Programträning

Idag har jag varit och ridit program för Roger Ohlsson på Vällsta. I morse var jag nära att avboka för att jag var så trött och sliten och kände noll motivation. Igår hade vi ett lite tjafsigt ridpass dessutom, och jag har inte ridit program sedan i november. Försökte alltså komma på ett bra svepskäl till att ”slippa” träna, men sedan tog jag mig i kragen i varje fall.

Tur var väl det. Anea kändes riktigt fin, och det vi inte var helt överens om igår var på plats idag. Jag hade bra flyt i programmet på det stora hela, men det finns absolut saker att förbättra. Jag tror att Roggan var lite snäll i sin bedömning, som landade på 69,41% (!) vilket jag inte tror att det hade gjort på tävling med tanke på att det ändå är en hel del saker att förbättra. Men jag är väldigt glad att han såg en skillnad mot förra året. För mig känns hon starkare och hon tar i själv nu! Förut lade hon sig gärna på handen och blev svårare ju längre programmet gick, men nu klarar jag i princip av att hålla ihop allt.

Film nedan. 8 på båda inridningarna, andra volten, mellantraven (ökningen som ligger mitt i programmet, de andra två är ökad trav), samt på mig som ryttare. Från och med i år är det bara ett sammanfattande betyg i slutet, gångarter och lösgjordhet är borttaget i de internationella programmen. Jag kan tycka att det är synd, men sedan kom jag på att det kanske ”gynnar” mig som har en häst med mindre bra gångarter? (Obs att detta inte gäller i lägre klasser – de programmen är som tidigare.)

Jag är nöjd med travökningarna, serierna är rätt jämna (men 2:orna lade jag för tidigt så de hamnade inte mitt på diagonalen) och att hon känns mer ridbar. Första piruetten är lite stor, den andra är bättre (6,5 och 7). Saxen var lite synd att jag inte fick till övergången till andra slutan bättre (har funkat bra nu på träning), men det är ändå bättre flyt än förut. Travslutorna tycker jag känns bättre för att hon bär mer och har en bättre takt, men hon måste få ut halsen lite. Förhoppningsvis kommer det med mer styrka. I skritten blir hon tyvärr för kort och där har jag svårt att påverka henne. Galoppökningen började bra – hon brukar inte skjuta på så mycket, men jag blev lite paff och började bromsa själv! Det var kanske något onödigt. 😉 Helheten kändes i alla fall bra, nu är det mer detaljer som ska sitta, och det är ett ”roligare” jobb.

(Jag ”fuskade” och red på pelham, vilket jag förstås inte kan göra på tävling, utan då är det kandar som gäller. Vi trivs dock bättre med denna betsling så nu körde jag på det.)

Etiketter:

Inga svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*