Helgen i bilder

Wow, vilken vinter och vilken härlig helg! Att döma av flödet i sociala medier så är jag inte ensam om att ha haft en bra helg. Snö + sol = vinnande koncept!

Det här är min helg i bilder:

Fredagen började med lektion på förmiddagen, ridning och sedan bubbel vid brasan.

Det här var middagen för jag orkade inte laga mat. Sådär nyttigt…

Igår blev det en uteritt med Grodan. Så fint ute! Hoppas snön ligger ett tag, så bra att rida på!

Lördag – söndag har jag haft två ridgäster som sov över. En med egen häst. Det blev fiskgryta till middag och mycket tända ljus på bordet.

Julstämningen är på topp… 😉

Kvällens efterrätt. Passar ju bra med glass när det är minus femton ute.

Fantastisk morgon i morse! Lätt värt att gå upp för. Månen lyste fortfarande och när solen gick upp var skogen helt rosa.

All lera är glömd och förlåten!

Petra och Maria har också ridit en egen kurs lör – sön med fokus på galopp ombyten bl.a. Mycket duktiga!

En fin vy helt enkelt. Jag hade kurs på förmiddagen idag också med dubbla pass, så har lyckats hålla tre parallella kurser i helgen.

Dolle, en fin häst som är här inför försäljning. Idag longerade jag bara.

Så vackert ute nu att man blir helt förvånad.

Tror att hästarna gillar det också! Hoppas att ni har hunnit njuta av det fina vädret i helgen! Det ser ut att kunna hålla i sig ett tag. Jag hoppas!

Den viktiga foten

Jag har fokuserat väldigt mycket på mina elevers fötter senaste året eller lite längre. För min egen ridning gör det också stor skillnad att jobba med balansen och jämvikten i stigbygeln. Naturligtvis i kombination med sittbenen, men tidigare har jag i princip ”bara” fokuserat på mellandelen och att ”hitta sittbenen” – för det är så jag är lärd. Mellandelen är viktig såklart, eftersom den ”styr” hästen med vikthjälperna, men kruxet är att foten hjälper oss också med balansen och ”styrningen”.

Om du tänker dig att du står på marken utan häst, och utan att hitta balansen i din fot, så blir det också svårt att kontrollera överkroppen och hitta din ”core”.

Egentligen är det superbra att hitta fötterna avsuttet först. Känn efter hur du fördelar vikten när du står på marken. Försök att hitta balansen över din stortå. Om du försöker stå med vikten på hälen eller lilltån så kommer det kännas vingligare. Du ska inte väga framåt på stortån, men du kan tänka dig att du centrerar din balans där.

När du har hittat det på marken kan du göra detsamma till häst. Stå upp i stigbyglarna och känn var du har bäst balans – med vikten i hälen, lilltån eller stortån.
Vi har ju alla fått lära oss att ”trampa ner hälen” men jag skulle vilja slå hål på den instruktionen lite. Kanske börjar den bli förlegad precis som knäslutet? Tanken att trampa ner hälen när man börjar rida är bra, annars tappar du balansen och även stigbyglarna. Vid hoppning behöver du också lite mer tramp i hälen skulle jag nog säga. Men nu fokuserar vi på mer ”förfinade” hjälper och i en dressyrsits.

Om du sätter dig ner på hästen och trampar ner hälen allt vad du kan (många kämpar aktivt med detta under varje ridpass eftersom det är en av de instruktioner som man har som ett ”mantra” med sig sedan man började rida) – då kommer du kanske märka att du till slut nästan trampar dig ”upp” ur sadeln, varpå sittbenen lättar och du blir spänd i ditt säte. Ibland åker också underskänkeln fram så att man hamnar i stolsits.

Prova nu att lägga mer vikt i fotbladet, i stortån, under ”hela foten”. Då kan du sitta mjukare och avlasta hästens rygg lite med hjälp av stigbygeln även vid nedsittning. Vid lättridning vill jag också ha vikten här, för att kunna fjädra av bättre i stygbygeln. Om jag vill ha mer spänst i traven när jag rider lätt så tänker jag nästan att jag ”studsar” med foten och trampar av med hjälp av stigbygeln, och jag lovar att hästen kommer ”studsa” bättre under dig om du rider mer mjukt och följsamt med start ända ner i foten och benet. Då slipper du dessutom driva så mycket med själva benet.

(Om du har tendens att dra upp hälen så kanske du får tänka lite på att slappna av för att få längre ben, men försök ändå få vikten under fotbladet då du hittar bra stabilitet.)

Förra veckan hade jag ett jättebra exempel där min elev trampade ner hälen och blev spänd i skänkeln varpå hon också hamnade för tungt på sittbenen. Hon red Don Mistral som har en känslig rygg och han blev lite spänd av detta – trycket kommer ju bara hamna på två sittben och det är inte så skönt för hästen. När jag bad henne lyfta upp hälen lite fick hon en jämnare balans, mjukare ben och kunde sitta mer ”runt” hästen istället för ”ovanpå”. Här kunde hon alltså även vid nedsittning fördela vikten med både stigbyglarna och sätet – istället för bara i sätet. Det syntes direkt hur Don Mistral slappnade av och kunde bära henne istället för att ”springa ifrån” med lite spänning.

Tänk alltså att du ska använda fot / stigbygel till balans och viktfördelning även när du sitter ner. Pga detta är jag ingen förespråkare för ridning utan stigbyglar då jag tycker att det gör ryttaren spänd på insida lår och allt tryck hamnar endast i sadeln. Sedan kan det såklart vara ett bra komplement då och då för att öva balansen – men då korta stunder och på en häst som går avspänd och i egen balans.

Hoppas ni förstår min beskrivning, som kanske låter lite flummig, men testa nästa gång ni rider och berätta gärna för mig om du upplever någon skillnad!

Här ser ni ganska bra hur jag har stöd i stortån, vilket också gör att skänkeln kommer naturligt intill hästens sida utan att klämma. Då känner jag också små signaler från hästen, vilket jag inte gör om jag får en ”glipa” mellan skänkel och häst. För mig är det inte ett självändamål med en häl som är så nedtrampad som möjligt, då det gör skänkeln spänd.

Foto: S. Benneborg

Dagens träning för Bonnie

Idag har vi hälsat på hos Bonnie. Vädret och underlaget var ingen höjdare så vi har bara övat på saker inne i stallet, men det räckte bra för en nybliven tvååring. (Eller, egentligen är hon ju inte ens det förrän i sommar). Det var första gången hon var inne i stallet helt själv och bara det är träning i sig – att stå stilla på gången och utan kompisar som stöd. Hon är faktiskt väldigt duktig och självständig, även om hon har lite dåligt tålamod när hon bara ska stå stilla.

Vi har lyft på fötterna, tagit hand om mugg / ett sår, samt lagt på en filt för första gången, och sedan även en sadel. Lika bra att börja i tid och göra det så odramatiskt som möjligt. Filten var väl lite mystisk men annars bryr hon sig inte alls. Sadeln skulle man ju kunna spänna sig för, men det går bra. Annars är det små saker man får hålla på med: stå stilla på gången själv, inte springa ut ur boxen förrän vi har sagt okej, backa, flytta sig för tryck och att kunna stanna och vänta även på väg ut i hagen igen. Nu måste jag nog säga att vi har tur eftersom hon verkar väldigt odramatisk såhär långt (en liten spark lade hon i och för sig iväg när vi skulle lyfta ett bakben), men hur som helst så tror jag att det är superviktigt att vara petig nu, att vara konsekvent och inte släppa igenom ens små saker. Sedan får man ju acceptera att hon gör mycket saker för första gången, men jag tror i alla fall att man har igen det här jobbet på lång sikt om man är noggrann nu.

Och i det här jobbet är säkerheten A och O – man får vara beredd på att man måste kunna reagera supersnabbt om det skulle hända något. Jag är ju inte snabb alls just nu med ont i foten (lite sämre just idag) och dessutom skitont i ryggen (kiropraktor imorgon) så tur att hon inte är en galning. 😉 Men hur som helst är det extra viktigt att vara ”beredd” med en unghäst och kanske tänka ett steg längre, även om hon är snäll.

Nu har Bonnie fått en egen kategori här i bloggen, så att jag (eller någon annan) kan följa henne. Kan vara roligt om några år… 😉

Utbildningsskalan – steg 4

Förra terminen jobbade vi med utbildningsskalan – något som ska följa med hela tiden som en röd tråd. Du kan läsa om de tre första stegen i dessa inlägg:
1. Takt
2. Lösgjordhet
3. Kontakt

Steg nummer fyra är schwung. Schwung skulle också kunna kallas spänst om man vill förklara på ett annat sätt. I skritt visar hästen ingen schwung pga att det inte finns något svävmoment i skritt, utan man pratar bara om schwung i trav och galopp. Hästen kan röra sig med mer schwung när de tre första stegen fungerar och blir lite av en ”produkt” av en lösgjord häst som arbetar genom ryggen och fram till handen med bibehållen kontakt och en god takt / rytm.

När hästen blir starkare och kan skjuta på mer bakifrån utan att hamna i framvikt så brukar schwunget komma lite ”på köpet” men du kan också aktivt arbeta med övergångar och tempoväxlingar för att få bättre shwung. Det är dock svårt att komma med konkreta övningar som fungerar på lektion tycker jag, men jag vill nämna det här steget. Vi kommer dock fokusera mer på steg 5 och 6 denna termin.

Fortsättning följer…

(Läser ni dessa inlägg och har ni nytta av dem?)

Här tycker jag att man kan se att Anea rör sig med schwung

Måndag

Ny vecka. Igen! Jag har som vanligt startat med en del kontorsjobb. Tycker att det är skönt att börja veckan så. Idag ska jag även träna med Grodan i eftermiddag. På onsdag har jag en vet-check med henne för säkerhets skull. Jag vill ha stenkoll på henne eftersom det har varit en del trassel tidigare. Hon verkar må bra men är kanske lite trött i bakdelen efter att ha jobbat lite hårdare. Har hittat en ny sadel med hjälp av Ellinor, det verkar i alla fall göra skillnad för oss båda!

Det har kommit en ny häst förra veckan som ska vara här en period för att ridas. Han är till salu och vi ska utvärdera efter en månad om han stannar längre än så eller inte. Har inte hunnit rida så mycket än men intrycket såhär långt är att han gärna får stanna ett tag. 😉 Jag återkommer om honom när vi har kommit igång lite mer. Den här veckan hinner jag rida honom lite mer har jag tänkt.

Fixar-vecka

I början av året är det alltid skönt att fixa iordning grejer tycker jag. Alla tider på året har ju i och för sig olika typer av uppgifter. I januari brukar jag kolla hästarnas tänder samt vaccinera alla. Detta ska vi göra på fredag. Jag har också gått igenom en del utrustning, stoppat om en sadel, bytt några bett etc.

Hästarna foderstater behöver ibland justeras extra på vårvintern då många tyvärr faller ur lite. Jag har även friserat alla och några ska klippas igen, eller faktiskt för första gången i vinter.

Jag har också sorterat täcken och tagit fram vintertäckena. Förra året behövdes de inte alls! Då hade jag regntäcken hela säsongen…

Med kylan som kom nu fick jag dessutom en viktig uppgift och det var att salta ridhuset, så det har vi gjort idag!

Besök hos Bonnie

Bonnie har ju flyttat till Kvarnnibble i Bålsta så att vi skulle få lite närmare till henne. Igår var vi och hälsade på första gången sedan hon flyttade dit. Hon verkade må bra, bortsett från lite tråkig mugg som hade blivit sårigt, men det är ju en knepig årstid nu. Hoppas verkligen att kylan håller i sig lite så att det kan få läka! Hon var kanske inte jätteglad över att bli spolad och göra rent såret, men i övrigt uppför hon sig verkligen exemplariskt. Vi gick en liten promenad och hon fick gå över bommar, träna sväng, start och stopp. Inga konstigheter alls, hon är helt obrydd. Vi får väl se hur länge det håller i sig men det är ju skönt med en snäll häst.

Bilderna är väl kanske inte jättefina, men här får ni se hur hon ser ut i kroppen. Hon är jättestor… Men ganska proportionerlig, just nu i alla fall. Vore kanske intressant att mäta henne. Jag tycker att hon börjar få ett finare och mer vuxet ansikte nu!

Jag hann även med en sadelprovning igår med hjälp av Ellinor. Har två sadlar att testa vidare på Grodan. Jag törs nästan säga att den ena gjorde att det blev en ny häst – men jag är som vanligt försiktigt optimistisk. Jag ska känna lite mer på det, men helt klart måste jag byta.

Det flyttade in en ny inackordering igår också, ett sto. Förhoppningsvis kan det bli en kompis åt Grodan och Anea, som kanske är lite väl tajta ibland. Det är inte helt optimalt att ha hästar två och två tycker jag, pga att de kan bli lite väl fästa vid varandra, men det är lite svårt med en större flock om det inte finns fler att släppa ihop med.

Idag har jag ridit ”rekordmycket” efter min olycka – fem hästar! Och jag har dessutom klarat att släppa ut de flesta själv i morse (tack och lov för frusen mark, lera vet jag inte om foten orkar med). Det har då inte ens gått fem månader sedan foten var helt av på två ställen. Känns som om det trots allt går ganska fort framåt det här. 🙂 Hoppas det håller i sig!