Jag skrev ett inlägg med samma rubrik för flera år sedan (ligger längst ner i detta inlägg). Nu har jag andra hästar än vad jag hade då, så jag tänkte skriva ett nytt på samma tema.

Jag tycker att hästarna har väldigt olika personlighetsdrag och ibland är det roligt att fundera på hur de hade varit som människor… Jag tänker mig att mina hästar är en skolklass.

Anea är den enda som är kvar från när jag skrev det här för första gången. Då tänkte jag att hon var den där tuffa ledar-tjejen i klassen som alla svansar efter. Nu har det gått några år sedan dess så jag skulle nog säga att Anea faktiskt har gått från elev till lärare vid det här laget. Anea är den som är äldst och klokast så nu har jag uppgraderat henne till klassföreståndare.

Hennes smörigaste elev är Grodan. Hon är en sådan elev som ställer sig in hos läraren, har ganska bra betyg och dessutom är hon extremt söt (typ lösögonfransar och lockigt hår). Hon går säkert i högklackat till skolan också. Grodan är sannolikt ganska poppis bland killarna, men hon är också en sådan som är dryg och rätt taskig mot sina klasskompisar så fort läraren vänder ryggen till.

Bäst i klassen är Rocky. Han är dock inte en naturbegåvning utan han pluggar extra och är väldigt flitig. Han är en sådan som alltid kommer i tid, lämnar in sina uppgifter när man ska, räcker upp handen och väntar på sin tur. Trots att han är så duktig så märks han inte så mycket eftersom han är lite blyg.

Cesar är motsatsen. Han är en sådan som är född både snygg och begåvad – och dessutom vet om det. Han har ett bra självförtroende och anstränger sig inte något nämnvärt för han får uppmärksamhet – och tjejer – ändå. Han behöver inte ens vara hel och ren – efter ett rejält lerbad (vilket han gärna tar) så är han snygg ändå…

Don Mistral är den lite jobbiga eleven som egentligen är ganska smart men skiter i det. Han har kepsen bak och fram – även i klassrummet – och han gillar att retas med de andra så fort han får chansen. Han snor gärna folks jackor (när de har dem på sig) och beter sig ofta ganska ohyfsat. Ändå kommer han undan med det eftersom han är så charmig och vet hur man snackar.

Caribo är en sådan som är ”född gammal”. Han är klok och påläst och alla vill vara med honom när det är grupparbete för då kan man få höga betyg eftersom han kommer göra hela jobbet. Antagligen tar han hand om sin gamla farmor efter skolan och jobbar extra som volontär också.

Qurre alltså.. Mest intresserad av mat. Hade han varit en människa hade han varit jättetjock eftersom man blir det om man snor andras mat hela dagarna eller sitter och äter smågodis på lektionerna. De flesta människor uppför sig dock inte som Qurre brukar göra, men det hade varit rätt kul om det var så. 🙂

På väg till en klassfest

Nu finns det några nya kurser att boka på hemsidan! Det kommer fler under både vår och sommar, men som läget är nu är det väldigt svårt att planera eftersom jag inte vet om jag kommer att tävla eller döma t.ex.

Fasta elever får (hänvisar till mail) gärna boka sommarkurs på förfrågan om ni är en grupp på fyra.

Välkommen med bokning eller förfrågan!

Nu börjar det vända och en och annan blomma tittar fram! Jag har börjat plantera vårblommor, ta fram utemöbler och rensa i trädgården. Jag har till och med tvättat bilen, vilket inte händer alltför ofta…

I helgen har jag haft en tvådagarskurs med temat ”Rida rörelser” där vi har haft teori samt tre ridpass. Ska försöka planera fler liknande kurser när jag hittar en lucka. Det är ganska bra att verkligen gå igenom rörelserna i detalj innan det ska utföras. Alla hästar såg fina ut i helgen, så det var väldigt roligt!

Älskar ranunkel! Tror dock att det är dags att inse att den inte trivs något vidare inomhus, utan att de får hålla sig ute i kylan.

Tydligt vårtecken!

Vårfint vid stallet också!

Påskriset är på plats också. Jag tar dock in syrén istället för björk för jag orkar inte gå så långt… 😉

Det här är historien om en av de första sakerna jag köpte till verksamheten. Eller, faktiskt – mitt allra första egna träns! När jag putsar det så sker det med en viss vördnad, för det här tränset är inte bara ett träns, utan för mig symboliserar det en start på något stort, en dröm som blev sann, något som jag hade siktat på under flera år av planerande och kämpande.

Jag vet inte varför jag kommer ihåg just det här tränset, men jag minns till och med var jag köpte det – nämligen i en Ridsportbutik på Gotland. Jag hade semester innan jag skulle starta upp allting och passade på att köpa en del utrustning när jag var där. Det här tränset är från Globus och håller fortfarande även om det är lite svårt att få rent numera. Dessutom ser det nästan svart ut, fast det var brunt en gång i tiden.

Det var något stort för mig att få börja köpa hästsaker till mina egna hästar. Jag har aldrig haft en egen häst innan (bara foderhästar) och därmed inte heller köpt några saker egentligen. Nu är jag ingen prylfantast, men det var ändå speciellt att få börja planera hur man ville ha allting. Det var liksom ”startskottet” för mig att det var på riktigt!

Den första hästen som fick ha det här tränset var Wirja. Hon blev 19 år hos mig och var en riktig ”tant-häst” av den gamla modellen. En sådan som ”stod på fyra ben” om ni förstår vad jag menar. (Ändå tills hon bröt benet i hagen, ironiskt nog..)

Häst nummer två som fick ärva tränset var Fantasi. Henne tror jag många minns som en fantastisk läromästare och även en bra tävlingsindivid.

Cesar fått äran att använda samma träns, men med ett nytt pannband. Vi får se hur länge till det hänger med, men 12 år är ju bra nog redan!

Just nu tycker jag att tiden bara rinner iväg, vilket den alltid gör såhär års. Det känns som om man måste hinna med så mycket nu när det blir ljusare osv, men faktum är att jag är egentligen vårtrött och upplever att jag ligger efter hela tiden just nu.

Jag har tyvärr hamnat i en lite dålig cirkel där jag tycker att det är jättekul att jobba och kör på järnet, tills jag inser att det inte fungerar ”alls” och då är jag helt slut. Det är riktigt svårt att balansera ett kul jobb med att faktiskt backa av lite. Jag gillar ju att ha fullt upp och även variera mina arbetsuppgifter, men nu är jag snarare splittrad, vilket inte är så bra eftersom jag känner mig ofokuserad istället. Är det någon som känner igen sig? 😉

Den här veckan börjar jag i alla fall med lite jobb vid datorn – nämligen att döma dressyr digitalt. Det är program från ponny – MsvB5. Roligt och en annan typ av utmaning. Ikväll blir det teori för mina fasta grupper där jag själv ska rida.

Resten av veckan är det ridning, lektioner och kurs till helgen. Jag hoppas jag får lite mer utrymme till att börja röja i trädgården etc också – något som jag gillar men som jag egentligen inte ”hinner”… Jag vet att det är en stor förmån att få styra sin egen tid, men det är inte så lätt som man kan tro. Det absolut svåraste är faktiskt att inte göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Men jag ska försöka tänka på det den här veckan! Påminn mig gärna när jag springer förbi i snabb fart! 😉

Första helt lediga dagarna sedan 1 januari, det behövdes kan jag säga! Jag har faktiskt inte gjort ”någonting” den här helgen, förutom att vila och fixa med lite saker hemma. Det är väldigt skönt med tid till vårstädning och fix tycker jag. Vi har ju ett hyfsat stort hus (…) och jag tycker det är jobbigt när jag inte hinner hålla efter det riktigt, men nu har jag tvättat några fönster och satt upp vårgardinerna igen och då mår jag mycket bättre efteråt!

Bara att inte behöva passa tider, slippa ställa klockan och göra saker när andan faller på är välbehövligt. Jag har ätit LÅNG frukost och vi har sträcktittat på serier. 😉 Nu hoppas jag att jag har nya krafter till veckan som kommer, eftersom den ser ungefär lika fullspäckad ut som vanligt. Det är dessutom hög tid att börja med vårsysslor nu – röja i trädgården, gå igenom hagar, mocka hagar.. osv osv. Våren är härlig men också lite stressig faktiskt. I alla fall med en egen gård.

Hoppas att ni har haft en bra helg!

Här är en reflektion kring att jag ofta märker att jag lär ut ”annorlunda” eller kanske säger saker på ett annat sätt än vad vissa ryttare är vana vid. Jag tycker inte att jag lär ut ”konstig” ridning på något vis, men kanske en ridning som kräver en hel del kroppsmedvetenhet. Det är också anledningen till att mina hästar är ganska känsliga att rida och går på små signaler.

Till att börja med måste jag påpeka att det finns massor av olika sätt att både rida och instruera. Det som fungerar på en häst / ryttare kan vara helt fel för en annan, och tränare / ridlärare är olika bra på olika saker och förklarar på olika sätt. Om en instruktion är tagen ur sitt sammanhang kan det också låta helt fel och kanske misstolkas dessutom när det berättas vidare. Jag skriver det här utifrån mitt sätt att rida och lära ut.

Men nu till min reflektion. Jag upplever att det finns mycket missförstånd kring inverkan och hjälpgivning. Jag vet inte om det beror på att man som ryttare uppfattar saker på ett visst sätt eller om det här är saker som faktiskt lärs ut, men jag har några saker som jag ofta får förklara närmare, i synnerhet med nya elever.

(Jag har ju redan skrivit ett inlägg om foten och om att INTE trampa ner hälen. Det kan du läsa här om du har missat det.)

Här kommer några andra exempel på instruktioner som jag tror man behöver förstå ”på djupet”, revidera eller kanske tänka annorlunda kring.

Att rida med sätet
Det här är ett av de vanligaste problemen tycker jag. Antingen är det ryttaren som missförstår för att tränaren slarvigt säger ”rid mer med sätet”, eller så är det vissa som lär ut att du SKA driva aktivt med sätet. (?) Jag själv drev också med sätet i unga år, och var en jäkel på att trycka ihop hästarna med ett starkt säte och in i en hand som ”höll ihop” hästen. Detta har jag slutat med eftersom det är helt värdelöst jobbigt och gör att hästen går på bogarna och dessutom i värsta fall får ont i ryggen av en ryttare som hela tiden ”trycker ner” ryggen.
JAG DRIVER INTE MED SÄTET. Jag RIDER dock med sätet = vikthjälperna och min kropp. Förenklat så visar jag åt vilket håll hästen ska gå med min sits (=vikten placeras åt det håll jag ska), jag sitter ”mer still” när jag bromsar och jag följer med i hästens rörelse framåt när jag vill öka. Att vara följsam i sadeln gör att du tillåter hästen att använda sin rygg och tänka framåt. Att ha kontroll över din tyngdpunkt är att ”rida med sätet”. Jag lär dock INTE ut att driva med sätet – däremot kan du vinkla ditt bäcken olika beroende på om du vill ha ett lägre eller högre tempo. Jag vill att min häst ska gå fram för skänkeln – helst med bara ETT tryck – och sedan ska hästen gå ”för egen maskin”. (Med andra ord vill jag inte driva med varken säte eller skänkel för att ”hålla igång” hästen.)

”Ju mer ben desto bättre”
Detta tycker jag också blir lite missvisande. Ja – du ska rida med benen och vi vill att hästen tänker framåt för skänkeln. Många ryttare verkar dock tro att ju mer man driver desto ”duktigare” är man, och att man ”får tag” på bakbenen bara genom att driva en massa. Då säger jag emot – därför att ju mer du driver desto mer avtrubbad blir hästen, och om du bara driver en massa så får du dessutom ganska mycket i handen till slut som du sedan måste ”ta hand” om. I värsta fall får du en stark häst som går i framvikt rakt in i dina armar.
Jag ger signaler med skänkeln om vad jag vill – framåt, åt sidan eller böjning. Jag försöker ha en kvick skänkel som ger impulser till hästen, men jag sitter inte och trycker. Jag rider inte med starka ben, utan med mjuka ben. Hästarna tycker betydligt mer om det än ett konstant tryck. Och du som ryttare sparar energi och blir mer följsam!
(Och att ”få tag” på bakbenen handlar mer om att samordna gas och broms för att aktivera bakbenen, dvs att kombinera ridning framåt med halvhalter och tempoväxlingar. Samt att se till att hästen spårar!)

”Om man är duktig har man långa stigläder”
Det här är också ett vanligt missförstånd som gör att man hamnar i stolsits och därmed bakvikt. Se till att dina stigläder är så pass ”korta” att du kan ha en vinkel i knäleden. Då blir det också lättare att driva med en mjuk skänkel och att hålla din egen balans! (Jag tycker även att många som rider på hög nivå har för långa stigläder och sitter i bakvikt…)

Den där yttertygeln
Alla har hört ”inner skänkel mot yttertygel”. Det säger jag inte emot men en sak att komma ihåg är att du också har en ytterskänkel. Många ryttare är bara fokuserade på innerskänkeln vilket gör att de är jättestarka med inverkan på endast innersidan och då flyttar hästen ut rumpan och går i någon slags skänkelvikning. Du behöver också en mothållande ytterskänkel – utan den kan du inte forma hästen! Innerskänkeln ska dock få hästen eftergiven i innersidan och detta fångar vi upp på yttertygeln – men en mjuk och elastisk yttertygel. Här har tyvärr många ryttare fått för sig att det är bra att hålla i allt vad man har. Jag har också lärt mig det – och det var inte lätt att få bort. Men tänk logiskt – du kan inte böja hästen om du samtidigt håller yttertygeln i ett järngrepp. Yttertygeln ska reglera – ja, men inte hålla fast hästen.

Att driva in i övergångarna
Den här är lite knepig att förklara. Jag vet inte om det är så att många missförstår eller om det faktiskt lärs ut att du i princip ska hålla i och driva på samma gång. Jag tycker det ger motstridiga signaler till hästen som sannolikt kommer att bli stark när du vill sakta av. Jag tänker ungefär såhär: om jag har en bra grundenergi där hästen är framme för skänkeln så kan jag succesivt minska den energin lite för att förbereda en övergång. När jag ska göra en övergång ner en gångart så bryter jag den med sitsen (=sitter mer stilla) och oftast en förhållning. Då vill jag att hästen svarar omedelbart på det, det får inte bli segdragande i tygeln för då tappar du bakbenen direkt. Vissa hästar kan man behöva aktivera lite i övergångarna, dvs de måste vara ”kvicka” fortfarande. Man kan rama in lite med benen för att bibehålla spårningen. Du ska inte släppa benen helt och bara ”dra i tyglarna” men se det mer som ett ”flöde” av signaler som följs av varandra. Att hålla emot i ena änden och driva på i den andra gör bara att hästen missförstår och blir stark. Hästen kommer inte lätta av i handen för att du driver på den bakifrån samtidigt som du håller emot. Hästen kommer att lätta av i handen när du själv lättar.

Har ni fler exempel på instruktioner som är lätta att missförstå får ni gärna kommentera!