Lucka 1: Skapa böjning utan dragkamp

Välkommen till årets julkalender!
Jag kommer att dela en ridövning varje dag, där svårighetsgraden stegras närmare julafton. Några av er kommer känna igen er, eftersom en del av övningarna har varit med på bloggen förut, eller så har ni själva ridit dessa övningar. Ni som har egen häst och testar övningarna får gärna återkoppla till mig om ni har nytta av tipsen!

Här är en nyttig övning som går ut på att skapa böjning på lång tygel. Den kan med fördel användas som uppvärmning!

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttare är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen går ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Du ska alltså rida på ett böjt spår där du jobbar med vikt och skänkelhjälperna för att skapa böjning och eftergift i sidan innan du tar tygeln. Det är väldigt tydligt att när hästarna formar sig korrekt runt skänkeln så följer hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När man tar tygeln upplever jag att det är lättare att ha hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln utan förberedelse. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Övningen kan kännas omöjlig om man är ovan, men ge det en chans att pyssla med detta när du skrittar fram på lång tygel. Det handlar om att flytta fokus från hästens huvud till dess kropp istället!

Lycka till!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*