Förra veckan lade jag extra fokus på böjningen i hästens sida. Det här jobbar vi ju med ”hela tiden” när vi rider, det är ju svårt att rida utan att svänga om man rider i ett ridhus. Den här gången gjorde jag dock en annorlunda övning, som var väldigt tydlig för mina elever. Vi började nämligen med att skapa böjning på lång tygel.
När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttarna är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.
Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.
Övningen vi har gjort gick egentligen bara ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Det var väldigt tydligt att när hästarna formade sig runt skänkeln så följde hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När eleverna sedan tog tygeln upplevde jag att många hade hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 😉
Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.
Vi gjorde faktiskt även ”öppna” på lång tygel, bara för att förtydliga hur mycket vi egentligen påverkar med vår kropp – och att den huvudsakliga hjälpgivningen ska komma därifrån! Jag tror att alla som har gjort den här övningen fick en bra tankeställare. Vad tyckte ni som red övningen?
Här är en bra bild som jag har använt förut. Läs och begrunda:
3 svar
Så bra övning. Väldigt givande för ridpasset, så klart, blev toppenresultat för alla! Hjälper till att flytta fokuset till ryttarens position och inverkan från hand och hals. Och bra för oss ”lektionsryttare” att bli påminda om att ridpasset börjar på lång tygel (ja, vi vet, egentligen i boxen :))
Mycket bra övning som tydliggjorde massa saker för mig. Liknelsen med tunnan är väldigt bra, även axlarna måste vara balanserade för att inte ”åka av”
Kul att det gjorde nytta!