Funderingar på framtiden

Varning för långt och luddigt inlägg!

Väntade en dag med att skriva detta, så jag inte skulle agera i stundens hetta. Hade nämligen en förfärligt jobbig uteritt med Anea igår och medan jag red funderade jag på hur jag skulle kunna utforma en till salu-annons… 😉  Hon är ju inte riden så mycket sista tiden och därmed lite ”orastad” vilket resulterar i att hon är mer tittig än vanligt och livrädd för varje sten. Skulle galoppera på en skogsväg men kom några meter i taget innan det blev tvärnit i princip. Sådana dagar testar hon sannerligen mitt tålamod! Idag var det faktiskt som en annan häst, och hon frustade och tänkte framåt. Skönt!
Nu vet jag ju att hon kan vara lite jobbig att sätta igång, men hon behöver ändå ha sina kortare viloperioder. Det är bara att bita ihop, det kommer gå över. Men även innan den där uteritten har jag funderat lite på vad vi ska ha för mål eller icke-mål framöver. Jag tror ju tyvärr inte att hon kommer mycket längre än där vi är idag. I och för sig har jag tänkt så massor av gånger, och min plan var ju från början att ha henne ett år och starta LA. Vi har ju kommit väldigt mycket längre än så! Under tiden när vi tragglade MsvB spånade jag mycket på hur jag skulle hitta en St Georges-häst, eftersom det var mitt dåvarande mål. Tanken fanns inte att hon skulle nå dit, särskilt inte när det tog nästan tre år att befästa bytena. Ingenting har någonsin känts enkelt med henne, det skulle i så fall vara att hon trots sina spänningar är väldigt lojal och med ett stort hjärta. Hon har ändå tagit sig runt Int1 med godkända resultat, trots brist på ”bra” gångarter, spänst och fastän hon är tittig…
MsvA-debuten. Jag ser lika glad ut som alltid.

Jag känner mig kluven. Jag ”borde” se mig om efter en bättre häst, som jag kan komma vidare med. Dels tror jag inte Anea kommer gå högre klasser än såhär, och dels för att hon tyvärr kräver en hel del av mig som ryttare. Jag har kämpat väldigt hårt med både henne och andra hästar tidigare, och börjar känna mig lite ”trött” på det. Utan att uppfattas som dryg (hoppas jag) så tycker jag att jag skulle behöva en häst med lite mer kapacitet och förutsättningar. Här tar det lite stopp direkt – jag har inte råd med en sådan. Möjligen kan jag hitta en att låna, men jag vet inte om jag är riktigt redo för det trots allt.
Även om jag inte hittar en annan häst så vet jag inte om det är ”värt” att försöka kräva mer av Anea. Jag tycker hon har presterat över förväntan, och det kanske räcker så? Visst, ett år till kan vi ju skaffa rutin i Int, och kanske sikta på ca 65%. Vi har säkert mer att komma med ett tag till. Men när jag känner att vi inte ”kan” tävla mer så tycker jag tyvärr inte att det är tillräckligt givande att rida henne mer. (Även om tävla inte är allt!)Faktum är att hon kräver väldigt mycket av mig, och tar ganska mycket både tid och energi om jag jämför med andra hästar. Jag vet att ingen häst är ”lätt”, men hon är verkligen klurig.
Hur som helst. OM jag bestämmer mig för att ”lägga ner” – VAD GÖR JAG DÅ? Det var egentligen den stora frågan. Alltså, vad gör jag med henne? Jag önskar att hon var en läromästare som gick att sälja för det hon ”utbildningsmässigt” är värd, men det går inte. Jag kan inte ha henne i verksamheten på heltid, hon skulle bli gräslig på en vecka. Jag vill helt enkelt inte att någon annan ska rida henne efter mig. Jag har lärt mig någorlunda hur hon funkar (och ändå undrar jag ofta), och är väldigt lyhörd och backar när det behövs. Om hon hamnar fel tror jag hon blir i princip ”oridbar”. Tror inte det funkar med mer ”kravlös” ridning heller, hon kräver helt enkelt att hon rids ”igenom”. Och är man tillräckligt duktig för det, så skaffar man en bättre häst.

Nästa tanke är i så fall att betäcka. Men det är vi inte överens om hemma. Och ja, jag är inte dum i huvudet – jag vet att det kostar mer än det ”verkar”. Det är ju inte bara själva betäckningen… Kan inte sälja henne till avel för hon har inte haft föl innan – tror inte det är aktuellt då. Låna ut till avel kanske?

Skulle jag betäcka själv så tror jag inte heller att hon ”kommer tillbaka” till ridning, det är det högst sannolikt inte värt. I och för sig har man ju hört att vissa ston blir bättre efter de fått föl? Hon är 16 nästa år, så det känns verkligen som sista rycket då i så fall, man ska ju inte vänta för länge. På ett sätt känner jag mig ”skyldig” att betäcka henne pga hennes stam, och att hon är selektions-sto. Bortsett från att hon är tittig och spänd (…) skulle jag ändå säga att hon har ett oerhört bra psyke och är hållbar och väldigt frisk. Sådant tycker jag också man ska ha med i beräkningarna. En hingst med spänst och god ridbarhet (mycket viktigt) på henne tror jag skulle kunna bli bra. Sedan vore det kul att prova något nytt (aldrig avlat). Men det kanske innebär att jag är ”utan häst” en period. Å andra sidan kanske man får överleva det? Hästar att rida finns ju alltid, det är inte som om jag skulle behöva börja spela golf eller så istället… (haha, ta inte illa upp, ni som spelar golf!)

Enda bilden från tiden på Arphus, när jag precis ”fått” henne. (=lånat)

Förmodligen kommer det inte bli någon förändring alls – men jag har sådana här funderingar. Sedan kan det ju, av en eller annan anledning, ”lösa” sig själv. Jäkla synd bara att jag har utbildat en häst till svår klass och inte ens kan tjäna en hacka på det. Men bortsett från pengarna, så vet jag inte om jag skulle kunna sälja ändå. Hon är väldigt speciell, och även om hon gör mig gråhårig ibland, så känner jag mig nästan halv utan henne. Hon har hängt med mig sedan tiden på Arphus, och jag har på något sätt haft henne som min ”fasta punkt”. Har liksom svårt att tänka mig att vara utan den där utmaningen, trots allt…
Översta bilden: såhär såg det ut ibland första två åren. Här skulle vi ta första bilderna till hemsidan. Valde inte denna fantastiska ögonblickbild som ni nog förstår. Ibland körde hon upp skallen på det här sättet och sprang en långsida.
Från det (inte direkt, dock) till bild två: Lag-SM på Strömsholm 2015, och sista bilden: senaste tävlingen, Int1 i Gnesta. Lång resa… (Med hästen alltså, inte till Gnesta. Dit är det också ganska långt i och för sig.)

Och med den summeringen och alla bilder så känns det inte som en häst som jag kan släppa? Men att betäcka är ju att ändra inriktning – inte släppa hästen. Eller?