Förtydligande..

Läste igenom mitt föregående inlägg där det står ”Vet dock att det finns gott om folk av den sorten i våra stall.” (Menat våra stall i Sverige.) Om man läser det lite slarvigt så ser jag att man hade kunnat läsa vårat stall, och då går det verkligen att tolka hur som helst inser jag. Så om någon har läst lite slarvigt så ber jag er att läsa igen!

För att förtydliga varför jag tog upp det här med de som ska ”hjälpa” andra var bl.a. för att jag hade en elev häromdagen som ville köpa häst, men det rådde delade meningar om huruvida han/hon skulle klara av detta, och att man hade uttryckt sig som så att denna person var så orutinerad att den skulle ”förstöra” hästen osv. Det kändes kanske inte som ett så konstruktivt uttalande, utan kändes mer som om syftet var att knäcka personen ifråga. (Som i och för sig inte verkade så lättknäckt!)

Får även med jämna mellanrum höra historier om t.ex. en bekant som står i ett större stall, där i princip alla ska tycka till om huruvida hästen t.ex. ska veterinärbehandlas eller vad den ska äta. Givetvis är det bra om man kan diskutera saker med andra i stallet och få råd och tips – när man vill ha dem. Men ibland tror jag att vissa vill ”hjälpa till” för att själva bekräfta att de är duktigare. Det är väldigt svårt att komma till ett stall och inte bli ”överkörd”.

Även om jag inte riktigt har upplevt sådant här personligen så känns det ändå så skönt att ha sitt eget stall – t.ex. för att slippa att folk ständigt tittar på när man rider. När jag stod på Helmers och hade startat precis så var det givetvis en inglasad cafeteria i ridhuset där det alltid satt folk och tittade när man red. Jag tycket verkligen att det var jobbigt, och blev ganska hämmad i min ridning, för jag VET hur mycket det snackades bakom glasrutan. (Alltså i största allmänhet, inte bara just om mig.) Sedan kan man ju se det som träning i sig – jag har ju fortfarande svårt för tävlingar just bara för att ”alla” tittar och tycker en massa. Men det är ju egentligen något jag själv måste träna mig på, just tävlingsbiten alltså – och att man kan inte göra något åt det. Där behöver jag verkligen bli starkare och tro på mig själv, och inte förutsätta att alla sitter och tänker negativa saker om min ridning.

Tyvärr verkar det vara ganska genomgående inom hästsporten att man hellre ser det negativa först, och att det är vanligt med skitsnack. Är det så inom alla sporter eller är ridsporten värst? Det vore ju trevligt om vi kunda ändra den här mentaliteten lite, försöka vara mer positiva istället för att trycka ner andra för att själv må bättre. Tyvärr innefattar ridningen så mycket prestationer för många av oss – även de som inte tävlar. Det är så mycket prestige inom ridningen. Det är synd. Det tar lite bort glädjen med hästarna, och vi har ju ändå den gemensamma nämnaren att vi gör det här för att det ska vara kul. Det borde vi hjälpas åt att lyfta fram mer!