Grodan

Grodan börjar kännas bättre och lite starkare. Vi har ridit henne väldigt lugnt, delvis pga att jag inte hade någon bra sadel en period, men också för att hon behöver den tiden tror jag. Tanken var ju att sälja henne, men en såhär trevlig och gullig häst med bra ridbarhet vill jag inte sälja.

Hon har lätt för att bli hög och kort i formen och röra sig mer uppåt än framåt, så jobbet är först och främst att få henne att ta ut steget och länga formen, och det händer inte över en natt. Det har varit lite småtjafsigt i handen också ett tag. Jag har fått jobba med att hon inte ska bli stark när man vill ta en förhållning, och bara lägga sig på. Jag vill kunna ta ett tygeltag och sedan mjukna – men hon har fastnat lite och då blir hon kort i halsen. Det är inte helt borta, men det börjar bli bättre. Jag tänkte ta ut tandläkare inom kort för att dubbelkolla att inget är knas i munnen också.

På filmen börjar vi i det svåra varvet, där är hon först för kort i formen, men efter att jag har lagt henne i en lägre form så går det att ta upp henne lite igen i en mer avslappnad form. Att kunna ändra formen upp / ner är också ett bra framsteg! Höger varv är lättare, och där travar hon ut bättre nu. Gäller att få henne att gå framåt utan att bli springig, men det kommer med mer styrka. Idag har vi även gjort bebis-skänkelvikning (dvs lite, lite tvärning) och jag har suttit ner en kort stund. Eftersom hon är känslig och gärna kryper upp så rider jag lätt nästan hela tiden. Tycker inte hon bär mig tillräckligt bra under nedsittning än.

Betessläpp 1

Första betessläppet – fåren. Hästarna får vänta ett tag till så de inte trampar sönder sommarhagarna för mycket. Hästarna kan dock börja gå i beteshagarna på dagtid ganska snart hoppas jag, men de får vänta med att sova ute. Hoppas vädret vänder nu så det kommer mer gräs!
Det här är årets första lamm. Redan jättestor och har börjat stångas (eller än så länge – puttas) Trillingar
Årets sötaste! Han såg ut såhär när han föddes, annars brukar de vara svarta.
Familjeporträtt
Den äldsta är också mest livlig och drar igång de andra lammen. Se film på Instagram eller min FB. Har från och med idag döpt honom till Affe(2) för att man kan se vissa likheter…!
Visserligen är han äldst, men han lär bli jättestor? Benen är kraftigare än de vuxna fårens ben.
<3

Hästens förutsättningar för arbete

Något som jag har blivit mer och mer uppmärksam på sedan jag startade verksamheten är att skapa rätt förutsättningar för hästarna att göra ett bra jobb. Det här är ett lite klurigt ämne. Man kan ju lätt bli en sådan som ”letar fel” istället för att ”lära sig rida”… Samtidigt tror jag att man ofta är lite FÖR inpräntad att det aldrig är ”hästens fel” och att det helt enkelt ”bara” är att rida bättre!

Nu menar jag inte att det någonsin är hästens fel när det inte fungerar – men det behöver inte heller alltid vara ryttarens fel. Däremot kan förutsättningarna vara fel. Naturligtvis ska man alltid vara ödmjuk inför sin egen insats, men ibland kan man helt enkelt hamna i en ond cirkel där man till slut jobbar mot både sig själv och sin häst – för att något helt enkelt inte stämmer. Ridning är svårt – men det ska inte kännas ”omöjligt”. Ibland måste man kanske fundera på om det är något annat som påverkar prestationen – utöver ens egen insats.

Till att börja med tycker jag att det är viktigt att vara uppmärksam på förändringar i beteendet eller rörelsemönstret. Ibland är det svårt att upptäcka eftersom det sällan sker över en natt. Att vet-checka hästarna då och då tycker jag är vårt ansvar som ryttare. Då kan man förhoppningsvis förekomma värre saker om man hittar problemen i tid. Mina hästar får också kiropraktik eller massage vid behov. Det kanske är ”lyx” när det gäller lektionshästar men jag tror att det lönar sig i längden. Det skapar också bättre förutsättningar för bra ridning. En häst som är väldigt skev och stel kan ju lätt bjuda in till ”dålig ridning” = man skapar en dålig spiral. En del i att förebygga det är såklart också att jag själv rider hästarna regelbundet. Det måste finnas förutsättningar för att både häst och ryttare ska kunna göra rätt, och då måste de vara rätt ridna. Man ska inte lite blint på att det känns bra för att det ser så ut, jag tycker att man som instruktör är snudd på ”skyldig” att sitta upp regelbundet – även på privathästar man undervisar!

Sedan har vi ett kapitel för sig, och det är utrustning. En djungel faktiskt. Och det var det här jag var inne på när jag nämnde att jag (förhoppningsvis) snart har bättre förutsättningar med Anea. Jag har provat lite olika sadlar på henne på senare tid och kan bara konstatera att jag måste byta. Trodde i ett ögonblick att jag hade hittat lösningen, men insåg efter ett par prov-rundor att den inte passar mig! MEN nu har jag i alla fall börjat se mig om och förmodligen hittar vi något passande (snart). Det visade sig att hon är bredare vid mankbasen än man kan tro, och att hennes nuvarande sadel är för liten (trots att jag har haft hjälp att titta till den). Men man ska följa sin känsla! Och när jag har testat andra sadlar har jag – även om jag inte har hittat den perfekta än – insett att jag inte sitter så illa som jag trodde, utan att min sadel helt enkelt inte hjälper mig längre. Jag har ju kämpat med att få upp manken på Anea, men det går ju såklart inte i en för liten sadel. Detta resulterar då i att hon ännu mer kryper ihop i formen. Och att jag har tänkt att jag rider för dåligt alternativt att hästen inte räcker till för högre krav. Men nu tror jag faktiskt att förutsättningarna inte har varit optimala, så de måste ändras om jag ska kunna gå vidare.

Igår provade jag även ett annat bett, som ska ge lite ”stöd” i mungiporna. Jag har ju svårt att rida henne på vanligt bett en längre tid, hennes mungipor är för känsliga. Det blir ju lite dubbelt när man hör att ett vanligt bett är det snällaste, men man måste anpassa sig efter hästen. Fördelen med det här bettet är att utformningen i munnen är ett vanligt tredelat bett, men jag tyckte det kändes stadigare. Förhoppningsvis kan det här vara ett bra träningsbett, men man får tävla på det också, ifall andan faller på! Ska dock klura lite på mitt kandar också, både stång och bridong behöver bytas… Ett steg i taget! Och man kan då aldrig slå sig till ro…

Naturligtvis finns massa andra faktorer som påverkar förutsättningarna, t.ex. exteriör och temperament, men det är ju svårare att ändra på. Däremot något att ha i åtanke vid t.ex. köp av häst.
Bettet heter Golden Wing. Har haft funderingar på det ett bra tag men det tar ju alltid en stund att gå från ord till handling. Hoppas att detta kan funka i längden.

 

Bra onsdag

I morse var en sådan morgon när jag inte alls ville gå till jobbet. Det händer inte så ofta, men det var skittrist väder och jag har ont i halsen och då hade man gärna skolkat alltså… Men den här dagen har faktiskt blivit riktigt bra – trots förkylning.

Började dagen med utsläpp och sedan en privatlektion för Jenny och Fantasi, som fick träna lite inför kommande MsvC-start. Efter det red jag och Sofia ut med Anea och Grodan. (Vi har lyckats pricka in två uteritter mellan spöregn och hagelskurar…)Provade ett nytt bett till Anea (mer om det i annat inlägg) och det kändes oväntat bra. Lite svårt att känna på en uteritt kanske, men det kändes stadigt och avspänt.

Efter lunch red vi ut med Zigge och Qurre, och jag joggade båda hästarna kort stund i ridhuset också. Har inte lagt så mycket tid på Q om jag ska vara ärlig, men han verkar vara ett bra köp = eleverna är nöjda och han kräver ingen stor insats från min sida. Det är klart att han behöver finjusteras lite på hjälperna, men han verkar ha funnit sin plats här och trivs. Häromdagen låg han avspänt och sov i boxen på eftermiddagen och det ser jag som ett gott tecken.

Avslutade eftermiddagen med två lektioner som har gått bra. Sista med Calle och Affe och två nya elever som red väldigt trevligt och mjukt så det var kul! Nu tänker jag ägna kvällen åt att dricka thé och hänge mig åt min förkylning…

Utveckling

Ibland är det läge att göra en liten avstämning och påminna sig själv om var man började. Jag har rotat igenom lite gamla bilder på Anea för att jämföra – och det finns ju en hel del bilder att gå igenom efter 9 (?) år ihop. Jag är förvirrad som vanligt när det gäller år. Hon måste ha kommit till mig 2008 när jag jobbade på Arphus. Startade väl företaget 2009 och vi gjorde vår första start ihop 2010. Det borde stämma. I princip enda bilden från Arphus. Tog tyvärr inga bilder på den tiden… Mobilkameran var knappt uppfunnen. Här är ett inlägg om hur hon hamnade hos mig.
2010 red vi LA6 (motsv MsvC). Vi red i lag för Gripens Ryttarförening och var placerade i alla starter, som bäst 2:a på 71%. Laget vann! Det var över förväntan faktiskt.
2011 red vi MsvB. Det gick väl sådär… Vi tog oss från 55% till 62%. Det var svårt med bytena på henne. Vi tragglade väldigt mycket med det kan man säga. Bilden är från Sorunda och kanske ovanligt dålig till och med från den tiden men hon var ju rätt spinkig alltså…

2012 gnatade vi på i MsvB4. Här på Wallstanäs i sept där vi verkar ha kommit 4:a på 67% – det började släppa lite.

2013 började bra med att vi vann MsvB4 på Lejondal på dryga 69%. Första bilden är från en MsvB5 på Segersta. Andra bilden från Vallentuna. De två undre från MsvA-debuten samma år. Det är en speciell känsla att ta på sig hatt och frack första gången!
2014 blandade vi MsvB (där vi då hade flera placeringar) med MsvA och debut i StG. Här börjar hon ju se lite bättre ut men fortfarande ganska kantig. Det har alltid varit svårt att få henne att bygga muskler tyvärr.
2015 började med MsvA på 59% för att jag tappade hatten och red fel väg… Efter det flöt det på bättre med placeringar i MsvA och StGeorges, deltagande i Lag-SM på Strömsholm (en riktig milstolpe, fast roligt var det inte – trodde jag skulle dö) samt debut i Int1 på godkänd%. Bra år – bra utveckling. Här började det bli lite roligare att rida kan jag säga!
Förra året började hon se ut mer som en ”häst”! Vi vågade rida Int1 på Strömsholm (och det var roligare att rida där denna gång). Man har ju drömt om att rida på den banan sedan man var liten och åkte på Pingsttävlingarna (som det hette då…)!
Vi rundade av med vinst i StG på Gömmargården. Det här är ingen rosettplockare eller gångartshäst. Jag har tänkt släppa henne så många gånger för det är så svårt. Ändå tycker jag det är fantastiskt hur mycket man kan göra med bara hårt arbete och grundjobb. Och att det går att ändra så mycket på en häst som inte ens gick att rida i stadig form när jag fick henne. Jag lär mig så himla mycket av det här, men jag hade inte orkat om jag inte haft andra hästar att rida samtidigt, det ska jag ärligt säga. Nu får vi se om jag kan lära henne lite till?
Avslutningsvis: min första tävling och den senaste. Inte samma häst.

Film från tävlingen

Här kommer en lite skakig film från helgens tävling. Tycker att det flyter på ganska bra! Behöver som sagt komma in bättre i piruetterna och göra dem mindre – där finns poäng att hämta. Ökade skritten blir hon tyvärr ofta spänd och vill passa på att titta lite när jag ska ge längre tygel. Återkommande problem. Halterna är numera bättre, de har faktiskt varit ganska dåliga, spec den första där hon ofta har släppt kontakten (också för att titta…). Tycker saxen kändes okej för att vara vi, men slutorna behöver bli mer likadana och formen stadigare. Formen överlag är bättre, har fått upp henne ett snäpp – ibland blir hon för hög istället. Målet är en bärig form med nosen mer framme och att hon sänker bakdelen lite till. Hon är ju inte byggd så, så det är en hel del jobb att ”vinkla om” henne. Det är lättare att rida i uppförsbacke på typ Zigge som är byggd så.
Det är egentligen en bra ”helhet” enligt mig, men det finns massa detaljer att förbättra – men det känns bra för det innebär ju att vi trots allt kan bli ännu bättre!

Tävlingen i lördags

Tänkte lägga upp några bilder från framridningen i lördags. Är jättenöjd med vår prestation, dels för att det är bästa % hittills i Int1, men också för att vi båda var avspända och det kändes roligt. Som jag har skrivit tidigare blir jag lätt antingen spänd eller ”slö” när jag ska tävla, men den här gången lyckades jag rida ”ordentligt”. Det är jätteviktigt att våga inverka på banan, så att jag inte bara åker runt programmet, för då tappar jag henne mer och mer till slut.
Jag har börjat rida med huva för att förhoppningsvis ta bort lite ljud och få henne mer koncentrerad. Det kändes som om det hjälpte lite den här och förra gången. Förra tävlingen var hon också fokuserad, men ritten blev lite för avvaktande. Tror det delvis berodde på att hon tyvärr blir för stark på träns på banan. Nu tog jag kandar och det känns mycket bättre för jag kan vara kvickare och inte hamna i sega tygeltag. Däremot måste jag se över kandaret, för jag har upptäckt att stången är för lång och bridongen lite för kort… Så det blir nästa grej att ändra på.
Gjorde en bra grej i lördags också, och det var att longera hemma på förmiddagen. Har vid enstaka tillfällen ridit fram hemma en gång först, men det känns lite väl ”mycket”, mest för mig själv. Det tar ganska mycket tid och energi, även att sadla och tränsa (!) två gånger… Men longera går ju fort, och hon får en möjlighet att slappna av i ryggen utan krav. Vet inte om det var en del i att jag hade bättre ridkänsla på denna tävling, men skada gör det ju inte. Så om jag hinner kommer jag försöka hålla fast vid det, och kanske hellre prioritera bort att lacka hovarna och schamponera hästen. Fast schamponera gör jag ju faktiskt inte till varje tävling annars heller. Tycker överlag att man ska göra det så lite som möjligt, eftersom det tar bort hästens ”naturliga skydd”.. (Och för att jag är lat.)
Hon känns inte lika tittig på banan som förut. Det har gradvis blivit lite bättre. Förut kunde jag bara skritta in i början, men nu – äntligen, har jag börjat kunna gå in och trava eller galoppera direkt. Bara det är ett framsteg…

Programmet flöt på utan större missöden. Lite synd att hon efter första travökningen blev rädd när det skvätte upp sand på staketet. Hon spände till rejält i hörnet och sedan ska man direkt in i en öppna på medellinjen, men det gick att styra upp situationen. De snälla domarna satte 7 på ökningen, den sista satte dock 4 och kommentaren ”galoppinslag”, vilket egentligen inte stämmer, men det kanske såg ut så när hon blev lite rädd… (Detta kostade antagligen en placering, kom ju bara tiondelar utanför). Synd, men jag blir i alla fall inte paralyserad längre när det händer oväntade saker på banan.
Tycker att vi satte de flesta momenten. Måste lära mig att göra piruetterna mindre och mer tydliga. Jag flummar iväg där… Det är bara träning, hästen kan om jag gör rätt. Tycker jag höll ett bättre tempo överlag, men ibland blir det hastigt. Nästa steg är att rida framåt men att hon orkar vänta också. Fick faktiskt några 8:or också – mycket glad för det! Sammanfattningsvis gillar jag det här programmet mycket mer än StG, men tyvärr finns det inte så många tävlingar att åka på ok om man bara vill rida detta, så jag kommer fortsätta blanda.

Sammanfattning av dagen

Idag har jag haft en bra dag med både dagläger och tre privatlektioner. Har haft stallet själv också, men bara jag planerar ordentligt så blir det konstigt nog inte så stressigt. Daglägret blev lite annorlunda än tänkt dock. Kursen var bokad av Akademiska Ridklubben, men de hade själva missat att fylla kursen (och informera mig om det), så det kom två elever istället för fyra! Eftersom jag ändå får betalt så gjorde det i och för sig inte så mycket. De två eleverna fick rida två olika hästar istället, men det var lite bra att se dem på två hästar av olika typ direkt efter varandra. Eftersom de bara var två kunde de rida väldigt individuellt och det är ju egentligen sådan undervisning jag föredrar!

Det gjorde också att jag hade tid att sitta upp på Calle en kort stund och ”justera reglagen” lite, så att det blev lättare för min elev att hitta känslan. Det hinner jag ju göra ibland när det är fyra också, såklart. Men i ridskolegrupper om 12 är det ju tyvärr omöjligt. Jag tycker det är så himla bra att kunna göra så ibland, för det kan vara helt ”omöjligt” att förklara vissa saker på ett bra sätt. Det är mycket lättare att förstå som elev om man vet hur det ska kännas. Jag har också kommit på snilleblixten att filma en kort snutt och visa mina elever under pågående lektion. Ibland är det jättesvårt att korrigera sitsen för att det känns annorlunda än det ser ut, och då är det lättare att se själv på film. Eftersom man kan filma så lätt med telefonen nu så är det ju ett toppenbra hjälpmedel. Att jag inte har kommit på det förut…

Ingen ridning för min del idag. Anea vilar efter gårdagens tävling (tänkte berätta lite mer om den men det får bli imorgon) och Grodan har jag longerat. Tror det är bra för de flesta hästar att jobba utan sadel ibland!

Bästa hittills

Idag var det roligt att tävla! Jag lyckades få ihop 64,21% i Intermediere1 och var första utanför placering (lite synd såklart), men jättenöjd med mig och Anea! Lyckades hålla oss båda fokuserade och hyfsat avspända. Framförallt blev jag inte helt handlingsförlamad på banan och det i sig är ett stort framsteg. Tycker faktiskt bättre om det här programmet än StG, även om det är svårare. Skriver lite mer nyanserat imorgon, måste gå och lägga mig – massa jobb imorgon!

Träning med Anea

Har varit hos Rebecca idag med Anea. Vi har filat på Int1-programmet och det känns inte så tokigt ändå. Det svåraste i programmet är saxen tycker jag. Svårt att hinna ställa om och byta tillräckligt fort. Travdelen känns bättre än förut, bortsett från volterna (8 m) som jag hatar. Sedan gäller det att klara av att hålla ihop henne hela programmet utan att hon blir längre och längre och hamnar i framvikt. Min stora utmaning är att få henne mer på bakbenen och vara snabb nog att hålla framförallt galoppen aktiv, så att den inte blir ”platt” och hon blir alldeles stum. Skitsvårt. Jag fattar varför det heter svår klass. Ibland blir jag så himla arg på mig själv att jag inte klarar att göra det bättre, men man kanske ska påminna sig själv om att jag har utbildat henne hit själv, och att hon dessutom är lite begränsad i sina gångarter. Jag tror dock att det måste gå att få en ännu bättre form. Har kanske lite bättre förutsättningar för det snart, mer om det i ett annat inlägg.

Travökningarna går i alla fall att rida mer i uppförsbacke nu, men skulle vilja ha ännu mer ”häng” i steget: