övningar i alla grupper under en vecka så att det ska bli någon slags sammanhållen utbildning.
Det knepiga är när häst och ryttare behöver träna på helt olika saker. Ryttaren kanske har svårt med balansen och måste rida i ett lugnt tempo för att hinna med, men hästen mår egentligen bättre av att ridas i ett mycket friskare tempo. Det kanske var ett dåligt exempel, men ganska tydligt. Ibland måste jag prioritera ”korrekt” ridning, men hästen kanske behöver vissa korrigeringar – men det är inget jag kan be just den eleven att utföra. (Det är därför jag rider igenom hästarna regelbundet, och även sitter upp på lektioner ibland.) Bara det – att kunna sitta upp på hästarna under pågående lektion – är en frihet för mig som instruktör. Det går ju inte i en grupp med 14 elever. Nu undviker jag det när vi är flera, men ibland är det ett måste. Och förhoppningsvis lär sig alla elever även av att titta lite. Ofta räcker det med fem minuter för att lösa grundproblemet, och även för mig att känna exakt vad problemet är (för det syns inte alltid från marken).
Det jag tycker är jobbigt med att undervisa i grupp är såklart att det inte alltid går att hitta en övning för alla. Ibland är en häst svårare och hänger inte med (men det brukar gå att anpassa övningarna), och ibland är det en elev som i själva verket behöver öva något annat. Jag vill ju helst göra övningar som inbjuder till bra ridning och samtidigt är lösgörande och stärkande för hästarna. Tyvärr går det inte att ha fyra hästar och elever som lyckas med allt varje dag i veckan. Dessutom är ju misstagen en del av inlärningsprocessen (se tidigare inlägg)…!
30 juni NY
Kvällskurs med två ridpass med fika mellan.
Samling 17.00, avslut ca 20.30
1400 kr
En väldigt bra dag! Hästarna var jättefina på träningen, gräsmattan är klippt (för den här gången, får snart börja om igen..), grusgången rensad och krattad (min sommarplåga) och jag har gjort undan massa saker från ”listan”. Blev fixad av kiropraktorn också i morse, eftersom ryggen var helt sned nu igen. Mår 100 gånger bättre, men skulle verkligen behöva ta itu med mig själv så det inte hoppar snett stup i kvarten. Jag kände själv när jag låg på mage på bänken att jag inte fick ner höger höft. Konstigt om man får svårt att rida?
Kvällens lektioner gick dessutom bra. Guldstjärnan idag gick till Zigge, jäklar (sorry) vad fin han var!! Han är mycket starkare och ser ut sen en riktig dressyrhäst när han kommer ihop och bär sig. Det är enorm skillnad sedan han kom. Jag tror att min bästa gren är att samla på mig ”missförstådda” hästar och trolla.
Maj – bästa tiden (även om det blev kallare igen)