Att rida med ett system

Det här är något som man ofta hör: att man ska rida med ett system, och ha en röd tråd i sin ridning. Det är inte alltid så lätt som det låter. Det är väldigt vanligt med ryttare som ”rider runt” lite planlöst på måfå. Det kan fungera till viss del, men det svåra blir att komma vidare, eller att lösa problem när man kör fast!

Jag hade en period i min ”ridkärriär” när jag red mycket själv, och många hästar varje dag. Jag trodde att jag skulle bli bättre ju mer jag red, men faktum är att i viss mån blev jag kanske ”sämre” till och med. Jag red massor, utan en plan, bara ”på känn”, och jag befäste säkert massa fel hos mig själv också eftersom jag inte hade en aning om vad jag gjorde egentligen. Fördelen var väl att jag red mycket olika hästar, men det jag försöker säga är att planlös ridning i värsta fall inte är speciellt utvecklande.

Fördelen med att ha ett system är att det blir lättare att bena ut varför saker och ting fungerar eller inte fungerar. Personligen har jag lättare att ta motgångar om jag vet vad anledningen är. Ett dåligt ridpass som man inte begriper sig på lär man sig inget av, men om man förstår vad anledningen är så kan man lära sig något av det i stället för att bara bli frustrerad.

Ett system blir naturligtvis mer avancerat och komplext ju längre du har kommit i din ridning, om du har egen häst / utbildar hästar etc. Men jag tycker att man bör kunna ha ett enkelt system utifrån sin egen ridförmåga. För mig är det kortfattat och förenklat att alltid kontrollera gas, broms och sväng… Och det ska fungera på alla hästar, men med olika höga krav ju mer utbildad hästen är. Jag tror att många hakar upp sig på vilken form hästen ska ha, men formen kan du ändå inte påverka om sakerna ovan inte fungerar. För mig är det också viktigt att vara konsekvent, och jag gör alltid om saker (ex galoppfattning) som jag inte är nöjd med. Det gör hästen trygg att samma regler alltid gäller. Man kan gå in på detta mycket mer i detalj, men jag vill bara förmedla att man bör ha enkla ”hållpunkter” i sin ridning och att detta kan hjälpa en som ryttare att strukturera upp ridpasset i stället för att ”fastna på volten” och hoppas på att hästen snart ”ger med sig”. Med ett system kortas ridpasset i bästa fall ner lite, så att man inte rider massa transportsträckor som inte ger något.

Dessutom: med ett system kan du lättare påverka ridpasset och om det går bra är det inte ”bara tur”. De bästa ridpassen (tycker jag) är när man själv känner att man har skapat förutsättningar för bra ridning, inte bara att hästen hade en bra dag och att jag kunde ”åka runt” lite gratis på det.

Ridinstruktioner som ställer till det (i repris)

Ibland känner jag att jag redan har ”skrivit allt”, men vissa inlägg kanske faktiskt går att dela igen, om det är inlägg som kan komma till nytta. Det här publicerade jag i mars förra året.

Här är en reflektion kring att jag ofta märker att jag lär ut ”annorlunda” eller kanske säger saker på ett annat sätt än vad vissa ryttare är vana vid. Jag tycker inte att jag lär ut ”konstig” ridning på något vis, men kanske en ridning som kräver en hel del kroppsmedvetenhet. Det är också anledningen till att mina hästar är ganska känsliga att rida och går på små signaler.

Till att börja med måste jag påpeka att det finns massor av olika sätt att både rida och instruera. Det som fungerar på en häst / ryttare kan vara helt fel för en annan, och tränare / ridlärare är olika bra på olika saker och förklarar på olika sätt. Om en instruktion är tagen ur sitt sammanhang kan det också låta helt fel och kanske misstolkas dessutom när det berättas vidare. Jag skriver det här utifrån mitt sätt att rida och lära ut.

Men nu till min reflektion. Jag upplever att det finns mycket missförstånd kring inverkan och hjälpgivning. Jag vet inte om det beror på att man som ryttare uppfattar saker på ett visst sätt eller om det här är saker som faktiskt lärs ut, men jag har några saker som jag ofta får förklara närmare, i synnerhet med nya elever.

(Jag har ju redan skrivit ett inlägg om foten och om att INTE trampa ner hälen. Det kan du läsa här om du har missat det.)

Här kommer några andra exempel på instruktioner som jag tror man behöver förstå ”på djupet”, revidera eller kanske tänka annorlunda kring.

Att rida med sätet
Det här är ett av de vanligaste problemen tycker jag. Antingen är det ryttaren som missförstår för att tränaren slarvigt säger ”rid mer med sätet”, eller så är det vissa som lär ut att du SKA driva aktivt med sätet. (?) Jag själv drev också med sätet i unga år, och var en jäkel på att trycka ihop hästarna med ett starkt säte och in i en hand som ”höll ihop” hästen. Detta har jag slutat med eftersom det är helt värdelöst jobbigt och gör att hästen går på bogarna och dessutom i värsta fall får ont i ryggen av en ryttare som hela tiden ”trycker ner” ryggen.
JAG DRIVER INTE MED SÄTET. Jag RIDER dock med sätet = vikthjälperna och min kropp. Förenklat så visar jag åt vilket håll hästen ska gå med min sits (=vikten placeras åt det håll jag ska), jag sitter ”mer still” när jag bromsar och jag följer med i hästens rörelse framåt när jag vill öka. Att vara följsam i sadeln gör att du tillåter hästen att använda sin rygg och tänka framåt. Att ha kontroll över din tyngdpunkt är att ”rida med sätet”. Jag lär dock INTE ut att driva med sätet – däremot kan du vinkla ditt bäcken olika beroende på om du vill ha ett lägre eller högre tempo. Jag vill att min häst ska gå fram för skänkeln – helst med bara ETT tryck – och sedan ska hästen gå ”för egen maskin”. (Med andra ord vill jag inte driva med varken säte eller skänkel för att ”hålla igång” hästen.)

”Ju mer ben desto bättre”
Detta tycker jag också blir lite missvisande. Ja – du ska rida med benen och vi vill att hästen tänker framåt för skänkeln. Många ryttare verkar dock tro att ju mer man driver desto ”duktigare” är man, och att man ”får tag” på bakbenen bara genom att driva en massa. Då säger jag emot – därför att ju mer du driver desto mer avtrubbad blir hästen, och om du bara driver en massa så får du dessutom ganska mycket i handen till slut som du sedan måste ”ta hand” om. I värsta fall får du en stark häst som går i framvikt rakt in i dina armar.
Jag ger signaler med skänkeln om vad jag vill – framåt, åt sidan eller böjning. Jag försöker ha en kvick skänkel som ger impulser till hästen, men jag sitter inte och trycker. Jag rider inte med starka ben, utan med mjuka ben. Hästarna tycker betydligt mer om det än ett konstant tryck. Och du som ryttare sparar energi och blir mer följsam!
(Och att ”få tag” på bakbenen handlar mer om att samordna gas och broms för att aktivera bakbenen, dvs att kombinera ridning framåt med halvhalter och tempoväxlingar. Samt att se till att hästen spårar!)

Om man är duktig har man långa stigläder
Det här är också ett vanligt missförstånd som gör att man hamnar i stolsits och därmed bakvikt. Se till att dina stigläder är så pass ”korta” att du kan ha en vinkel i knäleden. Då blir det också lättare att driva med en mjuk skänkel och att hålla din egen balans! (Jag tycker även att många som rider på hög nivå har för långa stigläder och sitter i bakvikt…)

Den där yttertygeln
Alla har hört ”inner skänkel mot yttertygel”. Det säger jag inte emot men en sak att komma ihåg är att du också har en ytterskänkel. Många ryttare är bara fokuserade på innerskänkeln vilket gör att de är jättestarka med inverkan på endast innersidan och då flyttar hästen ut rumpan och går i någon slags skänkelvikning. Du behöver också en mothållande ytterskänkel – utan den kan du inte forma hästen! Innerskänkeln ska dock få hästen eftergiven i innersidan och detta fångar vi upp på yttertygeln – men en mjuk och elastisk yttertygel. Här har tyvärr många ryttare fått för sig att det är bra att hålla i allt vad man har. Jag har också lärt mig det – och det var inte lätt att få bort. Men tänk logiskt – du kan inte böja hästen om du samtidigt håller yttertygeln i ett järngrepp. Yttertygeln ska reglera – ja, men inte hålla fast hästen.

Att driva in i övergångarna
Den här är lite knepig att förklara. Jag vet inte om det är så att många missförstår eller om det faktiskt lärs ut att du i princip ska hålla i och driva på samma gång. Jag tycker det ger motstridiga signaler till hästen som sannolikt kommer att bli stark när du vill sakta av. Jag tänker ungefär såhär: om jag har en bra grundenergi där hästen är framme för skänkeln så kan jag succesivt minska den energin lite för att förbereda en övergång. När jag ska göra en övergång ner en gångart så bryter jag den med sitsen (=sitter mer stilla) och oftast en förhållning. Då vill jag att hästen svarar omedelbart på det, det får inte bli segdragande i tygeln för då tappar du bakbenen direkt. Vissa hästar kan man behöva aktivera lite i övergångarna, dvs de måste vara ”kvicka” fortfarande. Man kan rama in lite med benen för att bibehålla spårningen. Du ska inte släppa benen helt och bara ”dra i tyglarna” men se det mer som ett ”flöde” av signaler som följs av varandra. Att hålla emot i ena änden och driva på i den andra gör bara att hästen missförstår och blir stark. Hästen kommer inte lätta av i handen för att du driver på den bakifrån samtidigt som du håller emot. Hästen kommer att lätta av i handen när du själv lättar.

Har ni fler exempel på instruktioner som är lätta att missförstå får ni gärna kommentera!

Veckans övning

Den här övningen har jag snart gjort i alla grupper redan, men jag tänkte skriva ett inlägg här för att dokumentera den. Det kanske kan ge inspiration till någon annan också! Jag tycker att den här övningen har varit jättebra, även om den är svår.

Man behöver ställa upp koner enligt bilden:

Övningen gör likadant på båda sidorna i ridhuset, men jag har bara ritat upp den från ena hållet. Man kan vara ca 2-3 st på varje sida, fler blir nog trångt.

Enligt bilden ovan rids övningen i vänster varv.
Du börjar i skritt genom att rida rakt på kortsidan, men innanför spåret. Vid första konen gör du en kvarts bakdelsvändning. När hästen är rak och vändningen är klar fattar du galopp direkt och rider sedan rakt fram (fortfarande innanför spåret).
Därefter går du in i en båge i galopp och avslutar sedan med att rakrikta innanför spåret. Avsaktning till skritt sker innan sista konen i övningen, och sedan skrittar du rakt på kortsidan igen.

Övningens syfte är mer samling i både fattningen och galoppen. Om du fattar ur en vändning får du automatiskt mer samlad galopp. När du kommer ihåg att rama in med ytterskänkeln skapar du också samling och får en bättre och rakare galopp. Bara att rida innanför spåret var svårt för många, men när man lyckas med detta får man ett väldigt tydligt ”kvitto”.

Övningen görs i båda varven och håll inte på för länge – det är en ganska krävande övning för hästen!

Lycka till!

Veckans övning

Här kommer en bra övning som vi gjorde i tisdags och som alla grupper ska göra framöver.
Det är en övning med övergångar mellan skritt och galopp, vilket är samlande. Att växla mellan skritt och trav skulle jag säga är mer lösgörande, och väldigt bra för spända ryggar. Skritt – galopp – skritt kräver lite mer av häst och ryttare. I början tycker jag att man kan acceptera något travsteg från galopp till skritt framför att det blir väldigt tvära övergångar. Däremot tycker jag inte att man ska tillåta travsteg i fattningen om man ska fatta från skritt. Här vill vi ha en tydlig, distinkt fattning från bakbenen.

För att kunna gå från galopp till skritt behöver du förbereda hästen genom att samla upp galoppen extra mycket innan övergången. Tänk på att samling sker med säte och skänkel. Handen är mothållande men ska inte verka bakåt. Om handen börjar gå bakåt behöver du uppmuntra hästen att bjuda bättre fram till kontakten. Om hästen blir för låg i formen i övergången, eller om ryttaren själv försöker fokusera på att ”få ner huvudet” så kommer det bli svårt att få skritt direkt från galopp i och med att hästen hamnar på bogarna först, faller isär, och sannolikt tar något travsteg. Det är bättre att snarare tänka lite ”över tygeln” för att verkligen få hästen att stanna med bakbenen före frambenen. Förhållningen i övergången behöver vara kvick, så att det inte blir en dragkamp.

I den här övningen, som jag har ritat så fint (ser ut som en fästing…) så rider man på volten. På öppna delen gör man en 10 m volt i skritt inuti den stora volten. När man kommer ur skrittvolten fattar man galopp, rider att varv på 20 m volt, och sedan skritt igen på samma ställe som man gjorde fattningen. Man kan såklart lägga den lilla volten vid väggen också, vilket borde underlätta lite eftersom man då har väggen som ”stöd”. Ni som inte har gjort övningen än kanske får göra så istället.

Fördelen med att lägga skrittvolten är att man kan förbereda fattningen här, samt att det ”tvingar” ryttaren att rida skritten efter galoppen. Här är annars ett typiskt ställe där många ”slutar rida”, varpå hästen rinner iväg och går i framvikt. A och O i övningen är balans, ”hitta bakbenen” och att själv sitta kvar i sadeln.

Steg 2 skulle sedan kunna vara enkla byten, vilket vi kommer till längre fram!

Den viktiga foten

Jag har fokuserat väldigt mycket på mina elevers fötter senaste året eller lite längre. För min egen ridning gör det också stor skillnad att jobba med balansen och jämvikten i stigbygeln. Naturligtvis i kombination med sittbenen, men tidigare har jag i princip ”bara” fokuserat på mellandelen och att ”hitta sittbenen” – för det är så jag är lärd. Mellandelen är viktig såklart, eftersom den ”styr” hästen med vikthjälperna, men kruxet är att foten hjälper oss också med balansen och ”styrningen”.

Om du tänker dig att du står på marken utan häst, och utan att hitta balansen i din fot, så blir det också svårt att kontrollera överkroppen och hitta din ”core”.

Egentligen är det superbra att hitta fötterna avsuttet först. Känn efter hur du fördelar vikten när du står på marken. Försök att hitta balansen över din stortå. Om du försöker stå med vikten på hälen eller lilltån så kommer det kännas vingligare. Du ska inte väga framåt på stortån, men du kan tänka dig att du centrerar din balans där.

När du har hittat det på marken kan du göra detsamma till häst. Stå upp i stigbyglarna och känn var du har bäst balans – med vikten i hälen, lilltån eller stortån.
Vi har ju alla fått lära oss att ”trampa ner hälen” men jag skulle vilja slå hål på den instruktionen lite. Kanske börjar den bli förlegad precis som knäslutet? Tanken att trampa ner hälen när man börjar rida är bra, annars tappar du balansen och även stigbyglarna. Vid hoppning behöver du också lite mer tramp i hälen skulle jag nog säga. Men nu fokuserar vi på mer ”förfinade” hjälper och i en dressyrsits.

Om du sätter dig ner på hästen och trampar ner hälen allt vad du kan (många kämpar aktivt med detta under varje ridpass eftersom det är en av de instruktioner som man har som ett ”mantra” med sig sedan man började rida) – då kommer du kanske märka att du till slut nästan trampar dig ”upp” ur sadeln, varpå sittbenen lättar och du blir spänd i ditt säte. Ibland åker också underskänkeln fram så att man hamnar i stolsits.

Prova nu att lägga mer vikt i fotbladet, i stortån, under ”hela foten”. Då kan du sitta mjukare och avlasta hästens rygg lite med hjälp av stigbygeln även vid nedsittning. Vid lättridning vill jag också ha vikten här, för att kunna fjädra av bättre i stygbygeln. Om jag vill ha mer spänst i traven när jag rider lätt så tänker jag nästan att jag ”studsar” med foten och trampar av med hjälp av stigbygeln, och jag lovar att hästen kommer ”studsa” bättre under dig om du rider mer mjukt och följsamt med start ända ner i foten och benet. Då slipper du dessutom driva så mycket med själva benet.

(Om du har tendens att dra upp hälen så kanske du får tänka lite på att slappna av för att få längre ben, men försök ändå få vikten under fotbladet då du hittar bra stabilitet.)

Förra veckan hade jag ett jättebra exempel där min elev trampade ner hälen och blev spänd i skänkeln varpå hon också hamnade för tungt på sittbenen. Hon red Don Mistral som har en känslig rygg och han blev lite spänd av detta – trycket kommer ju bara hamna på två sittben och det är inte så skönt för hästen. När jag bad henne lyfta upp hälen lite fick hon en jämnare balans, mjukare ben och kunde sitta mer ”runt” hästen istället för ”ovanpå”. Här kunde hon alltså även vid nedsittning fördela vikten med både stigbyglarna och sätet – istället för bara i sätet. Det syntes direkt hur Don Mistral slappnade av och kunde bära henne istället för att ”springa ifrån” med lite spänning.

Tänk alltså att du ska använda fot / stigbygel till balans och viktfördelning även när du sitter ner. Pga detta är jag ingen förespråkare för ridning utan stigbyglar då jag tycker att det gör ryttaren spänd på insida lår och allt tryck hamnar endast i sadeln. Sedan kan det såklart vara ett bra komplement då och då för att öva balansen – men då korta stunder och på en häst som går avspänd och i egen balans.

Hoppas ni förstår min beskrivning, som kanske låter lite flummig, men testa nästa gång ni rider och berätta gärna för mig om du upplever någon skillnad!

Här ser ni ganska bra hur jag har stöd i stortån, vilket också gör att skänkeln kommer naturligt intill hästens sida utan att klämma. Då känner jag också små signaler från hästen, vilket jag inte gör om jag får en ”glipa” mellan skänkel och häst. För mig är det inte ett självändamål med en häl som är så nedtrampad som möjligt, då det gör skänkeln spänd.

Foto: S. Benneborg

Lucka 10: Öppna o förvänd sluta

Här kommer en ”fortsättning” på lucka nummer 9.
I förra luckan finns en beskrivning av en förvänd sluta. Nu ska denna kombineras med en öppna.

Övningen rids på långsidan, i skritt eller trav.
Rid öppna på första halvan av långsidan. Framdelen innanför och hästen ska gå på tre spår.
I höger varv ska hästen vara ställd och böjd åt höger.
När du har kommit halvvägs ska du ställa och böja om hästen åt vänster istället, men bibehålla tvärningen. Det kommer då bli en förvänd sluta.

Det här är en väldigt bra övning för att få hästen mer smidig i sidorna. Tänk på att du måste placera om din vikt när du ställer och böjer åt andra hållet. Du ska ha lite mer vikt på inner sittben både i öppnan och slutan. Alltså måste du själv ”byta varv” i den sits även om du fortfarande följer samma långsida. Inner sida är fortfarande alltid det håll hästen är ställd åt.

Om du är osäker på hjälpgivningen i olika rörelser rekommenderar jag att läsa någon Ridlära, så att det är glasklart. Jag ger bara tips på övningar men går inte in i detalj på hjälperna i de här luckorna.

Lycka till!

Eleonors Häst&Ridverksamhet - Ridlärare & Tävlingsryttare -

Lucka 8: Kombinera volter och skänkelvikning

Dagens övning kommer i två versioner där båda kombinerar volter och skänkelvikning för att få hästen lösgjord. Ni får ha överseende med mina bilder, jag är inte en sådan som ritar i datorn om vi säger så… 😉

Övning 1:
Börja med att rida in i skänkelvikning på diagonalen. Vid X lägger du en 20 m volt ut mot spåret. När du kommer tillbaka till X fortsätter du i skänkelvikning tillbaka ut till spåret. Var noggrann med att rakrikta och ställa om efter volten och passa så att bakdelen inte går före i skänkelvikning nummer två, vilket är lätt hänt efter volten. Gör övningen i skritt först så att du får till precisionen, sedan kan du göra det i trav.

Övning 2:
Här börjar du likadant med skänkelvikning på diagonalen följt av en volt ut mot spåret. Nu ska du dock fortsätta på samma diagonal efter volten. Det här kan vara ett bra sätt att få hästen eftergiven med hjälp av volten ifall du tappar det en bit in i skänkelvikningen. Genom att vända in i volten (om du gör det korrekt, dvs med ytterskänkeln) så förtydligar du också ytterhjälperna som många tappar eller glömmer i skänkelvikningen. Det är dock viktigt att tänka på att hästen ska vara rak efter volten igen så att du inte rider med böjning i skänkelvikningen.

Lycka till!

Lucka 2: Renodla ställningen

Det här är en enkel övning som är svår. 😉 Hästen ska bli lösgjord, men övningen kommer också ge kontroll över hästens bogar och kropp om den görs rätt.

Övningen går ut på att ställa hästen i nacken, men behålla kroppen rak. Här är det viktigt att skilja på böjning och ställning. Böjning sker i hals och kropp, men ställning sker bara i nacken. En häst som är korrekt böjd är även ställd, men du kan ställa utan att böja. Ofta gör ryttaren för mycket, dvs överböjer halsen. Och en häst kan böja halsen åt ena hållet men samtidigt lägga huvudet på sned åt andra hållet, så det är inte säkert att den är korrekt ställd i nacken bara för att du lyckas böja halsen, tyvärr….

I den här övningen kan man säga att vi ”renodlar” endast ställningen, för att tydliggöra just det momentet. Hästen ska ridas rakt fram på långsidan och ställas inåt halva långsidan, och utåt halva långsidan. Rid hästen helt rak i hals och kropp. Det kommer att vara tydligt att de flesta hästar vill börja svänga, skjuta ut en bog eller sätta ut ett bakben. Detta korrigeras lättast genom att rida framåt i ett bra tempo. Därför tycker jag att övningen också är bra för att uppmuntra ridning ”fram till handen”.

När övningen fungerar på långsidan kan den göras även på medellinjen. Då kommer det bli en ännu tydligare kontrollövning! Övningen kan göras i alla gångarter, men börja gärna i skritt så att du själv hinner med.

Viktigt att tänka på:
– Ställning sker med små, mjuka tygeltag. Handen ska inte dras bakåt.
– Ibland kan man använda ett ensidigt uppresande tygeltag (dvs lätt uppåt) på en häst som lägger nacken på sned.
– Korrigera kroppen med hjälp av skänkeln och en bra framåtbjudning.
– Ställningen ska göra att hästen vrider lite på huvudet, huvudet ska inte närma sig kroppen eller göra hästen kortare i halsen (då har den ”knäppt av”). Halsen ska inte heller inte dras nedåt.
– Det är inte säkert att den är korrekt ställd bara för att den är ”mjuk i munnen”. Ta gärna hjälp från marken eller titta i en spegel om möjligt.
– Bibehåll kontakt på yttertygeln, så du inte släpper den helt. Däremot måste du kunna ge efter lite på yttertygeln för att möjliggöra ställning på motsatta sidan.

Lycka till!

Ställning och böjning |

Lucka 1: Skapa böjning utan dragkamp

Välkommen till årets julkalender!
Jag kommer att dela en ridövning varje dag, där svårighetsgraden stegras närmare julafton. Några av er kommer känna igen er, eftersom en del av övningarna har varit med på bloggen förut, eller så har ni själva ridit dessa övningar. Ni som har egen häst och testar övningarna får gärna återkoppla till mig om ni har nytta av tipsen!

Här är en nyttig övning som går ut på att skapa böjning på lång tygel. Den kan med fördel användas som uppvärmning!

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttare är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen går ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Du ska alltså rida på ett böjt spår där du jobbar med vikt och skänkelhjälperna för att skapa böjning och eftergift i sidan innan du tar tygeln. Det är väldigt tydligt att när hästarna formar sig korrekt runt skänkeln så följer hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När man tar tygeln upplever jag att det är lättare att ha hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln utan förberedelse. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Övningen kan kännas omöjlig om man är ovan, men ge det en chans att pyssla med detta när du skrittar fram på lång tygel. Det handlar om att flytta fokus från hästens huvud till dess kropp istället!

Lycka till!

En manual till LA3

Här tänkte jag återanvända ett inlägg som jag publicerade för några år sedan när jag hade dömt en LA3. Det här är tips på hur du kan höja poängen genom att vara noggrann och planera din ridning!

Alla diagonaler är en bedömningspunkt. Tänk på att visa tydliga övergångar, särskilt i upptagningarna. Många börjar bra, men sedan faller hästen ”isär” eller tappar balans i slutet. Vägen är också viktig. Vänd när din axel är vid bokstaven. En del ryttare rider nästan mellan bokstäverna men tänk på att alltid rida från punkt till punkt.
3.  KX  Skänkelvikning undan vänster skänkel<br />
     XI  Arbetstrav4.  I      Volt till vänster med 10 m diameter<br />
     IGC  Arbetstrav<br />
     C      Höger varv

Såhär ligger skänkelvikningen och en trav-volt efter varandra. Kom igång direkt i skänkelvikningen, samma tvärning hela vägen och passa att bakdelen inte går före! Tips: träna ingången in i skänkelvikningen. Jag vill också tydligt se att hästen är rak på medellinjen innan volten, och rak efter volten. Volten är 10 m, tänk på placeringen (mitten av volten mitt för bokstaven), och passa formen. En del ryttare har svårt att forma volten, hästen blir rak i kroppen och kryper in med nosen istället för att vara ställd och böjd.

I momentet där man ska ändra hästens form genom att länga ut tygeln så att hästen sträcker fram halsen kan många länga lite mer på formen. Tänk också på att visa en skillnad igen när tygeln kortas, så att inte hästen är längre i formen på kortsidan fortfarande. Jag vill se en tydlig skillnad på formen.
11.  ME  Ökad skritt12.  E  Mellanskritt, kom ut mellan B och P13.  P      Höger arbetsgalopp
       PFA  Arbetsgalopp

Såhär ligger skritten. I den ökade skritten ska hästen länga steglängden och även halsen. Många ger dock glappande tygel – behåll kontakten med bettet även i ökad skritt! För att få till den här konstiga vägen (som jag personligen tycker är opedagogisk) kan du sikta pyttelite till höger om E (mitt på långsidan) för att få en mjukare väg in i mellanskritten. I mellanskritten vill jag också se skillnad på steglängd och form! Många rider hästen likartat i både ökad – och mellanskritt. Tips: träna på att korta upp tygeln ganska snabbt och utan att hästen spänner sig! Efter skritten ska man ut mellan två bokstäver för att sedan fatta galopp på långsidan. Kom ut i tid så du hinner rakrikta hästen innan fattningen. TÄNK ”bogen in” så inte fattningen blir på dubbla spår. Den här vägen inbjuder till det – LA3 är faktiskt ett ganska tekniskt program där det gäller att planera sin ridning.

14.  A  Vänd halvt igenom i samlad galopp, kom ut 
            mellan P och B15.  BE  Halvcirkel med 20 m diameter i samlad 
             förvänd galopp
       EV  Samlad förvänd galopp

Såhär ligger galoppen. Halvt igenom och därefter förvänd. Många rider lite för snabbt genom hörnet och välter in halvt igenom. Ta ut vägen så mycket du kan så du får mer tid på dig! I förvända vill jag se en jämn båge, som slutar när ryttarens axel är vid bokstaven. Här är det många hästar som vill gena i slutet av bågen. Det kommer även en mellangalopp på en långsida, vilket i alla fall jag tycker är svårare än på diagonalen. Tänk lite bogen in även här, innan du börjar öka. Många hästar hamnar på dubbla spår i galoppen och får då svårt att skjuta på vilket gör att det inte blir så mycket ökning som man skulle vilja.

Några små tips på vägen – hoppas någon har nytta av dessa.
Bilderna är lånade från www.stallbacken.com.