Hemma på sen lunchpaus efter att ha varit och tränat på Lejondal idag. Ska inte rida mer idag, utan bara ha några lektioner i em / kväll.

Träningen gick så himla bra! Ibland tycker jag att jag är lite ”slapp” med vår träning, t.ex. vilade Anea lör, sön efter tävlingen, gick lektion på måndagen och skrittade ut tis, ons. Å andra sidan är det här en häst som inte ska ”nötas” på, utan hon behöver små pauser för att vara på hugget igen. Så fastän vi inte ens har ridit ett joggpass sedan tävlingen så var hon JÄTTEFIN idag! Fin i formen och avspänd med lagom bjudning. (Kan ju tillägga att hon går i stor hage med kompisar så om hon vilar helt två dagar i rad så är det inget ”problem”, men jag hade inte valt ett sådant upplägg om hon stod i typ en liten ruta…)

Jag uppskattar att jag kan styra mina träningar hos Nina ganska mycket själv. Om vi har en dålig dag så säger jag det och då gör vi enklare saker. Idag tyckte jag att vi skulle gå vidare istället, för tanken är ju ändå att hinna rida Intermediere två gånger innan sommaren, och nu har jag inte gjort så mycket sådana rörelser utan fokuserat på St Georges. Skillnaden är ju inte jättestor, det är lite ökad svårighetsgrad dock.

Så idag har vi ridit sax med tre slutor, helpiruetter och byten i vartannat. Vi provade även lite byten i varje, och två går bra, men sedan blir jag för långsam. Jag tror inte att Anea har så svårt för det, det är jag som är förlamad i benen… Men tre lyckades jag i alla fall få till. Det känns lite som om man ska lära hästen en ny gångart. Tur att jag har gjort det här på en av hästarna när jag jobbade på Arphus, så jag har ett ”hum” i alla fall om hur det ska vara. Vi avslutade med att trampa och samla henne mot passage. Det var ett tag sedan sist, men det kändes bättre fastän vi inte har gjort det på länge. HOPPAS jag kan lära henne det här på riktigt! I alla fall för ”hemmabruk”. Det verkar faktiskt inte helt omöjligt längre. Är jätteglad över henne just nu! Ibland tror jag att hon hör att jag säger ”nu kommer vi nog inte längre” – och så lägger hon i en växel till. Jag som bara hade tänkt ha henne något år och rida LA…

Min tävlingsplanering sprack lite, för jag missade att anmäla mig till Dressage Club i maj som jag hade tänkt! Irriterande. Tanken var att rida MsvB på Harry 1 maj i Vallentuna (om jag nu kommer med där – den har inte öppnat) och sedan på Dressage Club två veckor senare. Nu måste jag leta efter ett annat lämpligt datum. Jag tänkte att jag startar honom två gånger till före sommaren, och hoppas att det räcker för nästa kval. Fixar vi det så tränar jag vidare tills vi kan gå ut i MsvA i så fall.

Anea ska gå St Georges några gånger till, och innan sommaren 1-2 Int1. Det kryllar dock inte av tävlingstillfällen som på LB-nivå, tyvärr! Sedan rider jag de två programmen under hösten och försöker bli bättre på det tekniska och att kunna RIDA på banan! Efter det vet jag inte mer vad vi har för planer? Jag tror nämligen att det blir svårt att rida högre klasser än så ihop med henne…
Om möjligheten finns, och Lejondal skickar ett lag i år igen, så vill jag nog delta i Lag-SM en gång till också. Hoppas det!
Bild från framridningen förra året på Lag-SM

Nöjd med: ganska bra flyt i traven, volterna (mycket lättare med träns), första galopp-piruetten, första halvan i saxen. Serierna var raka (men skulle behöva bli större och luftigare i bytena).

Att förbättra: mer böjning i travslutorna. Komma ut lite senare i andra galoppsaxen (har haft motsatta problemet så jag överdrev visst lite här.) Göra mindre piruett till höger. Sedan finns det såklart massa små detaljer att slipa på i alla moment, men på det stora hela tycker jag det här var en jämn och avspänd ritt, det var bra!

Jag var ju som sagt och tävlade igår i Enskede. Jag var riktigt nervös innan, och det brukar jag inte vara numera. Dels var jag nervös över att rida på träns, och så var jag nervös över bedömningen eftersom alla som hade ridit före mig hade relativt låga procent. Var rädd att få typ 55%… Samtidigt tänkte jag att jag faktiskt hade chans till placering själv utan att behöva rida på 70%, men då blev jag nervös över det också!

Så fort jag kom upp på hästen släppte det dock. Hon var jättemjuk och fin på framridningen, lyssnade superbra och var väldigt fokuserad. Formen kändes stadig och jämn. Knappt att hon spände sig en enda gång. Framförallt såg jag på hennes öron att hon var oerhört uppmärksam på MIG (och inte på allt skrot i munnen), och hon frustade och var verkligen med mig på ett annat sätt!
Inne på banan var hon lite tittig som hon brukar, men skillnaden med träns var att jag kunde påverka henne bättre i de lägena. Jag tror att med kandaret är hon spänd BÅDE över miljön, men också över betslingen. Jag har inte reflekterat så mycket över det förut, för då hade jag ju ingen valmöjlighet. När jag började tävla henne fick man rida på kandar i LA6 (motsv MsvC) och då gjorde jag det för hon var så stark. (Jag är medveten om att jag utbildar henne ”baklänges”, man ”ska” kunna rida på träns före kandar osv. Kan skriva ett annat inlägg om bett, annars blir det så långt.)

Hur som helst, jag är jättenöjd med oss båda. Nöjd med att hon var mer ”med” mig och mer påverkbar på banan. Nöjd med att jag verkligen red, och tänkte på att andas hela programmet. Även om jag haft högre procent förut så är jag nöjd med känslan av att inte vara ”hjälplös” inne på banan, och jag tror det beror på att hon föredrar tränset helt enkelt. Nu ska man väl inte dra några förhastade slutsatser förrän man har provat några gånger till, men kontentan är i alla fall att jag är väldigt nöjd med henne och stolt över att rida runt ett program med den här svårighetsgraden med snällare betsling. HOPPAS jag kan använda det även i fortsättningen!
Prisutdelning, 3:e plats.

Sen kväll, så jag skriver mer imorgon. Vi kom 3:a idag i St Georges i Enskede!
På TRÄNS!