Vi är alla en del av något mycket större

Idag har jag deltagit i klimatstrejken i Stockholm. Även om jag är egenföretagare så är det inte bara att ”gå från jobbet”, men jag har verkligen sett till att göra mig ledig för just den här saken, som jag tycker är extremt viktig! Jag fick sällskap med en av mina elever, vilket jag är väldigt glad över. Vad jag däremot känner mig beklämd över är att det är hon och kanske två till i min bekantskapskrets som var där. Var är alla ni andra? Var är ni som låtsas tycka att det här är en viktig fråga men ändå inte verkar bry er? Var är ni som har barn som ska växa upp i den här världen? Har ni inte alls förstått allvaret? Antagligen inte, eftersom jag hela tiden ser hur flera av er glatt delar att ni tycker att Greta är en förebild – för att i nästa stund sitta på flyget – gärna flera gånger om året.
(Jag förstår att alla inte kan delta i just strejken av praktiska skäl, men jag undrar var ni är annars också, ifall det ska behöva förtydligas.)

Nej, jag är såklart inte heller perfekt. I den här världen som vi är vana att vistas i är det alldeles för lätt att överkonsumera och utnyttja resurser som vi inte har. Men tro mig, jag tänker på det varje dag och jag försöker fatta beslut därefter. Jag tror och hoppas att jag bidrar till något bra genom att fortsätta driva en gård, även om det inte är ett jordbruk. Jag försöker ta små beslut i min vardag som ändå är viktiga. Jag shoppar inte planlöst, och jag flyger inte. Jag har gjort en flygresa förra året som var den enda på 15 år, och det gav mig ångest förstås och kommer bli min sista.

Förra sommaren grät jag och var deprimerad medan många runt mig jublade över den fantastiska värmen och vilken underbar sommar det var. Det är inte direkt lätt att säga till andra att man mår skit över det – jag gillar ju också soligt väder såklart. Och jag vill inte vara en glädjedödare. Men det skrämmer mig att så få fortfarande inte verkar se längre än till sin egen bakgård!

Idag är första gången i mitt liv som jag deltar i en demonstration. Jag blev gråtfärdig över att det faktiskt var så många andra där som också tycker att det här är viktigt. Säkert är det många som skrattar åt det här och tänker att det inte gör någon skillnad, men kvinnlig rösträtt hade inte heller funnits om inte någon hade höjt sin röst. Jag är helt överväldigad över alla som var där, men framförallt ungdomarna. Jag önskar att jag kunde påstå att jag var en av dem, men jag har nog passerat den gränsen för länge sedan. Däremot har jag levt med det här över mig sedan jag själv var liten, eftersom vi pratade om det i min familj redan då. Men på den tiden var det inte påtagligt och såhär nära. Men det är nu det händer, det går inte längre att förneka.

Jag är så glad att jag deltog idag. Det var tydligen runt 60.000 människor som var med. Det tog en timme för oss att ta oss över Medborgarplatsen. Det här är historiskt och något stort och jag vill vara en del av det – och förhoppningsvis en del av vändningen. Jag brukar inte skriva om sådana här saker på min blogg, det är ju en hästblogg, men jag känner att jag måste påverka fler och inte bara sitta tyst. Jag kommer att skriva mer om vad vi gör själva, för att kunna inspirera andra. Idag var det viktigt att visa politiker och makthavare att beslut måste fattas – men jag tycker också att det är extremt viktigt att vi alla hjälps åt. Vi kan inte lägga ansvaret bara på politikerna, vi bär alla ett ansvar och vi är alla en del av något mycket större.