Jag skulle vilja påstå att det finns olika ”sätt” att rida (förutom olika ridstilar). Jag tänker mig att man kan rida för att utbilda hästen, man kan tävla / visa upp den, och man kan behöva kunna ”korrigeringsrida”. Alla ryttare är inte duktiga på alla de här sakerna. För att ens komma till något av det så måste man först och främst ha en egen, bra grundutbildning och kunna rida så ”korrekt” som möjligt. För det behöver man en utbildad häst och bra träningshjälp.
När man sedan går vidare som ryttare så kan det vara i syfte att utbilda en grön häst själv. Att göra det utan en egen bra grund brukar tyvärr inte ge så bra resultat – och kan det leda till ett behov av korrigeringsridning. Skillnaden tycker jag är att en grön och oförstörd häst ska utbildas med så korrekta hjälper man kan, medan man i vissa fall måste frångå det korrekta i viss mån på en häst som behöver korrigeras. Det kan vara en äldre häst som har blivit stark pga felaktig ridning, eller den kanske inte tar skänkeln. Då kan en erfaren ryttare behöva påminna om dessa hjälper, och tyvärr kanske man inte alltid kan rida exakt enligt ridhandboken om problemen har gått långt. Exempelvis kan man behöva betsla upp eller använda en graman (jag vet att många tycker att graman är förkastligt, men jag använder det ibland på vissa hästar). Personligen skulle jag dock undvika det på en yngre häst, där tycker jag inte att det ska behövas, utom i undantagsfall.
Min egen uppfattning av hästar som behövs korrigeras för att de är felridna är att om grunden är bra från början så är det såklart lättare. Så en bra grund är såklart A och O, både för häst och ryttare. Att lära om något som blivit fel från början är svårare än att påminnas om något som ”glömts bort”.
Att rida för tävling och uppvisning ska ju egentligen vara ett slutresultat av en bra utbildning, men jag tror att vissa ryttare är bättre än andra på att visa upp. Det har nog mycket med ens egen mentalitet att göra. Det finns ryttare om är grymma på att tävla (men inte alltid den som jag tycker är bäst på att utbilda häst, egentligen), medan andra är duktigare hemma men kanske inte riktigt får till det på banan. Själv skulle jag behöva ha lite mer jävar anamma i mig i tävlingssammanhang, men jag har en förmåga att känna efter för mycket. Det tror jag är en bra egenskap just när man ska utbilda eller rida lite svårare hästar – men man behöver kunna släppa lite på det när hästen ska visas upp. Då får man lära sig att ”mörka” problemen och köra ändå.
Här är ett gammalt inlägg som knyter an lite till det här.
Själv har jag mest hamnat på hästar som jag fått ”fixa till”, men den här fina (Soya) reds in här och grundutbildades av mig. Går tydligen ganska bra för henne på tävlingar, det är kul!
Inga svar