Att tävla dressyr

Att tävla dressyr tycker jag (personligen) inte ska vara ett självändamål, utan snarare en utbildningskontroll av steg på vägen för ryttaren / hästen, eller ekipaget.

Syftet med tävlandet kan vara väldigt olika:
Ryttaren kanske är orutinerad, och rider då (förhoppningsvis) en rutinerad häst / läromästare eller van ridskolehäst. Här är det ryttaren som ska öva sig i tävlingsmomentet och att få rutin.
Hästen kan vara ung / i en inlärningsfas, ny på tävlingsbanan osv. I det fallet är det fördelaktigt om hästen blir lotsad av en rutinerad ryttare under sina första starter. Här är målet utbildning / utveckling av hästen.
Ekipaget är givetvis en helhet. När både ryttare och häst har kommit längre och har goda förutsättningar gällande rutin hos ryttaren och kvalitet hos hästen kan man tänka mer på att tävla för att få resultat.
Men vi kan också ha ett ekipage som jobbar ihop sig gemensamt under flera år och utvecklas tillsammans även om både häst och ryttare saknar rutin. Här blir det dock extra viktigt att tävla på sina villkor, gå upp i klasserna i rätt takt och kanske stanna längre tid på en nivå tills man känner sig helt trygg där tillsammans.

Anea i en MsvB som jag minns att jag var väldigt nöjd med!

Om du väljer att tävla dressyr – fundera på vad du har för syfte med ditt tävlande?
– Är det resultat som är viktigt för dig?
– Tycker du att tävlingsmomentet är roligt / utmanande?
– Är det ett sätt för dig att utvecklas och ha mål i din ridning?
– Är det förväntningar utifrån som gör att du tävlar?

Det kan vara bra att veta vad det är för drivkraft bakom, för att kunna ha realistiska mål och förväntningar på tävlandet.A

Jag själv tävlar för att jag ser det som en utbildningskontroll / ett sätt att sätta mål med min ridning så att jag har något som sporrar mig. I viss mån är det också pga ”förväntningar” utifrån, eftersom tävlingsresultat ligger till grund för att bli tränare eller domare, något som jag anser att jag behöver för att driva mitt företag. Tyvärr tycker jag att själva tävlingsmomentet i sig är ganska jobbigt och jag blir lätt spänd på banan. Jag skulle behöva hitta mer glädje i själva tävlingssituationen, så det är något jag får jobba med.

Jag tror dock, att om man är en väldigt utpräglad tävlingsmänniska som är extremt resultatinriktad, så kan det i värsta fall gå ut över hästen, som i att man gör väldigt många starter eller kanske pressar hästen onödigt mycket inför en tävling. Jag tror det är viktigt att tänka på att varje tävlingsstart är ett ”uttag” på ”hästens konto”, även om det är en rutinerad häst. Tävlingen är trots allt ett stressmoment på många sätt med resor, ny plats, ny omgivning, och kanske också en ryttare som rider lite annorlunda än på hemmaplan. Det behöver vi ha respekt inför och inte ta för givet.

Grodan på Ledingenäs. Jag är tydligen bra på att komma 3:a. 😉

Både häst och ryttare behöver vara förberedda inför en tävling. Dels behöver hästen vara tillräckligt stark och tränad för sin uppgift, och ryttaren behöver vara mentalt förberedd.

För både häst och ryttare är det bra att ha åkt iväg innan för att miljöträna i ett annat ridhus, eller rida program på bortaplan. Det kanske till och med ska övas med tävlingskläder och att knoppa hästen innan. Många ryttare blir stressade av alla moment ”runt omkring”, så att träna i en situation som liknar tävling så mycket som möjligt är nyttigt för både häst och ryttare!

Programmet ska vara väl inövat och ”sitta i ryggmärgen”. Öva gärna på att visualisera programmet även avsuttet, så att du kan alla vägar och vet hur du ska rida.

Ofta brukar man säga att det är lagom att rida ett program som ligger något under den nivån man i själva verket övar på, dvs rider du LA hemma så kanske det är lagom att starta LB till att börja med. Om vi rider hemma med en kvalitet motsvarande 70% så skulle jag nog säga att det kanske sjunker till 65% på tävling för många ekipage. Med andra ord: om du nätt och jämnt rider på en nivå motsvarande 60% hemma så kanske du inte kommer rida på godkänd % på tävling.

Nu kan det ju vara så att procenten inte är så viktig för dig, vilket är okej! Men man bör ändå veta sina förutsättningar innan man ger sig iväg. I dressyr är fördelen (jämfört med hoppning) att det inte är förenat med livsfara att starta en för svår klass, men ur perspektivet god ridning så är det självklart bättre att starta på en nivå som man behärskar! Sedan kan allt hända på en tävlingsplats och av tillfälligheter som att hästen blir tittig t.ex, så kanske man får missar som man aldrig har hemma, vilket drar ner poängen. Sådant får man såklart räkna med.

Får lägga in en bild där jag har vunnit också. Soya i en MsvA förra året.

På själva tävlingsdagen tycker jag att det är viktigt att skapa rutiner. Dessa kan vara olika för olika ryttare och hästar. Det gäller att lära känna sig själv, t.ex. gillar du att ha mycket folk omkring dig eller behöver du vara mer själv inför din start? Hur lång framridning behövs? Osv.

När du planerar din tävlingsdag gäller det att räkna baklänges från din starttid och sedan räkna in framridning, tid för att sadla och skritta fram, tid för att eventuellt visa upp vaccination (numera görs endast stick-kontroller), restid, samt tid för alla förberedelser hemma.

Jag själv vill också gå och titta på banan, trots att jag inte är hoppryttare. 😉
Jag vill ha en mental bild av ridhuset / banan jag ska rida på, så att jag själv slipper bli överraskad av något oväntat.

Försök att rida fram så likt det du brukar göra hemma, så att både du och hästen är vana vid det systemet. Det är lätt att börja titta på andra och kanske tappa fokus. Håll dig till din plan! Ta flera korta skrittpauser om du känner dig spänd.
Väl inne på banan: rid ett moment i taget! Om något spricker, rid vidare och försök göra nästa moment bra. Att tävla dressyr är faktiskt ren matematik, så även om din häst galopperar i en ökad trav, så är det inte säkert att ”allt är förstört” även om det kan kännas så. Försök plocka poäng på något annat! Och visa upp hästen lite extra i de moment du vet att ni gör bra.

Efter tävlingen:
Det är superbra att filma sin start för att själv kunna se hur det gick (istället för att bara gå på hur det kändes). Läs protokollet och försök ta till dig kritiken på ett bra sätt. Om du ofta brister på samma moment – öva mer på dessa! Och ta hjälp av en bra tränare som du kan bolla med efteråt om du har behov av det. Det är guld värt för din utveckling.

Lycka till!

Rosetterna är inte det viktigaste. Men utveckling är det, för mig! Det här var min och Aneas debut i StGeorges. Jag tror vi fick lite över 60% men en godkänd runda på den nivån var en vinst i sig, och ett jättestort mål som uppfylldes!
(Nu känns det som 1800-tal med hatten, tänk vad snabbt man vänjer sig vid annat!)

Rida rörelser : Öppna

Öppna, kallas tillsammans med sluta, för ”skolorna”.
Skolor är alltså ett samlingsbegrepp för dessa rörelser, och inte för ”alla rörelser” som många tycks tro (i alla fall om man läser hästannonser!).

Öppna rida oftast på spåret. Då rids hästen med bakbenen kvar på spåret och framdelen innanför. Bakbenen ska röra sig rakt framåt och frambenen korsas. Du rider alltså hästen rakt framåt på spåret fastän den är böjd i sidan. Vinkeln mot spåret ska då vara ca 30 grader.
I en höger öppna är hästen ställd och böjd åt höger och vi rider oftast i höger varv.
(Du kan även rida vänster öppna i höger varv – detta kallas då förvänd öppna).
Om man tittar på öppnan framifrån ska man se tre spår – ytter bakben, inner bakben på samma spår som ytter framben, samt inner framben.
Man brukar säga att öppna ska vara som att ”öppna en volt” – och man kan med fördel rida en volt innan man går in i en öppna, för att på så vis förbereda rörelsen.
Du avslutar öppnan genom att föra tillbaka framdelen till spåret igen, innan hörnet, om du rider hela långsidan.

Öppna kan ridas i skritt och trav. I galopp brukar man rida bogen in (med svagare tvärning). På tävling visas rörelsen endast i trav.

Öppna är samlande, gymnastiserar hästen och befrämjar mer bogfrihet samt är till hjälp för rakriktningen. Öppna förbättrar även hästens schwung.

Om öppnan rids korrekt kommer samlingen ”automatiskt” pga att inner bakben trampar in under hästens tyngdpunkt. Med för mycket tvärning (4 spår) kommer den effekten gå förlorad. Öppna (och sluta) kallas för skolorna, för att den ”skolar” hästens bakben.

Innan man lär hästen öppna brukar man förbereda genom att rida ”bogen in”, vilket innebär lite svagare tvärning. Hästen kommer också vara rakare i kroppen vid bogen in. Detta förbereder för en öppna där det ställs högre krav på böjning / eftergift och samling.
Bogen in är, förutom förberedande för öppna, ett bra verktyg för att rakrikta hästar som vill hamna på dubbla spår.

Hjälpgivning:

Det är viktigt att påbörja öppnan genom att flytta framdelen innanför spåret – inte genom att flytta ut bakdelen. Öppna är en sidvärtsrörelse, men förflyttningen åt sidan sker genom att bibehålla böjningen – inte genom att flytta hästen åt sidan som i en skänkelvikning. I en öppna använder du alltså inte en sidförande skänkel, som många kanske tror!


Vikten placeras något mer på inner sittben, men ryttaren ska sitta mitt över hästen.
Inner tygel kan leda in framdelen i början av rörelsen, samt ställer hästen i nacken.
Ytter tygel reglerar ställning och böjning i halsen, men behöver tillåta ytter bog att röra sig framåt.
Båda tyglarna är, vid behov, förhållande.
Inner skänkel ligger vid sadelgjordsläget och skapar därmed böjning i bålen, samt säkerställer att hästen går kvar på spåret.
Ytter skänkel är mothållande och hålls något tillbakadragen för att se till att bakdelen inte faller ut. Tillsammans med inner skänkel skapas böjning.
Ytter skänkel är också framåtdrivande.


Vanliga fel:
* Felaktigt placerade vikthjälper, där ryttaren glider ut på yttersidan, eller lutar sig inåt.
* Hästen blir förböjd, och bjuder då inte tillräckligt mot ytter tygel. Mjukna i inner tygel, alternativt ge hästen bättre kontakt på ytter tygel.
* Ryttaren drar bak inner skänkel och använder den sidförande på hästens bakdel. I en öppna finns ingen sidförande skänkel!
* Hästen börjar svänga in och tappar linjen, vilket ofta resulterar i för mycket tvärning. Här behöver ryttaren rida bättre med inner skänkel mot ytter tygel.
* Hästen skjuter ut ytter bog. Detta är ofta kopplat till en förböjd hals. Räta ut halsen, samt försök inverka mer med ytterskänkeln – kanske lite längre fram i det här fallet.
* För rak innersida, vilket ofta bjuder in till att ryttaren böjer halsen mer. Försök istället att skapa mer böjning för skänkeln. Inled med att korrekt hörn, eller lägg en volt innan du påbörjar rörelsen.
* Det blir vingligt och tvärningen varierar. Jag tycker att det ofta beror på för dålig bjudning och bristande kontakt på ytter tygel.
* Om det ”strular” mycket är det oftast bättre att räta ut hästen, rida framåt igen, och sedan göra ett nytt försök. Att ”traggla” skapar oftast mer spänning.

Känslan i en öppna ska vara att hästen kommer upp lite mer med bogarna och rids mer i ”uppförsbacke” – inte att ryttaren föser hästen åt sidan.

Veckans övning – vecka 4

Här kommer övningen som mina elever har jobbat med den här veckan. Jag visar på min lektionshäst Don Mistral.

Vi jobbar vidare med samma väg med koner som vi hade förra veckan.
Nu har vi ridit skänkelvikning i trav in på diagonalen och ut till spåret igen.
Några hästar har också gjort förvänd galopp på båge. Det är en bra väg att börja med för en ung häst eller en orutinerad ryttare. Hästen ska vara ställd åt galoppsidan hela tiden, även i bågen.

”Misse” gör också en liten extra volt i den här övningen, som kan göras i skritt eller trav istället, om galopp känns för utmanande.

Rida rörelser: Skänkelvikning

Jag tänkte försöka skriva lite mer inlägg om rörelser och hur dessa ska ridas.
Skänkelvikning är en av de första rörelserna man börjar lära en ung häst (eller en ”grön” ryttare). Både för ryttaren och hästen är det naturligtvis viktigt att grunderna är befästa först, innan man börjar ”sätta ihop” hjälperna mer för att utföra en rörelse.

Skänkelvikning är en sidvärtsrörelse där hästen ska vara rak i kroppen och halsen, och ställd i nacken från rörelseriktningen. I en skänkelvikning åt höger ska hästen alltså vara ställd åt vänster.
Både fram – och bakben ska korsas så att det inre benparet rör sig framför och förbi det yttre benparet. Det yttre benparet rör sig mer framåt än åt sidan.

Skänkelvikning kan ridas på diagonalen eller längs en långsida. Om du rider på diagonalen ska hästens sida vara så gott som parallell mot långsidan som du rider mot, men framdelen ska leda en aning. Hästens panna ska vara riktad rakt fram mot kortsidan.
Om du rider på en långsida kan du välja att ha framdelen innanför spåret, eller att ha framdelen på spåret. Då brukar det vara lagom med ungefär 45 graders vinkel mot spåret.
Skänkelvikning kan ridas i alla gångarter, men oftast brukar man göra det i skritt eller trav. På tävling visas rörelsen endast i trav på diagonala linjer.

Skänkelvikning är lösgörande / gymnastiserande för framförallt bogarna.

Hjälpgivning:
Vikten placeras något mer på inner sittben, men ryttaren ska sitta mitt över hästen.
Inner tygel är ställande, och kan även verka understödjande för inner skänkel.
Ytter tygel reglerar halsens böjning.
Båda tyglarna är vid behov förhållande.
Inner skänkel är sidförande, i normalläge vid sadelgjorden, eller eventuellt svagt tillbakadragen.
Ytter skänkel är mothållande och framåtdrivande.

Vanliga fel:
* Många ryttare åker över på hästens yttersida, vilket gör det svårare för hästen att kliva in med det inre bakbenet under kroppen.
* Hästen blir förböjd. Ibland är det hästen som har lätt att böja sig åt ena hållet, eller så har ryttaren inverkat för kraftigt med inner tygel. Mjukna lite på innerhanden först, samt kontrollera att du har kontakt på ytter tygel.
* Ryttaren drar bak innerskänkeln för mycket när hästen inte går åt sidan tillräckligt mycket. Försök att istället vara kvickare med din hjälp, eller förstärk eventuellt genom att peta lite med ett spö.
* Bakdelen kommer före, vilket gör det svårt att hitta bjudningen. Ibland vill hästen gå före med bakdelen pga att det bakbenet är lite svagare, men det kan också bero på att ryttaren använder inner skänkel för kraftigt, eller för långt bak. Börja med att kontrollera ditt skänkelläge och försök fokusera på att flytta framdelen först. Eventuellt kan man leda lite med ytter tygel i inledningen för att få ”framdelen före”, men detta ser jag som en korrigering och det får inte resultera i att ryttaren försöker göra skänkelvikning med hjälp av tygeln.
* För mycket tvärning där hästen ”ramlar åt sidan” och då tappar bjudning. Det korrigerar du bäst genom att rida mer framåt för ytter skänkel.
* Hästen skjuter ut ytter bog. Det brukar hänga ihop med att även halsen blir förböjd, men om det inte räcker att räta upp halsen kan du också behöva motställa hästen tillfälligt. Du kan också prova att ha ytter skänkel lite längre fram, samt försöka hitta en bättre bjudning framåt. Variera gärna genom att rida skänkelvikning – rakt fram – skänkelvikning, som en ”trappa”.

Du ska alltid ha känslan av att du när som helst skulle kunna rida rakt fram ur din skänkelvikning, med en bra bjudning mot ytter tygel!

Veckans övning – vecka 3

Jag har tänkt att försöka filma övningar varje vecka så att ni som rider på fast plats kan se hur vi ska rida under veckan. Jag lägger ut detta på Instagram, men tänkte dela det även här. Kvalitén på filmen får ni ha överseende med är jag rädd. 😉

Här är övningen som vi har jobbat med under veckan som gick. Det är en lösgörande övning som jag visar på min lektionshäst Don Mistral.

Det går att variera övningen mellan koner / på båge ganska mycket, så tanken är att bygga på mer nästa vecka.

Uppvärmningen är att rida en båge i skritt och trav med noggranna hörn, koll på bogarna och att hästen spårar på diagonalerna. Notera att jag byter sittben innan och efter bågen.

Nästa steg är skänkelvikning i skritt in på diagonal – rakrikta – skänkelvikning ut på spåret igen. Här får man passa så att inte bakdelen hamnar före!
Jag har två olika luckor, så man kan välja mer eller mindre tvärning.

Jag gillar också att lägga in galoppfattning ur skänkelvikningen.

(Misse som visar övningen har en liten rörelsestörning som kallas tuppspatt. Det gör inte ont, men ibland lyfter han ett bakben lite mer än det andra, särskilt när det är kallt. Och när det är kallt rider jag gärna i strumpor och skor och skippar ridstövlarna… Samt behåller ländtäcket på!)

Året som gick – en sammanfattning av 2023

Här kommer en lite sen ”årskrönika”, eller sammanfattning, av året som gick. Det känns som ett väldigt händelserikt år, både kul och utvecklande, men också rätt tufft. Jag har jobbat väldigt mycket, och faktiskt gjort ett försäljningsrekord, trots lågkonjunktur! Det känns kul, såklart, men jag kan säga att det också har kostat mig en hel del – mentalt och fysiskt. Och det skulle inte gå utan stöttning av Torbjörn, som sköter väldigt mycket markservice här på gården.

Jag vill egentligen inte gräva ner mig i det som var jobbigt, men kortfattat var det en tuff sommar med besvärligt väder, stress för att få in tillräckligt med hösilage (det var första gången vi tog eget), samt att jag fick byta ut flera hästar på en gång. Bland annat blev det en sista sommar med Anea, som jag ju har haft sedan innan jag startade företaget, och det är klart att det var jobbigt, även om det var väntat (hon blev 22 år), det blev liksom dags tyvärr.

Det blev lite omstart för hela verksamheten med inköp av tre nya hästar (!) samt en som jag lånar in. Egentligen är det lite för många, men i det så köpte jag även en unghäst på 5 år, som mer är tänkt att växa in i verksamheten så småningom. Att ha nya hästar kräver lite extra jobb i början, med inskolning och att lära känna hästarna, så bara det har tagit en hel del tid. Det är ju alltid lite inkörningsperiod så att säga. Det är dock fina hästar, så jag tror att det blir jättebra på lång sikt!

Highlife är 5 år, jättefin men ”grön”, och ska utbildas vidare under det här året.

Bronze – en riktig snygging, som dock kräver en ganska rutinerad och teknisk ryttare.

Victor – ett lyckokast som jag köpte av en slump (på film..). Har blivit väldigt populär!


Sedan kom dessutom möjligheten att ha ytterligare en tävlingshäst när Marianne köpte Coldplay – en väldigt fin chans för mig! Så det blev fem nya hästar i stallet för min del. Då har jag sammanlagt 10 hästar plus Coldplay, så jag har inte varit sysslolös! Tyvärr har han förmodligen halkat i hagen och sträckt sig eller något, och det var såklart inte enligt plan och känns inte alls kul när vi just började komma igång, men vi tror inte att det är allvarligt – dock segdraget. Det är svårt ibland med hästar att inte misströsta när planerna ofta spricker tyvärr…


Bonnie (4 år) fick ju också en oplanerad paus i sin utbildning pga en spark som hon fick förra vintern, men nu under hösten har hon i alla fall känts fin och på gång, så jag hoppas verkligen att hennes kommande år som 5-åring blir mer stabilt när vi återupptar träningen igen efter vintervilan! Det är en jättefin häst, men hon får den tid hon behöver, vi har inte bråttom. Det är jätteviktigt för mig att hon håller på sikt.



Soya har i alla fall varit väldigt fin under året och utvecklats mycket! Vi startade året med en 2:a placering i en MsvB5 och avslutade med en 2:a placering i MsvA. Däremellan gjorde vi några starter med fina % i MsvA och en vinst, samt debut i StGeorges, vilket var målet för året. Jag hoppas verkligen att hon kan fortsätta tävla på samma sätt under 2024. Tyvärr har hon kronisk bronkit som ställer till det lite mellan varven, men än så länge har jag lyckats hålla det i schack med medicinering mellan tävlingarna. Det här är den roligaste hästen jag har haft så jag vill verkligen få fortsätta ett tag till! Hon är mitt lyckopiller alla veckans dagar faktiskt. 🙂

Sedan har några elever varit ute och tävlat lite också. Jessica Sparr och Jenny Arvidsson har varit ute med Rocky och ridit några fina rundor i LB och LA, och Siri Westerberg har startat Grodan i LA och MsvC med bra resultat – jag hoppas lektionshästarna kan fortsätta komma ut lite även detta år!

Jag har också väldigt bra och ambitiösa inackorderingar som jag hjälper regelbundet och som också tränar och tävlar, några upp till MsvA. Ett mål framöver är att ha fler elever med egna hästar som kan komma och träna, men det behöver jag marknadsföra lite mer. Om du som läser är privatryttare och vill träna med egen häst är du välkommen att höra av dig!

Jag har såklart också haft massor med roliga kurser under året, med olika teman.

Nu ser jag fram emot ett 2024 som förhoppningsvis innebär:
* Lite bättre ork och energi (jag har varit ovanligt mycket sjuk också under hösten, och startade 2024 med feber i två dagar…)!
* Tid att utveckla och förvalta de här fina hästarna som jag har nu, och att slippa ”börja om”.
* Lite mer lugn och ro snarare än att ”släcka bränder”!
* Jag sätter inga konkreta mål för ridningen just nu, mer än att ha roligt och hinna njuta lite mer. Jag är i en fas där jag känner att det händer mycket mentalt med min ridning, men det kanske inte kommer att märkas på några resultat (än)?
* Nya kurser med olika tema och förhoppningsvis ett roligt och utvecklande år med mina elever.
* Lite mer tid för gården än vad jag hade 2023. Men just nu måste jag prioritera hästarna och min ridning, så det får vara lite på ”önskelistan”.
* Och jag behöver mer tid för återhämtning. Det här året börjar med två lugnare veckor, vilket känns som ett väldigt bra beslut för att komma ikapp lite – även för hästarnas skull.

Hoppas ni får ett fint och bra 2024 på hästryggen!

God jul!

Hoppas ni får en fin julhelg allihopa!

Misse fick äran att vara årets julhäst. Mina lektionshästar har det lite lugnare nu under några veckor. Det blir lite kurser i mellandagarna, men också tid för återhämtning, uteritter och lite avsuttet arbete. Viktigt så att de håller sig motiverade!

Tack för den här terminen, tack för julklappar och ha en riktigt god jul!

Jag vill inte behöva skämmas över att jag rider dressyr

Senaste tidens samtalsämne i stall och på sociala medier har knappast undgått någon. Jag tänker såklart på Operation X och den hårda ridningen hos Helgstrand dressage, vilket har lett till ganska tuffa debatter kring dressyrsporten överhuvudtaget.

Jag tycker det är bra att debatten kommer upp för tyvärr tror jag inte att det här är unikt. Förhoppningsvis gör det att fler blir uppmärksamma och lite mer kritiska, och kanske inte bara ser till det som syns utåt, dvs framgångar, tävlingsresultat etc.
Debatten behöver dock bli mer nyanserad och öppen tycker jag.
Det finns helt klart saker som behöver förbättras i sporten och då måste sporten vara mottaglig för det.
Jag vill kunna fortsätta rida, träna och även tävla dressyr, utan att behöva ”skämmas” över det – för nu verkar många tro att alla som har sporrar missbrukar dessa, eller att varenda dressyrhäst har skador i munnen etc.. Så är det ju faktiskt inte.

Men det är ett faktum att hästsporten, och framförallt dressyren, är ”under lupp” och det finns många som är kritiska, både ryttare, men även människor utanför ”vår bubbla”, som ifrågasätter att vi rider överhuvudtaget.

Det blir extra viktigt att fokusera på hästvälfärd och fundera över vårt privilegium att rida och ha hästar enbart för vårt nöjes skull! Jag tror att hästbranschen behöver bli bättre på att ta av de ”egna glasögonen” och titta kritiskt på hur det kan uppfattas utifrån. För de flesta av oss rider med bett, sporrar eller spö, och även om vi anser att vi använder dessa hjälpmedel på ett schysst sätt, så har vi ett stort ansvar att aldrig missbruka det – och att förmedla det utåt på ett bra sätt. Då blir det extra viktigt att markera när det används fel, och att vi alla också tar ansvar för att bli bättre ryttare, och även säga ifrån när vi ser något som vi tycker är över gränsen.

Jag vet att jag själv har sett saker som jag inte har tyckt har varit ok, men jag har inte tydligt sagt ifrån, mest för att jag har blivit chockad och paff. Idag ångrar jag att jag inte sa ifrån vid dessa tillfällen.

Det är lätt att bara skylla på ”domarna” – att domare sätter för höga betyg på felaktig ridning eller att man ser mellan fingrarna på hästar som går bakom lod etc. Jag tycker absolut att det är något vi ska prata om (kanske i ett annat inlägg), men jag tror att problemen ligger djupare än så. Det är allas gemensamma ansvar att fundera på hur vi uttrycker oss, vad vi som tränare lär ut, men också hur du som hästägare hanterar din häst i vardagen etc. Ren misshandel av hästar är förhoppningsvis inte så vanligt, men okunskap kan också skada och alla som väljer att rida är också skyldiga att försöka utveckla sin ridning och hästkunskap för hästarnas skull!

Jag gör inte likadant nu som jag gjorde slentrianmässigt för 20 år sedan, och jag har lärt mig bli mycket bättre på att läsa av hästarna och försöka hitta grundproblem och inte bara lindra symptom, men det ställer höga krav på mig själv – framförallt när jag har hästar i en verksamhet som jag har valt att tjäna pengar på. Jag jobbar dagligen med att försöka bli bättre både som ryttare, tränare, domare, men framförallt ”hästmänniska”. Det hoppas jag vi alla gör!

Recept på begäran

I helgen var det kurs med dressyr och yoga, och även en del god mat, så här kommer recept på begäran av mina kursdeltagare.
(Tyvärr har jag inte så mycket bra bilder på ridning eller annat, ni får helt enkelt föreställa er snölandskap och yoga vid brasan!)

På lördagen åt vi köttfärssås till middag – den kräver nog inget recept här, men jag brukar alltid ha i sambal oelek och lite creme fraiche i min köttfärssås. Den här var gjord av grannens fina nötfärs, och bra råvaror är ju såklart grunden! (Ni kan köpa nötkött från Bergby gård som ligger ett stenkast bort.)

Efterrätten var det som gjorde succé, och den var faktiskt löjligt enkel att göra:
Jag vispade 5 dl grädde och blandade ner en burk Dulche de leche i grädden (vispade alltihopa). I detta rörde jag ner krossade pepparkakor och skumtomtar klippta i små bitar. Frös in detta i portionsglas, och toppade med pepparkakssmul vid servering.

Den här efterrätten kan man såklart röra ner vad som helst i tänker jag – krossade polkagrisar kanske? Eller toppa med varma bär? Låt fantasin flöda! Jag hade dock velat ha mer kolasmak, så nästa gång tror jag att jag testar med lite mindre andel grädde.

Till lunch på lördagen blev den en ljummen vintersallad, som är både god och nyttig (och vacker)!

Den innehåller:
* Matvete kokt med grönsaksbuljong + rejält med citronsaft som jag rör ner när matvetet är klart
* Grönkål stekt i olivolja och flingsalt
* Fint strimlad spetspaprika
* Tunt skivad rödlök
* Fetaost
* Granatäppelkärnor
* Valnötskärnor
* Citronzest
(ev lite peppar / cintronpeppar och balsamico om man vill ha mer smak)


Den här salladen blir perfekt att laga sedan i januari när ni är övermätta på julmat och vill ha lite mer grönsaker och sådant igen. 😉

Tack, alla inblandade, för en trevlig helg!

Öva din liksidighet som ryttare

Vi ryttare behöver vara raka och så symmetriska som möjligt om vi ska kunna rakrikta hästen. Här kommer lite konkreta och ganska ”enkla” tips som du kan tänka på själv under ditt ridpass. Använd speglarna i ridhuset om du har tillgång till det!

Att bli rakare i sadeln handlar mycket om att öka din kroppsmedvetenhet, ha en bra instruktör som kan hjälpa till från backen, samt att komplettera med avsutten träning som stärker oss liksidigt. Ibland skickar jag väldigt sneda elever till kiropraktorn (och går även regelbundet själv). Vissa skevheter i bäcken / rygg går faktiskt inte att bara träna bort, eller korrigera för mig som tränare, utan det behövs annan expertis för det.

Några saker som du kan försöka jobba med själv / fokusera på:

– Lika vikt på båda sittbenen – det har vi nog alla blivit instruerade om! Det kluriga här är att en sned häst sätter ryttaren snett, och en sned ryttare kommer att göra att hästen drar snett. Här gäller det att jobba lite parallellt med båda sakerna samtidigt!

– Lika mycket vikt i båda stigbyglarna / fötterna. Ibland är det lättare att känna än att känna sittbenen, så det kan vara bra att börja att känna från fötterna och uppåt ibland, tycker jag.

– Lika handställning med höger och vänster hand. Tänk på att ha en hand på varje sida om hästens hals, så att du inte börjar tränga med en tygel, eller höja ena handen mer än den andra (är ofta kopplat till att man släpper ett sittben samtidigt!)

– Känn att du har samma tryck på insidan av höger och vänster lår, och att dina knän är på på samma höjd!

– Kontrollera att du alltid har jämna stigläder. Räkna hålen och gå inte bara ”på känn”.

– Dina axlar ska vara på samma höjd och inte heller förskjutas i sidled. Tänk på att axlarna ska vara jämna ovanför hästens bogar.

– Blicken rakt fram mellan hästens öron. Många lägger huvudet på sned eller vrider för mycket på huvudet vilket ger följdproblem på andra ställen i kroppen.

Lycka till!