Man skulle kunna tänka sig att inlägget ska handla om två olika typer av hästmänniskor som ska samsas i ett och samma stall – men faktum är att det handlar om mig och mina egna kluvna tankar, som gör att jag ibland hamnar i en inre konflikt med mig själv..
Jag tycker att hästar ska vara hästar och är i själ och hjärta lyckligast när mina hästar får leva hästliv ”på riktigt”. Jag är uppvuxen i ett enkelt stall där det inte fanns antydan till bling (förutom julgranskulorna vi pyntade spiltorna med på vintern) och där vi lärde oss ”hästvett” genom att rida barbacka i skogen i grimma. Om jag hade startat med en egen, dyr ponny och åkt på tävlingar varje helg hade jag kanske haft andra värderingar – vad vet jag. Hästarna var ute mycket i flock och sov såklart ute på sommaren.
Under åren jag har jobbat med hästar har jag varit både på ridskolor (där man av praktiska skäl inte kan ”dalta” med hästarna) och i ”riktiga” dressyrstall, och naturligtvis blir man präglad av alla erfarenheter och tar med sig ”det bästa” från olika ställen.
Jag vill gärna tävla dressyr (eller egentligen är det oklart om jag VILL, eller om det är något jag förväntas vilja, men det kan vara ett annat inlägg) – och jag är ofta perfektionist – vilket ju passar bilden av en dressyrryttare. (Dressyrryttare ”brukar” också vara rädda för att rida ut, måste alltid ha benlindor och boots, och hästarna går såklart i en liten ruta max 4 timmar om dagen för att inte slå sig. Läs nu detta med glimten i ögat!)
Lindor har jag förvisso ibland – men endast av estetiska skäl när vi är bortbjudna eller ska vara med på film, och det här med hagvistelsen är kärnan i det här inlägget som vi kommer till nu.
Här kommer min praktiska sida in – och även mina värderingar kring ett bra hästliv. Mina hästar går ute dygnet runt på sommaren, i ganska ”farliga” hagar, kuperade och fulla av ”hästfällor”. Jag tycker att hästar ska röra sig naturligt för att stärka sig. Jag vill att de ska gå i flock för att de mår bra av socialt umgänge. Dessutom får de gärna vara ute för att de också sparar mig tid, strö och foder. Det är inte bara mina lektionshästar som går ute – utan även mina tävlingshästar.
Men sedan kommer jag i den där inre konflikten och dressyrtanten ”tar över” och just i år har det gjort mig extra stressad, delvis för att jag har haft några nya hästar. Dels ska hästarna in i en ny flock – och det ÄR alltid en risk. Ändå ”måste” jag ta risken – för jag värderar högt att hästarna får ha kompisar. Nya hästar är inte heller alltid vana vid sådan här hagar och jag VET att det är en viss förhöjd skaderisk. Oftast går det ju bra, men absolut har jag lite fler skavanker den här årstiden pga min önskan om ett bra hästliv, för att inte tala om tappskor så fort det regnar lite mer – inget farligt kanske, men nog så irriterande! Sedan svänger ju vädret dessutom och ena dagen är det bromsar som stör, nästa dag åskar det. Oftast tar jag dock in hästarna varje dag även om de sover ute – så att de hinner vila och bli ordentligt kollade.
Hela tiden får jag balansera och väga av min instinkt att bli en hysterisk dressyrtant som vill ta in hästarna vid minsta regndroppe, ha benskydd i hagen (eller ens ha dem i hagen) mot glädjen det faktiskt ger att också se nöjda hästar som betar ihop, kliar varandra och som ett plus i kanten är mjukare i kropparna, mer avspända mentalt och finare i benen! Men att det ska vara så oerhört svårt att inte känna suget att linda in dyrgriparna i bubbelplast…
Absolut kan jag minska på en del av min stress och slippa fantisera ihop scenarier om hur illa det ska gå hela tiden genom att helt enkelt ta in dem och inte ha hästarna ihop – men faktum är att flera skador jag sett under åren inte ens har skett i hagen, utan i boxen, eller till om med ridhuset! Hästar verkar kunna slå sig på sin egen skugga, och med det sagt så väljer jag hellre ett lyckligt (och lite farligt) liv åt mina hästar, än en tillrättalagd tillvaro med alltför mycket inramning. Jag blir genuint glad av att se dem som på filmklippen här, och då får jag stå ut med ett visst mått av oro också. Det går ändå inte att komma ifrån när man sysslar med hästar!
Inga svar