Läste det här inlägget för en tid sedan, som handlar om den ”eviga frågan” om man kan lyckas inom häst utan pengar. Det var en del kommentarer efteråt på FB som hävdade att det är omöjligt. Jag tycker det är synd att bestämma sig för att det inte går om man inte har ett fett bankkonto. Frågan är väl till att börja med att definiera för sig själv vad som är att ”lyckas”? Alla siktar inte på OS eller att rida Grand Prix. Om det är det enda som ”räknas” – ja, då kan det vara svårt att ”lyckas”, för det är få förunnat att nå dit. Och det är naturligtvis lättare med pengar. MEN mig veterligen är det flera av dem som rider på den nivån som faktiskt har ridskolebakgrund och har jobbat sig uppåt. Egentligen hade det varit material till en hel bok – att intervjua framgångsrika ryttare om vägen dit. (Jag får göra det när jag får tid över…) För övrigt är inte pengar heller en garanti för att lyckas – det gäller att förvalta saker och ting.
Hur som helst. Här har jag tidigare skrivit själv om mina tankar om framgång. Sedan jag skrev det (2012) har jag faktiskt landat mer och mer i känslan av att jag har lyckats med något stort som jag drömt om sedan jag var 16 (?) eller kanske ännu längre. Det som fick mig att reflektera lite extra över det var att FB påminde mig för en tid sedan om ett inlägg där jag just fått beviljat lån på 250.000 kr. Nu, 7 år senare, så har min lilla verksamhet vuxit från 5 hästar (3 köpta, 2 lånade) till 8 hästar (äger alla), eget stall och en hel gård. Det är mer än jag kunnat drömma om.
Nu hänger ju inte allt på mig, utan även en del tur, nämligen att jag träffade Torbjörn. Det betyder inte att jag har gift mig rikt och ”fått” en gård, utan att jag har bra hjälp med både det praktiska och planeringen kring ekonomin. Jag är i alla fall väldigt glad och stolt över att jag vågade satsa. Tänk att jag fixade att starta med inga egna pengar, utan bara en bra idé, och en tydlig affärsplan så att banken trodde på mig. Även idag kan jag dock undra hur jag lyckades få så lite pengar att räcka. För ja, i hästsammanhang så är ju 250.000 kr lite.
Gården kunde vi köpa genom att vi båda gjorde en del vinst på varsin såld lägenhet, men egentligen var vår egen insats för liten för att bevilja ett sådant lån. Vi hade dock en bra plan och banken trodde på oss. Så de pengar jag haft i bagaget är ju faktiskt pengar att köpa lägenhet för, tack vare att mina föräldrar sparade när vi var små. Utan det hade det blivit svårt. Men jag kan tillägga att de å andra sidan inte betalat min ridning, utan den fick jag betala med min månadspeng eller jobba i stallet. Så hela min ”ridsatsning” har jag finansierat själv sedan jag började rida som 12-åring.
Varför jag skriver det här är inte för att berätta hur ”duktig” jag är, utan för att jag hoppas att jag kan peppa och inspirera andra. Det GÅR att ta sig fram utan en kappsäck med guldpengar! Hur långt man sedan tar sig beror nog mest på hur hårt man är villig att kämpa och vad man kan tänka sig att ”offra”. För det måste man vara beredd på att göra, och jag kan bara tala för mig själv, men jag tycker att det har varit värt det!
4 svar
Får man ändå säga att du verkar vara väldigt duktig? Samtidigt som det är inspirerande.
Ska inte svara för andra, men vad jag själv kan störa mig på är att vägarna till hästrelaterade framgångar ofta framställs som ”fantastiska” (och därmed ganska ouppnåeliga) varesig det handlar om att man är född med silversked i mun och en familj som ställer upp till 100%, eller att man red på ridskola och kunde köpa loss den där ridskoleponnyn för 5000 kr som besatt oanad potential och snart hade man vunnit SM (lite överdrivet, men du fattar).
Jag tycker du berättar om din framgång på ett ödmjukt och jordnära sätt och det är snarare peppande för mig att du skriver att gårdsköpet inte hade varit möjligt utan en partner som kunde tänka sig att satsa på samma sak, än att låtsas att allt är gjort själv, oberoende av andra.
Jag tror att vägen till framgång är en mix av pengar, skicklighet, företagsamhet/vilja att träna/energi och att helt enkelt vara på rätt plats vid rätt tillfälle ibland. Är man lite mindre begåvad med det ena, går det att kompensera upp lite med det andra.
Sedan är det även viktigt att jobba mot sitt mål. Många säger att de vill saker, men jobbar inte för dem och lägger inte upp strategier för att nå dit. Nä, då är det klart att man inte kan lyckas. Man måste faktiskt våga satsa också.
Tack för trevlig kommentar! 🙂
Och roligt om det kan inspirera!
Din blogg är en av mina favoriter. Du lyfter alltid intressanta ämnen och det går alltid relatera till det du skriver på ett eller annat sätt. Jag tycker om att du lyfter att framgång kan vara olika och att alla har möjligheten, sen tror jag många faller på att de inte har självdisciplin nog att fullfölja nog länge för att nå målet.
Du lyfter något som är väldigt viktigt tycker jag att man kan vara tvungen att välja bort andra saker att man kanske inte kan göra allt om man vill nå sitt mål. Detta tycker jag kan vara svårt i dagens samhälle rent generellt då man gärna ska ha fint hus, fin bil, dyra semestrar och satsa på sina intressen då är det lätt att allt blir halvfart. Haft just den diskussionen med min sambo som är väldigt fiskeintresserad och när det gällt tex köp av en bättre båt, så brukar min följdfråga vara: Vad är du beredd att välja bort istället? Tror det gäller lika väl inom ridsport och hästar.
Jättebra inlägg! På en jättebra blogg!
Tack! Vad roligt att du uppskattar bloggen! 🙂