Träning hos Nina

Idag har jag tränat med Anea hos Nina. Gårdagens hoppning gjorde visst susen, hon var mjuk och fin i kroppen redan från start. Lite trött också tror jag, fast på ett positivt sätt, för hon var väldigt avslappnad. Lite ”avrastad” kanske är rätta ordet.

Jag törs knappt säga det, men det kändes lätt att rida idag! Så som det egentligen alltid borde kännas, men ni som har följt oss ett tag vet att det har varit mycket upp och ner med den här hästen. Från att knappt kunna gå i vettig form ALLS så ser en träning ut såhär nu: kort uppvärmning, checka av formen (som var jättebra idag, jämnt stöd på båda tyglarna och avspänd överlinje), följt av galopparbete. I galoppen koll av slutorna, testa på att rida sax igen, lite piruettjobb och sedan serier, både fyror, treor, i vartannat och prova att byta i varje. Idag jobbade vi inte så mycket med traven, galoppjobbet räckte gott och väl.

Hon var så fin idag att jag började fundera på om nån har bytt ut henne?!

Jag uppskattar väldigt mycket att Nina prioriterar formen, eftergiften och lösgjordheten. Många tränare skulle säkert vilja sätta mer tryck och kräva ännu mer samling, men vi har fokuserat mer på att hon ska hitta en bra teknik och så får övningarna göra henne starkare. Idag har vi typ ”joggat” runt i dessa övningar och det känns som rätt väg. Det är jättelätt att gå över gränsen där hon bara blir spänd, och jag vill verkligen inte rida så, det är inte bra för varken mig eller hästen. Jag tror att när hon är starkare, och den här avspändheten förhoppningsvis är mer ”befäst” hos henne, DÅ ska ni få se på TRYCK! För det finns där, det vet jag.

Vet ni vad det bästa är? Inte att hon kan göra mer krumelurer och ”trix” utan att hon känns mer glad, nöjd och harmonisk att rida! Det är mer värt än prisrosetter!