Lucka 20 – den perfekta galoppfattningen

Jag upplever ibland att det slarvas en del med fattningarna och att många ryttare är nöjda så länge hästen börjar galoppera, men inte hur. Ni har väl hört uttrycket ”sådan fattning, sådan galopp”?

Jag tror att problemet ofta ligger i att ryttaren har för bråttom och inte förbereder hästen på rätt sätt – då är det bäddat för missförstånd och stora hjälper. Om man har förberett hästen behöver man oftast inte göra en så kraftig hjälp. Jag tycker att målet ska vara att kunna fatta galopp med hjälp av höften i första hand, och i viss mån skänkeln.

Hur förbereder man sig då? Oavsett om man fattar från trav eller galopp, så måste hästen bjuda framåt, men ändå ”vänta på dig som ryttare. Det är inte meningen att hästen ska falla isär och öka farten i fattningen, utan den ska ta i med bakbenen och ”skjuta ifrån” och då behöver den vara i balans innan. Om man låter hästen öka farten och gå iväg med större steg innan själva fattningen så kommer hästen att fatta galopp på bogarna. Dessutom ska hästen vara eftergiven i innersidan, för inner skänkel, vilket ska resultera i en bra kontakt på ytter tygel. Jag brukar ställa lite åt galoppsidan, även på rakt spår, men det är viktigt att inte förböja halsen! Då tappar du lätt yttersidan, och galoppen börjar ju med ytter bakben.

Själva galopphjälpen sker i första hand med att föra fram inner höft. Överdriv dock inte, du ska inte ”jucka igång” hästen! Sedan är det lite klurigt, för vissa lär ut att fatta för inner skänkel, medan andra fattar med ytter skänkel. Jag upplever att det är lite olika på olika hästar, men i grunden tänker jag mig att jag förbereder med innerskänkeln (ser till att hästen är eftergiven, eventuellt flyttar jag undan ett par steg om jag behöver) och sedan fattar med inner höft/ ytter skänkel. Tänk att fattningen ska vara en signal, som att ”trycka på en knapp”.

Anledningen att fatta med innerskänkeln är att man är rädd att hästen ska fatta på dubbla spår. Jag tänker dock att ytterskänkeln känns mer logisk eftersom fattningen börjar med ytter bak och ytterskänkeln är huvudhjälpen vid bytena. Jag törs alltså inte säga att det finns ett ”rätt och fel” här, utan det är nog lite olika från häst till häst.

Andra tips:
*  Sitt stilla! (Många kastar sig framåt med överlivet för att ”hjälpa till” – det stör bara och du tappar kontakten med sätet)
*  Tänk lite ”öppna” / bogen in före fattningen så är det lättare att hålla hästen rak.
*  Titta åt ”fel håll” i fattningen, dvs i en höger fattning tittar du åt vänster. Då kommer höger höft fram automatiskt och då riskerar inte att börja luta dig åt galoppsidan, som är ett vanligt fel.
*  Det är lättare att fatta på böjt spår istället för rakt, börja med fattningar på böjt spår i början av ridpasset innan ni är uppvärmda! Skapa alltid goda förutsättningar för att lyckas!
*  Jag tycker det är lättast att fatta ur skritt, för att kunna samla hästen bättre innan, men vissa hästar ”knyter sig” och blir lätt spända i skritt – prova från trav i så fall. Återigen – det är olika på olika hästar!
*  Förbered inte ”ihjäl dig”. Hästen ska vara förberedd som i uppmärksam, framför skänkeln och eftergiven – men det ska den egentligen ”alltid” vara. Vissa ryttare börjar greja så mycket innan en fattning att man tar bort all bjudning och till slut är hästen både avstängd och ointresserad. Tajmingen är A och O – ”kom till skott” med galoppfattningen!

Lycka till med galopperandet!

Lucka 16 – fokus på övergångarna

I dagens lucka blir det allmänna tips kring övergångar, något som är ”oundvikligt” att rida!

Renodla hjälperna – dvs kontrollera att hästen lyssnar på en lätt skänkelhjälp framåt och att den stannar när du gör en förhållning. Målet är att bara kunna stanna för sätet, men enligt min erfarenhet så lyssnar hästen oftast inte på sätet ifall den har struntat i förhållningen. Håll det enkelt – som om du rider en ”unghäst” som ska lära sig hjälperna från början. Det här behöver man repetera med alla hästar, så att de inte ”stänger av” – och ibland får man upprepa under ridpasset. I det här läget är formen ointressant – grundhjälperna ska fungera först. Om man hoppar över det här är det svårt att sedan sortera ut varför det ”inte går så bra att rida”.

Förbered både avsaktningar och igångsättningar, avbrott och fattningar. (Avsaktning = ner till skritt, avbrott = ner till trav.) Även om vi vill ha ”kvicka” och känsliga hästar så är det oschysst att överraska hästen med abrupta och obalanserade övergångar.

Tänk att både gasen och bromsen sitter i bakbenen! När du vill gå ner en gångart ska inte halsen bli kortare, utan hästen ska bromsa in med sin bakdel och ta vikt ”på rumpan”. Därifrån ska du också sätta igång – dvs vi vill inte påbörja en gångart med vikt i handen / på bogarna. Här får man göra om och repetera tills det fungerar, och det gör jag med alla hästar, alla ridpass. Släpp inte igenom dåliga övergångar!

Takten är A och O. Istället för att tänka att du ”bromsar” eller ”gasar” – tänk att du byter gångart, och att du byter takt!

* Målet är att kunna bibehålla samma kontakt före och efter en övergång. Hästen ska dessutom spåra. Många försöker sätta ut en bog eller ett bakben just i övergångarna för att spara sig lite. Här gäller det alltså att vara uppmärksam som ryttare!

Undvik att göra ”allt på en gång”. Många har lärt sig att driva in bakbenen mot en stark och förhållande (i värsta fall dragande) hand. Hitta ”finliret”. Jag försöker ha hästen aktiv in i en avsaktning, men jag undviker att driva precis när jag ska sakta av. Däremot kan jag behöva rama in med benen, men att driva och förhålla samtidigt tycker jag är att ge dubbla budskap och resulterar i starka hästar. Jag bibehåller tänket att ”renodla hjälperna” (men mindre tydligt) och försöker få hjälperna att komma i ett flöde istället för att jag ger flera signaler samtidigt. Då blir hästarna känsligare.

När övergångarna fungerar kan man också smyga in tempoväxlingar. Tänk på att det här är något vi gör alla ridpass, året om! Om inte det här fungerar så kommer det inte fungera att göra rörelser heller.

Lucka 14 – förvänd sluta på volten

I den här övningen ligger fokus på förvänd sluta. I förra övningen jobbade vi bland annat med tagen bakdel på volten, vilket innebär att man i princip rider sluta längs voltspåret.

Om man rider sluta längs långsidan i t.ex. vänster varv har man hästen ställd och böjd åt vänster och bakdelen innanför. En förvänd sluta innebär att hästen är ställd och böjd åt höger och med bakdelen kvar på spåret (i vänster varv).

I den här övningen rider man förvänd sluta på volten, vilket alltså innebär att du rider hästen böjd och ställd ”ut från” volten, men fortfarande följer du voltspåret. Det här är gymnastiserande men också ett bra sätt att få tag på inner bak. Om du i vänster varv rider förvänd, höger sluta, så får du ”tag på” vänster bak. (Som då är ytter bakben!) Om du sedan ställer om hästen i nacken igen åt vänster så har du en bra möjlighet att aktivera vänster (nu inner) bakben lite extra. Du kommer också åt en utskjutande ytterbog.

Bra gymnastik och stärkande för hästen – och bra koordinationsträning för ryttaren!

Lycka till!

Glöm inte att följa Helenas blogg där hon lägger upp övningar för ryttaren varannan dag.

Lucka 12 – Variera voltarbetet

Mycket ridning sker på volter och böjda spår. Det är viktigt att inte fastna där, utan även kunna rida på raka linjer, men här kommer en övning för att variera ridningen på volten så att det blir mer intressant för hästen. Dessutom är det bra gymnastik, och för ryttaren träning i att kombinera ytter – och innerhjälperna. Det är väldigt lätt att glömma att ”man har två ben” och bara fokusera på ett i taget…

En vanlig övning är att man på t.ex. öppna delen av volten flyttar hästen undan för innerskänkeln så att hästen korsar sina bakben. Det påminner om en öppna, eller lite ”böjd skänkelvikning”. En annan övning är att istället flytta in bakdelen, ”tagen bakdel” eller sluta på voltspåret. I båda övningarna ska hästen vara ställd och böjd åt höger i höger varv och tvärtom i vänster varv.

Dessa två övningar kan sättas ihop så att man växelvis flyttar ut bakdelen / flyttar in bakdelen längs med hela volten. Framdelen ska i princip följa voltspåret och eftergiften i sidan / böjningen i halsen hela tiden vara densamma. Om det går lätt att växla mellan övningarna så är det att bra kvitto på att hästen bjuder på yttertygeln. Det är också att bra sätt att själv bli påmind om att rida med båda benen, samt bli snabbare i sin hjälpgivning. Tänk på att själv sitta mitt över hästen hela tiden i övningen!

Övningen kan ridas i skritt och trav, men om det känns lätt så går det såklart även i galopp. Om någon av er provar övningen på egen hand får ni gärna berätta om det gav ett bra resultat!

Lycka till!

Lucka 10 – Skapa böjning utan dragkamp

Här är en nyttig övning som går ut på att skapa böjning på lång tygel. Den kan med fördel användas som uppvärmning!

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttare är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen går ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Det är väldigt tydligt att när hästarna formar sig runt skänkeln så följer hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När man tar tygeln upplever jag att det är lättare att ha hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln utan förberedelse. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Man kan faktiskt även rida ”öppna” på lång tygel, bara för att förtydliga hur mycket vi egentligen påverkar med vår kropp –  och att den huvudsakliga hjälpgivningen ska komma därifrån! Jag tror att alla som har gjort den här övningen har fått en bra tankeställare.

Lycka till!

Här är en bra bild som jag har använt förut. Läs och begrunda!

Lucka 8 – favorit i repris med tempoväxlingar

Dagens övning är en övning som vi har jobbat med förra terminen i mina grupper. En bra övning som bygger vidare med öppna från förra luckan och dessutom övergångar / tempoväxlingar.

Det är kanske svårt att tro att jag har en konstnärlig ådra när man tittar på den här bilden – ni får ha överseende…

Man börjar med öppna i vänster varv – in på kort diagonal (rid gärna rakare än bilden visar…) och sedan höger öppna och kort diagonal igen.

Påbörjat övningen med att rida den i skritt. Rid öppna i mellanskritt och sedan ökad skritt på diagonalen. Sedan kan du gå vidare såhär:
1. Öppna i skritt och trav på diagonalen
2. Trav i hela övningen
3. Slutövningen är att ur öppnan rida mellantrav (eller i alla fall längre steg) på diagonalen.
4. Övningen kan även göras i galopp med ett byte eller enkelt byte innan man byter varv.

Min tanke är att öppnan ska samla upp hästen lite så att man har bra balans över bakbenen och det kan få hästen att länga steget ur samling. Det är ju egentligen så det är tänkt nämligen: kraften i längningen ska komma från bakbenen och hästen ska inte ramla iväg på bogarna i en snabbare takt!

Man kan givetvis även använda öppnan åt det ”motsatta hållet” – dvs till att samla upp hästen igen efter en ökning.

Lycka till!

Lucka 7 – dynamisk planka

Idag har Helena en tuff övning att dela med sig av!

Vi har i de tidigare luckorna hittills arbetat med övningar för de djupa magmusklerna, med övre delen av rygg och skuldror samt med våra axlar. Vi fortsätter även idag med en övning primärt för bål och överkropp, men dagens övning är mer komplex och påverkar fler muskler både i bålen och i större del av kroppen samt förutsätter att bålen samarbetar med andra kroppsdelar och muskler. Det är en variant av den gamla hederliga Plankan men mer dynamisk och ställer extra krav på stabilisering.

Planka är så mycket mer än en bålövning och påverkar större del av kroppen. Vi arbetar även med axlar, bröst, skuldror, rygg, säte, höfter och ben (hela den posturala/bakre kedjan behöver arbeta för att hålla oss i position). Det finns oändligt många olika varianter på plankan – vi kan göra den på händer eller på underarmar, på fötter eller på knän, med händer eller armar på pilatesboll, med fötter på pilatesboll eller i TRX etc – så det finns alla möjligheter att anpassa den utifrån förutsättningar och behov.

Det kan finnas goda skäl att arbeta i en statisk planka men det finns oftast fler goda skäl att välja någon av alla de otaliga lite mer dynamiska varianter av plankan som finns. Vi blir bra på och starka i det vi tränar. Det är inte i så många situationer där vi i vardag eller i träning behöver kunna vara stabila en längre stund med kroppen i exakt samma position. Däremot behöver vi ofta kunna ha en stabil bål så att vi kan vara stadiga och koordinerade i övriga kroppsdelar när vi exempelvis rör armar och/eller ben, en arm eller ett ben, eller för den delen gör en diagonal rörelse med motsatt arm och ben. Exempelvis när vi som ryttare arbetar med att koordinera våra hjälper på hästryggen. Som ryttare har vi därför extra god effekt av att arbeta med just dynamiska plankor där vi är stabila i bålen medan vi rör andra kroppsdelar. En pilatesboll används med fördel i bålträningen då den medför att vi behöver stabilisera upp oss på liknande sätt som när vi sitter på en häst i rörelse, men har du ingen pilatesboll går det även bra att göra dynamiska plankor direkt på matta/golv med enbart din kropp.

Jag brukar ofta använda den traditionella statiska plankan som ett av ett antal fystester vid inledning av ett nytt träningssamarbete, ny träningsperiod etc och som utvärdering och uppföljning av träningsresultaten. Så ett tips är att du börjar med att testa hur länge du kan stå i en statisk planka och när du sedan har arbetat med dynamiska plankor under en period kan du testa igen. Min erfarenhet är att den tid vi kan stå/styrkan för att stå i en statisk planka förbättras avsevärt mer om vi tränar i olika former av dynamiska plankor än om vi enbart tränar att stå i statisk planka. Men prova gärna själv och se vad som fungerar för dig!

Dynamiska plankor är jättebra för att både träna bålkontroll- och stabilitet samt även styrka, koordination, finmotorik, symmetri, liksidighet och balans. Idag ger jag därför tips på två olika varianter av dynamisk planka på pilatesboll som jag tycker ger extra bra effekt, håll tillgodo!

Teknik för utförande:
– Placera underarmarna axelbrett eller något bredare på pilatesbollen och fötterna höftbrett på golvet.
– Aktivera de djupa bålmusklerna för stabilitet.
– Aktivera även musklerna längs kroppens hela bakre kedja för att stabilisera kroppen.
– Behåll en rak rygg och nacke, blicken nedåt.
– Känn att du hittar en stark och stabil kropp som är helt rak som en planka (dvs inte puta upp med rumpan, svanka eller falla ner i höften).
– Börja med att hitta en stabil statisk position. Om det känns bra kan du vidareutveckla övningen genom att 1) ”såga” med underarmarna så att du rör bollen fram och tillbaka under dig, 2) cirkla bollen under dig – först åt ena hållet och sedan åt andra, 3) ev ytterligare varianter efter önskemål – det är bara fantasin som begränsar! Anpassa antal repetitioner och set utifrån din träningsstatus.
– Kom ihåg att andas.

Film finns på Helenas blogg.

Lucka 6 – en annorlunda öppna

Den här övningen bygger vidare på de två tidigare luckorna (2 och 4). Det är en lite ”konstig” övning med öppna som slutmål, där alla delar i hästen ”plockas isär”. Övningen rida på långsidan.

1. Börja med en korrekt hörnpassering.
2. Därefter rids hästen helt rak i hals och kropp på långsidan.
3. Sedan ska du ställa hästen inåt – bara i nacken! (Se lucka 4.)
4. Nästa steg är att böja halsen inåt, men ha hästen rak i kroppen. Så ”får” man ju aldrig göra annars, och ett vanligt fel är just att missa att böja kroppen. Men i den här övningen gäller det att verkligen dela upp varje moment, och det är faktiskt inte så lätt att medvetet bara böja halsen. Här måste man rida rakt framåt för skänklarna, och kanske även hålla inner bakben på plats! Hästen ska inte börja svänga / lämna spåret.
5. Slutmålet är att behålla böjningen i halsen, men även flytta in framdelen så att hästen går på tre spår – dvs i  en öppna.

Jag tycker att man ska ha en viss erfarenhet av att rida öppna sedan förut för att ”förstå” övningen, annars blir det lätt ”tygelridning”. Tänk på att hela tiden ha hästen i bjudning och gör övningen i skritt och trav.

Lycka till!

Lucka 4 – lösgörande ”kontrollövning”

Det här är en enkel övning som är svår. 😉 Hästen ska bli lösgjord, men övningen kommer också ge kontroll över hästens bogar och kropp om den görs rätt.

Övningen går ut på att ställa hästen i nacken, men behålla kroppen rak. Här är det viktigt att skilja på böjning och ställning. Böjning sker i hals och kropp, men ställning sker bara i nacken. En häst som är korrekt böjd är även ställd, men du kan ställa utan att böja. Ofta gör ryttaren för mycket, dvs överböjer halsen. Och en häst kan böja halsen åt ena hållet men samtidigt lägga huvudet på sned åt andra hållet, så det är inte säkert att den är korrekt ställd i nacken bara för att du lyckas böja halsen, tyvärr….

I den här övningen kan man säga att vi ”renodlar” endast ställningen, för att tydliggöra just det momentet. Hästen ska ridas rakt fram på långsidan och ställas inåt halva långsidan, och utåt halva långsidan. Rid hästen helt rak i hals och kropp. Det kommer att vara tydligt att de flesta hästar vill börja svänga, skjuta ut en bog eller sätta ut ett bakben. Detta korrigeras lättast genom att rida framåt i ett bra tempo. Därför tycker jag att övningen också är bra för att uppmuntra ridning ”fram till handen”.

När övningen fungerar på långsidan kan den göras även på medellinjen. Då kommer det bli en ännu tydligare kontrollövning! Övningen kan göras i alla gångarter, men börja gärna i skritt så att du själv hinner med.

Viktigt att tänka på:
– Ställning sker med små, mjuka tygeltag. Handen ska inte dras bakåt.
– Ibland kan man använda ett ensidigt uppresande tygeltag (dvs lätt uppåt) på en häst som lägger nacken på sned.
– Korrigera kroppen med hjälp av skänkeln och en bra framåtbjudning.
– Ställningen ska göra att hästen vrider lite på huvudet, huvudet ska inte närma sig kroppen eller göra hästen kortare i halsen (då har den ”knäppt av”). Halsen ska inte heller inte dras nedåt.
– Det är inte säkert att den är korrekt ställd bara för att den är ”mjuk i munnen”. Ta gärna hjälp från marken eller titta i en spegel om möjligt.*
– Bibehåll kontakt på yttertygeln, så du inte släpper den helt. Däremot måste du kunna ge efter lite på yttertygeln för att möjliggöra ställning på motsatta sidan.

Lycka till!

Bild 152

Nogge på bilden är både ställd och böjd.

Lucka 2 – Lär dig att älska hörnpasseringarna

Mitt första inlägg är en enkel övning, och allmänna tips kring hörnpasseringar.

Så länge man rider i ett ridhus så är det svårt att undvika hörnen, men de flesta slarvar med det här momentet. Om man ska rida bra rörelser eller andra vägar så är dock hörnen viktiga, i synnerhet om man ska rida program. Nästan alla moment i ett program kommer efter eller ur ett hörn, vilket innebär att hörnet går att använda som förberedelse.

Man kan tycka att hörnen är både lite ointressanta, en transportsträcka, eller kanske väldigt jobbiga (om tränaren tjatar om hörnen jämt) – men om man inser nyttan med en bra hörnpassering så kan man också lära sig att älska hörnen, istället för att rida igenom dem så snabbt som möjligt för att slippa undan.

Jag tror att många har lärt sig att ett bra hörn är att man rider ut så långt som möjligt i hörnet, för att ”visa” hörnet. Det skulle man kunna tro, men enligt min uppfattning är ett bra hörn ett hörn som rids i balans, med hästen formad i hela kroppen, samt anpassat efter hästens gångarter och utbildningsnivå. Det går faktiskt att rida för långt ut i hörnen, vilket gör att hästen tappar balansen och sedan blir svår att rida rakt ut ur hörnet. För djupa hörn leder till att du måste ”styra ut ur hörnet” igen. Hörnet ska inte ridas som en 90 graders sväng, utan som en mjuk båge. Jag ser faktiskt ofta ryttare som rider ut i hörnet så djupt att det snarare är väggen som styr ut hästen på spåret igen, men då gör inte hörnet någon nytta, och i värsta fall sliter det bara på hästen dessutom.

Jag rider snällare hörn i början av ett ridpass och djupare hörn när hästen är uppvärmd. En häst som är högre utbildad och går att samla mer kan ridas längre ut i hörnen än en ung eller outbildad häst. Med andra ord: anpassa hörnet efter hästens nivå, dvs där den klarar av att gå i balans och forma sig korrekt i bålen.

Om du aktivt börjar rida hörnen och lär dig att använda dig av dem, så kan du dra nytta av det inför en rörelse eller när du rider program. I ett program kan du ju t.ex. inte lägga en volt för att ”få tag” på hästen, men hörnet är ett bra sätt att få kontroll mellan olika moment i programmet. Med den tanken i huvudet så börjar man uppskatta hörnpasseringarna istället för att bara slarva igenom dessa!

Om du vill jobba mer aktivt med hörnen är detta två enkla övningar:

1. Lägg en volt i varje hörn för att förtydliga för dig själv. Gör gärna volten i skritt och trava på raksträckorna, så får du även in övergångar i övningen. 10 m volter är lagom för en LB/LA – häst tycker jag. Efterhand kan volten tas bort och hörnet ridas i skritt, resten i trav. När det fungerar bra så rider du hela varvet i trav. Observera att hästen ska ridas rakt ut efter varje hörn (även på kortsidan!). Passa att du själv inte är kvar i innerhanden när du ”släpper” hörnet. Eventuellt kan du lägga in ett friskare tempo på långsidan vilket också främjar rakriktningen.

2. Lägg en bom i varje hörn och rid samma övning som ovan.

Tänk på att du ska sitta kvar mitt över hästen, så att du inte viker dig i midjan. Om du har en tendens att luta dig inåt i hörnen kan ett tips vara att titta lite utåt mot väggen.

Lycka till!

Väldigt suddig bild men en fin hörnpassering med Dario där han är formad i bålen och bär upp sig bra!