Sammanfattning av terminen

Den här hösten har verkligen varit annorlunda för min del – inte pga corona, utan pga att jag inte har kunnat rida på några månader, vilket är mitt livs längsta uppehåll. Om man nu ska ha ett sådant uppehåll eller skada sig så får man ju ändå säga att tajmingen var ”bra”. Det känns inte som om jag har missat något direkt, med tanke på inställda tävlingar och att vi ändå mest bör hålla oss hemma just nu. Kanske hade det blivit jobbigare för mig om ”alla andra” hade haft massor på gång, men jag tycker att den här perioden gick över förväntan för mig. Jag trodde att jag skulle bli väldigt stressad och irriterad av att behöva släppa på kontrollen, men så har det faktiskt inte blivit. Uttråkad hann jag inte bli heller. 😉

Jag har dels haft en väldig tur att jag just den här hösten har haft en extra praktikant tre dagar i veckan. Det har såklart underlättat massor! Min fasta stalltjej är också ordentligt injobbad sedan ett år tillbaka och har haft bra koll i stallet utan att jag behöver säga till om ”allt”. Dessutom har jag haft väldigt bra hjälp av både elever och inackorderingar så att allt har flutit på bra! Kanske att det har varit lite lättare att få hjälp med saker när många har jobbat mer hemma?

Grodan fick en bra period där jag tog ridhjälp ett par dagar i veckan, men även vattenträning och longering mm, som jag kanske inte hade gjort annars men som har gjort mycket nytta för henne! Det gjorde att jag inte behövde ställa av henne utan hon fick jobba på hela tiden.
Jag kommer helt klart fortsätta med vattenträningen under våren.

Redan innan jag skadade mig hade jag beslutat att hålla verksamheten lite mindre under hösten och inte ta in nya elever. Det har gjort att mina fasta elever har kunnat rida mer, och jag tror det har bidragit till att hästarna har hållit sig i ett bra skick även fast jag inte har kunnat rida igenom dem som vanligt. Det blir lättare för hästarna med färre olika elever. Alla hästar var dessutom inkörda tillräckligt väl i verksamheten, vilket såklart var tur just nu!

Jag tycker också att många av eleverna verkligen har utvecklats under hösten! Det verkar vara många ”poletter som har trillat ner”. Jag vet inte vad det beror på, men kanske delvis för att alla har behövt ta lite mer ansvar när jag inte har kunnat ”rycka in”. Jag har också försökt ha en extremt tydlig röd tråd med utbildningsskalan som grund (som vi ska fortsätta med), och det verkar ha hjälpt många.

Men jag tror faktiskt en sak till, som jag verkligen insåg när jag hade en elev på kurs. Hon brukar komma då och då, så jag ser henne inte varje vecka, men jag tyckte hon var mycket mer avspänd än vanligt och kom till ridning snabbare, vilket jag påpekade. Då sa hon att hon mådde mycket bättre nu när hon jobbade mer hemma och slapp stress etc. Och det syntes tydligt på hennes ridning! Hästarna speglar oss otroligt mycket, på gott och ont. Ofta har jag sett en förändring i ridningen hos elever som t.ex. sedan har visat sig vara utbrända. Även om ingen har sagt något så har hästen sagt till.

Jag vet att många har det tufft pga pandemin, men det finns också en uppsida med mindre stress, färre resor, mer lugn hemma och kanske en ännu större glädje i att ha stallet kvar som en ”bubbla”. Jag har verkligen märkt hur tacksamma många är för stallet och hästarna just nu. Kanske är det också en bidragande orsak till att den här terminen har flutit på bra? Fler elever som har kunnat fokusera, rida mer strukturerat och inte vara så splittrade? Det finns nog en hel del att ta med sig från det här året, eller vad tror ni?

Jag saknar dock att kunna klämma ner mitt ben i en tight ridstövel! Hoppas det händer ganska snart igen under 2021!