Bra träning

Idag har jag och Anea varit hos Rebecca och tränat igen. Jag tyckte det gav mycket förra veckan och ville följa upp det snabbt. Dessutom har jag anmält mig till tre (!) tävlingar i februari så nu måste vi igång! Hela hösten har vi ju bara lullat runt – vilket i och för sig kan ha varit bra för oss båda.

Rebecca tyckte att både traven och galoppen var mycket bättre idag. Vi jobbade ju mycket med tempoväxlingar och att få igång henne sist. Jag har dock en känsla av ett det är minst lika viktigt att få igenom skänkeln i sidorna och inte bara ”framåt”. Ofta vill Anea bli lite rak i sidan och lutar sig åt ena hållet, och om jag trycker på i det läget blir det lätt med raka bakben och in i handen. Nu tyckte jag hon tog jobbet himla bra förra veckan, men idag fokuserade vi mer även på sidorna och då blev resultatet ännu bättre. Uppskattar när man själv kan komma med förslag på hur man vill jobba och inte bara bli ”matad” med information.

I alla fall: idag fick vi bättre sving i traven, mjukare galoppsprång och riktigt bra känsla i skolorna där jag fick en lättare front! Tyvärr hade jag ingen med mig som kunde filma, himla synd. Vi provade att trampa lite mot slutet och det är lite på gång även om hon fortfarande gärna hoppar upp med baken eller åt sidan. Nu är målet bara att få ta små steg och få en ”reaktion” till att börja med. Känslan är dock att det är åt rätt håll nu – hon blir inte alls lika mycket som en älg på flykt längre.

Riktigt nöjd och särskilt med att jag fått en stor förbättring på både hästen och min egen sits på bara en vecka! Nu ska jag försöka hålla i den känslan och ställa högre krav på mig själv. Inget mer vinter-lov!

Frukost till middag

Torbjörn är borta några dagar och här har kosthållningen spårat ur fullständigt. Idag blev det snabbnudlar till lunch, och youghurt, mackor och ägg till middag. Nu sitter jag här och är förvirrad eftersom känslan är att jag just har ätit frukost och snart ska gå och lägga mig… Måste faktiskt ta nudlarna i försvar innan någon blir bekymrad. Om man slänger ner riven morot och köttbullar samt äter en avocado vid sidan av så blir det faktiskt en hygglig lunch som är lagom mättande! Har inte ätit nudlar sedan den tiden när man i princip åt det varje dag i stallet i 14-årsåldern. Då var det någon form av basföda, så man tröttnade ju minst sagt. Nu tycker jag faktiskt att det är förvånansvärt gott (och snabbt!).

Dagen har varit bra. Har ridit fyra hästar (Anea har dock bara skrittat ut) och haft två lektioner. Dagens guldstjärna går till Zigge. Är medveten om att jag favoriserar honom en smula, men han är så rolig att rida och det händer grejer hela tiden nu. Idag klarade vi av förvända MsvC-galoppen åt båda håll. En lite klurig väg, men han orkade utan avbrott eller byten. I höstas bytte han åt ena hållet, det gick knappt att få ihop galoppen. Nu har jag ett mål ändå (skulle ju skippa sådant) och det är att rida MsvC hemma i slutet av mars. Bara ta mig runt vägarna, längningar och sådant kanske får vänta, men några steg mellantrav börjar också skymta fram så smått!

Måste väl skriva ett par ord också om stormen på sociala medier, som tagit orimliga proportioner. Hade tänkt skippa det så jag är verkligen ”sist på bollen”, kanske för att jag är så ointresserad av all sport (utom ridning) – i synnerhet bollsport, haha. (Om ingen förstår min roliga ordvits så lär i alla fall min pappa göra det, han är expert på sådant.) Allt är liksom redan skrivet och det känns en smula tjatigt även med hästfolkets försvarstal och argumenten om hur hårt vi alla sliter, hur tufft det är osv. Jag har inget behov av att få andra att inse att vi sysslar med en idrott, vilket jag kanske ”borde” lägga mer krut på. Jag tycker att det största problemet i hela debatten är hur journalister (m.fl.) tar sig rätten att nedvärdera en pristagare som blivit framröstad helt enligt reglerna. I en tid där vi verkligen ska jobba mot näthat känns det inte som om det finns särskilt mycket vuxna, vettiga förebilder för ungdomar överhuvudtaget. Riktigt tråkigt och pinsamt att läsa!

Jag tror tyvärr också att det ligger en hel del i det som min kompis Karin har skrivit om i sin krönika. Det finns nog dessvärre ett jämställdhetsperspektiv kring varför ridsporten inte ”syns” och ofta inte tas på allvar. Är uppriktigt sagt helt förundrad över kommentarer som att ”ridsporten är nog ganska stor ändå”, en ny upptäckt för många nu tydligen. När man själv är inne i det är det svårt att förstå att vi är så osynliga.

Även om försvars-sidan kanske har gått en smula överstyr är jag dock fascinerad av styrkan hos ”hästfolk” när de går samman. Dels i styrkan att rösta fram Peder tillsammans men också all energi på dessa inlägg som delas. Den här styrkan och energin är förmodligen också orsaken kring varför hästfolk också ofta har svårt att dra jämnt. 😉 Men tänk vilken kraft det finns i Ridsporten när alla är på samma sida! Jag är stolt över att vara en del i en sport som är så oerhört mångfacetterad som ridning faktiskt är.


Helgen

Igår hade jag ett dagläger och två privatlektioner. Hästarna har skött sig bra med en extra guldstjärna till Fantasi som såg väldigt avspänd ut! Iffi är också på hugget just nu och ser väldigt pigg och fräsch ut. Hoppas verkligen att det håller i sig. Tar inget för givet eftersom hon blir 21 i år, fast jag skulle inte påstå att det syns.

På kvällen åkte jag till en kompis på andra sidan stan för en trevlig tjejmiddag med övernattning. Är så himla glad för mina vänner som man kan prata om allt med. Vi satt uppe till 2-tiden så jag har inte varit superpigg idag direkt…

Idag hade jag dock inte så många uppgifter utan bara en privatlektion med en riktigt duktig Zigge samt att ta in hästarna. Anea har fått ett longeringspass också samt lite jobb vid hand. Hon börjar förstå mer och mer av det här med att trampa. Jag har ju sett henne som tämligen talanglös på området, men nu ser det ut som om hon börjar ”tänka” och försöker förstå vad jag vill istället för att springa över eller knocka mig. Baby-steps… 😉

Imorgon startar terminen efter tre veckor som varit lite lugnare. Veckan som kommer ser lovande ut med en lagom dos av uppgifter! I alla fall som det ser ut nu. Ofta tenderar man ju att hitta på mer saker på listan under tiden har jag märkt.

Igång med träningen igen

Den här veckan har jag rivstartat med två träningar samma vecka. I tisdags var jag på Antuna och red för Gustaf Svalling. Red inget program utan vi tittade bara på vissa delar. Som jag nog egentligen hade på känn så var det kanske inte helt bra att börja med att träna första gången sedan september med inriktning ”visa upp som på tävling”. Det kändes spänt och forcerat. Förstår att jag behöver sätta mer tryck och energi om jag ska rida på den här nivån men det blev inte helt bra. Därmed inte sagt att det inte var bra träning, men jag kom inte ner i sadeln och red mest fort och utan rygg på hästen. En stor bov i dramat tror jag också var kandaret. Rider sällan på det pga att jag inte tycker att hon trivs på det, men ibland så tror man tydligen att saker ska lösa sig av sig självt och funka ändå? Tanken med kandaret är ju att underlätta samlingen men jag får motsatt effekt. Hon blir stum, kryper ihop ännu mer i formen och spänner sig lite vilket resulterar i en känsla av sänkt rygg och hög länd. Har ju jobbat bara med att få ut halsen och få henne avspänd sista tiden och så kändes hela det jobbet totalt borta.

Fick frågan på mitt förra inlägg om varför jag inte väljer träns istället. Har skrivit om detta förut, och jag upplever att det funkar toppen att ”jogga” med träns, men när jag ska kräva mer och även rida med mer energi så får jag inte riktigt tag på henne med bara träns. Har gjort två starter på träns varav den ena visserligen resulterade i placering men den andra var katastrof. Då kunde jag inte alls ”få ihop” alla delar med tränset tyvärr. Att rida med tränset dagligen resulterar i skav i mungipan av någon anledning. Det jag tränar på är helst pelham för det kan jag ”ta i” utan motstånd. På kandaret får jag inte riktigt respons och då rider jag mer med handen istället för mindre… Konstigt nog har det ändå funkat rätt bra att ha kandaret endast på tävling. Nu får jag väl ta mig en funderare på om jag kan byta till annan bridong eller något liknande. Tyvärr kräver de svårare programmen så snabba reaktioner att det är lite för svårt med träns på henne i de rörelserna. Men jag rider gärna på träns hemma. Av någon anledning valde jag dock inte det på den här träningen…

Hur som helst. Idag har jag provat att träna för Rebecca Mauléon för första gången. Känner inte henne mer än via hennes sambo, men har fått ett trevligt intryck av henne så jag tänkte att jag kunde prova helt förutsättningslöst. Hon ville egentligen detsamma som Gustaf – dvs få mig att RIDA och inte åka häst, våga sätta mer energi i Anea och få igång henne bättre genom kroppen. Jag har ju tyvärr en del i bagaget med henne och ”backar av” ganska ofta pga att jag har tyckt att hon har varit så spänd och svår. Det har varit bra att fokusera mest på att ha henne loss och rida lite försiktigt, men jag tror kanske vi är redo för mer nu. Det ”tekniska” fungerar ju men hon behöver visas upp bättre och komma upp mer i fronten. Jag är jättenöjd med träningen, både tipsen och kommunikationen. Det var precis det vi behöver öva på – mycket tempoväxlingar och att jag måste korta tyglarna. Har upptäckt det sista tiden men ingen har sagt till mig. Förrän idag då. Typ 35 gånger…

Det känns roligt efter dagens pass och jag är faktiskt jättetrött i kroppen (men på ett bra sätt). Idag kunde jag rida fräschare men utan att det blev spänt. Rebecca tyckte att jag hade snackat ner Anea och nog får ge henne en chans till ändå… Och det kanske är som vanligt när jag tänker göra slut med min häst – då hugger hon i lite till. Hon såg väldigt nöjd ut efter det här passet och jag inbillar mig att hon kände sig duktig. 🙂
Just det – idag tog jag pelham så jag skulle kunna fokusera på att rida och inte på vad som finns i munnen. Funkade mycket bättre. Hon behöver verkligen komma fram mer med nosen fortfarande men jag fick ändå upp själva bogen och framdelen bättre och det är prio ett.

Traven i början, traven i slutet (lite mer kadens) och lite galopp. Ser ut som att jag sitter väldigt snett men tänker försvara mig med att det är fodret på luvan som har hamnat på sniskan. Man ska nog inte rida med en flaxande luvtröja om man vill se proper ut…

Goda nyheter

Efter gårdagens jobbpass 07-00-21.00 så var jag inte så sugen på att öppna datorn, så här kommer en kort uppdatering från gårdagen.

På morgonen var jag på kliniken med Calle för en vet-check innan terminsstarten. Visserligen har han sett helt fräsch ut men en liten halv grad eller så hade jag nog väntat mig (med tanke på hans ålder.) Veterinären tyckte dock att han var helt bra både vid böjprov och longering – även på liten volt. Han är lite stel i kotorna fram men det kan man få vara vid 19 års ålder tycker jag! Det var ju skönt att höra, så hoppas vi att han fortsätter på samma vis.

Red Zigge när jag kom hem och där går det framåt! Provar med lite högre krav och lite svårare grejer. Förvända galoppen mycket bättre. Fick till något byte också, inget att skryta om men ville ändå prova. Det verkar hända grejer med honom nu hela tiden.

Anea åkte och tränade mitt på dagen för Gustaf Svalling. Kanske får bli ett eget inlägg men slutsatsen är att kandaret är katastrof och formen lidande av det. Därav låg jag vaken halva natten och funderade på bett… (När jag väl somnade drömde jag att jag var ensam med gården och enda sättet att rädda den var att hitta en ny man genom att delta i Bonde söker fru. Det var inte en positiv dröm kan jag säga… ) Träningen i sig var inte dålig men det väckte lite tankar som jag behöver ta itu med. Slut på friden…

Dizas hov ser mycket bättre ut! Fick hjälp idag att byta gipset och det går att sätta på en sko snart. Hovslagaren var lite orolig tidigare att han inte hade fått bort allt och det vätskade lite efter både första och andra bandagebytet men nu var det helt torrt. Så himla skönt! Tyvärr är det så blött ute nu så jag har henne inne hela tiden bortsett från promenader. Känns inte så schysst men hon är jätteduktig och jag tror det är lite bra träning på sätt och vis. Tidigare har hon varit rätt jobbig med att stå inne själv men nu har hon vant sig.

Avslutade kvällen med en kurs med två ridpass igår. Nästa vecka blir det som vanligt igen med terminsstart!

Hästen är inte till för dressyren…

… utan dressyren är till för hästen.

Lätt att glömma när aveln har gått så mycket framåt att den ena hästen är mer spektakulär än den andra! Många hästar numera är ju födda med spänst och schwung på ett sätt som inte alls fanns förr. Då kom det med mer utbildning och styrka, och en färdig GP-häst för bara 15 år sedan hade nog inte kunnat mäta sig med dagens bästa hästar.

Ibland gör det att man känner sig en smula uppgiven när man inte har en kappsäck full med pengar att köpa en fantastisk häst för – utan man får helt enkelt göra det bästa av en ”vanlig” häst. Men samtidigt måste jag säga att den resan jag har gjort med min ”vanliga” (eller om man ska vara ärlig – från början katastrofala) häst har varit enormt lärorik. Jag fattar att vi inte kan mäta oss mot andra hästar i svår klass som har mer gång och uttryck och lättare för att samla sig. Men om man bara struntar i att jämföra sig med andra och stannar i sin egen bubbla, så har jag verkligen fått mer och mer förståelse just för vad dressyren kan göra för hästen. Genom att lära Anea mer och mer rörelser med högre krav på samling så har hon blivit starkare, smidigare, lättare att rida och fått betydligt bättre gångarter. Jag har verkligen fått en större insikt om vad en sluta gör för nytta t.ex. Även om jag har vetat det teoretiskt så har jag en annan helhelts-förståelse för det nu. Är faktiskt enormt tacksam över att ha haft det motigt på vägen, för jag har lärt mig enormt mycket av det!

Nu efter att vi har haft ett långt träningsuppehåll inbillar jag mig dessutom att vissa saker faktiskt är bättre än innan. Visst är det lite rostigt också, men det är något som känns ”annorlunda”. Kan inte sätta fingret på exakt vad än bara. Jag hoppas jag kan behålla den känslan även om jag tar tag i mer ”seriös” träning igen så att det inte bara är något jag inbillar mig för att jag rider runt här hemma själv och ”nöjer mig”. Imorgon ska vi träna för första gången sedan september (!) så jag får återkomma i frågan efter morgondagens träning. Ska bli roligt hur som helst!

Hjälp att sätta mål

Precis som förra året finns det möjlighet att boka tid med mig för att sätta upp nya mål inför året. Vi gör en skriftlig avstämning av var du är idag, ditt mål för året, samt ett par del-mål. Det kan vara mål för dig som rider i grupp, eller dig som har en egen häst. Om du har mål att tävla i år så gör vi även en plan för detta!

Kostnaden är 250 kr för ca 30 min.
Kan också kombineras med en kortare privatlektion.
Egen häst: ridning 30 min och avstämning av dina mål efteråt 500 kr
Lånad häst: ridning 40 min och avstämning av dina mål efteråt 750 kr (gäller endast fasta elever)

Bokas enklast via mail, som vanligt! info@ryttarutbildning.se
Gäller jan – feb 2017 och kan ej kombineras med andra rabatter