Gårdagens teoripass

Igår hade vi teori istället för ridning. Jag red på två lektionshästar, Fantasi och Zigge, och berättade under tiden om hur jag tänker och inverkar under ett ridpass. Fantasi är också väldigt bra att visa fel på, t.ex. hur hon reagerar om jag blir stum i handen, hamnar i bakvikt eller kniper med låren. Det uppskattar hon inte alls… 😉

Zigge tror jag var ett ganska bra exempel på hur en häst kommer igång mer med ryggen efter en stund. Han travar lite försiktigt och snabbt i början, men i slutet av passet började han jobba mer genom kroppen och jag fick bättre kontakt och stöd.

En sak som jag också tror var bra att visa / känna för eleverna var hur mycket kontakt jag har i bettet. Alla fick känna i tygeln ungefär hur mycket jag vill ha ”i handen”. Nu menar jag inte att hästen ska lägga sig på bettet och ta spjärn! Jag tror dock att en vanlig missuppfattning är att man försöker ”rida loss” hästen från bettet, dvs plocka bort all kontakt, alternativt släppa för mycket, vilket gör att man tappar kommunikationen.
Ofta har hästen bara knäppt av i nacken och går med en falsk eftergift.

Jag har olika mycket kontakt med olika hästar, och det varierar också hur mycket under ridpasset. Det är alltså inte statiskt! Men jag vill hela tiden ”känna hästens mun” så att det inte blir tomt. I det här jobbet är det naturligtvis A och O att känna sitsen och även kunna kommunicera via sätet / sittbenen och skänkeln. Allt hänger ju ihop!

Jag tror att det var uppskattat, och det blir säkert fler gånger. Jag tänkte dock i första hand försöka få till att rida Anea och Grodan nästa termin, och då med hjälp av Nina. Då får hon prata och så rider jag.
Inga bilder från igår, det glömdes bort… Ni får en sommarbild istället.

Veckans övning

Måndag och tisdag har vi jobbat med en av övningarna som jag nämnde att vi gjorde i helgen. Jag får se om det blir samma imorgon, men annars kommer den en annan torsdag för den är så himla bra!

Som ”uppvärmning” har vi först jobbat med att rida hästen helt rak i kroppen men ställd i nacken. Halva långsidan ställer man inåt, och halva långsidan ställer man utåt. Viktigt att inte böja halsen, och att ha kontroll på bogar och bakben. Många hästar vill hellre dra in nosen istället för att ”ställa igenom” – så här gäller det att vara uppmärksam på att inte formen blir lägre och att hästen undandrar sig kontakten.

Huvudövningen är att dela upp långsidan i fyra moment:
1. Helt rak i hals och kropp.
2. Ställa hästen inåt – bara i nacken!
3. Böja halsen inåt, men ha hästen rak i kroppen. Så ”får” man ju aldrig göra annars, och ett vanligt fel är just att missa att böja kroppen. Men i den här övningen gäller det att verkligen dela upp varje moment, och det är faktiskt inte så lätt att medvetet bara böja halsen. Här måste man rida rakt framåt för skänklarna, och kanske även hålla inner bakben på plats!
4. Behålla böjningen i halsen, men även flytta in framdelen så att hästen går på tre spår – dvs i  en öppna.

Det är ett lite annorlunda sätt att komma in i en öppna, men det blev väldigt tydligt för ryttarna var hästen har sin kropp, och jag måste säga att det blev många fler bra öppnor än vanligt! Några har avslutat med att rida öppna i trav ”som vanligt” efteråt – och plötsligt var det ganska lätt. Riktigt bra övning som jag måste lägga på minnet och återanvända!

Vad tycker ni som har gjort övningen redan?

Veckans övning

Förra veckan och den här veckan har vi fokus på övergångar. Tanken är att förbereda enkla byten. Enkla byten tycker jag är lättast att rida på en linje där man vänder över t.ex. från E till B och gör det enkla bytet på X. Då får man hjälp att samla hästen lite i svängen. Därför har jag lagt övningen på den punkten. Till att börja med har vi jobbat med skritt – halt, samt trav – skritt. När det fungerar har jag lagt till fattning efter skritten, varannan gång åt höger och varannan åt vänster. Tanken är att sedan kunna komma in i galopp, gå ner till skritt, och fatta ny galopp.

Såhär långt ser det ut som om övningen ger väldigt bra resultat. Man blir mer medveten som ryttare om övergången är på en särskild punkt, och ryttarna har ”tvingats” till att rama in hästarna bättre på den här linjen. Det blir tydligt om man har med sig nya yttersidan när man ska komma igång i trav och i synnerhet när man ska fatta galopp. Några har gjort enkla byten redan, men vi ska fortsätta med den här övningen ett par gånger till så att alla hinner prova.

Enkelt byte på tävling innebär att man endast skrittar 3-5 steg mellan, men när man tränar är det bättre med mer skritt om det behövs. Enkla byten kommer in i MsvC-programmen och är förberedande för byte i språnget.

Rätt mindset för att ”komma till ridning”

Vi hade ett teoripass i måndags som jag tänkte försöka sammanfatta så gott jag kan. Teorin under våren är bl.a. repetition / genomgång av säkerhet kring hästhanteringen, men också ridteori som varje grupp styr själva. I den här gruppen passade vi på att utvärdera förra terminens mål och diskutera nya mål. Det blev inte så mycket teori kring ridteknik, utan en hel del som kanske sammanföll lite med mitt inlägg om att bli en bättre ryttare – nämligen att ha ”rätt mindset”.

Det var väldigt roligt och givande att prata om och jag tror det väckte lite nya tankar. Det är jättebra att hinna sitta ner och prata såhär tycker jag, något man inte hinner på vanliga lektioner. Egentligen har jag himla bra förutsättningar som instruktör, eftersom jag har få elever som jag hinner ”komma närmare” än en vanlig ridskola. Hur som helst, det vi mest ”snöade in på” var hur man egentligen kommer till ridning snabbare.

En del handlar givetvis om ren ridteknik – att vara snabb nog och ha rätt tajming t.ex. Att inte klämma med benen eller bli fast i handen. Men en del handlar också om ”rätt” inställning, och det är ju egentligen svårare för mig att ”lära ut” eller förklara.

Jag tror att det är viktigt att ta ”ledarrollen” från början – redan när man leder hästen innan man sitter upp ska den lyssna på framåt och stanna när man vill. Här ”bäddar” man lite för resten av passet, får hästen att vara uppmärksam och lyssna på dig. Även när man suttit upp och skrittar på lång tygel så kan man börja ”jobba” – eller snarare kommunicera med hästen. Redan här kollar jag av att jag kan reglera hästen lite för sitsen, att skänkeln fungerar och att jag kan rida rakt. (Tips: släpp stigbyglarna för att hitta sitsen snabbare.) Det gäller att få hästen att följa dig – att du får sitta rakt och inte ”hänger med” en häst som t.ex. vill gå på tvären eller mot en skänkel – för det gör de oftast redan lite på lång tygel om man känner efter.

Generellt tror jag på att vara ”piloten”, att checka av gas, broms och sväng (förenklat) – att renodla dessa hjälper i början av passet gör att du lättare kan analysera varför saker eventuellt inte fungerar senare under passet. Man kan alltid gå tillbaka till det dessutom. Det är viktigt att själv ta ”kontrollen” över i vilken riktning passet går – det ska inte vara ren slump eller tur om det går bra, tycker jag. Om man har en ganska tydlig plan så är det också lättare att analysera varför det vissa gånger går dåligt – och kanske lära sig något även av dessa pass istället för att bara gräma sig över att det inte kändes bra. Likväl som att det är viktigt att veta vad som blev rätt – så att man kan göra om det igen!

Och där kommer vi in på känslan. Vi vill rida med en bra känsla, såklart. Först och främst måste man ju veta vad man ska leta efter – där kommer instruktören in som guide, men det är också viktigt med en häst som kan förmedla en bra känsla. Jag tror dock inte på att alltid rida bara genom att ”leta efter en bra känsla” (om man inte är född som en supertalang möjligen). Jag hade själv en period där jag red massor – men helt planlöst, och bara genom att försöka ”hitta känslan” (red mycket själv då). Jag lärde mig säkert något av det också, men det var mest tur om det gick bra. När jag lärde mig att checka av och kontrollera att hjälperna fungerar och att jag själv hade en plan så blev det mycket lättare att rida. Jag tror många glömmer det. Det behöver inte vara så avancerat – gör det på ”din nivå”, men se till att du inte bara rider runt, runt. Hästarna går inte bra av sig själva!

En sak som en elev sa var att hon rider mer utifrån att det ”inte ska gå dåligt” än att det ”ska gå riktigt bra”. Intressant, för jag har aldrig sett det ur det perspektivet. Det begränsar en såklart en hel del om man tänker på det sättet. Här tror jag att det är viktigt att våga testa lite ibland och kanske göra för mycket till och med – för att se var ”gränsen går”. Jag menar inte att rida brutalt eller så – utan att helt enkelt tänja lite på sina (eller hästens) gränser. Ibland blir det fel – det blir det för mig säkert varje pass – men det är ju så jag vet hur mycket eller lite jag ska ”trycka på knapparna”. Man kanske inte behöver göra det när man rider en ny häst – men om man har samma ett par gånger kanske man kan höja ribban lite?

Tänk på att ge hästen en chans att reagera på hjälperna. Börja med en liten hjälp, och förstärk om det behövs, men tjata inte. Ibland märker inte ryttarna att hästen faktisk har gett ett ”svar” – ryttaren rider lite till för säkerhets skull. Det kan vara så att man inte fick riktigt så mycket respons som man hade väntat sig – men även en liten reaktion ska belönas med eftergift /minskat tryck, och så kanske man kan begära mer gången efter! Det gäller att vara så fokuserad att man faktiskt lyssnar tillbaka – det är inte en envägskommunikation vi sysslar med.

Att värma upp hästen innebär naturligtvis inte att sätta press på en gång och kräva 100%. Men en vanlig uppfattning tror jag är att hästen ”ska komma igång” genom att jogga runt nästan utan inverkan. Det är viktigt att skilja på uppvärmning av muskler osv, men reaktioner och uppmärksamhet kan man kräva av hästen på en gång tycker jag – det ”ska inte” krävas en lång startsträcka för det. Tvärtom tror jag att hästen redan där kopplar bort ryttaren om man inte är lite på hugget!

En sista sak som jag har märkt är att många elever frågar ”hur rider jag den här hästen?” och i princip försöker memorera det till nästa gång. Tanken är god, men för det första rider jag inte hästarna likadant varje gång. Hästarna är (hör och häpna!) olika från dag till dag, så att tänka så kan nog bli lite ”farligt”. Sedan tror jag att man kanske anpassar sig lite för mycket utifrån hästen med det tänket. Självklart har alla hästar olika form / känslighet osv, men jag tror att man ändå ska utgå ifrån att hästen ska följa dig – inte tvärtom (återigen – checklistan) och framförallt tänka att varje ridpass är ett tomt blad! Personligen tycker jag ibland att det är lättare att sitta upp på hästar jag rider mer sällan, för då har jag inte så mycket förutfattade meningar / förväntningar som när jag rider min egen… Det som funkade igår fungerar nämligen inte alltid likadant idag -men grunderna ska fungera och de är likadana på alla hästar!

Två hästar som är väldigt olika att rida – men samma grunder ska funka: gas, broms, sväng, gå åt sidan, och att de jobbar så liksidigt som möjligt.

 

Veckans övning

Den här veckan har vi fokuserat på skänkelvikning på en kort linje och därefter att kunna rida rakt ut i något friskare tempo. Man rider in på diagonalen snett igenom, men redan på kvartslinjen ungefär så rider man rakt fram ända till nästa kortsida. Sedan fortsätter man i samma varv som tidigare och gör likadant på andra långsidan.

Övningen förtydligar ytterskänkeln och jag tycker att problemet med krokiga halsar blev betydligt mindre i den här övningen. Förmodligen för att ryttaren vet att man ska rakt fram efteråt. Ofta ser man förböjda halsar och lite svag bjudning i skänkelvikningar, men här får man lite hjälp med båda.

Om man vill utveckla övningen kan man istället rida en ”trappa”, dvs diagonal – rakt fram – diagonal osv. Eller så rider man rakt fram en kort bit och tillbaka till spåret. Övningen kan också göras i galopp och är då även förberedande för galoppsluta. Kanske något att jobba med under julens privatlektioner…

Nu är detta sista veckan på terminen! På torsdag blir det dock en övning med bommar, för jag tror inte vi har haft det på länge med torsdagsgrupperna.

Tips för en stadigare hand

20161216_0952461Som jag skrev igår så lovade jag att förklara en övning som gjorde stor skillnad för en av mina elever. Det här är ett favorit-knep som jag dammar av ibland men borde använda oftare!

Igår hade vi sitsträning och då hinner jag se mer detaljer, i detta fallet att det var svårt att hålla händerna jämna och att yttertygeln blev ”trängande” (ofta något som händer när man egentligen behöver få igenom ytter skänkel.) För att förtydliga detta fick min elev ta ett spö mellan händerna som på bilden. Man sätter alltså spöt under tummarna men håller tygeln som vanligt.  Detta gör handen stadigare och det blir också tydligt om man börjar dra åt sig ena handen eller håller dem på olika höjd. Man kan ju få en liknande effekt av ett göra en ”tygelbrygga” . Båda sätten är helt enkelt för att få en stadigare hand och bli ”tvingad” att rida mer med benen istället. Igår gjorde vi den här övningen på Fantasi, som kräver en stadig kontakt och kan bli lite tjafsig annars. Hade inte förväntat mig riktigt så bra resultat som det blev, men bara med hjälp av det här knepet så blev det en helt annan häst! Stadig, mer ”i ramen” och gick i en bättre form direkt. När man ”får till” en sådan skillnad som instruktör så blir man ju lycklig (tror eleven blev lycklig också faktiskt). Det här måste vi göra oftare! (Tyvärr kommer jag ofta på massa bra grejer, men det glöms ibland bort lika fort. Påminn mig gärna…)

Veckans övning – form och tempo

Sista veckan har vi fokuserat på övergångar, tempoväxlingar och även att ändra hästens form under ridpasset. Egentligen helt ”självklara” saker, men som jag måste bli bättre att fokusera på, både när jag rider och instruerar! Det är lätt att bli bekväm och rida runt i ett jämntjockt tempo, och det är också lätt att bli bekväm som instruktör faktiskt… Framförallt är det lätt att hamna i ”mönster”. MEN jag ska försöka skärpa mig på den här punkten (påminn mig gärna!).

Övergångar och tempoväxlingar gör förstås hästarna mer lydiga, men också mer ”elastiska”. Att göra täta och snabba tempoväxlingar ska ge en känsla av att hästen blir som ett ”gummiband” i kroppen. Här gäller det att ha koll på att bibehålla samma form även i övergångar och tempoväxlingar, så att hästen inte kryper upp i formen eller blir lägre för att slippa bära sig.
Att rida i olika form under ridpasset är lätt att ”glömma”. Jag rider ofta i en lite lägre form i början av passet, arbetsform / samlad form under passet, och sedan lägger jag ”ner” hästen. Ibland rider jag endast i en lägre form. Kan dock bli bättre på att variera under passets gång! Under lektionerna blir det oftast en arbetsform och en lägre form mot slutet. Ibland är det ju tillräckligt svårt att hitta någon form överhuvudtaget. 😉 Hur mycket det går att variera formen beror lite på hur välutbildad hästen är skulle jag våga påstå. Jag kan t.ex. ändra Anea mer i formen och placera henne mer var jag vill, än t.ex. Affe. Kan också tillägga att olika hästar arbetar olika bra i olika typer av form, och vissa behöver vara rundare eller lägre exempelvis.
Vi har varierat formen i skritt och växlat mellan ökad skritt (där man vill ha längre steg och även längre form), samt mellanskritt med kortare steg och bärigare form. I slutet av passet har vi lagt ner hästarna, och sedan kortat upp i ”arbetsform” för att sedan lägga ner på nytt. När ryttarna låter hästen söka sig framåt / nedåt slappnar både ryttare och häst av och jag tänker att det är bra att göra det en stund, för att sedan korta formen igen. Det är också en bra övning för att lära sig känna vilken form och balans man egentligen rider i, istället för att bara vara ”nöjd” med en krök på nacken. Nu gäller det bara att JAG kommer ihåg att lägga in det här mer under ridpassen. Hästarna blir nämligen väldigt fina av det!

(Försöker samla energi för att skriva mer om hästens form, men det känns som ett jobbigt och stort projekt, så det får bli när jag har tid!)
dsc_9921Helt omöjligt att hitta bra exempelbilder bland mina foton. Skulle nästan behöva fotografera en hel dag bara för att ha bra bilder att visa på form, olika rörelser etc. Helena…? 😉

Veckans övning – sitsfokus

Vi har jobbat en del med övergångar sista tiden, och jag tänker fortsätta terminen ut med fokus på övergångar, tempoväxlingar och sitsen. Sitsen är ju givet att alltid jobba med, men jag behöver ibland påminna om detta och trycka lite extra på det, eftersom många är ganska upptagna med vad hästen sysslar med och så förhåller man sig till det och glömmer kanske sin egen kropp en smula.

När jag rider utgår jag väldigt mycket från hur det känns i MIN kropp, och utifrån det inverkar jag på hästen. Det kräver förstås massor av träning att koppla orsak / verkan. Exempel: känner jag båda sittbenen? Om inte, så kanske jag sitter snett? Eller så kan det vara hästen som driver olika mycket med bakbenen, skjuter ut rumpan etc, och då ska jag ”korrigera” hästen. Det är inte alltid man får en dålig känsla / position pga att man har fel i sitsen, ibland kan det också vara att hästen är spänd, stel, skev eller inte jobbar genom ryggen. Nu kanske jag snurrar till det för er, men jag försöker egentligen bara förklara att jag känner hur jag ska inverka utifrån hur jag känner min egen kropp. Jag börjar egentligen inte med hästen.

Igår började vi lektionerna på lång tygel på serpentinbåge. Huvudövningen var att hitta ”magstödet” och inte vika sig i midjan när man byter varv. Man kan tänka att man har ett ”gångjärn” i midjan som ska vridas när man svänger, så att man inte börjar luta som om man kör motorcykel. Att tänka på sin position när man skrittar fram, börja påverka hästen med sätet och hitta en bra bjudning på lång tygel gör det såklart lättare när man ska ta tyglarna! Jag misstänker att många slentrianmässigt skrittar fram, sedan tar man plötsligt tyglarna och börjar inverka och jobba järnet – men redan där hade man kunnat ha hästen ”med sig” istället för ”mot sig”. Nu menar inte jag att alla hästar kommer kännas som smör när man tar tygeln bara för att man är noggrann när man skrittar fram  – men, som en elev sa igår: ”man har redan börjat skapa en dialog”. Riktigt bra reflekterat tycker jag!

Resten av lektionen red vi ”bara” volter och övergångar, men sammanfattningsvis kan jag konstatera att hästarna såg väldigt fina ut, och eleverna avspända. Ett exempel var på Iffi som kan ha svårt att balansera sig i galoppen. Eleven hittade jämvikt och balans genom att bli rakare i midjan, samt hitta stödet även i ytter stigbygel. Innan släppte hon den och ”trampade ner” i inner, vilket resulterade i att Iffi har brutit av för att hon får för mycket vikt på innersidan. Igår var galoppen mer balanserad och utan avbrott! Helt fantastiskt vad en pytteliten korrigering kan göra nytta bara min hittar nycklarna!!!

Bomövningar / veckans övning

Förra måndagen och ikväll har vi jobbat med galoppbommar. Jag försöker ha någon slags markarbete var fjärde gång, så nästa torsdag blir det samma övning om jag inte minns fel.

Övningen i sig är egentligen inte ”avancerad”, men den ger väldigt mycket tycker jag. Och även om man inte är hoppryttare så är det nyttigt, för det är egentligen en ren dressyrövning. Jag har två galoppbommar på en långsida, i detta fall med 21 m mellan (= 5 normala galoppsprång vid hoppning).

Mellan dessa bommar har vi övat på att länga och korta sprången. Det viktiga är att hitta en bra rytm och jämna galoppsprång. Vi har utgått från 6 språng och varierat mellan ca 5-7. Hästarna har faktiskt mer register än man kan tro, som mest har en av dem klämt in 9 galoppsprång!

Övningen är dels bra för att öva känslan för hur stor galopp man har, att träna rytm och tempo och även rakriktning. Det är nog så svårt att komma rakt både före, mellan och efter, men det blir väldigt tydligt att man behöver ha koll på bogar / yttersida. Tycker att hästarna har varit väldigt duktiga på att reglera sin galopp. Något som vi för övrigt måste jobba mer med…!
fs_519781543_71449_1430596290Markarbete med Iffi vid ett annat tillfälle.

Lite tankar om skänkelvikningar

I morse hade jag ett drop in-pass där vi fokuserade på skänkelvikningar. Jag tycker att det är lättast att rida skänkelvikning på hörnlinjen för att det blir mer naturligt flyt och lättare att komma åt yttersidan. Nu red vi dock på diagonalen, och här har jag upptäckt att det blir svårt för många.

Av någon anledning lär man ut på ett sätt på ridskola, och ett annat sätt när man t.ex. ska rida på tävling. Jag har också lärt mig på hippologen att lära ut på ”ridskola-vis” men jag tycker personligen det är svårare sätt för många. På ridskola ”ska” man rida in på diagonalen en bit ”som vanligt”, sedan ställa om och flytta hästen åt sidan. Jag tycker ofta att det leder till att ryttaren inte greppar yttersidan, bogen sticker ut och hästen blir förböjd. Möjligen kommer man igång någorlunda rätt mitt på diagonalen. Om man rider t.ex. LA3 så är skänkelvikningen slut där! Hur ska man då hinna visa något?

Jag tror att tanken är att man inte ska få bakdelen före, men det är oftare ett problem att bogen är före, än att bakdelen är före, tycker jag. Jag rider hörnet, ställer om, och flyttar hästen direkt. I min ridlära står det såhär (bäst att dubbelkolla att man lär ut rätt):

”Övningen börjar vid första vändningspunkten på långsidan. Efter hörnpasseringen ställer ryttaren lugnt om sin häst. Han (boken är gammal, hen var inte uppfunnet) har gott och väl en hästlängd på sig att göra detta, och han bör helst ge hjälperna för skänkelvikning längs en tänkt diagonallinje så att hästen alltid är parallell med spåret när den träder framåt och åt sidan.”

Obs: att sidan på hästen ska vara parallell mot långsidan. Jag tänker också att ”riktningen” i hästen ska vara framåt (mot kortsidan) – det verkade underlätta för alla idag. Även om man ska ut på en diagonal så ska du ha känslan av att kunna rida rakt fram när som helst!
cimg1243Jag på en häst jag hade i verksamheten första året. Måste ta nya bilder på rörelser så jag kan lägga upp när jag ska förklara. Ofta fotograferar man inte ur lämpliga vinklar…