Adventskalender – lucka 17

Den här övningen publicerade jag för bara några veckor sedan, men det här är en perfekt övning för att hjälpa hästen att hitta mer schwung.

Tempoväxlingar och övergångar
är det som bygger styrka för att kunna utveckla mer scwung och uttryck i steget. Här kombineras tempoväxlingar och öppna, som kommer att ge mer styrka i hästens bakdel och på köpet gymnastik för att hästen ska kunna ”fjädra” mer i sina ledgångar.

Övningen rids på fyrkanten, och rids i trav eller galopp för att hitta mer schwung. Om du / din häst inte är redo för det kan övningen ridas i skritt också.

Förutsättningar för att genomföra detta är att du kan rida en stabil öppna (eller bogen in) och att du kan reglera tempot, dvs ändra steglängden, på din häst.

På ena långsidan börjar du med att rida öppna tills det kommer till mitten av långsidan. Där rätar du ut hästen genom att föra framdelen tillbaka ut på spåret. När hästen är rak ökar du tempot, alltså länger steget, resten av långsidan. Innan hörnet / på kortsidan behöver du samla upp igen.

På nästa långsida gör du tvärtom, dvs du ökar tempot halva långsidan, för att därefter rida öppna resten av långsidan.

Syftet är att få en bättre ökning / längning ur öppnan i och med att en öppna ska föra över mer vikt till hästens bakben. Om öppnan görs rätt så kan man utnyttja lite av kraften ur hästens bakben i öppnan till att få en bättre ökning och även mer schwng. På samma sätt ska öppnan hjälpa till att samla hästen efter ökningen och automatiskt ”bromsa upp” hästen. Förhoppningsvis hjälper det också ryttaren att fokusera mer på bakben, balans och bärighet och att undvika att bromsa med tyglarna. Tänk på att hästen ska röra sig med energi / schwung / elasticitet även när du minskar! Ofta är detta svårare för både häst och ryttare än att öka. 😉

Övningen lämpar sig för 20 x 60 ridhus. I ett mindre ridhus blir det svårt att hinna med detta på en långsida. Öka steglängden utifrån din hästs utbildningsnivå och styrka.

Lycka till!

Tankar om framåtbjudning

Framåtbjudning är A och O men kan kännas svårt för många ryttare. Hästar har av naturen olika energinivåer och vissa är mer framåt än andra, men jag skulle våga påstå att det också är en utbildningsfråga och att det ”inte finns några tröga hästar”.
Bra framåtbjudning är grunden för att resten av ridningen ska fungera, och innebär att hästen lätt går fram för ryttarens skänkel – och inte ska behöva påminnas ”i varje steg”. Många ryttare har dessvärre fått lära sig att det är ”bra” att rida med ”mycket ben” men jag tycker att det bara skapar motvilja hos hästen.

När hästen bjuder framåt känns den villig, den går för ett lätt tryck av skänkeln och du får ett bra ”sug” på bettet.
Hästar som är lite ”tomma” i kontakten tycker jag saknar ärlig bjudning, oavsett om de ”springer av sig själva”. I begreppet bjudning vill jag att hästen även bjuder fram till handen, även om jag rider med en lätt kontakt.

En häst som ”springer fort” behöver nödvändigtvis inte bjuda framåt. Det kanske är lätt att tro, men framåtbjudningen hänger ihop med en god bakbensaktivitet och en häst som springer eller är väldigt het ”springer ifrån” sina bakben. Det är också lätt att tro att en seg häst bjuder bättre framåt av att man släpper stödet, men även på den sega hästen ska du hålla en mjuk kontakt med munnen. Tänk att energin ska ”bibehållas” i hästen, du ska inte släppa iväg all energi. Däremot ska du givetvis inte sitta och bromsa med handen!

Dålig bjudning kan bero på en mängd olika saker, som att hästen har blivit ”avtrubbad” av en ryttare som ständigt klämmer, att den har ont eller att sadeln inte passar, att den är spänd eller obalanserad av olika anledningar. Oftast tycker jag dock att det beror på ryttaren. Alla hästar är egentligen känsliga, men om man tjatar för mycket med skänkeln så lär sig hästen att stänga av signalen för framåtdrivning. Klämmiga ben leder också till att hästen spänner ryggen = får svårt att röra sig framåt. Mycket av bjudningen sitter i en avspänd rygg och att hästen är lösgjord! Även en god balans i hästen innebär bättre bjudning – en häst som går i framvikt ”bromsar sig själv”.

Jag är av den meningen att om hästen inte tar en lätt skänkelhjälp så är det bättre att förstärka den – oftast genom en snabbare skänkel, och om inte det fungerar lägger jag till lite mer tryck (dock tillfälligt). Ibland kan jag förstärka genom att peta med ett spö eller använda sporren med ett lätt tryck. Efter en eller ett par gånger brukar hästen ha accepterat detta och går då fram redan för det lättare skänkeltrycket, och min uppgift som ryttare är naturligtvis att försöka använda så lite skänkel som möjligt och få hästen mer ”självgående”.

Jag tror att många ryttare inte alls är medvetna om hur mycket skänkelkraft de egentligen använder. Det är jätteviktigt att själv känna efter om hästen verkligen svarar direkt på skänkeln eller om det blir en ”fördröjning”, eller om man t.ex. skänklar flera gånger för att få hästen att trava. Det ska räcka med EN signal! Du ska heller inte behöva ”hålla igång” hästen. Om det känns som om hästen ska stanna – låt den göra det då – och sedan förstärker du skänkeln direkt. Det blir väldigt spänd ridning om man ska ”hålla igång” hästen, och du kommer också ha svårt att gå vidare och göra svårare saker som att samla hästen eller göra sidvärtsrörelser.

Tänk på att drivningen ska komma från underskänkeln, inte av att du drar upp hälen, eller att du spänner låren eller sätet. Då motarbetar du dig själv! Träna på att ge snabba signaler med vaderna.

Lycka till!

Tempoväxlingar kombinerat med öppna

Här kommer tips på en övning som jag har gjort i några av mina grupper sista veckorna. Övningen går ut på att kombinera öppna med en tempoväxling, och rids på fyrkanten.
Det går att göra den i både skritt och trav, samt galopp om man har kommit lite längre. I skritt kan det ibland bli svårt med bjudningen i en sådan här övning, men det beror nog på vad du har för häst.

Förutsättningar för att genomföra detta är att du kan rida en stabil öppna (eller bogen in) och att du kan reglera tempot, dvs ändra steglängden, på din häst.

På ena långsidan börjar du med att rida öppna tills det kommer till mitten av långsidan. Där rätar du ut hästen genom att föra framdelen tillbaka ut på spåret. När hästen är rak ökar du tempot, alltså länger steget, resten av långsidan. Innan hörnet / på kortsidan behöver du samla upp igen.

På nästa långsida gör du tvärtom, dvs du ökar tempot halva långsidan, för att därefter rida öppna resten av långsidan.

Syftet är att få en bättre ökning / längning ur öppnan i och med att en öppna ska föra över mer vikt till hästens bakben. Om öppnan görs rätt så kan man utnyttja lite av kraften ur hästens bakben i öppnan till att få en bättre ökning. På samma sätt ska öppnan hjälpa till att samla hästen efter ökningen och automatiskt ”bromsa upp” hästen. Förhoppningsvis hjälper det också ryttaren att fokusera mer på bakben, balans och bärighet och att undvika att bromsa med tyglarna.

Övningen lämpar sig för 20 x 60 ridhus. I ett mindre ridhus blir det svårt att hinna med detta på en långsida. Öka steglängden utifrån din hästs utbildningsnivå och styrka. Tänk på att inte rida för länge i övningen då den kan vara ganska jobbig för hästen att utföra!

Lycka till!

Tips för en stadigare hand

Här kommer en ”quick-fix” för att träna upp en mer stabil hand – och framförallt att få ryttaren mer medveten om handen!

Många ryttare vill ”greja” med handen för att styra och parera hästen, när problemet ofta är att det krävs mer inramning av skänkeln. Det är lätt att t.ex. använda ett trängande tygeltag mot hästens hals – gärna med yttertygeln – istället för att vända med skänkeln. Många vill också ”plocka” med tyglarna. Om man behöver bli påmind om att få en stadigare hand och med en mer korrekt handställning så kan man placera ett spö mellan händerna. Tygeln hålls som vanligt och spöt hålls fast med tummen som ”låser” spöt. Det här gör ryttaren mer medveten om att hålla handen stilla, att ha händerna parallella och på samma höjd, och som ett extra plus i kanten så kan man inte lägga omkull handen. Däremot kan du fortfarande ställa, göra en förhållning och ge eftergift, men du blir mer ”tvingad” att rida med benen. Det här är också en bra påminnelse för den som rider med händerna på olika höjd. Spöt ska hela tiden vara i balans och ena änden får inte peka mer uppåt än den andra! Kan med fördel göras en kort stund under passet, men gärna efter lite uppvärmning / lösgörande arbete först.

Kommentera gärna om du har testat detta, eller vad du får effekt om du provar under ditt nästa ridpass! (Obs: håll koll på spöt så du inte viftar med det i onödan och skrämmer hästen.)

En korrekt handställning


En bra hand hänger ihop med en bra balans och en följsam sits, där handen är oberoende, dvs att ryttaren inte balanserar i tygeln. Det går alltså inte ”enbart” att träna handen utan allt hänger ihop, men i detta inlägg är fokus på handen och en korrekt handställning.

Vad är en bra hand? Handen ska vara mjuk och följsam mot hästens mun, och vara en förlängning av tygeln. Tänk dig att du ska ha en linje från hästens mun, genom tygeln och till din armbåge. Det är viktigt att handen är buren med armbågen lätt böjd, utan att handen blir för hög eller ostadig.
Ett vanligt problem är en för låg och nertryckt hand eller en arm som är för rak. Då blir tygeltagen stumma. 

Jag anser att händernas placering i höjd är lite beroende av vilken form hästen går i. Man kan alltså behöva höja eller sänka handen en aning på olika hästar eller vid olika tillfällen. Handens placering är inte ”statisk”!

Händerna ska hållas med ca en handsbredd mellan och handen ska vara lätt omvriden. Armbågarna ska vara mjukt böjda och hållas intill kroppen utan att klämma. Omkullagda händer gör det svårt att vara mjuk och följsam i handen, likaså om handleden blir för rak eller vrids ”utåt”.

Tygellängden ska vara tillräckligt kort så att ryttarens armbågar hamnar något framför överlivet.
Rider du med för lång tygel så kommer armbågarna för långt bak. Tygeltagen blir då stora och okänsliga och det är svårt att få till ”finliret”.

Det är också viktigt att handen är stängd. Du ska inte hålla krampaktigt i tygeln, men det är väldigt vanligt att ryttaren vill öppna fingrarna och släpper lite på kontakten, speciellt när man försöker mjukna eller ge eftergift. Problemet är att du blir mer stel och stum med en öppen hand. Ofta kan det vara handleden / armen, eller kanske till och med axlarna vi behöver slappna av i, för att få en mjukare hand!

Vi har alla hört att vi ska ha en stilla hand, men precis som med allt annat i ridningen, så kan du inte vara helt stilla på något som rör sig. Om du försöker vara alltför stilla så är det lätt att bli stum. Försök snarare att få en följsam hand som är stilla i förhållande till hästens mun.

I skritt behöver hästen kunna pendla med hals och huvud för att röra sig rätt genom ryggen och kroppen. I skritt behöver du som ryttare följa med i denna rörelse med din hand. Om du försöker ha en alltför stilla hand i skritt så blockerar du hästens rörelser och ofta resulterar det i dålig bjudning, varpå ryttaren driver på desto mer med skänkeln, och då skickar dubbla signaler. Rörelsen i hals och huvud blir större i ökad skritt än i samlad skritt.
I trav och galopp är hästens huvud mer stilla och då ska vi även hålla handen mer stabil!
Viktigt att tänka lite extra på handen i lättridningen – här vill många ryttare ta med sig handen upp när man reser sig upp ur sadeln. Detta beror på en stel armbåge / dålig balans. Din hand ska vara stabil även i lättridningen och då behöver du snarare öppna och stänga din armbågsled när du ställer dig upp respektive sätter dig ner. Tänk lite extra på detta vid nästa ridpass!

Håll utkik efter nästa inlägg, där tänkte jag komma med ett bra knep för en bättre handställning!

Korta tyglarna på rätt sätt

Att korta tyglarna på rätt sätt verkar tyvärr vara ett moment som många har missat att lära sig. Här kommer en redigerad repris på ett gammalt inlägg från 2015.

Att korta tyglarna på ett bra sätt är grundläggande, men många hästar blir spända i detta moment. Jag tror att det delvis beror på att ryttaren själv spänner sig och ”förutsätter” att det ska bli ”problem” – istället för att man utgår ifrån att hästen ska kunna vara mjuk från början.
Det är lätt att bli för fokuserad på att ”hästen ska gå på tygeln” och så vill ryttaren ”få ner huvudet”, istället för att bara ta en jämn och bra kontakt med munnen.

Det krävs dock att man har hästen i bjudning innan man tar tygeln, och att man själv håller sig avspänd. Sedan tror jag att många tar ”för lång” tid på sig och fixar och trixar, istället för att bara korta upp tygeln och fortsätta rida. Här tappar många hästar bjudning och börjar gå med handbromsen i, för att ryttaren blir stel och stum.

En anledning till varför det tar lång tid är för att jag har upptäckt att flera försöker korta tygeln genom att flytta fram handen och ”fiska” efter tygeln en bit i taget. När man kortar tygeln korrekt så håller man båda tyglarna i ena handen medan man kortar en tygel i taget. Alltså om du ska korta höger tygel så tar du både höger och vänster tygel med vänster hand en kort stund, så att du sedan kan korta höger tygel utan att tyglarna glappar.

Om man inte förstår den här beskrivningen får man fråga mig så visar jag! Jag trodde att detta är något man lärde sig som nybörjare – och därför har jag inte ens tänkt på att man behöver gå igenom det, men det verkar som om flera inte har fått lära sig rätt från början. Tyvärr är det så med många saker.

Ett annat vanligt fel är att ryttaren börjar med att korta upp och fokusera på innertygeln, vilket lätt resulterar i hästar som blir förböjda, släpper yttertygeln och spänner sig. Prova nästa gång du rider att istället fokusera på att få en mjuk kontakt på yttertygeln och se om det gör skillnad!

Jag kommer att skriva ett eller två inlägg till om ryttarens hand – håll utkik och hoppas att detta kan vara till hjälp!

Fler tips för en bättre skänkel

Jag börjar detta inlägg med att låna en text rakt av ur Ridhandboken. Det kan ju vara lite högtravande att läsa men det är så bra beskrivet tycker jag.

Det handlar om den framåtdrivande skänkeln och hur du uppnår en automatisk framåtdrivning i takt med hästens rörelser, om du tillåter dig att slappna av, samt hittar ett bra skänkelläge.

” Den framåtdrivande skänkeln ligger strax bakom sadelgjorden, alltså så att hälen befinner sig lodrätt under höften. När underskänklarna ligger mjukt an mot hästens sida kommer inverkan till stånd bara genom att hästens bål rör sig rytmiskt växelvis åt höger och vänster. Därigenom flyttas underskänkeln utåt, varigenom den med sin tyngd åstadkommer ett visst tryck mot hästens sida. Skänkeln, som stadigt ligger an mot hästen, inverkar alltså i varje steg, så att  hästen driver sig själv utan att ryttaren använder sina muskler. En förutsättning är givetvis att hästen i sin grundutbildning har blivit tillräckligt känslig.
Genom att ryttaren för ett kort ögonblick spänner vadmuskeln kraftigt förmås hästen att lyfta samma sidas bakben mer. Den här hjälpen ges särskilt när ryttaren vill ge hästen en impuls i det ögonblick då bakbenet lyfts.
Hästar som ännu inte reagerar för ett så kortvarigt tryck måste göras känsligare genom ett förstärkt tryck. Skänkeln får under inga förhållanden ligga kvar och klämma.”


Det är svårt att förklara skänkelns inverkan utan att visa till häst. Många ryttare spänner sig i syfte att ha en helt stilla skänkel, men det är väldigt svårt att ha en helt stilla skänkel på något som rör sig… Tänk istället att skänkeln får röra sig i förhållande till hästen, så att skänkeln ”gungar med”. Om vi försöker bli för stilla så blir vi oftast stela och stumma – och även långsamma! Om skänkeln får ”gunga med” så uppnår du den automatiska drivningen som beskrivs ovan. Din skänkel ska inte bli stum eller stark, utan du behöver ha lite fjädring i benet med mjuka leder höft – knä – vrist. (Detta är svårt om du rider med för långa stigläder för då blir ditt ben för rakt!)

Låt tårna peka pyttelitet utåt så att du inte klämmer med knät. Om du har tån riktad rakt framåt så blir du stelare i höft och knä. Många ryttare försöker trycka med insidan av vaden mot hästens sidor, men det är en rörelse i sig som är svår att göra snabbt. Jag riktar tån svagt utåt och använder snarare baksidan av vaden (läs texten ovan – spänner vadmuskeln) och liksom ”kramar” hästens mage lite ”underifrån”. Tänk dig att du sitter på en boll så att du kommer mer ”runt” med skänkeln. (För mig fungerar den liknelsen – det kanske inte fungerar för alla.)

För att få en bättre skänkel så kan du säkert också ha nytta av att läsa mitt tidigare inlägg om Foten, jag vet att många har gillat det inlägget!

Sista inlägget på detta tema kommer att handla om olika skänkelhjälper. Håll utkik efter det!

En kvickare skänkel

Jag fick frågan om jag kunde skriva om hur man får en kvickare skänkel. Det finns såklart inga direkta genvägar för det, utan som med allt i ridningen så handlar det om att bli medveten, öva sin kroppskontroll och rida mycket! 😉

Naturligtvis hjälper det inte bara att ”rida mycket” för att bli bättre, du måste träna på rätt saker också, för om du rider mycket men rider felaktigt så befäster du tyvärr också negativa saker. Det är faktiskt viktigt att tänka på att du blir bättre av att göra rätt, inte bara av att öva mycket…

När det gäller sits och inverkan generellt så tycker jag att det de flesta behöver öva på är att slappna av, hitta en bra balans och kunna följa hästens rörelser. Det gäller även för att få en kvickare skänkel. Många ryttare är lite för spända, vill för mycket och ger väldigt mycket signaler till hästen utan att veta det. Dessutom är vi lärda att det är bra att rida med ”mycket ben” – vilket jag tycker kan vara missvisande. Egentligen skulle man kanske säga att vi ska rida med mer ben och sits än tygel, men alla hjälper ska ju vara mjuka och jag vill ha hästar som svarar på små signaler, så att rida med mycket ben är inte bättre än att rida med mycket hand. Mycket hjälper är helt enkelt inte bra, oavsett om det är ben, säte eller tygel!

Som med allt annat är det lättare att träna sig själv på en häst som är välskolad. Om du rider på en häst som är seg för hjälperna och avtrubbad på skänkeln så kommer det bli svårare att öva upp din egen kvickhet. Poängen är ju att hästen ska svara på små signaler och att så fort vi får ett svar så ska vi bli mer passiva i vår inverkan. Ofta är det bra att som ryttare ”renodla” hjälpgivningen, både för hästens skull, men också för att göra oss själva medvetna om vad vi egentligen skickar för signaler. Jag ser många ryttare som skänklar typ tre gånger i följd för att sätta igång hästen, utan att ens ha testat att bara skänkla EN gång. Redan där har hästen fått två onödiga signaler ”för säkerhets skull” av sin ryttare.

Var konsekvent med att bara trycka med skänkeln EN gång när du ger en framåtdrivande hjälp – se till att det ger effekt och var sedan passiv. Om det inte blir någon effekt är det bättre att ge en snabbare signal, eller eventuellt förstärka med ett litet pet med ett spö eller rösten. Även om det inte funkar på en gång – fortsätt på samma sätt tills det ger önskat resultat. Bli inte frestad att klämma, trycka, tjata eller dra bak benet (klassiskt sätt för ryttaren att tro att det ger mer effekt, vilket tyvärr inte stämmer – du blir bara ännu långsammare).

Öva dig i att känna in hästens takt och fotförflyttning. Ofta kan en bristande effekt av en hjälp bero på felaktig tajming. Du behöver kunna aktivera hästen i rätt ögonblick och i en bra rytm. Många driver i en för långsam takt i förhållande till hästens gångarter.

Jag kommer med fler inlägg på temat skänkel inom kort! Det kommer bli för långt annars, men det här är i alla fall en start. Hoppas ni har nytta av dessa tips.


En manual till LA3

Här tänkte jag återanvända ett inlägg som jag publicerade för några år sedan när jag hade dömt en LA3. Det här är tips på hur du kan höja poängen genom att vara noggrann och planera din ridning!

Alla diagonaler är en bedömningspunkt. Tänk på att visa tydliga övergångar, särskilt i upptagningarna. Många börjar bra, men sedan faller hästen ”isär” eller tappar balans i slutet. Vägen är också viktig. Vänd när din axel är vid bokstaven. En del ryttare rider nästan mellan bokstäverna men tänk på att alltid rida från punkt till punkt.
3.  KX  Skänkelvikning undan vänster skänkel<br />
     XI  Arbetstrav4.  I      Volt till vänster med 10 m diameter<br />
     IGC  Arbetstrav<br />
     C      Höger varv

Såhär ligger skänkelvikningen och en trav-volt efter varandra. Kom igång direkt i skänkelvikningen, samma tvärning hela vägen och passa att bakdelen inte går före! Tips: träna ingången in i skänkelvikningen. Jag vill också tydligt se att hästen är rak på medellinjen innan volten, och rak efter volten. Volten är 10 m, tänk på placeringen (mitten av volten mitt för bokstaven), och passa formen. En del ryttare har svårt att forma volten, hästen blir rak i kroppen och kryper in med nosen istället för att vara ställd och böjd.

I momentet där man ska ändra hästens form genom att länga ut tygeln så att hästen sträcker fram halsen kan många länga lite mer på formen. Tänk också på att visa en skillnad igen när tygeln kortas, så att inte hästen är längre i formen på kortsidan fortfarande. Jag vill se en tydlig skillnad på formen.
11.  ME  Ökad skritt12.  E  Mellanskritt, kom ut mellan B och P13.  P      Höger arbetsgalopp
       PFA  Arbetsgalopp

Såhär ligger skritten. I den ökade skritten ska hästen länga steglängden och även halsen. Många ger dock glappande tygel – behåll kontakten med bettet även i ökad skritt! För att få till den här konstiga vägen (som jag personligen tycker är opedagogisk) kan du sikta pyttelite till höger om E (mitt på långsidan) för att få en mjukare väg in i mellanskritten. I mellanskritten vill jag också se skillnad på steglängd och form! Många rider hästen likartat i både ökad – och mellanskritt. Tips: träna på att korta upp tygeln ganska snabbt och utan att hästen spänner sig! Efter skritten ska man ut mellan två bokstäver för att sedan fatta galopp på långsidan. Kom ut i tid så du hinner rakrikta hästen innan fattningen. TÄNK ”bogen in” så inte fattningen blir på dubbla spår. Den här vägen inbjuder till det – LA3 är faktiskt ett ganska tekniskt program där det gäller att planera sin ridning.

14.  A  Vänd halvt igenom i samlad galopp, kom ut 
            mellan P och B15.  BE  Halvcirkel med 20 m diameter i samlad 
             förvänd galopp
       EV  Samlad förvänd galopp

Såhär ligger galoppen. Halvt igenom och därefter förvänd. Många rider lite för snabbt genom hörnet och välter in halvt igenom. Ta ut vägen så mycket du kan så du får mer tid på dig! I förvända vill jag se en jämn båge, som slutar när ryttarens axel är vid bokstaven. Här är det många hästar som vill gena i slutet av bågen. Det kommer även en mellangalopp på en långsida, vilket i alla fall jag tycker är svårare än på diagonalen. Tänk lite bogen in även här, innan du börjar öka. Många hästar hamnar på dubbla spår i galoppen och får då svårt att skjuta på vilket gör att det inte blir så mycket ökning som man skulle vilja.

Några små tips på vägen – hoppas någon har nytta av dessa.
Bilderna är lånade från www.stallbacken.com.

Tips inför en start i LB3

Här kommer mer tips inför programträning och tävling. I förra inlägget på temat var det mer generella tips som gäller för alla program.

I LB ingår inga rörelser utan det man bedömer är vägarna, och övergångarna samt några tempoväxlingar.

Jag kommer inte att gå igenom alla moment, utan några delar där jag tycker att man kan vara lite extra uppmärksam. För att se hela programmet med bilder söker ni på Stallbacken.

I LB3 ingår den serpentinbåge. Den här vägen tycker jag ofta att många slarvar med.

hej

När du rider en serpentin ska du vara noga med att bågarna blir lika stora, och att hästen är rak över medellinjen innan du går in i nästa båge. Jag vill också se att man kan skilja på hörn och båge. Bågen börjar mitt på en kortsida och när du väl har påbörjat en båge ska du inte rida ut i hörnet utan ”skära av hörnet”. Samma sak när du avslutar – bågen är slut mitt på kortsidan så det första hörnet ska du ”skära av” och nästa hörn rider du ut i som vanligt. Här blir det ofta diffust och slarvigt, men rider man en noggrann väg så kan man höja poängen här. Tänk på att forma hästen för skänkeln och inte styra med tygeln.

I LB3 rider man tempoväxlingar på diagonalerna med mellantrav och mellangalopp. Kraven är inte lika höga som i LA och uppåt, men jag vill se en tydlig skillnad och längre steg. I skritt rider man mellanskritt med längning av formen. Här ska man alltså inte öka tempot / steglängden utan visa att man kan ändra formen. Hästen ska länga halsen och ta kontakten längre fram. Blanda inte ihop detta med fri skritt där hästen ska få hela tygellängden (förekommer i LC).

Här är en övergång mellan galopp och trav som ska ridas från båda håll, och den kan vara lite klurig. Här rider man på kort diagonal in i galopp, bryter av till trav och fattar sedan ny galopp. Jag tänker att man kan dela in diagonalen i tre delar med galopp – trav – galopp.

Det här momentet är ganska svårt om man ska behålla eftergift och kontakt, och helst ska inte hästen bryta av själv och ”falla isär”. Mitt bästa tips för att göra en övergång på diagonalen är att redan när du kommer i galoppen (i detta fall vänster galopp) så börjar du rida hästen mot nya yttertygeln (alltså höger skänkel mot vänster tygel). Ha den nya yttersidan klar innan du bryter av till trav så att hästen är rak. Då är den också förberedd på nya galoppsidan och det blir lättare att fatta nya galoppen. Så tänker jag också när jag sedan rider enkla byten (galopp – skritt – galopp) och galoppombyten, samma princip!

Om du vill ha dressyrprogrammen i text så hittar du dem här. Mitt råd är att både läsa igenom programmet och titta på bilderna om du är osäker.