Idag var det varmt att träna! Särskilt för Anea tror jag, hon var vit i ansiktet av skum… Idag red vi ute på Lejondals fina utebana, med sjöutsikt – fast man hinner ju inte titta alltför mycket på den…
Hur som helst. Vi red igenom det mesta ur Int1, och det visade sig att det svåraste var vänster öppna – för att den rids på medellinjen. Höger funkar rätt bra, men vänster var svår. Hon blir för låg och jag kommer inte åt böjningen när jag inte har väggen (här kan man ju tänka sig att använda höger skänkel, men det gick sådär). Det får jag fila på hemma mot spegeln. Det bästa var faktiskt saxen och piruetterna – men jag kan nog inte ens önsketänka mig att rida på samma sätt under psykisk press (läs: på tävling). Det är i alla fall kul att känna skillnaden i de här momenten på träning! Serierna är blandad kompott. När jag verkligen fokuserar byter hon ganska bra och jämnt (och lite större)! När jag nöjer mig och åker häst så blir det mindre bra och jag får slarvfel. Framförallt vill hon öka mot slutet och det har jag fortfarande svårt att påverka utan att börja bromsa med handen, men med mer styrka förmodar jag att det kommer bli bättre så småningom.
På det stora hela en bra träning, det går framåt!
Inga svar