Idag skrittar vi ut och ställer inga krav alls efter gårdagen. Imorgon rider jag igenom henne hemma i lugn och ro (man fick ändå inte åka till Djurgården och rida på banan innan) och efter det bestämmer jag mig för om jag ska tävla eller inte på lördag.
En del av mig säger nej – det är bara dumt att åka när man har en formsvacka och känner att det inte är så roligt just nu. En annan del av mig säger ja – jag är inte en sådan som ”ger upp” och dessutom vill jag rida för två nya domare som dömer denna gång, varav en är Gustaf Svalling, som vi har tränat program för men inte blivit bedömda av på tävling. Samtidigt känns det tufft att åka till en bana som många varnar för pga att det är tittigt, när det är just det som känns som vårt största problem. Man kanske får tro att det är bra träning?
Just det här med tittigheten tog jag upp med Roggan igår. Många säger ju att ”tävla mycket så går det över”, men jag tror inte på det, och han höll med. En yngre häst under utbildning behöver komma ut och vänja sig, men jag har tävlat henne i många år (även om det inte är varje helg), och han menade på att det går inte över om man redan har tävlat så pass mycket och det inte har blivit bättre. Och med tanke på att hon är lika ”rädd” för ena hörnet i ridhuset varje dag, hemma, så är jag tyvärr benägen att hålla med.
Hur som helst, jag ska se hur det känns imorgon. Jag är medveten om att man måste ha svackor för att komma vidare, och ofta är det ett tecken på att man är mitt i en process där man håller på att ”lära nytt” eller smälta saker och ting, så jag får väl tänka positivt nu och tro att när jag tagit mig över det här kommer jag ha kommit ytterligare ett snäpp vidare. Det är i alla fall vad jag hade sagt till mig själv som tränare. 😉
Nu ska jag ner och se om jag kan fånga in min häst för en uteritt.
Inga svar