Jag börjar detta inlägg med att låna en text rakt av ur Ridhandboken. Det kan ju vara lite högtravande att läsa men det är så bra beskrivet tycker jag.
Det handlar om den framåtdrivande skänkeln och hur du uppnår en automatisk framåtdrivning i takt med hästens rörelser, om du tillåter dig att slappna av, samt hittar ett bra skänkelläge.
” Den framåtdrivande skänkeln ligger strax bakom sadelgjorden, alltså så att hälen befinner sig lodrätt under höften. När underskänklarna ligger mjukt an mot hästens sida kommer inverkan till stånd bara genom att hästens bål rör sig rytmiskt växelvis åt höger och vänster. Därigenom flyttas underskänkeln utåt, varigenom den med sin tyngd åstadkommer ett visst tryck mot hästens sida. Skänkeln, som stadigt ligger an mot hästen, inverkar alltså i varje steg, så att hästen driver sig själv utan att ryttaren använder sina muskler. En förutsättning är givetvis att hästen i sin grundutbildning har blivit tillräckligt känslig.
Genom att ryttaren för ett kort ögonblick spänner vadmuskeln kraftigt förmås hästen att lyfta samma sidas bakben mer. Den här hjälpen ges särskilt när ryttaren vill ge hästen en impuls i det ögonblick då bakbenet lyfts.
Hästar som ännu inte reagerar för ett så kortvarigt tryck måste göras känsligare genom ett förstärkt tryck. Skänkeln får under inga förhållanden ligga kvar och klämma.”
Det är svårt att förklara skänkelns inverkan utan att visa till häst. Många ryttare spänner sig i syfte att ha en helt stilla skänkel, men det är väldigt svårt att ha en helt stilla skänkel på något som rör sig… Tänk istället att skänkeln får röra sig i förhållande till hästen, så att skänkeln ”gungar med”. Om vi försöker bli för stilla så blir vi oftast stela och stumma – och även långsamma! Om skänkeln får ”gunga med” så uppnår du den automatiska drivningen som beskrivs ovan. Din skänkel ska inte bli stum eller stark, utan du behöver ha lite fjädring i benet med mjuka leder höft – knä – vrist. (Detta är svårt om du rider med för långa stigläder för då blir ditt ben för rakt!)
Låt tårna peka pyttelitet utåt så att du inte klämmer med knät. Om du har tån riktad rakt framåt så blir du stelare i höft och knä. Många ryttare försöker trycka med insidan av vaden mot hästens sidor, men det är en rörelse i sig som är svår att göra snabbt. Jag riktar tån svagt utåt och använder snarare baksidan av vaden (läs texten ovan – spänner vadmuskeln) och liksom ”kramar” hästens mage lite ”underifrån”. Tänk dig att du sitter på en boll så att du kommer mer ”runt” med skänkeln. (För mig fungerar den liknelsen – det kanske inte fungerar för alla.)
För att få en bättre skänkel så kan du säkert också ha nytta av att läsa mitt tidigare inlägg om Foten, jag vet att många har gillat det inlägget!
Sista inlägget på detta tema kommer att handla om olika skänkelhjälper. Håll utkik efter det!
Inga svar