Idag har jag varit i Gnesta och tävlat med Anea. Vilken dag! Den drabbade även Torbjörn, stackaren. På morgonen när jag skulle släppa ut så hörde jag att en slang ut till hagen läckte – så jag fick ringa T och be honom laga den. I övrigt flöt allt på bra, hann mocka det mesta och fixa Anea i bra tid, för att lasta 10.30.
Dessvärre kom vi inte längre en en bit ut på Almungevägen (körde max en kvart). Plötsligt hördes en rejäl smäll och jag trodde Anea hade sparkat sönder släpet, men det var ett däck som hade fått punka. Vilken tur att vi inte hade kommit längre! Och tack och lov kunde jag köra in på en liten grusväg och parkera där. Vi lastade ur (Anea helt oberörd över smällen), och så fick Marianne (tur att hon var med!) köra i ilfart hem med min bil och hämta sin bil och hennes släp. Under tiden fick jag ringa T igen för nästa trasiga projekt – han kom och fixade däcket och tog med släpet hem. Har världens bästa man! <3
Ringde tävlingen och de kunde faktiskt ordna en senare starttid åt mig, vilket var skönt, så vi slapp köra med hjärtat i halsgropen! Extra tur eftersom vi dessutom körde fel (GPS är icke att lita på). Konstigt nog blev jag varken stressad eller nervös av allt detta, men jag ska erkänna att jag var rätt trött när jag red fram. Dessutom varmt som en sommardag! Ritten gav 62% = bästa hittills (i Intermediere) och ett kval till fixat mot nästa nivå – dit det i och för sig är en lång bit – men det är en annan historia. Kommer en närmare analys av ridturen imorgon när jag har sovit lite… Är i alla fall nöjd med ridningen och känslan, det går framåt!
Inga svar