Helg med yoga

Nu var det ett tag sedan jag och Helena hade kurs ihop, men den här helgen var det dags för yoga och ridning igen. Vi körde bara två dagar den här gången, och utan övernattning pga corona. Det känns ändå bättre så, även om vi har yogat inomhus (vädret var för kallt, annars var planen att vara ute). Tur att jag ändå har stort hemma!

Det var verkligen välbehövligt med yoga för egen del. Varje gång vi har haft en kurs tänker jag att jag måste fortsätta mer regelbundet, men jag har svårt att yoga på egen hand, eftersom jag inte riktigt har tålamodet. Vissa övningar gör jag såklart ibland, men det ger väldigt mycket att verkligen jobba igenom hela kroppen. Jag har varit rätt sliten en period, men nu känner jag mig ”som ny”, fast faktiskt med en smula träningsvärk. 😉

Ryttarna verkade också nöjda, och det ser ut som om sitsträning och yoga i kombination ger en helt annan medvetenhet. Precis det som är meningen med kursen!


Att lära sig av sina misstag

Den här bilden kom upp på FB idag, och den påminde mig om när jag själv var med om ungefär samma sak. Efter den händelsen är jag extremt noga med att dra sadelgjorden… Jag tycker i och för sig att det är viktigt för att sadeln inte ska börja ligga snett under ridpassets gång – det är inte så sannolikt att ni skulle åka runt med sadel och allt på en dressyrlektion tror jag, men ändå. 😉
I mitt fall var det när jag praktiserade i ett islandshäst-stall, vilket jag i och för sig kommer skylla lite på nu. De sadlar nämligen längre bak och sadelgjorden hamnar mer mitt under magen (det var i alla fall så där). En islandshäst är också ganska rund. Jag hade missat att dra gjorden lite extra och mitt under en uteritt så gled sadeln runt och jag hängde kvar en stund, men ramlade såklart av – i en vattenpöl. Hästen sprang hem utan mig med sadeln under magen och den var såklart helt nedstänkt av lera. Inte så roligt just då i alla fall…

Och då kom jag att tänka på den här rubriken – att lära sig av sina misstag. Alla gör ju inte det, men att man drar lärdom av de fel man gör tyder i alla fall på ett visst mått av intelligens tror jag. Ibland kanske man till och med kan lyssna på någon med mer erfarenhet och slippa göra misstaget själv! Här kommer vi in mycket på säkerhet med häst, för det är framförallt de misstagen jag kommer ihåg, eftersom det faktiskt kunde ha gått så mycket värre. Det är dock svårt att helgardera sig när man håller på med djur (blev trampad på foten senast igår – men klok som jag är hade jag stålhätta i alla fall).

Här är några andra incidenter jag har varit med om – och inte tänker göra om.

Det här var en väldigt känslig häst kan jag säga, men det var också otippat att han skulle bli rädd för ”ingenting”. Jag skrittade på lång tygel och skulle ta på mig ridhandskarna i farten, dvs inte så bra fokus från min sida. Han blev rädd för ljudet av kardborren på men handske (!) och stack all världens väg – genom ett elstängsel – med mig på ryggen. Den här gången satt jag visserligen kvar, men det var inte så kul. Kommer inte att glömma detta.
Lärdom: var fokuserad på hästen, samt se till att ha dina prylar i ordning innan du sitter upp.

Jag åker ofta ensam med hästen och det tycker jag att man ”ska” kunna göra med en rutinerad häst. Den här gången åkte jag dock utan bom bakom. Jag vet inte varför, det minns jag inte. Men det var bland det dummaste jag gjort, även med en snäll häst. När jag måste lasta ur själv knäpper jag loss hästen innan jag öppnar luckan. Just den här gången lyckades dock hästen sno runt i släpet (fråga mig inte hur) och tog sig ut på något vis samtidigt som jag fällde ner luckan, vilket resulterade i att jag i princip fick luckan halvt på mig. Det gick bra, men det hade kunnat gå riktigt illa. Vet inte alls hur dum jag var den gången?
Lärdom: Åk ALDRIG utan bommen bak, oavsett om du är själv eller inte. Den är där av en anledning!

Det här var ju tyvärr inte ens länge sedan, men tydligen kan man göra dumheter även som rutinerad. Nu syftar jag på min avramling i somras. Alla kan ramla av en häst såklart, men i det här fallet så red jag ut på en häst när det blåste rejält (typiskt ”knäpp”-väder för en häst), plus att han hade vilat dagen innan. Till saken hör att han dessutom inte var en häst lämpad för uteritt. Egentligen visste jag ju allt detta, men struntade i det och chansade, varpå jag bröt foten. Det hade jag såklart kunnat undvika om jag hade lyssnat lite på mig själv innan, eller snarare inte varit lite styv i korken.
Lärdom: Läs av situationen på förhand, chansa inte och ta hellre det säkra före det osäkra.

Det finns säkert massa andra saker som man kan fylla på med här. Bara en sådan sak som att alltid leda med handskar – den lärdomen kan göra ganska ont ifall man glömmer bort det.
I själva ridningen gör vi misstag hela tiden, och en del saker är givetvis sådant som upprepar sig – typ att man blir för hård i handen fast man vet att man inte ska, etc. Det viktiga med ridningen tror jag är att analysera vad man gjorde, varför, hur blev resultatet och vad kan jag förbättra till nästa gång? Vi gör såklart massa fel när vi rider, men så länge man försöker lära sig även av det, så kan man komma vidare. I ridningen behöver man dock ofta repetera och få in det ”i kroppen” vilket är en annan typ av lärande som tar tid. Berättelserna ovan är ju mer konkreta exempel på saker man faktiskt inte behöver göra mer än en gång!

Fyll gärna på i kommentarsfältet om du har något eget, dåligt exempel att dela med dig av. 😉

Veckans övning

Här kommer en bra övning som vi gjorde i tisdags och som alla grupper ska göra framöver.
Det är en övning med övergångar mellan skritt och galopp, vilket är samlande. Att växla mellan skritt och trav skulle jag säga är mer lösgörande, och väldigt bra för spända ryggar. Skritt – galopp – skritt kräver lite mer av häst och ryttare. I början tycker jag att man kan acceptera något travsteg från galopp till skritt framför att det blir väldigt tvära övergångar. Däremot tycker jag inte att man ska tillåta travsteg i fattningen om man ska fatta från skritt. Här vill vi ha en tydlig, distinkt fattning från bakbenen.

För att kunna gå från galopp till skritt behöver du förbereda hästen genom att samla upp galoppen extra mycket innan övergången. Tänk på att samling sker med säte och skänkel. Handen är mothållande men ska inte verka bakåt. Om handen börjar gå bakåt behöver du uppmuntra hästen att bjuda bättre fram till kontakten. Om hästen blir för låg i formen i övergången, eller om ryttaren själv försöker fokusera på att ”få ner huvudet” så kommer det bli svårt att få skritt direkt från galopp i och med att hästen hamnar på bogarna först, faller isär, och sannolikt tar något travsteg. Det är bättre att snarare tänka lite ”över tygeln” för att verkligen få hästen att stanna med bakbenen före frambenen. Förhållningen i övergången behöver vara kvick, så att det inte blir en dragkamp.

I den här övningen, som jag har ritat så fint (ser ut som en fästing…) så rider man på volten. På öppna delen gör man en 10 m volt i skritt inuti den stora volten. När man kommer ur skrittvolten fattar man galopp, rider att varv på 20 m volt, och sedan skritt igen på samma ställe som man gjorde fattningen. Man kan såklart lägga den lilla volten vid väggen också, vilket borde underlätta lite eftersom man då har väggen som ”stöd”. Ni som inte har gjort övningen än kanske får göra så istället.

Fördelen med att lägga skrittvolten är att man kan förbereda fattningen här, samt att det ”tvingar” ryttaren att rida skritten efter galoppen. Här är annars ett typiskt ställe där många ”slutar rida”, varpå hästen rinner iväg och går i framvikt. A och O i övningen är balans, ”hitta bakbenen” och att själv sitta kvar i sadeln.

Steg 2 skulle sedan kunna vara enkla byten, vilket vi kommer till längre fram!

Några små tips på vägen mot att bli en bättre ryttare (eller hästmänniska)

Ridpasset ”börjar i boxen”
Det här har jag skrivit om förut, och säkert tjatat om till er som rider här också, men det här är viktigt att tänka på. Hästarna läser av oss så fort vi ”säger hej” och jag är ganska säker på att vår inställning och hur vi beter oss redan i boxen också kommer att spegla ridpasset. En del av ridningen handlar endast om ridteknik och utförande, men den viktigaste delen av ridningen är känslan. Om du är arg, stressad eller osäker / ouppmärksam så kommer hästen också att märka det redan när du gör i ordning den. Om man är rädd kommer detta också märkas, och har du en häst som själv är osäker kan det bli ett problem eftersom vi behöver axla ledarrollen. Rädsla är ett kapitel för sig som kanske är svårt att påverka och där gäller det att ha rätt häst och rätt instruktör. Däremot finns det många andra saker vi själva kan vara medvetna om och ta ansvar för, t.ex. att vi har tillräckligt med tid och att vi verkligen fokuserar på hästen / uppgiften, samt att man är noggrann med sitt ledarskap. De flesta hästar är snälla, men de är ju ändå smarta nog att inte göra mer än nödvändigt. Jag ser ofta hur ryttare leder sina hästar fel / oengagerat och utan kommunikation med hästen. Om man inte har det med sig från start så kan man inte heller begära att hästen ska vara intresserad, lydig eller bjuda framåt när vi sedan sitter upp…

Mer om ledarskap
Jag tänker att ledarskap handlar om att vara tydlig och konsekvent i syfte att få en häst som är trygg och vet vad den ska förvänta sig. Det är jättesvårt, eftersom vi ibland kanske låter känslorna ta över och då kan det vara svårt att vara konsekvent. Om man själv känner att man inte behärskar uppgiften och känner sig frustrerad så går det också ut över hästen. Det händer nog oss alla, men då gäller det att ta ett steg tillbaka och analysera sig själv i den situationen.
Det är viktigt att inte tro att ledarskap handlar om att få hästen att ”lyda till varje pris” eller att vi ska vara hårda mot hästarna. Däremot kan en missriktad vilja att vara alltför försiktig leda till att hästen tar över, blir osäker och stressad och faktiskt mår sämre än om vi är tydliga – men schyssta och rättvisa mot våra djur.

Att inte rida ”på rutin”
Utan att bli alltför teoretisk är det viktigt att som ryttare ha en grund och en plan för ridningen. Att bara rida med ridhandboken i bakhuvudet blir dock inte bra, eftersom det också kräver en stor dos känsla och inlevelseförmåga att rida – dessutom är alla hästar och ridpass olika! En mix av teoretisk kunskap och att öva upp sin känsla (med hjälp av rätt häst / instruktör) är det bästa. Det jag vill belysa här är dock att det är viktigt att själv analysera sin hjälpgivning och inte bara ”rida på rutin”. Om du har kommit en bit på vägen kanske du vet ungefär hur det ”ska kännas” och så letar du efter det lite planlöst. Jag har själv ridit så, och det händer att jag halkar dit ibland igen, men det är viktigt att du har klart för dig varför du driver, när du gör det och hur, likväl som vad ditt syfte är när du tar ett visst tygeltag. Många ”joxar” lite och får till det på ett ungefär, men vet inte ens hur de kom dit. Det kanske blir ett okej resultat om hästen (och du) har en bra dag, men du kan inte påverka ridpasset på samma sätt om du bara ”chansar” när du rider. Fundera på vad det är för svar du vill ha av din häst när du rider, för då kommer du också veta varför ett ridpass kanske inte gick lika bra som det förra – och göra det bättre nästa gång!

Ta reda på orsaken istället för att lindra symptom
Det här knyter an till föregående punkt. Det kanske är svårt att tänka på det här sättet om man är lektionsryttare och inte har egen häst, men jag tror ändå att man kan ta detta tankesätt med sig – nämligen att försöka förstå orsaken till problem man kan stöta på. T.ex. att hästen trycker upp nacken och blir spänd. Det kan finnas flera orsaker till det, men ryttarens reflex blir ofta att lösa just det problemet – genom att försöka få ner nacken igen. Det är naturligt att vilja lösa problemen snabbt, men ibland kan den bästa lösningen vara att förstå varför nacken blev hög, vilket skulle kunna vara att hästen har tappat balansen, ridits i ett för högt tempo, ryttaren är för hård i handen, hästen är inte är rakriktad… etc. Att komma såhär långt i sin ridning tar såklart tid, men försök alltid att tänka ett steg vidare. Om du kan komma tillrätta med grundproblemet istället för att bara lindra symptomen så har du kommit ett steg längre!

Den viktiga foten

Jag har fokuserat väldigt mycket på mina elevers fötter senaste året eller lite längre. För min egen ridning gör det också stor skillnad att jobba med balansen och jämvikten i stigbygeln. Naturligtvis i kombination med sittbenen, men tidigare har jag i princip ”bara” fokuserat på mellandelen och att ”hitta sittbenen” – för det är så jag är lärd. Mellandelen är viktig såklart, eftersom den ”styr” hästen med vikthjälperna, men kruxet är att foten hjälper oss också med balansen och ”styrningen”.

Om du tänker dig att du står på marken utan häst, och utan att hitta balansen i din fot, så blir det också svårt att kontrollera överkroppen och hitta din ”core”.

Egentligen är det superbra att hitta fötterna avsuttet först. Känn efter hur du fördelar vikten när du står på marken. Försök att hitta balansen över din stortå. Om du försöker stå med vikten på hälen eller lilltån så kommer det kännas vingligare. Du ska inte väga framåt på stortån, men du kan tänka dig att du centrerar din balans där.

När du har hittat det på marken kan du göra detsamma till häst. Stå upp i stigbyglarna och känn var du har bäst balans – med vikten i hälen, lilltån eller stortån.
Vi har ju alla fått lära oss att ”trampa ner hälen” men jag skulle vilja slå hål på den instruktionen lite. Kanske börjar den bli förlegad precis som knäslutet? Tanken att trampa ner hälen när man börjar rida är bra, annars tappar du balansen och även stigbyglarna. Vid hoppning behöver du också lite mer tramp i hälen skulle jag nog säga. Men nu fokuserar vi på mer ”förfinade” hjälper och i en dressyrsits.

Om du sätter dig ner på hästen och trampar ner hälen allt vad du kan (många kämpar aktivt med detta under varje ridpass eftersom det är en av de instruktioner som man har som ett ”mantra” med sig sedan man började rida) – då kommer du kanske märka att du till slut nästan trampar dig ”upp” ur sadeln, varpå sittbenen lättar och du blir spänd i ditt säte. Ibland åker också underskänkeln fram så att man hamnar i stolsits.

Prova nu att lägga mer vikt i fotbladet, i stortån, under ”hela foten”. Då kan du sitta mjukare och avlasta hästens rygg lite med hjälp av stigbygeln även vid nedsittning. Vid lättridning vill jag också ha vikten här, för att kunna fjädra av bättre i stygbygeln. Om jag vill ha mer spänst i traven när jag rider lätt så tänker jag nästan att jag ”studsar” med foten och trampar av med hjälp av stigbygeln, och jag lovar att hästen kommer ”studsa” bättre under dig om du rider mer mjukt och följsamt med start ända ner i foten och benet. Då slipper du dessutom driva så mycket med själva benet.

(Om du har tendens att dra upp hälen så kanske du får tänka lite på att slappna av för att få längre ben, men försök ändå få vikten under fotbladet då du hittar bra stabilitet.)

Förra veckan hade jag ett jättebra exempel där min elev trampade ner hälen och blev spänd i skänkeln varpå hon också hamnade för tungt på sittbenen. Hon red Don Mistral som har en känslig rygg och han blev lite spänd av detta – trycket kommer ju bara hamna på två sittben och det är inte så skönt för hästen. När jag bad henne lyfta upp hälen lite fick hon en jämnare balans, mjukare ben och kunde sitta mer ”runt” hästen istället för ”ovanpå”. Här kunde hon alltså även vid nedsittning fördela vikten med både stigbyglarna och sätet – istället för bara i sätet. Det syntes direkt hur Don Mistral slappnade av och kunde bära henne istället för att ”springa ifrån” med lite spänning.

Tänk alltså att du ska använda fot / stigbygel till balans och viktfördelning även när du sitter ner. Pga detta är jag ingen förespråkare för ridning utan stigbyglar då jag tycker att det gör ryttaren spänd på insida lår och allt tryck hamnar endast i sadeln. Sedan kan det såklart vara ett bra komplement då och då för att öva balansen – men då korta stunder och på en häst som går avspänd och i egen balans.

Hoppas ni förstår min beskrivning, som kanske låter lite flummig, men testa nästa gång ni rider och berätta gärna för mig om du upplever någon skillnad!

Här ser ni ganska bra hur jag har stöd i stortån, vilket också gör att skänkeln kommer naturligt intill hästens sida utan att klämma. Då känner jag också små signaler från hästen, vilket jag inte gör om jag får en ”glipa” mellan skänkel och häst. För mig är det inte ett självändamål med en häl som är så nedtrampad som möjligt, då det gör skänkeln spänd.

Foto: S. Benneborg

Lucka 2: Renodla ställningen

Det här är en enkel övning som är svår. 😉 Hästen ska bli lösgjord, men övningen kommer också ge kontroll över hästens bogar och kropp om den görs rätt.

Övningen går ut på att ställa hästen i nacken, men behålla kroppen rak. Här är det viktigt att skilja på böjning och ställning. Böjning sker i hals och kropp, men ställning sker bara i nacken. En häst som är korrekt böjd är även ställd, men du kan ställa utan att böja. Ofta gör ryttaren för mycket, dvs överböjer halsen. Och en häst kan böja halsen åt ena hållet men samtidigt lägga huvudet på sned åt andra hållet, så det är inte säkert att den är korrekt ställd i nacken bara för att du lyckas böja halsen, tyvärr….

I den här övningen kan man säga att vi ”renodlar” endast ställningen, för att tydliggöra just det momentet. Hästen ska ridas rakt fram på långsidan och ställas inåt halva långsidan, och utåt halva långsidan. Rid hästen helt rak i hals och kropp. Det kommer att vara tydligt att de flesta hästar vill börja svänga, skjuta ut en bog eller sätta ut ett bakben. Detta korrigeras lättast genom att rida framåt i ett bra tempo. Därför tycker jag att övningen också är bra för att uppmuntra ridning ”fram till handen”.

När övningen fungerar på långsidan kan den göras även på medellinjen. Då kommer det bli en ännu tydligare kontrollövning! Övningen kan göras i alla gångarter, men börja gärna i skritt så att du själv hinner med.

Viktigt att tänka på:
– Ställning sker med små, mjuka tygeltag. Handen ska inte dras bakåt.
– Ibland kan man använda ett ensidigt uppresande tygeltag (dvs lätt uppåt) på en häst som lägger nacken på sned.
– Korrigera kroppen med hjälp av skänkeln och en bra framåtbjudning.
– Ställningen ska göra att hästen vrider lite på huvudet, huvudet ska inte närma sig kroppen eller göra hästen kortare i halsen (då har den ”knäppt av”). Halsen ska inte heller inte dras nedåt.
– Det är inte säkert att den är korrekt ställd bara för att den är ”mjuk i munnen”. Ta gärna hjälp från marken eller titta i en spegel om möjligt.
– Bibehåll kontakt på yttertygeln, så du inte släpper den helt. Däremot måste du kunna ge efter lite på yttertygeln för att möjliggöra ställning på motsatta sidan.

Lycka till!

Ställning och böjning |

Lucka 1: Skapa böjning utan dragkamp

Välkommen till årets julkalender!
Jag kommer att dela en ridövning varje dag, där svårighetsgraden stegras närmare julafton. Några av er kommer känna igen er, eftersom en del av övningarna har varit med på bloggen förut, eller så har ni själva ridit dessa övningar. Ni som har egen häst och testar övningarna får gärna återkoppla till mig om ni har nytta av tipsen!

Här är en nyttig övning som går ut på att skapa böjning på lång tygel. Den kan med fördel användas som uppvärmning!

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttare är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen går ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Du ska alltså rida på ett böjt spår där du jobbar med vikt och skänkelhjälperna för att skapa böjning och eftergift i sidan innan du tar tygeln. Det är väldigt tydligt att när hästarna formar sig korrekt runt skänkeln så följer hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När man tar tygeln upplever jag att det är lättare att ha hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln utan förberedelse. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Övningen kan kännas omöjlig om man är ovan, men ge det en chans att pyssla med detta när du skrittar fram på lång tygel. Det handlar om att flytta fokus från hästens huvud till dess kropp istället!

Lycka till!

När polletten trillar ner

En av de saker som är roligast i ridningen är när man ”kommer på” något. Ibland kan det vara något man har hört i flera år men man förstår inte riktigt förrän man lyckas uppnå det och hittar en speciell känsla. När man väl hittar det kan man ibland tycka att det var ju faktiskt inte så svårt.. 😉 Men det är svårt innan man vet vad man letar efter!

Det är också väldigt svårt att lära ut en känsla. Hästar är ju som bekant inga maskiner. Det är ju t.ex. lättare att lära sig köra bil, eftersom reglagen (för det mesta…) fungerar likadant varje gång. Det gör de ju inte på en häst, utan här måste man som ryttare vara lyhörd, anpassa sig och inte låsa sig vid att det fungerade på det här viset igår – för det är inte alls säkert att det gör det idag! Att ”hitta knapparna” får man göra varje gång.

Det är en utmaning att försöka förmedla detta, och jag försöker vara väldigt noga att stämma av och fråga ryttarna om de själva känner en skillnad – annars är det i princip meningslöst även om man skulle ”råka” göra rätt. Att öva sin ryttarkänsla är betydligt viktigare än att kunna rabbla ridlära utan att egentligen förstå vad det står i boken. Därmed inte sagt att teoretiska kunskaper inte behövs, men förståelsen på djupet får du bara av (rätt) träning.

Det jag nu skulle komma fram till var egentligen att det är så himla kul när man ser att polletten trillar ner hos någon annan! Det är kul att hitta nya grejer själv, men det är ibland ännu roligare när man lyckas förmedla något så komplext som ridning till en elev. Jag tycker ibland att jag kanske är lite väl petig och jag vet att jag ställer höga krav på mina elever. Men nu börjar jag verkligen se resultatet av det! Jag tycker att det är ett helt gäng som har gjort stora framsteg på sista tiden och det är så himla kul att se. Det är verkligen värt att lägga tid på detaljerna för det betalar sig i slutänden, både när det gäller ridning / träning, men också undervisningen. Bortsett från att jag ser en ökad förståelse och att eleverna tar mer självständiga beslut till häst, så tycker jag också att slitet med sitsarna har gett resultat. Jag vet att det är flera som har börjat träna mer avsuttet, vilket jag tror att jag har inspirerat till i viss mån genom att ha både kurser och teoripass där yoga eller ryttarträning ingår. Fortsätt jobba på som ni gör!

Tips för programträningen

Jag tänkte skriva några inlägg med tips för hur du tränar program. Det är perfekt att fila på detaljerna under vinterträningen, så att detta inte glöms bort bara för att det inte är tävlingssäsong. Jag får själv påminna mig om detta, för jag tycker egentligen att det är jobbigt att träna program, men det går ju inte att komma på tävling och bara öva veckan innan… 😉

I det här inlägget kommer några generella tips, sedan kommer jag gå in på detaljerna i några specifika program också.
Ställ gärna frågor om det är något speciellt ni undrar över!

I alla program har vi en uppridning på medellinjen. I de lättaste programmen är det ingen halt, men i de flesta programmen rider du in i trav eller galopp, följt av en halt på X. Öva uppridning från båda håll, men du kan själv välja från vilket håll du börjar och då tar du det hållet där du lättast kan hålla hästen rak. I halten ska hästen vara jämnt uppställd och visa god stillhet. För att få en mjukare halt samlar du upp hästen ett par steg innan. Tänk gärna ett skrittsteg in i halten så blir det inte så abrupt.
När du tränar hemma: gör inte alltid halt, eller flytta halten till olika platser på medellinjen,
så att hästen inte börjar förekomma dig.

Diagonala linjer är också återkommande. Ofta är det en tempoväxling på diagonalen.
Rid från bokstav till bokstav, var noga med linjen och hörn före / efter. Kom igång med tempoväxlingen direkt när du släpper väggen, och börja inte bromsa för tidigt, utan visa hela diagonalen!
I många program är övergångarna ett eget betyg, så det lönar sig att öva övergångar.
Tänk också på att rida diagonaler hemma där du INTE ökar tempot. Många hästar sticker iväg i full fart så fort man går in på en diagonal, men då tappar du lydnaden.

Volter och böjda spår visar om hästen är lösgjord och liksidig. Börja och sluta volten på samma ställe! Många rider en halv volt och en halv oval. Tänk på att hästen ska vara eftergiven i sidan (inte bara böja halsen) och att den ska spåra. Öva på att rida volter av olika storlek så du vet skillnaden på 10 och 15 meter t.ex.

Hörnpasseringarna är inte egna betyg, men hörnen visar på precision och blir betygsatt under ”korrektheten”. Det är inte bara att rida ut så långt du kan i hörnen som gäller, utan snarare att rida balanserade hörn med hästen korrekt formad. Hörnen är dessutom förberedande för nästa moment i programmet. Du kan alltså utnyttja hörnen för att få kontroll på hästen, samla upp den, forma inför en öppna etc. Alltså: använd hörnen för att underlätta för dig själv, så flyter programmet bättre!

Om du har svårt att lära dig vägar och punkter ordentligt – öva programmet i skritt först så slipper du ”nöta” på hästen i onödan. När linjerna sitter kan du lägga till fler moment efterhand. Och rid gärna delar ur program varje vecka, det behöver inte alltid vara hela programmet utan plocka ut de bitar du behöver träna extra på.

Detta var lite tips som gäller för alla program. Det kommer fler inlägg framöver!

Utbildningsskalan – steg 3

Nu kommer vi att fokusera på steg 3 på utbtildningsskalan, vilket är kontakt.

Kontakten kan man även kalla stöd, men jag tycker att stöd låter lite ”hårt”. Vi vill att hästen ska söka kontakt med bettet, men den ska inte stödja sig eller hänga på handen, så kontakt är ett bättre ord tycker jag. En ärlig kontakt kan inte uppnås om hästen inte är lösgjord (steg 2).

Hur mycket kontakt vi vill ha kan vara individuellt, både för häst och ryttare. Det kan även variera under ridpasset. Faktorer som påverkar är hästens exteriör, temperament och utbildningsståndpunkt. En häst som inte riktigt är självbärig ännu kan antingen lägga sig för hårt på handen, eller ”knäppa av” och ta för lite kontakt. Det viktiga tror jag är att fokusera på att få ett jämnt stöd på båda tyglarna, och det uppnår vi om båda bakbenen arbetar lika mycket framåt. Hästen ska ridas fram till handen, ryttaren ska erbjuda kontakt, inte ”ta” kontakt framifrån och bakåt. Detta kan vara extra svårt på en häst som blir ”tom” i handen – där vill ryttaren ofta korta halsen mer för att få stöd, istället för att rida framåt.

Att få en bra kontakt hänger också ihop med en korrekt handställning. Handen ska vara sluten runt tygeln med tummen som hösta punkt. Armbågen ska vara böjd, med överarmen mjukt intill ryttarens kropp. Många vill öppna handen för att vara ”mjuka”, men det resulterar tyvärr i att man snarare blir stel i handen. För raka armar ger samma resultat. En bra hand hänger också ihop med en ryttare i god, egen balans.

Här är en länk till några klipp som kontakt som Karin Öljemark har lagt upp på Instagram. Ta er gärna tid att titta på detta. Om ni inte hinner se båda, prioritera då klipp ett. I det andra klippet är det lite mer fysiska övningar som också kan vara bra.

Här är en länk till ett gammalt inlägg om tips för att träna sin handställning.