Den här bilden kom upp på FB idag, och den påminde mig om när jag själv var med om ungefär samma sak. Efter den händelsen är jag extremt noga med att dra sadelgjorden… Jag tycker i och för sig att det är viktigt för att sadeln inte ska börja ligga snett under ridpassets gång – det är inte så sannolikt att ni skulle åka runt med sadel och allt på en dressyrlektion tror jag, men ändå. 😉
I mitt fall var det när jag praktiserade i ett islandshäst-stall, vilket jag i och för sig kommer skylla lite på nu. De sadlar nämligen längre bak och sadelgjorden hamnar mer mitt under magen (det var i alla fall så där). En islandshäst är också ganska rund. Jag hade missat att dra gjorden lite extra och mitt under en uteritt så gled sadeln runt och jag hängde kvar en stund, men ramlade såklart av – i en vattenpöl. Hästen sprang hem utan mig med sadeln under magen och den var såklart helt nedstänkt av lera. Inte så roligt just då i alla fall…

Och då kom jag att tänka på den här rubriken – att lära sig av sina misstag. Alla gör ju inte det, men att man drar lärdom av de fel man gör tyder i alla fall på ett visst mått av intelligens tror jag. Ibland kanske man till och med kan lyssna på någon med mer erfarenhet och slippa göra misstaget själv! Här kommer vi in mycket på säkerhet med häst, för det är framförallt de misstagen jag kommer ihåg, eftersom det faktiskt kunde ha gått så mycket värre. Det är dock svårt att helgardera sig när man håller på med djur (blev trampad på foten senast igår – men klok som jag är hade jag stålhätta i alla fall).

Här är några andra incidenter jag har varit med om – och inte tänker göra om.

Det här var en väldigt känslig häst kan jag säga, men det var också otippat att han skulle bli rädd för ”ingenting”. Jag skrittade på lång tygel och skulle ta på mig ridhandskarna i farten, dvs inte så bra fokus från min sida. Han blev rädd för ljudet av kardborren på men handske (!) och stack all världens väg – genom ett elstängsel – med mig på ryggen. Den här gången satt jag visserligen kvar, men det var inte så kul. Kommer inte att glömma detta.
Lärdom: var fokuserad på hästen, samt se till att ha dina prylar i ordning innan du sitter upp.

Jag åker ofta ensam med hästen och det tycker jag att man ”ska” kunna göra med en rutinerad häst. Den här gången åkte jag dock utan bom bakom. Jag vet inte varför, det minns jag inte. Men det var bland det dummaste jag gjort, även med en snäll häst. När jag måste lasta ur själv knäpper jag loss hästen innan jag öppnar luckan. Just den här gången lyckades dock hästen sno runt i släpet (fråga mig inte hur) och tog sig ut på något vis samtidigt som jag fällde ner luckan, vilket resulterade i att jag i princip fick luckan halvt på mig. Det gick bra, men det hade kunnat gå riktigt illa. Vet inte alls hur dum jag var den gången?
Lärdom: Åk ALDRIG utan bommen bak, oavsett om du är själv eller inte. Den är där av en anledning!

Det här var ju tyvärr inte ens länge sedan, men tydligen kan man göra dumheter även som rutinerad. Nu syftar jag på min avramling i somras. Alla kan ramla av en häst såklart, men i det här fallet så red jag ut på en häst när det blåste rejält (typiskt ”knäpp”-väder för en häst), plus att han hade vilat dagen innan. Till saken hör att han dessutom inte var en häst lämpad för uteritt. Egentligen visste jag ju allt detta, men struntade i det och chansade, varpå jag bröt foten. Det hade jag såklart kunnat undvika om jag hade lyssnat lite på mig själv innan, eller snarare inte varit lite styv i korken.
Lärdom: Läs av situationen på förhand, chansa inte och ta hellre det säkra före det osäkra.

Det finns säkert massa andra saker som man kan fylla på med här. Bara en sådan sak som att alltid leda med handskar – den lärdomen kan göra ganska ont ifall man glömmer bort det.
I själva ridningen gör vi misstag hela tiden, och en del saker är givetvis sådant som upprepar sig – typ att man blir för hård i handen fast man vet att man inte ska, etc. Det viktiga med ridningen tror jag är att analysera vad man gjorde, varför, hur blev resultatet och vad kan jag förbättra till nästa gång? Vi gör såklart massa fel när vi rider, men så länge man försöker lära sig även av det, så kan man komma vidare. I ridningen behöver man dock ofta repetera och få in det ”i kroppen” vilket är en annan typ av lärande som tar tid. Berättelserna ovan är ju mer konkreta exempel på saker man faktiskt inte behöver göra mer än en gång!

Fyll gärna på i kommentarsfältet om du har något eget, dåligt exempel att dela med dig av. 😉

Ridpasset ”börjar i boxen”
Det här har jag skrivit om förut, och säkert tjatat om till er som rider här också, men det här är viktigt att tänka på. Hästarna läser av oss så fort vi ”säger hej” och jag är ganska säker på att vår inställning och hur vi beter oss redan i boxen också kommer att spegla ridpasset. En del av ridningen handlar endast om ridteknik och utförande, men den viktigaste delen av ridningen är känslan. Om du är arg, stressad eller osäker / ouppmärksam så kommer hästen också att märka det redan när du gör i ordning den. Om man är rädd kommer detta också märkas, och har du en häst som själv är osäker kan det bli ett problem eftersom vi behöver axla ledarrollen. Rädsla är ett kapitel för sig som kanske är svårt att påverka och där gäller det att ha rätt häst och rätt instruktör. Däremot finns det många andra saker vi själva kan vara medvetna om och ta ansvar för, t.ex. att vi har tillräckligt med tid och att vi verkligen fokuserar på hästen / uppgiften, samt att man är noggrann med sitt ledarskap. De flesta hästar är snälla, men de är ju ändå smarta nog att inte göra mer än nödvändigt. Jag ser ofta hur ryttare leder sina hästar fel / oengagerat och utan kommunikation med hästen. Om man inte har det med sig från start så kan man inte heller begära att hästen ska vara intresserad, lydig eller bjuda framåt när vi sedan sitter upp…

Mer om ledarskap
Jag tänker att ledarskap handlar om att vara tydlig och konsekvent i syfte att få en häst som är trygg och vet vad den ska förvänta sig. Det är jättesvårt, eftersom vi ibland kanske låter känslorna ta över och då kan det vara svårt att vara konsekvent. Om man själv känner att man inte behärskar uppgiften och känner sig frustrerad så går det också ut över hästen. Det händer nog oss alla, men då gäller det att ta ett steg tillbaka och analysera sig själv i den situationen.
Det är viktigt att inte tro att ledarskap handlar om att få hästen att ”lyda till varje pris” eller att vi ska vara hårda mot hästarna. Däremot kan en missriktad vilja att vara alltför försiktig leda till att hästen tar över, blir osäker och stressad och faktiskt mår sämre än om vi är tydliga – men schyssta och rättvisa mot våra djur.

Att inte rida ”på rutin”
Utan att bli alltför teoretisk är det viktigt att som ryttare ha en grund och en plan för ridningen. Att bara rida med ridhandboken i bakhuvudet blir dock inte bra, eftersom det också kräver en stor dos känsla och inlevelseförmåga att rida – dessutom är alla hästar och ridpass olika! En mix av teoretisk kunskap och att öva upp sin känsla (med hjälp av rätt häst / instruktör) är det bästa. Det jag vill belysa här är dock att det är viktigt att själv analysera sin hjälpgivning och inte bara ”rida på rutin”. Om du har kommit en bit på vägen kanske du vet ungefär hur det ”ska kännas” och så letar du efter det lite planlöst. Jag har själv ridit så, och det händer att jag halkar dit ibland igen, men det är viktigt att du har klart för dig varför du driver, när du gör det och hur, likväl som vad ditt syfte är när du tar ett visst tygeltag. Många ”joxar” lite och får till det på ett ungefär, men vet inte ens hur de kom dit. Det kanske blir ett okej resultat om hästen (och du) har en bra dag, men du kan inte påverka ridpasset på samma sätt om du bara ”chansar” när du rider. Fundera på vad det är för svar du vill ha av din häst när du rider, för då kommer du också veta varför ett ridpass kanske inte gick lika bra som det förra – och göra det bättre nästa gång!

Ta reda på orsaken istället för att lindra symptom
Det här knyter an till föregående punkt. Det kanske är svårt att tänka på det här sättet om man är lektionsryttare och inte har egen häst, men jag tror ändå att man kan ta detta tankesätt med sig – nämligen att försöka förstå orsaken till problem man kan stöta på. T.ex. att hästen trycker upp nacken och blir spänd. Det kan finnas flera orsaker till det, men ryttarens reflex blir ofta att lösa just det problemet – genom att försöka få ner nacken igen. Det är naturligt att vilja lösa problemen snabbt, men ibland kan den bästa lösningen vara att förstå varför nacken blev hög, vilket skulle kunna vara att hästen har tappat balansen, ridits i ett för högt tempo, ryttaren är för hård i handen, hästen är inte är rakriktad… etc. Att komma såhär långt i sin ridning tar såklart tid, men försök alltid att tänka ett steg vidare. Om du kan komma tillrätta med grundproblemet istället för att bara lindra symptomen så har du kommit ett steg längre!

En av de saker som är roligast i ridningen är när man ”kommer på” något. Ibland kan det vara något man har hört i flera år men man förstår inte riktigt förrän man lyckas uppnå det och hittar en speciell känsla. När man väl hittar det kan man ibland tycka att det var ju faktiskt inte så svårt.. 😉 Men det är svårt innan man vet vad man letar efter!

Det är också väldigt svårt att lära ut en känsla. Hästar är ju som bekant inga maskiner. Det är ju t.ex. lättare att lära sig köra bil, eftersom reglagen (för det mesta…) fungerar likadant varje gång. Det gör de ju inte på en häst, utan här måste man som ryttare vara lyhörd, anpassa sig och inte låsa sig vid att det fungerade på det här viset igår – för det är inte alls säkert att det gör det idag! Att ”hitta knapparna” får man göra varje gång.

Det är en utmaning att försöka förmedla detta, och jag försöker vara väldigt noga att stämma av och fråga ryttarna om de själva känner en skillnad – annars är det i princip meningslöst även om man skulle ”råka” göra rätt. Att öva sin ryttarkänsla är betydligt viktigare än att kunna rabbla ridlära utan att egentligen förstå vad det står i boken. Därmed inte sagt att teoretiska kunskaper inte behövs, men förståelsen på djupet får du bara av (rätt) träning.

Det jag nu skulle komma fram till var egentligen att det är så himla kul när man ser att polletten trillar ner hos någon annan! Det är kul att hitta nya grejer själv, men det är ibland ännu roligare när man lyckas förmedla något så komplext som ridning till en elev. Jag tycker ibland att jag kanske är lite väl petig och jag vet att jag ställer höga krav på mina elever. Men nu börjar jag verkligen se resultatet av det! Jag tycker att det är ett helt gäng som har gjort stora framsteg på sista tiden och det är så himla kul att se. Det är verkligen värt att lägga tid på detaljerna för det betalar sig i slutänden, både när det gäller ridning / träning, men också undervisningen. Bortsett från att jag ser en ökad förståelse och att eleverna tar mer självständiga beslut till häst, så tycker jag också att slitet med sitsarna har gett resultat. Jag vet att det är flera som har börjat träna mer avsuttet, vilket jag tror att jag har inspirerat till i viss mån genom att ha både kurser och teoripass där yoga eller ryttarträning ingår. Fortsätt jobba på som ni gör!

De första 10-15 minuterna av ett ridpass skulle jag säga är de viktigaste. Och som jag har sagt förut – ”ridpasset” börjar redan i boxen egentligen! Där börjar du kommunicera med hästen som har börjat läsa av dig direkt. Om du då är osäker i ditt kroppsspråk eller otydlig med vad du vill så kommer det här också att följa med till ridbanan.

Även när man leder hästen så tycker jag att man ska vara noggrann. Det är både för att hästen ska vara uppmärksam på dina signaler, samt av säkerhetsskäl. Hästen ska gå bredvid dig, inte släpas bakom! Om det är svårt att få en bra bjudning så tycker jag att man kan hålla i ett litet spö när man leder. Jag brukar dock inte rida med spö om jag inte ”måste”. Jag sitter aldrig upp med spö, utan tar ett vid behov.

Och till själva ridningen. Den första stunden är till för uppvärmning, men det betyder inte att ryttaren ska åka runt och vara passiv tycker jag. Kraven som ställs gällande form och samling ökar man efterhand, så hästen kan behöva få gå i en längre form, men det betyder inte att man rider runt planlöst på halvlång tygel. Att börja kontrollera att skänkeln fungerar, att hästen stannar när man vill, att man kan svänga osv är en del av uppvärmningen! Jag upplever att många missar den första stunden och det gör att resten av passet blir svårare. Om du har börjat i rätt ände så blir det enklare att fortsätta. Jämför med om du träffar en ny person och tar i hand: redan då har du börjat bilda dig en uppfattning om den. Det är i princip när du kliver in i boxen som du ”tar i hand” med din häst. Och själva ridpasset kanske man kan jämföra med en föreläsning. Om inte föreläsaren har fångat ditt intresse från start så kommer det bli svårare att bli intresserad längre fram. En bra början är A och O!

Jag tror att många ryttare själva skulle behöva värma upp för att komma till bra ridning snabbare. Försök att göra någon liten övning. Det kan vara uppvärmning för kroppen, eller mentalt. Prova och se vad just du behöver! Jag går aldrig ner på morgonen och rider på en gång. Jag behöver mocka lite först för att komma igång i kroppen. Ännu bättre kanske det vore med ett yogapass, men man får göra det man kan och har tid med!