Detta kommer bli mitt livs prövning. Och jag vet att det finns värre saker som kan hända, man kan bli helt invalid, det är ingen som har dött etc. Så jag måste ändå vara positiv – jag är också oerhört medveten om att jag har haft en himla tur i mitt liv såhär långt, och det här är bara att ta sig igenom. Men självklart är det extra tufft att skada sig när nästan allt jobb jag gör är fysiskt!
Tills nu var det här ett himla bra år för min del. Konstigt kanske, eftersom ”alla andra” tycker att 2020 är ett katastrof-år. Men jag har haft bra flyt med jobbet, sålt mer än vanligt, jag hade börjat få lite fart på ridningen och jag hade till och med börjat träna lite under sommaren. (Jag verkar ”börja träna” varje sommar, konstigt nog fallerar det oftast på vintern…) Den här sommaren var helt klart en av mina bättre, och jag hade sett fram emot den här hösten. Samtidigt så har ju det här året redan ”pausats” av corona även för min del.. Inga tävlingar under våren, och jag hade väl inte hunnit så många starter i höst ändå, så jag får helt enkelt vila i detta nu.
Men, det är klart att det är riktigt surt att inse att jag kommer få börja om med både mig och hästarna till stor del. Jag har dock en jävla (sorry) bra grundfysik så jag tror såklart att jag kommer fixa det här rätt bra ändå, men visst – här har jag lagt massa energi på att bli rak och liksidig, och sedan ska jag behöva ta mig runt på kryckor?! Dessutom har jag ju verkligen bemödat mig om att bli stabilare just i fötterna vid ridning – och även jobbat på det med mina elever. Ni som har hittat den ”nyckeln” vet nu hur viktig foten är vid ridning! Och i värsta fall blir den här foten aldrig som förr igen. Troligen blir den dock det med rätt träning – läkaren lät ju ändå optimistisk, men ja, det kommer ta tid. Man får väl vara glad att man inte är maratonlöpare i alla fall.. 😉 Men nu är min fot full med skruvar, typ 10 stycken. Funderar på att knäcka extra med att smuggla in grejer på flygplatser framöver. Kan vara bra att ha en plan B menar jag.
Ni som vill hjälpa till med ”små” saker – jag har skrivit på tavlan i stallet en del grejer som man kan få göra när man har ett par minuter över. Nog visste jag att jag är rätt effektiv, men nu när jag ska leja ut saker på andra så inser jag verkligen hur mycket man gör varenda dag. TUR att jag hade hunnit med så mycket tidigare i år på min ”lista”. Höstens lista får bli av mer administrativ karaktär tror jag…
Ett svar
De första veckorna blir nog väldigt tuffa, men konstigt nog vänjer man sig vid allt och människan har någon sorts förmåga att anpassa sig också. Så när framstegen kommer börjar det såklart också kännas bättre.