Lucka 2: Renodla ställningen

Det här är en enkel övning som är svår. 😉 Hästen ska bli lösgjord, men övningen kommer också ge kontroll över hästens bogar och kropp om den görs rätt.

Övningen går ut på att ställa hästen i nacken, men behålla kroppen rak. Här är det viktigt att skilja på böjning och ställning. Böjning sker i hals och kropp, men ställning sker bara i nacken. En häst som är korrekt böjd är även ställd, men du kan ställa utan att böja. Ofta gör ryttaren för mycket, dvs överböjer halsen. Och en häst kan böja halsen åt ena hållet men samtidigt lägga huvudet på sned åt andra hållet, så det är inte säkert att den är korrekt ställd i nacken bara för att du lyckas böja halsen, tyvärr….

I den här övningen kan man säga att vi ”renodlar” endast ställningen, för att tydliggöra just det momentet. Hästen ska ridas rakt fram på långsidan och ställas inåt halva långsidan, och utåt halva långsidan. Rid hästen helt rak i hals och kropp. Det kommer att vara tydligt att de flesta hästar vill börja svänga, skjuta ut en bog eller sätta ut ett bakben. Detta korrigeras lättast genom att rida framåt i ett bra tempo. Därför tycker jag att övningen också är bra för att uppmuntra ridning ”fram till handen”.

När övningen fungerar på långsidan kan den göras även på medellinjen. Då kommer det bli en ännu tydligare kontrollövning! Övningen kan göras i alla gångarter, men börja gärna i skritt så att du själv hinner med.

Viktigt att tänka på:
– Ställning sker med små, mjuka tygeltag. Handen ska inte dras bakåt.
– Ibland kan man använda ett ensidigt uppresande tygeltag (dvs lätt uppåt) på en häst som lägger nacken på sned.
– Korrigera kroppen med hjälp av skänkeln och en bra framåtbjudning.
– Ställningen ska göra att hästen vrider lite på huvudet, huvudet ska inte närma sig kroppen eller göra hästen kortare i halsen (då har den ”knäppt av”). Halsen ska inte heller inte dras nedåt.
– Det är inte säkert att den är korrekt ställd bara för att den är ”mjuk i munnen”. Ta gärna hjälp från marken eller titta i en spegel om möjligt.
– Bibehåll kontakt på yttertygeln, så du inte släpper den helt. Däremot måste du kunna ge efter lite på yttertygeln för att möjliggöra ställning på motsatta sidan.

Lycka till!

Ställning och böjning |

Lucka 1: Skapa böjning utan dragkamp

Välkommen till årets julkalender!
Jag kommer att dela en ridövning varje dag, där svårighetsgraden stegras närmare julafton. Några av er kommer känna igen er, eftersom en del av övningarna har varit med på bloggen förut, eller så har ni själva ridit dessa övningar. Ni som har egen häst och testar övningarna får gärna återkoppla till mig om ni har nytta av tipsen!

Här är en nyttig övning som går ut på att skapa böjning på lång tygel. Den kan med fördel användas som uppvärmning!

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttare är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen går ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Du ska alltså rida på ett böjt spår där du jobbar med vikt och skänkelhjälperna för att skapa böjning och eftergift i sidan innan du tar tygeln. Det är väldigt tydligt att när hästarna formar sig korrekt runt skänkeln så följer hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När man tar tygeln upplever jag att det är lättare att ha hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln utan förberedelse. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Övningen kan kännas omöjlig om man är ovan, men ge det en chans att pyssla med detta när du skrittar fram på lång tygel. Det handlar om att flytta fokus från hästens huvud till dess kropp istället!

Lycka till!

En bra bom-övning

Nu har vi jobbat med en bra, lösgörande bom-övning två av kvällarna. Ni som inte har gjort övningen kommer också få göra den framöver.

Här jobbar vi med:
Takt – med hjälp av bommarna.
Tempo – bommar på olika avstånd.
Lösgjordhet – hästarna jobbar med ryggen med hjälp av bommarna.
Lydnad – det blir flera övergångar i övningen.

Jag har lagt tre (man kan ha fler) bommar på båda diagonalerna. På den ena diagonalen med lite längre avstånd, på den andra diagonalen lite kortare. Detta för att öva på att ändra steglängden. I övningen vänder man snett igenom – över bommarna, och därefter en galoppfattning på långsidan på väg tillbaka. Likadant från andra hållet med diagonal i trav och galopp på långsidan. ”Enkel” övning som man kan rida varv efter varv – men ändå många moment att hålla reda på vilket är bra för ryttarens snabbhet och för hästens lydnad och uppmärksamhet. Självklart kan man lägga på fler bommar om man vill göra det svårare.

Utbildningsskalan – steg 3

Nu kommer vi att fokusera på steg 3 på utbtildningsskalan, vilket är kontakt.

Kontakten kan man även kalla stöd, men jag tycker att stöd låter lite ”hårt”. Vi vill att hästen ska söka kontakt med bettet, men den ska inte stödja sig eller hänga på handen, så kontakt är ett bättre ord tycker jag. En ärlig kontakt kan inte uppnås om hästen inte är lösgjord (steg 2).

Hur mycket kontakt vi vill ha kan vara individuellt, både för häst och ryttare. Det kan även variera under ridpasset. Faktorer som påverkar är hästens exteriör, temperament och utbildningsståndpunkt. En häst som inte riktigt är självbärig ännu kan antingen lägga sig för hårt på handen, eller ”knäppa av” och ta för lite kontakt. Det viktiga tror jag är att fokusera på att få ett jämnt stöd på båda tyglarna, och det uppnår vi om båda bakbenen arbetar lika mycket framåt. Hästen ska ridas fram till handen, ryttaren ska erbjuda kontakt, inte ”ta” kontakt framifrån och bakåt. Detta kan vara extra svårt på en häst som blir ”tom” i handen – där vill ryttaren ofta korta halsen mer för att få stöd, istället för att rida framåt.

Att få en bra kontakt hänger också ihop med en korrekt handställning. Handen ska vara sluten runt tygeln med tummen som hösta punkt. Armbågen ska vara böjd, med överarmen mjukt intill ryttarens kropp. Många vill öppna handen för att vara ”mjuka”, men det resulterar tyvärr i att man snarare blir stel i handen. För raka armar ger samma resultat. En bra hand hänger också ihop med en ryttare i god, egen balans.

Här är en länk till några klipp som kontakt som Karin Öljemark har lagt upp på Instagram. Ta er gärna tid att titta på detta. Om ni inte hinner se båda, prioritera då klipp ett. I det andra klippet är det lite mer fysiska övningar som också kan vara bra.

Här är en länk till ett gammalt inlägg om tips för att träna sin handställning.

Lösgörande övningar – skänkelvikning

Nu blir det fokus på lösgörande övningar under några veckor, som steg 2 på utbildningsskalan. En ”självklar” lösgörande övning är skänkelvikning. Det går att rida skänkelvikning både på diagonaler, och på långsidan – med framdelen innanför spåret, eller med framdelen kvar på spåret.

I en skänkelvikning ska hästen vara rak i kroppen, ställd från rörelseriktningen, och den korsar både fram- och bakbenen. Många ryttare är så fokuserade på att flytta bakdelen att de missar att frambenen ska korsas, och så går bakdelen före i värsta fall, vilket både är felaktigt men också gör att du får sämre bjudning.

Om du rider på en diagonal ska hästens kropp i princip vara parallell mot långsidan du rider mot. Hästens panna ska vara riktad rakt fram mot kortsidan. Det yttre benparet ska röra sig mer framåt än åt sidan – därför är det viktigt med ytterhjälperna! Om man tappar bort sig i skänkelvikningen är det ofta bra att lägga in ett ”trappsteg” där man rider rakt fram en liten bit för att få tag på yttersidan, samt hitta nya framåtbjudning.

Hjälpgivning:
– Vikten mitt över hästen, men lite mer tryck på inner sittben.
– Inner skänkel sidförande, i normalläge, eller en aning längre bak. (De flesta flyttar innerskänkeln alldeles för långt bak!)
– Ytter skänkel är mothållande samt framåtdrivande.
– Inner tygel ställer i nacken.
– Ytter tygel är reglerande så hästen inte förböjer halsen. Hästens huvud ska alltid vara mitt emellan frambenen.

Tänk på att det är skänkeln som ska flytta hästen – inte tyglarna! Känn efter att hästen flyttar hela kroppen och inte ”bara benen”!

Lycka till!

Bilden visar texten i TR och beskrivningen av skänkelvikning ur tävlingsperspektiv.

Jag försöker skriva vecka för vecka vad vi jobbar med – men ibland kommer inläggen i efterhand och i så fall får ni se det som repetition och uppföljning. Ibland vill jag också kunna ha genomgång utan att ni har tjuvläst innan. 😉
Vissa övningar kommer vi jobba med under flera veckor.

Lucka 20 – den perfekta galoppfattningen

Jag upplever ibland att det slarvas en del med fattningarna och att många ryttare är nöjda så länge hästen börjar galoppera, men inte hur. Ni har väl hört uttrycket ”sådan fattning, sådan galopp”?

Jag tror att problemet ofta ligger i att ryttaren har för bråttom och inte förbereder hästen på rätt sätt – då är det bäddat för missförstånd och stora hjälper. Om man har förberett hästen behöver man oftast inte göra en så kraftig hjälp. Jag tycker att målet ska vara att kunna fatta galopp med hjälp av höften i första hand, och i viss mån skänkeln.

Hur förbereder man sig då? Oavsett om man fattar från trav eller galopp, så måste hästen bjuda framåt, men ändå ”vänta på dig som ryttare. Det är inte meningen att hästen ska falla isär och öka farten i fattningen, utan den ska ta i med bakbenen och ”skjuta ifrån” och då behöver den vara i balans innan. Om man låter hästen öka farten och gå iväg med större steg innan själva fattningen så kommer hästen att fatta galopp på bogarna. Dessutom ska hästen vara eftergiven i innersidan, för inner skänkel, vilket ska resultera i en bra kontakt på ytter tygel. Jag brukar ställa lite åt galoppsidan, även på rakt spår, men det är viktigt att inte förböja halsen! Då tappar du lätt yttersidan, och galoppen börjar ju med ytter bakben.

Själva galopphjälpen sker i första hand med att föra fram inner höft. Överdriv dock inte, du ska inte ”jucka igång” hästen! Sedan är det lite klurigt, för vissa lär ut att fatta för inner skänkel, medan andra fattar med ytter skänkel. Jag upplever att det är lite olika på olika hästar, men i grunden tänker jag mig att jag förbereder med innerskänkeln (ser till att hästen är eftergiven, eventuellt flyttar jag undan ett par steg om jag behöver) och sedan fattar med inner höft/ ytter skänkel. Tänk att fattningen ska vara en signal, som att ”trycka på en knapp”.

Anledningen att fatta med innerskänkeln är att man är rädd att hästen ska fatta på dubbla spår. Jag tänker dock att ytterskänkeln känns mer logisk eftersom fattningen börjar med ytter bak och ytterskänkeln är huvudhjälpen vid bytena. Jag törs alltså inte säga att det finns ett ”rätt och fel” här, utan det är nog lite olika från häst till häst.

Andra tips:
*  Sitt stilla! (Många kastar sig framåt med överlivet för att ”hjälpa till” – det stör bara och du tappar kontakten med sätet)
*  Tänk lite ”öppna” / bogen in före fattningen så är det lättare att hålla hästen rak.
*  Titta åt ”fel håll” i fattningen, dvs i en höger fattning tittar du åt vänster. Då kommer höger höft fram automatiskt och då riskerar inte att börja luta dig åt galoppsidan, som är ett vanligt fel.
*  Det är lättare att fatta på böjt spår istället för rakt, börja med fattningar på böjt spår i början av ridpasset innan ni är uppvärmda! Skapa alltid goda förutsättningar för att lyckas!
*  Jag tycker det är lättast att fatta ur skritt, för att kunna samla hästen bättre innan, men vissa hästar ”knyter sig” och blir lätt spända i skritt – prova från trav i så fall. Återigen – det är olika på olika hästar!
*  Förbered inte ”ihjäl dig”. Hästen ska vara förberedd som i uppmärksam, framför skänkeln och eftergiven – men det ska den egentligen ”alltid” vara. Vissa ryttare börjar greja så mycket innan en fattning att man tar bort all bjudning och till slut är hästen både avstängd och ointresserad. Tajmingen är A och O – ”kom till skott” med galoppfattningen!

Lycka till med galopperandet!

Lucka 16 – fokus på övergångarna

I dagens lucka blir det allmänna tips kring övergångar, något som är ”oundvikligt” att rida!

Renodla hjälperna – dvs kontrollera att hästen lyssnar på en lätt skänkelhjälp framåt och att den stannar när du gör en förhållning. Målet är att bara kunna stanna för sätet, men enligt min erfarenhet så lyssnar hästen oftast inte på sätet ifall den har struntat i förhållningen. Håll det enkelt – som om du rider en ”unghäst” som ska lära sig hjälperna från början. Det här behöver man repetera med alla hästar, så att de inte ”stänger av” – och ibland får man upprepa under ridpasset. I det här läget är formen ointressant – grundhjälperna ska fungera först. Om man hoppar över det här är det svårt att sedan sortera ut varför det ”inte går så bra att rida”.

Förbered både avsaktningar och igångsättningar, avbrott och fattningar. (Avsaktning = ner till skritt, avbrott = ner till trav.) Även om vi vill ha ”kvicka” och känsliga hästar så är det oschysst att överraska hästen med abrupta och obalanserade övergångar.

Tänk att både gasen och bromsen sitter i bakbenen! När du vill gå ner en gångart ska inte halsen bli kortare, utan hästen ska bromsa in med sin bakdel och ta vikt ”på rumpan”. Därifrån ska du också sätta igång – dvs vi vill inte påbörja en gångart med vikt i handen / på bogarna. Här får man göra om och repetera tills det fungerar, och det gör jag med alla hästar, alla ridpass. Släpp inte igenom dåliga övergångar!

Takten är A och O. Istället för att tänka att du ”bromsar” eller ”gasar” – tänk att du byter gångart, och att du byter takt!

* Målet är att kunna bibehålla samma kontakt före och efter en övergång. Hästen ska dessutom spåra. Många försöker sätta ut en bog eller ett bakben just i övergångarna för att spara sig lite. Här gäller det alltså att vara uppmärksam som ryttare!

Undvik att göra ”allt på en gång”. Många har lärt sig att driva in bakbenen mot en stark och förhållande (i värsta fall dragande) hand. Hitta ”finliret”. Jag försöker ha hästen aktiv in i en avsaktning, men jag undviker att driva precis när jag ska sakta av. Däremot kan jag behöva rama in med benen, men att driva och förhålla samtidigt tycker jag är att ge dubbla budskap och resulterar i starka hästar. Jag bibehåller tänket att ”renodla hjälperna” (men mindre tydligt) och försöker få hjälperna att komma i ett flöde istället för att jag ger flera signaler samtidigt. Då blir hästarna känsligare.

När övergångarna fungerar kan man också smyga in tempoväxlingar. Tänk på att det här är något vi gör alla ridpass, året om! Om inte det här fungerar så kommer det inte fungera att göra rörelser heller.

Lucka 14 – förvänd sluta på volten

I den här övningen ligger fokus på förvänd sluta. I förra övningen jobbade vi bland annat med tagen bakdel på volten, vilket innebär att man i princip rider sluta längs voltspåret.

Om man rider sluta längs långsidan i t.ex. vänster varv har man hästen ställd och böjd åt vänster och bakdelen innanför. En förvänd sluta innebär att hästen är ställd och böjd åt höger och med bakdelen kvar på spåret (i vänster varv).

I den här övningen rider man förvänd sluta på volten, vilket alltså innebär att du rider hästen böjd och ställd ”ut från” volten, men fortfarande följer du voltspåret. Det här är gymnastiserande men också ett bra sätt att få tag på inner bak. Om du i vänster varv rider förvänd, höger sluta, så får du ”tag på” vänster bak. (Som då är ytter bakben!) Om du sedan ställer om hästen i nacken igen åt vänster så har du en bra möjlighet att aktivera vänster (nu inner) bakben lite extra. Du kommer också åt en utskjutande ytterbog.

Bra gymnastik och stärkande för hästen – och bra koordinationsträning för ryttaren!

Lycka till!

Glöm inte att följa Helenas blogg där hon lägger upp övningar för ryttaren varannan dag.

Lucka 12 – Variera voltarbetet

Mycket ridning sker på volter och böjda spår. Det är viktigt att inte fastna där, utan även kunna rida på raka linjer, men här kommer en övning för att variera ridningen på volten så att det blir mer intressant för hästen. Dessutom är det bra gymnastik, och för ryttaren träning i att kombinera ytter – och innerhjälperna. Det är väldigt lätt att glömma att ”man har två ben” och bara fokusera på ett i taget…

En vanlig övning är att man på t.ex. öppna delen av volten flyttar hästen undan för innerskänkeln så att hästen korsar sina bakben. Det påminner om en öppna, eller lite ”böjd skänkelvikning”. En annan övning är att istället flytta in bakdelen, ”tagen bakdel” eller sluta på voltspåret. I båda övningarna ska hästen vara ställd och böjd åt höger i höger varv och tvärtom i vänster varv.

Dessa två övningar kan sättas ihop så att man växelvis flyttar ut bakdelen / flyttar in bakdelen längs med hela volten. Framdelen ska i princip följa voltspåret och eftergiften i sidan / böjningen i halsen hela tiden vara densamma. Om det går lätt att växla mellan övningarna så är det att bra kvitto på att hästen bjuder på yttertygeln. Det är också att bra sätt att själv bli påmind om att rida med båda benen, samt bli snabbare i sin hjälpgivning. Tänk på att själv sitta mitt över hästen hela tiden i övningen!

Övningen kan ridas i skritt och trav, men om det känns lätt så går det såklart även i galopp. Om någon av er provar övningen på egen hand får ni gärna berätta om det gav ett bra resultat!

Lycka till!

Lucka 10 – Skapa böjning utan dragkamp

Här är en nyttig övning som går ut på att skapa böjning på lång tygel. Den kan med fördel användas som uppvärmning!

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttare är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen går ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Det är väldigt tydligt att när hästarna formar sig runt skänkeln så följer hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När man tar tygeln upplever jag att det är lättare att ha hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln utan förberedelse. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Man kan faktiskt även rida ”öppna” på lång tygel, bara för att förtydliga hur mycket vi egentligen påverkar med vår kropp –  och att den huvudsakliga hjälpgivningen ska komma därifrån! Jag tror att alla som har gjort den här övningen har fått en bra tankeställare.

Lycka till!

Här är en bra bild som jag har använt förut. Läs och begrunda!