Skapa böjning

Förra veckan lade jag extra fokus på böjningen i hästens sida. Det här jobbar vi ju med ”hela tiden” när vi rider, det är ju svårt att rida utan att svänga om man rider i ett ridhus. Den här gången gjorde jag dock en annorlunda övning, som var väldigt tydlig för mina elever. Vi började nämligen med att skapa böjning på lång tygel.

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttarna är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen vi har gjort gick egentligen bara ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Det var väldigt tydligt att när hästarna formade sig runt skänkeln så följde hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När eleverna sedan tog tygeln upplevde jag att många hade hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 😉

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Vi gjorde faktiskt även ”öppna” på lång tygel, bara för att förtydliga hur mycket vi egentligen påverkar med vår kropp –  och att den huvudsakliga hjälpgivningen ska komma därifrån! Jag tror att alla som har gjort den här övningen fick en bra tankeställare. Vad tyckte ni som red övningen?

Här är en bra bild som jag har använt förut. Läs och begrunda:

Takt och tempo

En liten repetition kring takt och tempo.
Takt = antal steg per minut
Tempo = antal meter per minut

När vi rider så vill vi kunna ändra tempo utan att ändra takten. Dvs om du gör en ökning ska inte takten bli snabbare, och när du samlar hästen ska det inte gå långsammare. Det är viktigt att du som ryttare blir medveten om hästens takt. Jag tror att många missar det momentet, men det är först på utbildningsskalan och jag tänker på takten hela tiden när jag rider! Du behöver också bli medveten om olika hästars optimala takt. Vissa hästar vill ”springa fort” och behöver vänta på ryttaren, medan de hästar som är långsamma i steget behöver bli lite kvickare – men utan att man jagar på hästen för det. Takten och steglängden hänger oftast ihop – den snabba hästen tar lite kortare steg och tvärtom.

Öva på att känna in takten i de olika gångarterna så att du kan anpassa din sits till hästens rytm. Öva på att ändra tempo / steglängd med bibehållen takt, men prova gärna också att med flit öka och minska takten så att det kanske till och med blir en ”dålig” takt för hästen – bara för att öva dig i att känna skillnaden. Du kan ändra takten med din kropp – t.ex. rida lätt snabbare / långsammare, men även när du sitter ner kan du tänka på samma sätt. Du kan också prova att ändra lite på hur du använder skänkeln. En kvick skänkel ger impulsen att öka steg-frekvensen, medan en lugnare och stadigare skänkel signalerar längre steg. Jag använder alltså skänkeln på olika sätt om jag vill rida en ökning eller samla hästen!

Lycka till!

Öppna och sluta på volt

En övning som vi har jobbat mycket med sista tiden är att flytta hästen sidvärts på volt. En vanlig övning är att man på t.ex. öppna delen av volten flyttar hästen undan för innerskänkeln så att hästen korsar sina bakben. Det påminner om en öppna, eller lite ”böjd skänkelvikning”. En annan övning är att istället flytta in bakdelen, ”tagen bakdel” eller sluta på voltspåret. I båda övningarna ska hästen vara ställd och böjd åt höger i höger varv och tvärtom i vänster varv.

Dessa två övningar har jag satt ihop på så sätt att ryttarna växelvis flyttar ut bakdelen / flyttar in bakdelen längs med hela volten. Framdelen ska i princip följa voltspåret och eftergiften i sidan / böjningen i halsen hela tiden vara densamma. Om det går lätt att växla mellan övningarna så är det att bra kvitto på att hästen bjuder på yttertygeln. Det är också att bra sätt att själv bli påmind om att rida med båda benen, samt bli snabbare i sin hjälpgivning. (Ofta tycker jag att ryttaren fokuserar på ett ben och glömmer det andra.I) Tänk på att själv sitta mitt över hästen hela tiden i övningen!

(Jag försökte rita en bild men det blev inte bra, så jag hoppas att övningen går att förstå ändå!)

Kan ridas i skritt och trav, men om det känns lätt så går det såklart även i galopp. Om någon av er provar övningen på egen hand får ni gärna berätta om det gav ett bra resultat!

Gårdagens teori

Igår var Nina här och hjälpte mig med ett teoripass där jag red Anea och Grodan. Det är väldigt olika hästar, både i ålder / utbildningsnivå, men också till sin karaktär och hur de är byggda.
Anea är ju 17 nu (!) och kan rörelser upp till Int1 med lite plus i kanten för passagen. Vi visade en del rörelser men jag hade önskat att vi hade haft en bättre dag. Igår var hon tyvärr spänd i ryggen och släpper inte igenom riktigt, så för mig var känslan att vi hade backat tillbaka (hon har ju varit superfin ett tag), men jag tror ändå det var givande att titta på. Hon är lite långsam i sina rörelser, lite ”gammal typ” och är byggd lite i nerförsbacke, så jag får ju kämpa rätt mycket med samlingen.
Grodan är 7 och ligger på ca LA-nivå. Mer ”modern typ” med kort rygg. Jag har tagit det rätt lugnt med henne. Hon har ganska lätt för sig, har bra balans och massa energi, men kan också bli lite spänd. Jag vill inte kontrollera henne för mycket så jag har inte krävt så mycket samling ännu men det börjar komma mer nu. Sista tiden tycker jag att det har hänt en hel del, och jag tror det syntes en rätt stor skillnad mot slutet av passet när hon börjar använda ryggen bättre och traven blir större. Henne får man ”dämpa” lite, och Anea måste man ”väcka”. Jag föredrar dock energin som Grodan har, jag tror att det kommer bli lättare att lära henne saker om hon bara håller sig frisk osv. Det ska bli spännande att se vad det blir av henne!

Idag fick Anea bara skritta ut samt en kiropraktor-behandling eftersom jag inte tyckte hon kändes helt bra igår. Grodan har fått en rejäl uteritt (äntligen!) med trav och galopp och jäklar vad fin hon kändes! Skönt att kunna rida ut ordentligt igen!

Jag tror att det blev ett bra teoripass, kanske något att göra om i höst? 
Vad tyckte ni som var med? Kommentera gärna! Var det något särskilt ni ”fick med er”?

Lilla Grodan förra året. Det blev inga bilder igår så jag återanvänder denna.. 

Veckans övning

Igår gjorde vi en bom-övning som jag ska försöka hinna med i alla grupper men jag kommer att sprida ut övningen. Jag försöker att ha markarbete / bommar regelbundet men inte i flera grupper samma vecka, pga att jag vill variera jobbet för hästarna så mycket som möjligt.

I den här övningen lade jag fyra bommar på stora mittvolten – en vid varje vändningspunkt. (Som en klocka, 12, 15, 18 och 21.) Övningen går att rida i alla gångarter och vi jobbade med att man ska kunna rida lika många steg mellan alla bommar, dvs hålla ett jämnt tempo. När det fungerade så ändrade vi även på steglängden så att man samlade hästen mer mellan varannan bom. Man kan naturligtvis göra tvärtom också och rida större steg mellan varannan. Egentligen går det att variera ”hur mycket som helst”.

Bra övning tycker jag själv! Tydlig och konkret och ”tvingar” ryttaren att inverka och bli mer medveten om hästens takt.

Veckans övning / terminsmål

Just nu jobbar vi med att rida skänkelvikning på olika linjer. Min plan är att sätta ihop det ännu mer så småningom, så att man även lägger till diagonalsluta. Förra veckan gjorde vi en övning med skänkelvikning på diagonalen in till X, och sedan tillbaka ut till spåret igen. Det jag vill trycka på är ytterskänkelns betydelse – den är framåtdrivande men ska också avsluta skänkelvikningen.

Den här veckan har jag lagt till så att man på en långsida ska hinna göra fyra korta skänkelvikningar: in till kvartslinjen och tillbaka till spåret två gånger. Här gäller det att ha hästen uppmärksam för båda benen, så att man hinner få till det! (Det kan dock hända att det blir bommar ikväll och i så fall får torsdagsgrupperna göra detta nästa vecka istället!)

För mig är det ett terminsmål att fokusera på just att rida med båda benen. Det är väldigt lätt att använda ”ett ben i taget” men då får man ingen bra inramning. Tanken är att hitta en jämnare drivning och jämnt stöd på båda tyglarna, oavsett om man rider på rakt eller böjt spår.

Ni som vill får gärna tänka igenom vad ni har för personliga mål med den här terminen. Något att förbättra med sitsen? Någon övning ni vill klara bättre? Jag har inte lämnat ut några lappar den här terminen, men fundera igenom själva och sätt gärna upp ett par punkter. Och så får ni gärna ge det till mig, eller maila! Det är alltid lättare att uppnå en förbättring om man har satt ord på det det.

Veckans övning

Den här veckan fokuserar vi på fram – och bakdelsvändningar. Det blir den ”klassiska” övningen att rida på en fyrkant med koner som man vänder runt.

I framdelsvändningen ska hästen vara rak (men ställd) och bakdelen ska flyttas runt framdelen. I bakdelsvändningen ska hästen vara böjd och ställd, och framdelen ska flyttas runt bakdelen. (Jag går inte in närmare på hjälpgivningen här, det får ni googla om ni är osäkra.) Efter varje vändning ska hästen ridas rakt fram!

Syftet med övningen är att träna ryttarens koordination och för att lösgöra hästarna. (Bakdelsvändningen är dock i huvudsak samlande.) Jag vill också få ryttarna att rida med båda benen. Mitt mål med terminen är en bättre känsla för att rama in båda sidorna på hästen och rida med jämn kontakt på båda tyglarna. Och då måste man komma ihåg både ytter – och inner skänkel. Det är väldigt lätt att jobba ”en sida i taget” men det resulterar i skeva och spända hästar.

Fyrkanten kan också ridas i galopp, där man vänder runt varje kon som en ”bakdelsvändning” – dvs förberedande för galopp-piruett.

Bra övergångar

Terminsstart denna vecka, och vad passar bättre än fokus på grundridning och övergångar? 😉

Tips när ni rider övergångar:

* Renodla hjälperna – dvs kontrollera att hästen lyssnar på en lätt skänkelhjälp framåt och att den stannar när du gör en förhållning. Målet är att bara kunna stanna för sätet, men enligt min erfarenhet så lyssnar hästen oftast inte på sätet ifall den har struntat i förhållningen. Håll det enkelt – som om du rider en ”unghäst” som ska lära sig hjälperna från början. Det här behöver man repetera med alla hästar, så att de inte ”stänger av” – och ibland får man upprepa under ridpasset. I det här läget är formen ointressant – grundhjälperna ska fungera först. Om man hoppar över det här är det svårt att sedan sortera ut varför det ”inte går så bra att rida”.

* Förbered både avsaktningar och igångsättningar, avbrott och fattningar. (Avsaktning = ner till skritt, avbrott = ner till trav.) Även om vi vill ha ”kvicka” och känsliga hästar så är det oschysst att överraska hästen med abrupta och obalanserade övergångar.

* Tänk att både gasen och bromsen sitter i bakbenen! När du vill gå ner en gångart ska inte halsen bli kortare, utan hästen ska bromsa in med sin bakdel och ta vikt ”på rumpan”. Därifrån ska du också sätta igång – dvs vi vill inte påbörja en gångart med vikt i handen / på bogarna. Här får man göra om och repetera tills det fungerar, och det gör jag med alla hästar, alla ridpass. Släpp inte igenom dåliga övergångar!

* Takten är A och O. Istället för att tänka att du ”bromsar” eller ”gasar” – tänk att du byter gångart, och att du byter takt!

* Målet är att kunna bibehålla samma kontakt före och efter en övergång. Hästen ska dessutom spåra. Många försöker sätta ut en bog eller ett bakben just i övergångarna för att spara sig lite. Här gäller det alltså att vara uppmärksam som ryttare!

* Undvik att göra ”allt på en gång”. Många har lärt sig att driva in bakbenen mot en stark och förhållande (i värsta fall dragande) hand. Hitta ”finliret”. Jag försöker ha hästen aktiv in i en avsaktning, men jag undviker att driva precis när jag ska sakta av. Däremot kan jag behöva rama in med benen, men att driva och förhålla samtidigt tycker jag är att ge dubbla budskap och resulterar i starka hästar. Jag bibehåller tänket att ”renodla hjälperna” (men mindre tydligt) och försöker få hjälperna att komma i ett flöde istället för att jag ger flera signaler samtidigt. Då blir hästarna känsligare.

När övergångarna fungerar kan man också smyga in tempoväxlingar. Tänk på att det här är något vi gör alla ridpass, året om! Om inte det här fungerar så kommer det inte fungera att göra rörelser heller.

Gårdagens teoripass

Igår hade vi teori istället för ridning. Jag red på två lektionshästar, Fantasi och Zigge, och berättade under tiden om hur jag tänker och inverkar under ett ridpass. Fantasi är också väldigt bra att visa fel på, t.ex. hur hon reagerar om jag blir stum i handen, hamnar i bakvikt eller kniper med låren. Det uppskattar hon inte alls… 😉

Zigge tror jag var ett ganska bra exempel på hur en häst kommer igång mer med ryggen efter en stund. Han travar lite försiktigt och snabbt i början, men i slutet av passet började han jobba mer genom kroppen och jag fick bättre kontakt och stöd.

En sak som jag också tror var bra att visa / känna för eleverna var hur mycket kontakt jag har i bettet. Alla fick känna i tygeln ungefär hur mycket jag vill ha ”i handen”. Nu menar jag inte att hästen ska lägga sig på bettet och ta spjärn! Jag tror dock att en vanlig missuppfattning är att man försöker ”rida loss” hästen från bettet, dvs plocka bort all kontakt, alternativt släppa för mycket, vilket gör att man tappar kommunikationen.
Ofta har hästen bara knäppt av i nacken och går med en falsk eftergift.

Jag har olika mycket kontakt med olika hästar, och det varierar också hur mycket under ridpasset. Det är alltså inte statiskt! Men jag vill hela tiden ”känna hästens mun” så att det inte blir tomt. I det här jobbet är det naturligtvis A och O att känna sitsen och även kunna kommunicera via sätet / sittbenen och skänkeln. Allt hänger ju ihop!

Jag tror att det var uppskattat, och det blir säkert fler gånger. Jag tänkte dock i första hand försöka få till att rida Anea och Grodan nästa termin, och då med hjälp av Nina. Då får hon prata och så rider jag.
Inga bilder från igår, det glömdes bort… Ni får en sommarbild istället.

Veckans övning

Måndag och tisdag har vi jobbat med en av övningarna som jag nämnde att vi gjorde i helgen. Jag får se om det blir samma imorgon, men annars kommer den en annan torsdag för den är så himla bra!

Som ”uppvärmning” har vi först jobbat med att rida hästen helt rak i kroppen men ställd i nacken. Halva långsidan ställer man inåt, och halva långsidan ställer man utåt. Viktigt att inte böja halsen, och att ha kontroll på bogar och bakben. Många hästar vill hellre dra in nosen istället för att ”ställa igenom” – så här gäller det att vara uppmärksam på att inte formen blir lägre och att hästen undandrar sig kontakten.

Huvudövningen är att dela upp långsidan i fyra moment:
1. Helt rak i hals och kropp.
2. Ställa hästen inåt – bara i nacken!
3. Böja halsen inåt, men ha hästen rak i kroppen. Så ”får” man ju aldrig göra annars, och ett vanligt fel är just att missa att böja kroppen. Men i den här övningen gäller det att verkligen dela upp varje moment, och det är faktiskt inte så lätt att medvetet bara böja halsen. Här måste man rida rakt framåt för skänklarna, och kanske även hålla inner bakben på plats!
4. Behålla böjningen i halsen, men även flytta in framdelen så att hästen går på tre spår – dvs i  en öppna.

Det är ett lite annorlunda sätt att komma in i en öppna, men det blev väldigt tydligt för ryttarna var hästen har sin kropp, och jag måste säga att det blev många fler bra öppnor än vanligt! Några har avslutat med att rida öppna i trav ”som vanligt” efteråt – och plötsligt var det ganska lätt. Riktigt bra övning som jag måste lägga på minnet och återanvända!

Vad tycker ni som har gjort övningen redan?