Idag har jag varit i Enköping och tränat för Karin Öljemark. Sist hon såg Grodan var i augusti, strax innan min avramling. Hon tyckte att Grodan såg starkare och mer ”slimmad” ut och hade fått upp bukmuskulaturen lite, så nu kunde vi jobba vidare lite till med att höja manken och få en bärigare form. Jag tänker att Nina och Karin får komplettera varandra. Nina gillar att träna hästen genom att rida mycket rörelser, och hon är ganska teknisk. Karin är mer noga med grundformen, takt och tempo. Eftersom Grodan lätt blir lite kort i nacken är det viktigt att verkligen jobba extra noga med formen, så dagens träning var väldigt nyttig.
Förra veckan hade jag lite problem just med att hon blev lite kort och spänd, men jag lyckades lösa en stor del av detta när jag red själv igår. Idag kunde vi fortsätta på samma ridning, vilket ändå känns skönt – alltså att jag själv hade börjat hitta lösningen men nu fick vägledning ytterligare. Då har jag ändå tänkt rätt.
Tänk att det kan vara så kul att jobba med grunderna. Idag gjorde vi ”ingenting” förutom att fokusera på gångarter och form. Och min känsla var att Grodan kanske aldrig har varit så fin (stundtals). Personligen ger det mig nästan mer än att göra krumelurer, fast det är såklart också roligt. Men jag gillar verkligen när jag hittar ”rätt läge” i hästen, det är häftigt! Idag travade hon som en ”riktig häst”. 🙂
Inga svar