Idag tog jag med mig Anea till Vällsta för att rida igenom St Georges för ”Roggan” (Roger Ohlsson). För att det verkligen skulle bli som på tävling valde jag att rida fram ute och sedan gå in i ridhuset och rida programmet. Tyvärr var hon hemskt spänd på framridningen, det var visst mycket att titta på. Jag tyckte inte jag kom åt henne alls, och kände mig inte redo att rida program.
I ridhuset var hon inte så tittig, men hon var inte igenom (eftersom jag inte fick någon bra framridning), och då blir allt kort och återhållet. Roggans kommentar var att han vill att jag ska rida fräschare och mer framåt (vilket också har framgått på tävlingar tidigare) och jag håller med. Han tror att det är för att jag är perfektionist, och det är jag, men anledningen till det dåliga tempot är spänningar. Det ”går inte” att bara gasa på, då blir hon för stark.
Jag vet inte hur jag ska kunna bli bättre på det här momentet. Hon kan vara himla fin när vi tränar, men inget av det kommer till uttryck i tävlingssammanhang. Jag kanske borde satsa mer, men jag tycker inte hon är med mig då. Det är ju på sätt och vis bra att hon inte upplevs som spänd i alla fall, då jag tycker det är ett ”värre fel” än att rida lite ”försiktigt”. Har filmat och det ser inte spänt ut, och jag ser inte att hon blir stark (fast jag vet hur det känns). Den enda ”missen” var ett byte som krånglade. Annars var det stadigt men med dålig feeling. Fick runt 65% och det är ju helt okej poäng, men idag känner jag att poängen inte är det viktiga…
Jag vet inte riktigt hur jag går vidare med det här. Det låter dumt att vara missnöjd med 65%, men det är själva ridningen som inte känns bra. Jag börjar känna för mycket brister istället för det vi gör bra. Troligen är det en ”fas” för att vi har utvecklats så mycket på sista tiden, och nu har vi nått ett stopp där det känns tufft för mig att komma vidare om jag ska vara ärlig. Jag kan inte förklara det bättre än att jag börjar tro att vi kanske inte kommer så mycket längre. Visst kan man alltid nöta lite till, men jag vet uppriktigt sagt inte om jag klarar att pressa våra gemensamma gränser mer. Vi har kommit längre än jag någonsin trodde, men jag tycker inte det känns roligt att pusha henne mer just nu. Jag ska tänka lite till, men det kan mycket väl hända att jag stryker oss på lördag. Vet inte om jag är tillräckligt motiverad. Får återkomma i frågan när jag har sovit på saken. Kanske behövs det en rejäl paus.
Inga svar