För en gångs skull…

.. så vaknade jag pigg och utvilad idag. Det var länge sedan, trots att jag sover hur mycket som helst. Igår lade vi oss dock sjukt tidigt och har sovit riktigt bra – ända till 04.30 då katterna drog igång sitt morgonrace. Kunde dock somna om efter det, trots att jag blev helt galen och svor åt sötnosarna. Men de är INTE söta när de springer rakt över sängen och jagar varandra varje morgon! Förut började de runt 06-tiden, men de verkar förskjuta sina morgnar mer och mer. Monster-katter. Kan de inte vara pigga på kvällen istället?

Idag har jag ridit två hästar på förmiddagen, och har två kvar. Anea fick ett lösgörande och bra pass, med ”låga krav” (dvs inte något tryck i ridningen, men framme för skänkeln ändå). Däremot var jag väldigt petig med att alla hjälper verkligen skulle fungera. Det var väl typ det jag missade häromdagen. Ganska grundläggande så en riktig dundermiss kan man sammanfatta det. Får se hur det känns under veckan, men jag är ganska medveten om vad som blev fel. Det är en oerhörd balansgång med henne att kräva ”lagom” utan att bli passiv / åka häst. Ibland önskar jag att jag hade en sådan där häst som tål att man bara ”rider PÅ”. Ibland ser jag så himla snälla / tålmodiga hästar på framridningar, där ryttarna tar riktiga strider och hästarna bara tuffar på ändå. I och för sig ska jag nog vara glad att min häst inte går att bara sitta upp och ställa massa krav på, för även om det är svårt så utvecklar hon mig mer som ryttare.

I eftermiddag har jag två kvar att rida. Någon gång snart kommer också Caroline, som ska vara här och träna / hjälpa till i stallet under kommande vecka. Hon har med sig sin medryttarhäst, passar bra eftersom en box är tom just nu.

Första gången..

.. och förhoppningsvis sista, som jag utgår med den här hästen. Inte helt oväntat blev första starten inte så lyckad, och det får man väl bara acceptera med ett halvårs uppehåll. Tar det inte jättehårt, får se det som en träningsrunda eller något, men samtidigt är jag tillbaka igen vid tankar som att det kanske är bättre att betäcka och strunta i att tävla med Anea. Det är faktiskt ingen ”dålig häst”, men en ganska dålig ”tävlingshäst” – det gick i princip inte att inverka på henne i hela programmet. Hon är ju schysst såtillvida att hon gör allt jag ber om, men med spänning och bristande kvalitet. Jag fattar att det aldrig kan bli riktigt lika bra på tävling som hemma, men det vore kul om hon bjöd till pyttelite i alla fall.

Sedan ska jag inte bara skylla på henne, för jag red inte bra heller. Oftast är jag ändå rätt duktig på att rida fram, men jag red planlöst och hade fokus på andra störningsmoment istället för att vara ”i bubblan”. Tänkte försöka rida i ett bättre tempo, eftersom det krävs, men det blev mest att jag red henne in i handen på mig själv. Vet inte hur jag ska kunna rida fräschare utan att det blir spänt och forcerat.

I programmet hade jag dålig känsla, men poängen är okej, runt 65% innan jag började schabbla bort det helt. (Hade till och med några 8:or, en på en piruett!) Räknade fel i en serie men det som gjorde att jag utgick var att hon bröt av (??) innan sista ökningen, och jag hann inte korrigera det tillräckligt fort. Hade inte ork att slutföra det hela då, även om det kanske inte var en så ”stor grej” och programmet egentligen var slut… Ångrar inte det ändå, för nu är jag i en fas där jag vill kunna rida bättre på tävling, och då får jag strunta i det här resultatet, som antagligen hade varit ”okej”. Jag ville typ rida bra eller inte alls, kändes det som.

Jag får helt enkelt försöka jobba vidare och rida smartare nästa gång. Varje år har vi börjat rätt dåligt och på hösten brukar vi ändå ha snäppat upp lite, så en del av det handlar nog om att vi var rostiga, och att jag inte ridit program på länge heller. Ska försöka göra en vettig planering den här veckan så att nästa start (söndag) förhoppningsvis blir lite bättre…

Fredag och sol

Riktigt vårväder idag. Skönt på ett sätt för solen värmer, och vem vill inte ha vår? Samtidigt jobbigt med lera i hagarna, och att jag får panik över att det är såhär varmt i februari. Jag har svårt att njuta av det, rädd för att snö kommer vara något som bara finns i sagornas värld i framtiden. Med tanke på att jag som inte ens är 40 känner skillnad på vädret från när jag var liten så kan man ju undra hur det blir då om 40 år till. Ångest.

Men, egentligen skulle jag ju skriva att fredagen har varit bra såhär långt i övrigt. Hade drop in på morgonen och alla hästar såg fina ut. Efter det red jag Obi, som kom loss bra, och därefter Anea. ”Genrep” inför morgondagens tävling. Igår var hon ju superfin på träningen, så jag ville inte nöta idag utan bara checka ett par moment ur programmet, bl.a. uppridningen och skrittpiruetterna. Gjorde också några högerslutor (”svåra” hållet) och en travökning. Hade i bakhuvudet att kandar två dagar i rad kanske inte är optimalt – och mycket riktigt, när jag ska trava av är det tomt i handen och hon känns helt krokig i halsen. Det går inte att ställa för då åker nosen bara in…. Egentligen var hon bra innan och så skulle jag bara avsluta, men vill INTE börja med den känslan imorgon. Blev till att byta till vanligt bett och avsluta med att jobba ut halsen och länga överlinjen igen. Gick dock rätt fort, så det behövde inte ”nötas” så länge, och efter det skrittade vi av ute i solen. Beroende på hur energisk jag är imorgon funderar jag på att rida hemma på morgonen på träns i ca 15 min, så att jag kan ha henne lite lösgjord på vanligt bett innan jag åker till tävlingen, men vi får se! Vill inte slösa på varken min eller hennes energi heller – en avvägning där, men å andra sidan kan jag korta ner framridningen sedan istället…

Idag blev dagen inte längre än så! Ska smita in till stan för att ta en fika med en kompis i eftermiddag, så måste hoppa i duschen nu.

Riktigt bra hörnpasseringar!

Nu ska vi se om jag hinner skriva klart innan batteriet i datorn dör. Får fatta mig kort.
Har varit och tränat idag hos Rebecca, och det kändes bra från start. Har hittat en bättre form med mer häst framför mig, och jag klarar att hålla ihop henne bättre mellan momenten. Inte hela tiden –  men mycket oftare! Hon ”hinner” inte spänna till lika ofta.

Det bästa idag var faktiskt mina hörn. Jag har ju ofta en känsla av att hon ramlar genom hörnen, blir stark, lutar sig… och då har jag en förmåga att bromsa henne för att få ”kontroll” – vilket jag såklart inte får, utan bara sämre kvalitét inför nästa moment. Nästan alla rörelser i ett program kommer ur ett hörn, så hörnen är ju A och O. Och idag red jag så bra i hörnen! Både i galoppen där jag fick en helt annan känsla av att ha henne på bakbenen = lättare att komma in i serierna utan att hon lägger sig på. Och jäklar vilka skolor jag fick till när jag nästan red lite ”passage-trav” i hörnet innan. Nu ska jag försöka hålla den här kvalitén lite oftare bara. Ju mer hon orkar desto lättare blir det ju!

Ny vecka

Halva februari har nästan gått! Skönt. Brukar vara min segaste månad (utom november) men just nu är det soligt och fint, dagarna börjar bli längre och jag har börjat känna av våren lite redan.

På dagens schema stod ridning av tre hästar, samt longering av en. Egentligen var planen att Grodan skulle ridas, men jag longerade henne igår och då var hon en hel del i luften, så jag vågade inte chansa. Idag var hon dock betydligt lugnare, så imorgon ska hon ridas. Ett plus är dock att efter att ha galopperat som en galning så travade hon också riktigt, riktigt fint och avslöjade därmed att det finns lite potential i henne!

Anea fick jobbas igenom på träns, eftersom jag bara ville rida grundjobb idag. Hon vilade lördag och jag longerade igår – det är det bästa om hon kan longeras efter vilodag, men det funkar ju inte alltid. Imorgon tänkte jag rida mer ”på allvar”. Zigge och Affe fick också gå ett pass med mig idag. Jag försöker att rida alla en dag i veckan som ”regel” men det går inte alltid. Vissa behöver mer i perioder, medan andra kan sitt jobb så pass bra att jag inte behöver lägga mig i lika mycket.

Nu är det snart dags att gå ner till kvällens lektioner, med markarbete på schemat.

Vårens teoripass

Den här terminen kommer varje grupp ha teori utspritt vid olika tillfällen. Jag kommer dels lägga en del av passet på säkerhet kring hästhantering (en del är repetition, men det är ett viktigt ämne) samt utrustning. Som ni vet är jag ganska petig med utrustningen, så vi tar en extra grundlig genomgång på detta.

En del av passet bör vi också hinna ägna åt ridteori, så försök att klura på och förbered om ni har några saker ni funderar på och vill ha extra genomgång av. Det kan vara en rörelses utförande, hjälpgivning, sits-tips mm. Alla grupper ”styr” sitt teoripass själva så det är lite upp till var och en att få ut så mycket som möjligt av det.

Jag kommer som sagt sprida dessa pass och har ej bestämt datum i förväg utan det blir lite när det passar. Teorin blir då i stallet / ev ridhuset och kaffe finns såklart.

Jag har inte gett ut några lappar kring mål för denna termin. Jag lägger sådana i sadelkammaren, och sedan får man lämna in dessa om man vill. Ni får också gärna komma med egna förslag om ni har någon särskild övning eller något moment ni vill träna extra på, så försöker jag efter bästa förmåga att lösa det!

Bra ridpass!

Ni som tycker det är jobbigt att läsa analyser kring ridpassen får hoppa över… Jag gör det mest för min egen skull för att sortera tankarna – men det kanske ändå kan ge tips eller lärdomar till andra också ibland.

Idag hade jag i alla fall ett bra ridpass med Anea ”fast” jag var själv. Har ju känt lite att jag skulle behöva ha en PT varje dag just nu, men samtidigt handlar ju ridning mycket om att smälta saker, prova sig fram och hitta ”sin egen väg”. Just nu letar jag ju lite efter ett nytt ”läge”, och hur jag på bästa sätt kan höja kraven utan att det blir spänt.

Jag tror att grundproblemet med Anea är att hon har ganska dålig balans. Därav lägger hon sig lätt i handen och blir kort i halsen. I de lägena är det inte så lätt att påverka henne kan jag säga. Ofta flyttar hon mig i sadeln dessutom, både framåt och i sidled. Inte så att hon blir jättestark, men hon är väldigt snabb och ibland hinner jag inte märka det förrän det är för sent. De gånger hon jobbar korrekt genom kroppen så ”får” jag sitta, men det hjälper inte att bara ”trycka” ner sig i sadeln, utan hon måste vara i rätt balans för att ”släppa ner” mig. Jag tror inte på att bara bli ”stark” i sätet, men jag måste ändå bli stadigare (utan att spänna mig!)

Jag har själv dessutom en förmåga att rida med ”ett ben i taget”, eller en tygel, eller känna ett sittben i taget. Jag måste vara supernoga med att använda båda benen och inte själv bara jobba med en sida åt gången. (Svårt att förklara, men jag hoppas ni förstår.) Nu har jag verkligen fokuserat idag på att rida med båda benen samtidigt, vilket kanske borde vara självklart… (!) Och istället för att tänka att hon ska böja sig runt innerskänkeln har jag tänkt att jag ska ha bogarna på samma höjd. Det känns ofta som om hon blir för rak i sidan, och jag tror att hon håller balansen genom att lägga mer vikt på inner bog. Naturligtvis ska hon böja / runda sig, men det blev en bättre känsla när jag tänkte att innerbogen ska upp. I slutet av passet fick jag en helt annan känsla när hon faktiskt lyfte båda frambenen lika mycket. När jag har bogarna på rätt ställe så lyfter hon manken, och det är egentligen då jag kan driva in bakbenen lite till. Jag tror inte det syns lika mycket som det känns. Det är ofta jag har fått höra att jag måste rida mer framåt och friskare tempo, men det ”går inte” när hon bromsar rörelsen med bogen = blir mest tung i handen och rörelsen går egentligen inte genom kroppen på rätt sätt. Helt självklart, men det är inte lätt för det! Hoppas jag kan hitta det här läget lite oftare. Jag är helt med på att vi behöver komma igång mer bakifrån, men det måste ”kopplas ihop” i kroppen på henne på rätt ställe. Annars rider jag henne tyvärr mer in i handen.

Stort plus: kandaret funkar bra! Bytte ju till smalare bridong och just nu är detta bättre än pelhamet, eftersom jag kan välja att rida mer på bridongen. Pelhamet har ju en liten hävstångseffekt hela tiden, där kan man inte välja.
Imorgon ska vi bara skritta ut – välförtjänt och viktigt med återhämtning!

 

Affe 2017-07-09

Affe fick lite träning ute igår. Han var pigg som en mört och  om jag ska vara ärlig så kände jag att jag inte riktigt vågade ”släppa kontrollen” för jag hade en känsla av att han skulle kunna hitta på bus. Mycket riktigt – när jag i princip var klar och skulle trava av blev han rädd för en kråka eller ett spöke och hoppade iväg på tvären. Inte så att jag trodde att jag skulle ramla av, snarare rädd att hästen skulle ramla omkull… Han är inte den hästen som är stadigast på foten om vi säger så. Det var ingen stor grej men jag hann få lite högre puls faktiskt. Å andra sidan är det bra att han blir lite på hugget för ibland är han lite för sävlig tycker jag! Omväxling förnöjer. Och ja, ländtäcket hänger snett… Om ingen av er hade noterat det innan så har ni gjort det nu, haha. 😉