Kontrollbehovet tillfredsställt

En väldigt bra dag! Hästarna var jättefina på träningen, gräsmattan är klippt (för den här gången, får snart börja om igen..), grusgången rensad och krattad (min sommarplåga) och jag har gjort undan massa saker från ”listan”. Blev fixad av kiropraktorn också i morse, eftersom ryggen var helt sned nu igen. Mår 100 gånger bättre, men skulle verkligen behöva ta itu med mig själv så det inte hoppar snett stup i kvarten. Jag kände själv när jag låg på mage på bänken att jag inte fick ner höger höft. Konstigt om man får svårt att rida?

Kvällens lektioner gick dessutom bra. Guldstjärnan idag gick till Zigge, jäklar (sorry) vad fin han var!! Han är mycket starkare och ser ut sen en riktig dressyrhäst när han kommer ihop och bär sig. Det är enorm skillnad sedan han kom. Jag tror att min bästa gren är att samla på mig ”missförstådda” hästar och trolla.
DSC_3957Maj – bästa tiden (även om det blev kallare igen)

Nu ramlar bitarna på plats igen

Idag har jag tränat med både Anea och Harry för Nina. Det är visst så att man måste ha en period av nedgång för att kunna lyfta igen – idag har det gått jättebra! Tänk att det ofta är så, att man ”behöver” svackor för att utvecklas, ifrågasätta och tänka till. Så får man börja om lite, och helt plötsligt har man förstått så mycket mer!

Anea fick faktiskt gå med kandar idag. Sist jag red på det var väl i vintras. Jag tyckte ju att det var en bra plan att tävla på träns istället, och Enskede var det kanonbra. Men så kanske hon hade en bra dag också? De sista två tävlingarna har vi haft sämre dagar, och att då få kontroll med tränset är tyvärr svårt. Jag menar inte att man ska kontrollera hästen med handen – men hon blir stark på tränset och då får jag tyvärr inte ”grepp om henne”. Sist var hon faktiskt lite ostadig i formen på banan och det brukar hon inte vara. Så nu tog jag kandar idag med tanke på att jag kanske behöver det på nästa tävling ändå. Och idag gick hon hur bra som helst på det. Där ser man… Ibland undrar jag om det inte är så att jag helt enkelt bara måste byta betsling då och då för att hålla henne ”på alerten”. Lyckades få till en hygglig Int1-sax med fina byten, och helpiruetter där hon väntade bättre på mig. Hon drar fortfarande iväg lite i serierna men man kan inte få allt… Traven i slutet var också jättefin, med spänst och lite kadens.

Harry är fantastisk! Jag känner mig otrogen mot Anea när jag säger så… Men med henne är saker svårt och ofta behöver man vara ”hästprofessor” (Ellinors uttryck). Nu när saker har släppt med Harry kan jag hoppa upp och rida. Och så rider jag typ 20-30 min och det känns lätt på något vis. Även om det finns massa saker att styra upp (såklart). Särskilt glad är jag faktiskt över att han kan gå lektioner där han absolut inte ”maxar”, men han gör ett bra jobb, och även när han gått några på rad så kan jag ändå hoppa upp och ta vid där vi var sist. Det trodde jag aldrig, jag trodde han skulle stänga av helt av att inte gå ”jättebra” jämt och med konsekvens. Men nu har väl jag kommit på lite var knapparna sitter, och han vet hur jag funkar. Idag gick vi vidare lite med piruetter, serier och saxen i St Georges. Jag stressar inte fram något – det vet ni – men när vi har en bra dag är det lika bra att köra. Om vi sätter nästa kval tänker jag nämligen starta MsvA eller St Georges till hösten.
DSC_3601Nästa helg hoppas jag vi sätter ett till kval, men vill inte ta ut något i förskott. Allt kan ju hända…

Att kliva upp en nivå

Att gå upp en klass eller nivå är en utmaning, det kan vara både roligt och tufft på samma gång. För mig var konstigt nog hoppet från LA till MsvB svårare än från MsvB till MsvA, pga att Anea hade så svårt att lära sig byta galopp. Annars tror jag att många upplever att det är svårare att gå upp till MsvA med piruetter och serier, men det tyckte jag var roligt, medan klivet upp till MsvB var väldigt jobbigt och frustrerande.

Nu är det dock ett litet mellanläge här, jag tror vi har nått en platå i utvecklingen. Det kommer man ju alltid till, förr eller senare. Det går inte att ha en spikrak kurva uppåt, inte hela tiden. Jag tycker mig ändå ha haft bra flyt länge, med att lära in nya moment och tävla på högre nivå, och samtidigt kunna få placeringar. Känslan av ett stopp nu tror jag helt enkelt beror på att det är ”överfullt”. Nu börjar jag också känna efter mer och hittar då massor av förbättringspunkter vilket plötsligt gör allt svårare. I början var jag ju bara nöjd med att kunna byta med rätt antal galoppsprång, men nu vill jag ju att hon ska vara mer igenom, rak, byta lika stort åt båda håll… osv. Det är ju det här som är utvecklande, men också gör att man plötsligt tycker att man ”inte kan någonting” – från att ha varit i en fas där man ”trodde att man kunde rida”. Det här tror jag fler känner igen sig i?

Just nu ligger vi i ett läge att fortsätta mot svår klass, samtidigt som vi ska befästa MsvA-nivån mer. Någon kanske tycker att det är dumt att ”hasta vidare”, men samtidigt kan det vara bra att göra ännu lite svårare saker för att avdramatisera nivån under. Så känner jag i alla fall. Och vissa av de svårare momenten upplever jag som lättare, konstigt nog. Jag ser inget fel i att sikta uppåt även om vi behöver förbättra oss på nuvarande nivå, men däremot gäller det att inte lägga ribban för tävlingar för högt under tiden.

Idag har i alla fall Anea känts ganska bra. Som jag skrev ovan har jag hittat massa grejer att jobba med, men just nu känns det som om jag har en plan igen. Det är ett pussel att lägga, med många bitar. Ibland känns det som om jag har hela bilden klar för mig, men sedan har jag ändå tappat någon bit på vägen. Nu har det t.ex. blivit så mycket fokus på att lära sig tekniska grejer, och då tappar jag istället känslan lite, och sitsen, och formen.. 😉 Då är det ganska skönt att bara jogga någon dag och rida stora volter och backa tillbaka ordentligt. Det blir lite för mycket ”input” för både mig och hästen annars. Men jag ger inte upp. Nu ska jag försöka organisera i hjärnan och ta en sak i taget. Och om inte allt funkar på samma gång, så får det väl vara så. Det har ju dessutom tillkommit så många moment nu, så det gäller att sortera ut det viktiga och inte tro att man ska göra alla saker varje ridpass.
DSC_7704

Betessläpp

Idag släppte vi stona i sommarhagen. Jag låter dem sova inne några nätter till, men snart får de vara ute dygnet runt. Är så glad för mina fina hagar med varierat bete och diken / backar. Det är verkligen superbra för hästarna! Här kommer ett stort gäng med bilder, det blev några söta får också eftersom de delar hage.

DSC_3873DSC_3893DSC_3898DSC_3878DSC_3892DSC_3907DSC_3926DSC_3920DSC_3901DSC_3913DSC_3941DSC_3935DSC_3939

Fina hästar!

Idag har jag haft en kurs på förmiddagen och alla hästarna (Iffi, Diza och Harry) gick som tåget. Jag tycker verkligen att hästarna är fina just nu! Igår var det hopplektion, och Iffi fick guldstjärna (hon har fått ganska många senaste tiden). Hon hoppar ytterst sällan men taxerade själv och låg rätt hela tiden såg det ut som, den stunden jag tittade i alla fall. (Det var Nina som höll lektionen, jag tittade bara in en stund). Överhuvudtaget verkar hästarna tycka att hoppningen är kul, så det är bra att kunna variera lite.
13233293_10156909450805585_1987352747_n13282045_10156909467830585_1173122793_nIdag är det lugnt på eftermiddagen, vilket betyder att jag ska ägna tiden åt lite trädgårdsarbete, vilket är ofrånkomligt med den här enorma tomten. Tycker i och för sig att det är rätt kul, men det tar en himla massa tid. Och jag som egentligen är perfektionist har lite problem med att man knappt hinner ett varv runt gräsmattan innan man måste börja om igen. Det är liksom bara att acceptera. Först är det dock tänkt att få ut stona i sommarhagen. Det brukar kunna bli ganska livat..
13221031_10154240115777704_8443494135016347141_nDagens kursdeltagare.

Dagens start

Tävlingen idag gick utifrån förutsättningarna ganska bra. Jag tyckte hon var ganska fin på framridningen, men lite spänd på banan – dock inte mer än vanligt. Så då tänkte jag att jag verkligen skulle försöka rida framåt (som jag fått flera kommentarer om), men det resulterade snarare i ett jag upplevde att jag tappade kontroll och det blev mer spänt. Försökte liksom att släppa på mitt ”kontrollbehov”, men det blev inte så mycket bättre för det. Fick onödiga missar i en serie och sista bytet efter ökningen, som jag tror beror på att jag hade ”gasen i botten”. Jag fattar ju att det hela inte handlar om att rida med mer fart, men enda läget när jag kan rida med tryck är när hon är helt loss. Vilket hon inte är på banan, och förmodligen aldrig kommer att bli… Så ärligt talat vet jag inte vilket ben jag ska stå på, men det känns ju bättre att rida försiktigt än springigt.
DSC_3846DSC_3845

Har också funderingar kring betslingen -igen. Jag tyckte att träns var en hit i Enskede, men hon blir lite för mycket mot handen när jag vill ”mer”. Och kandaret är inte heller bra. Ska se om jag kan prova ett baucherbett, som många hästar verkar gilla.

 

Även om jag har haft en knepig period nu sår jag glad att jag åkte och inte backade. Har också en svag känsla av att bedömningen är lite hårdare på nationell än regional nivå.  (Kan också vara något jag intalar mig…) Om jag ska se tillbaka på andra tävlingar så har de regionala starterna faktiskt känts något ”lättsammare”. I år har jag ridit tre nationella St Georges och en regional (med placering). Det kanske inte är så konstigt att det känns svårt? Idag tyckte jag nämligen (trots missarna) att känslan ändå var lite bättre än procenten (61,53%). För något år sedan hade jag varit nöjd med detta, men nu vill jag såklart höja nivån ett snäpp. Lite till ska vi nog kunna få till med träning och rutin, men jag står fast vid att min känsla är att hon inte riktigt räcker till när jag ser en del andra ekipage på samma nivå. Jag vet att jag behöver ha henne mer på bakbenen och med mer schwung och spänst, men det är såklart lättare på en häst som är byggd i uppförsbacke och med ”medfödd” spänst. En del av det är ridning och träning, men en del handlar om medfödda förutsättningar, så är det ju bara. Annars skulle ju alla hästar gå Grand Prix. 😉 Nu menar jag inte att skylla ifrån mig, men jag tror ni förstår vad jag menar! Det ÄR skillnad på hästar och hästar, och jag har fått rida på det som kommit i min väg. Så med tanke på att jag inte kunnat köpa en lovande häst eller en färdigutbildad, så får jag ju vara glad att vi ens kommit hit, jag vet det.DSC_3870Min kompis Karin som har sin häst på Djurgården hjälpte mig lite och vi passade på att fika efteråt. Man får förena nytta med nöje när man kan! Tack också, Marianne, som alltid följer med! <3

 

 

Dagens ridning

En bra rid-dag faktiskt. Jag började med Anea i morse så jag inte skulle ha tidspress med henne. Idag gick det faktiskt bättre, och jag kunde rida i ett bättre tempo utan att hon lade sig i handen. Vågar därmed åka på tävlingen, men väldigt förutsättningslöst. Känns hon bra på framridningen är jag nöjd, på banan får jag göra så gott jag kan men är det tittigt och spänt så är det. Jag känner i alla fall att lite av ”känslan” kom tillbaka idag.

Har även ridit en stund på Zigge, som känns starkare i kroppen, men det har också blivit mer häst att rida. Jag tror verkligen han kan bli hur fin som helst, men han kräver sin ryttare. Förhoppningsvis faller en del av det på plats mer när han kommit vidare ett snäpp till. Han har inte travat så bra innan som han gör nu och vänster galopp är fantastisk. Däremot har han svårare till höger. Tror jag ska lägga in förvänd galopp snart för att stärka honom. Provade att byta idag och det funkade faktiskt ok. Vet att han kan byta galopp, men det har inte varit läge när han inte har ”hängt ihop”. Inget jag tänker lägga massa tid på än, men ville ändå testa.

Harry var sist ut, och riktigt fin. Jag red honom igår också, och nu har jag lagt in mer MsvA-rörelser, alltså piruett-jobb, galoppslutor och serier. Inget av det är av någon hög kvalitet än, för det är ganska svajigt, men ändå känns det ”lätt”. Får väl tacka Anea för hjälpen – efter att ha tragglat med henne känns ”alla” hästar lätta att rida… Hur som helst är jag glad för att jag kan påverka honom mer och mer. Förut red jag in i en rörelse och det kändes som att sitta på en robot som visste vad som väntades, men ”inget mer”. Nu börjar jag få rida mer och mer även i rörelserna, och det ger ju en helt annan ridkänsla.

Håll tummarna för mig och Anea imorgon. Det viktigaste för mig är att vi är ett team imorgon, inte poängen. (Haha, men det är lätt att säga nu – innan man har fått poängen!) Ska i alla fall försöka fokusera på att hitta flyt, en bra känsla och att kunna rida framåt.
DSC_1725Ganska exakt två år sedan, i en MsvB4 som kändes väldigt bra!

Sitsträning

Ikväll hade sista lektionen sitsträning med Calle och Fantasi. Jag tycker de här lektionerna ger mycket. Nu har eleverna fått longera varandra, vilket också gör att den som inte rider måste vara aktiv, ”träna ögat” samt får hjälpa till att instruera. Jag hinner också se mer när jag inte måste longera själv. Idag passade det också bra att en av eleverna just varit hos kiropraktorn (naprapaten?) för att få hjälp med en del snedheter som jag inte kunnat rätta till från marken. Jag tycker faktiskt att det var skillnad! Jag skickar folk till naprapaten stup i kvarten känner jag, men en del saker ”går inte” att rätta till bara med instruktioner, anser jag. Tror att folk mår lite bättre också på kuppen, det är ju bra.

När hästarna skulle travas av efteråt såg de jättefina ut med bra och jämn kontakt. Jag är övertygad om att det var för att vi var noggranna med grunden, bara fokuserade på sits / inverkan och att vara mitt över hästen i balans. Det gör verkligen skillnad!
DSC_0200Sitsträning vid ett annat tillfälle för länge sedan – här hade vi inte ens en sarg.