Att kunna fokusera och vara i sin egen ”bubbla” när man rider är oerhört viktigt. Jag ser ofta på mina elever ifall de inte kan behålla fokus, för det märks på hästarna direkt! Det kan vara allt ifrån att komma med andan i halsen till stallet och vara stressad (det smittar, som bekant), eller att man inte har ätit ordentligt innan. Om man själv inte är helt närvarande så kan man inte heller kräva att hästen ska lyssna och vara avspänd. Allt det vi gör och känner speglar hästarna direkt, oavsett om vi vill eller inte. Givetvis kan hästen också ha en bra eller dålig dag, men om jag som ryttare kan bibehålla fokus så kan det bli ett bra ridpass ändå.
Det här är kanske svårt att träna på, men första steget är faktiskt att bli medveten. (Dels på hur man tänker, men också på hur din kropp reagerar.) Det är lättare att se det utifrån än att märka det på sig själv, tyvärr. Exempelvis kan det synas på en framridning till en tävling – titta på ryttarna och se vilka som håller fokus på sig och sin häst, och vilka som tittar på de som står vid sidan av banan istället! Eller bara en sådan här sak: på en lektion nyligen så skrattade en av ryttarna, vilket gjorde att hon inte fick hästen att stanna. Så fort hon var tyst och koncentrerad så var det inget problem längre. Nu är det ju i och för sig bra att skratta och ha roligt när man rider – men det visar ändå hur känslig hästen är.
Själv fick jag problem när jag skulle rida Lag-SM. I vanliga fall är jag faktiskt rätt bra på att fokusera på framridningen, men där måste jag erkänna att jag blev lite störd av att ha massa kända namn och erkänt duktiga ryttare kring mig under framridningen. Det tog en hel del energi från mig som jag kunde använt till något bättre. Och i det fallet handlar det om rutin – det var en ”ny” situation att vara på en så stor tävling helt plötsligt och då blev jag okoncentrerad. Men jag får ändå ge mig själv en klapp på axeln för att jag red så bra jag kunde inne på banan ändå.
Igår hade jag inte heller någon superkänsla när jag skulle rida Anea. Dels fick jag besök av en kompis som kom helt otippat. Jag måste erkänna att jag nog blev lite spänd av det, för hon har aldrig sett Anea ”live”. Dessutom hade jag en tid att passa efteråt, vilket gjorde att jag red under lite tidspress också. Och så tävling framför mig… Det var inte ett jättedåligt pass, men jag insåg verkligen att anledningen att det inte blev bättre var mitt eget dåliga fokus. Jag missade att kolla av den viktiga grunden, att verkligen ha hästen lösgjord och lyssna på små hjälper. Men – till idag hade jag tänkt igenom vilka saker som måste fungera, och jag började i ”rätt ände” och var supernoga med detaljerna. Det blev stor skillnad för att jag verkligen hade en plan idag. Hoppas nu jag kan hålla mig till den imorgon, när jag tydligen ska behöva tävla i ösregn… (Extra irriterande när det har varit jättefint idag, och ser ut att bli sol nästan hela nästa vecka…)
Nu: tidigt i säng, även om det är lördag, så jag inte kan skylla på att jag är trött imorgon.
På Strömsholm i våras när vi provred banan innan tävlingen. Det är lätt att tänka att man inte ens har där att göra, men då gäller det att försöka släppa sådana tankar och ändå hålla fokus på sig och sin häst.
Inga svar