Hästens förutsättningar för arbete

Något som jag har blivit mer och mer uppmärksam på sedan jag startade verksamheten är att skapa rätt förutsättningar för hästarna att göra ett bra jobb. Det här är ett lite klurigt ämne. Man kan ju lätt bli en sådan som ”letar fel” istället för att ”lära sig rida”… Samtidigt tror jag att man ofta är lite FÖR inpräntad att det aldrig är ”hästens fel” och att det helt enkelt ”bara” är att rida bättre!

Nu menar jag inte att det någonsin är hästens fel när det inte fungerar – men det behöver inte heller alltid vara ryttarens fel. Däremot kan förutsättningarna vara fel. Naturligtvis ska man alltid vara ödmjuk inför sin egen insats, men ibland kan man helt enkelt hamna i en ond cirkel där man till slut jobbar mot både sig själv och sin häst – för att något helt enkelt inte stämmer. Ridning är svårt – men det ska inte kännas ”omöjligt”. Ibland måste man kanske fundera på om det är något annat som påverkar prestationen – utöver ens egen insats.

Till att börja med tycker jag att det är viktigt att vara uppmärksam på förändringar i beteendet eller rörelsemönstret. Ibland är det svårt att upptäcka eftersom det sällan sker över en natt. Att vet-checka hästarna då och då tycker jag är vårt ansvar som ryttare. Då kan man förhoppningsvis förekomma värre saker om man hittar problemen i tid. Mina hästar får också kiropraktik eller massage vid behov. Det kanske är ”lyx” när det gäller lektionshästar men jag tror att det lönar sig i längden. Det skapar också bättre förutsättningar för bra ridning. En häst som är väldigt skev och stel kan ju lätt bjuda in till ”dålig ridning” = man skapar en dålig spiral. En del i att förebygga det är såklart också att jag själv rider hästarna regelbundet. Det måste finnas förutsättningar för att både häst och ryttare ska kunna göra rätt, och då måste de vara rätt ridna. Man ska inte lite blint på att det känns bra för att det ser så ut, jag tycker att man som instruktör är snudd på ”skyldig” att sitta upp regelbundet – även på privathästar man undervisar!

Sedan har vi ett kapitel för sig, och det är utrustning. En djungel faktiskt. Och det var det här jag var inne på när jag nämnde att jag (förhoppningsvis) snart har bättre förutsättningar med Anea. Jag har provat lite olika sadlar på henne på senare tid och kan bara konstatera att jag måste byta. Trodde i ett ögonblick att jag hade hittat lösningen, men insåg efter ett par prov-rundor att den inte passar mig! MEN nu har jag i alla fall börjat se mig om och förmodligen hittar vi något passande (snart). Det visade sig att hon är bredare vid mankbasen än man kan tro, och att hennes nuvarande sadel är för liten (trots att jag har haft hjälp att titta till den). Men man ska följa sin känsla! Och när jag har testat andra sadlar har jag – även om jag inte har hittat den perfekta än – insett att jag inte sitter så illa som jag trodde, utan att min sadel helt enkelt inte hjälper mig längre. Jag har ju kämpat med att få upp manken på Anea, men det går ju såklart inte i en för liten sadel. Detta resulterar då i att hon ännu mer kryper ihop i formen. Och att jag har tänkt att jag rider för dåligt alternativt att hästen inte räcker till för högre krav. Men nu tror jag faktiskt att förutsättningarna inte har varit optimala, så de måste ändras om jag ska kunna gå vidare.

Igår provade jag även ett annat bett, som ska ge lite ”stöd” i mungiporna. Jag har ju svårt att rida henne på vanligt bett en längre tid, hennes mungipor är för känsliga. Det blir ju lite dubbelt när man hör att ett vanligt bett är det snällaste, men man måste anpassa sig efter hästen. Fördelen med det här bettet är att utformningen i munnen är ett vanligt tredelat bett, men jag tyckte det kändes stadigare. Förhoppningsvis kan det här vara ett bra träningsbett, men man får tävla på det också, ifall andan faller på! Ska dock klura lite på mitt kandar också, både stång och bridong behöver bytas… Ett steg i taget! Och man kan då aldrig slå sig till ro…

Naturligtvis finns massa andra faktorer som påverkar förutsättningarna, t.ex. exteriör och temperament, men det är ju svårare att ändra på. Däremot något att ha i åtanke vid t.ex. köp av häst.
Bettet heter Golden Wing. Har haft funderingar på det ett bra tag men det tar ju alltid en stund att gå från ord till handling. Hoppas att detta kan funka i längden.

 

Etiketter:

Ett svar

  1. Jag har haft goldwingbett på vårat halvblod och vi finner att det ger henne en mer ökad kontakt till hand.
    Lycka till

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*