Fina sommardagar

Den här sommaren har varit himla fin såhär långt tycker jag! Inte alltför galet varmt utom några dagar, men ändå mestadels soligt. Dagarna går tyvärr så fort! I helgen har jag kurs fre-sön och näste vecka är det en kvällskurs på tre dagar samt en kurs fre-lör. Efter det tar jag en ”mellan-vecka” innan terminen drar igång den 15 augusti. Man lär sig ju med tiden, och förra året insåg jag att sommaren var på tok för kort. Den känns lite längre för mig om jag har en lugn vecka efter kurserna och innan terminsstarten. Men jag får lite panik av att det bara är två veckor dit, och 1 augusti redan på måndag! Tycker att alla årstider har sin charm, och har tagit tillvara den här sommaren ganska bra, men vill gärna suga på den karamellen lite till. Men än så länge är det flera fina dagar kvar att njuta av! Hoppas att ni gör detsamma.

IMG_0830

Ett sent inlägg i Falsterbo-debatten

Nu har jag gått och funderat i närmare två veckor på vad jag vill formulera, och inte blir jag klokare för det. Jag tror att få har missat ”debatten” efter Falsterbo, där det lyfts en del kritik mot hård och olämplig ridning, och det har också publicerats en del bilder. Jag var inte själv i Falsterbo, men mina tankar kring det här behöver inte handla om endast Falsterbo utan om dressyrtävlingar i största allmänhet – framförallt på elitnivå, faktiskt.

Jag efterlyser en nyanserad diskussion kring det här. Det är inte första gången det är ”på tapeten”. För mig känns det ofta som två läger – ett som tycker att man ska rida bettlöst utan sporrar, och ett som har skygglapparna på och tycker att man inte ska yppa ett ord om man själv inte rider GP, eftersom ”då kan man ju ingenting”. Det leder ju tyvärr ingenstans alls.

Jag håller med om att det är svårt att dra slutsatser av foton – det finns faktiskt s.k. ögonblicksbilder som verkligen ÄR ofördelaktiga, MEN när det kommer upp upprepade gånger, och även film, så måste man kanske fundera. Om vi bortser från bilderna så finns det hur som helst en relativt stor grupp med människor som varit på plats och tycker att ridningen på både banan och framridningen är för tuff. Jag tror inte att alla de som har dessa åsikter är ”ovetande skogsmullar”.

Personligen var jag som sagt inte i Falsterbo, men har sett andra framridningar, GP-klasser och givetvis träningar. Tyvärr kan en framridning till MsvB se bra mycket trevligare ut än till GP. ”Tyvärr” för att våra bästa ryttare på högsta nivå faktiskt ska agera förebilder. Jag är absolut inte den överkänsliga typen, jag är medveten om att en häst kan bli både spänd och stark, och att man inte kan sitta och ”fin-rida” hela tiden – MEN när ryttare i princip provocerar sina hästar inför en tävlingsklass – då tycker jag att man har gått över gränsen!

Nu är det inte heller bara vi inom den närmsta kretsen som tittar på tävlingar. Ridsporten lever ofta i en egen liten bubbla utan omvärldsanalys. Vad vill vi visa upp för de som inte är insatta? De som inte rider förstår nog varken syftet med sporrar eller spö – redan där har vi en del att förklara (jag motsätter mig inte dessa hjälpmedel om de används rätt). Vi behöver kunna visa upp en schysst  sport även utåt!

Dessutom har vi ett problem med bristande publik vad jag har förstått. En anledning är såklart att klasserna kan vara långa och sega (personligen tycker jag bara det är roligt med kür eller om någon jag känner rider). Det är super att fundera på sätt att fånga publiken – t.ex. appen i Falsterbo där man kunde vara med och döma – det är ju superkul! MEN om en stor del av publiken tappar intresset pga att man tycker att ridningen är för hård – DÅ har vi verkligen ett problem med dressyren i grunden, som jag tycker är riktigt allvarligt! Att ständigt vifta bort det med att de som kritiserar endast är okunniga bush-ryttare, det köper inte jag.

Jag tänker inte lägga någon värdering i specifika bilder eller ryttare. Jag har full förståelse för att vissa ritter inte blir som man tänkt, att hästar blir spända och gapar ibland. Jag skulle inte själv vilja bli granskad i varje steg, jag VET att jag gör massa fel när jag rider (och säkert massa rätt, också). Om man tar en serie bilder kommer några vara förskräckliga. Det är skrämmande hur sociala medier kan sprida saker som en löpeld, och hänga ut ryttare – det gillar jag inte alls. MEN samtidigt kan inte det faktum att många är kritiska mot dressyren sopas under mattan hela tiden. Om många åskådare upplever att det är på väg åt fel håll så tycker jag att man får ta kritiken till sig och prata om det. Jag får tyvärr en svag känsla av att ingen törs ta tag i det, för ridsporten är en så liten värld där alla känner alla och ingen vill stöta sig med vare sig ryttare eller domarkår. Ärligt talat vet jag inte vilken ände man ska börja i, men oavsett måste vi börja prata om det här, på allvar. Jag vill inte vara del av en sport som inte känns rättvis mot hästen, men jag vill verkligen fortsätta rida dressyr, tävla, träna och döma. Man kan ju tycka att jag kan vara med och påverka från mitt håll, som både tränare och domare, men det känns inte som om problemet ligger i hur vi lär ut grundridning, utan problemet ligger högre upp – dit jag inte når. (Idag!)

Kurs

Höll på att skriva att jag har haft kurs i helgen, men det är visst onsdag. Blir dagvill trots att jag jobbar, men rutinerna stämmer ju inte alls!

Har hur som helst haft kurs tis-ons med tre ridpass. Pga värmen körde vi på idag med två pass före lunch och så avslutade vi med att äta. Jag har även ridit tre hästar idag – samtliga ute, och haft en privatlektion samt skött stallet. Sedan stod valet mellan gräsklippning, ogräsrensning, måla stallfönster, eller sätta sig ner och dricka vin i solen. Det föll på det sista… Jag tror nästan jag börjar bli bra på att ta det lugnt! (?)  Har hur mycket som helst att göra, men jag orkar inte jaga upp mig över det, vilket är högst ovanligt. Snart kanske jag struntar i allt, packar en väska och liftar jorden runt istället för att ta ansvar – vem vet?
DSC_4923Här är en bild på dagens lunch – sallad med övervägande egna grönsaker (ärter, sallad, gurka, polkabetor samt köpt röd lök och tomater) samt halloumi och quinoa. Har faktiskt märkt att jag sparar pengar på att inte behöva köpa så mycket grönsaker just nu – som ju är svindyrt! Gårdagens efterrätt var också en höjdare, en vanlig blåbärpaj, men bakad på glutenfritt mjöl. Tips! Det blir faktiskt mycket godare!

Framsteg

DSC_4733Nu efter betet känns Zigge lite starkare och jämnare att rida tycker jag. Han mådde nog bra av lite vila! Tycker han är riktigt rolig att rida, känslig och teknisk.

Idag lade jag in lite förvänd galopp vilket han tycker är jobbigt men det går bättre och bättre. Traven känns lite luftigare nu också. Framförallt är han mer ”ridbar”, förra veckan red jag ut själv och idag har jag ridit med dörren på kortsidan helt öppen. Det kanske inte låter så uppseendeväckande, men han har varit väldigt tittig och spänd och knappt gått ut i hörnet nere vid dörren. Alla framsteg räknas!

Dock en smula irriterad över att han inte musklar sig trots att han känns bättre. Tror i och för sig inte att betessäsongen är den tiden på året då de sätter mest muskler, men ändå. Han har ju varit här ett halvår i alla fall och ser fortfarande kantig ut. Men det kanske tar mer tid än vad man tror.

Varma dagar!

Puh, vilken värme. Tack och lov hade jag planerat lugna dagar både söndag och måndag. Igår var jag i Täby och badade och red lite på kvällen. Idag har jag ridit på morgonen och eftermiddagen har spenderats i Saltsjöbaden. Det var lite nervöst på vägen dit när det kom en rejäl åskskur och overkligt mycket regn – det kändes lite fel att vara på väg mot stranden då. Tack och lov var det strålande sol när vi kom dit. Har aldrig varit där förut, men ska helt klart åka dit igen. Vilka fina gamla hus! Hade gärna haft hela dagen på mig så man hann strosa runt lite också. Nu blev det stranden och ett dopp i havet. Jag som är lite av en badkruka känner mig så nöjd när jag har badat två dagar i rad! Tycker det är skönt, men bara när det är riktigt varmt.

Nu är det dock ok för min del om resten av veckan blir lite svalare eftersom jag har två kurser planerade och även en del ridning. Imorgon kommer ett nytt gäng för att rida tis-ons och innan dess ska jag hinna rida tre eller fyra hästar (har jag tänkt).

13620067_10155143662433636_1422051116519223754_n

På väg till stranden… Haha. Ser lovande ut va?
13606439_10155143662638636_3372436562274154678_nVar dock en smula bättre på plats! Tänk vad vädret kan svänga fort!
13782029_10155143662763636_195235328140652859_nVilket ställe, badhus från 1800-talet tydligen. Älskar sådant här gammalt!
Ledsen för dålig hästuppdatering men jag försöker vara ledig så mycket jag kan. Man måste ta tillvara sommaren som går så fort varje år!

Sommarens första kurs

I helgen var det dags för sommarens första övernattningskurs. Varmt för ryttare och hästar, men vi komprimerade kursen lite och körde två pass på förmiddagen idag och avslutade med lunch. Det var alldeles lagom tycker jag, hann ta en siesta innan några privatlektioner nu på eftermiddagen.

Hästarna har skött sig fint i helgen tycker jag! Fokus på övergångar kombinerat med sidvärtsrörelser. Igår kväll var det riktigt fint sommarväder så vi grillade och åt ute. Har använt massa egna grönsaker i helgen och känner mig himla nöjd med det! Det smakar bättre när man vet att man har plockat det runt knuten. 🙂
13782210_10153860019542449_5701178039001784725_n

Programträning

Träningen idag gick bra! Trots att vi inte är igång fullt ut för att göra en tävlingsstart så ville jag ändå komma iväg och få en bedömning. Sist tyckte jag hon var väldigt spänd, och det leder till bristande schwung och korta steg. För att få henne att verkligen komma till sin rätt behöver hon vara lösgjord, men jag har faktiskt försökt att höja ribban lite och krävt att hon ska fortsätta tänka framåt även när hon blir lite tittig. Tyvärr blir det väldigt svårt att rida om hon inte är framför skänkeln, så jag har varit extra petig med det.

Jag ”fuskade” lite med att rida fram i ridhuset där vi även red programmet. Sist red jag fram ute för att det skulle bli så likt tävling som möjligt, men nu var det för varmt ute (ridhuset var isolerat tack och lov). Det gjorde nog att jag kunde kräva lite mer i programmet den här gången.

Känslan var egentligen inte så bra som jag hade önskat. Hon blir fortfarande lite stark och står emot skänkeln i vissa lägen, men nu försökte jag rida på ändå och strunta lite i hur det kändes – på tävling är det tyvärr inte det som räknas. Grundridningen ska vara med en bra känsla, men när jag rider program kan jag inte ändra på dagsformen mitt under programmet utan jag måste lösa situationen där och då. På något sätt hittade vi rätt bra flyt och inga direkta missar.

Red ihop 68,68%! FAN att det inte var på tävling…! Roggan tyckte det var mycket bättre än sist och jag fick en hel del pepp med mig hem. T.ex. att jag gjort ett bra jobb med den här hästen utifrån hennes förutsättningar. Han tycker att det vi plockar poäng på är noggrannhet och precision, och jag blir glad av att det faktiskt går att få poäng på det även om vi inte har ett stort register och massa schwung att visa upp!
DSC_0235Från sista tävlingen. Börjar bli lite sugen på att komma ut snart igen faktiskt.

Första träningen efter sommarvilan

Igår åkte jag till Nina med Anea och tränade första gången efter vår korta sommarvila. Anea har inte vilat helt även om hon går på bete, utan hon har longerats och promenerat när jag varit borta. Nu har jag ridit en vecka och tyckte att vi kunde träna ett lättare pass så vi kommer igång på rätt sätt.

Jag tycker hon kändes förvånansvärt bra även om vi var lite rostiga (det går fort att ”tappa”). Framförallt  var det en del byten som var lite korta och slarviga. Annars tycker jag att grundkänslan är bra, avspänt och ganska mjukt. Däremot kanske hon blir lite lång i formen efter en tids vila, samt lite långsammare sina reaktioner, så jag måste väcka henne lite. I slutet av passet travade hon dock på med bra sug, nästan den traven som jag hade börjat hitta innan vår paus. Tänker faktiskt våga mig på en programträning imorgon, även om vi inte är i ”tävlingsform” ännu.

Kan helt klart konstatera att jag tror hon mår bra av att vara ute dygnet runt. Hon blir inte lika tittig och spänd. Däremot ser hon ut som en rugguggla för hon sätter päls när hon är på bete, men det får jag väl leva med….

Är ridsport bara för rika?

Läste det här inlägget för en tid sedan, som handlar om den ”eviga frågan” om man kan lyckas inom häst utan pengar. Det var en del kommentarer efteråt på FB som hävdade att det är omöjligt. Jag tycker det är synd att bestämma sig för att det inte går om man inte har ett fett bankkonto. Frågan är väl till att börja med att definiera för sig själv vad som är att ”lyckas”? Alla siktar inte på OS eller att rida Grand Prix. Om det är det enda som ”räknas” – ja, då kan det vara svårt att ”lyckas”, för det är få förunnat att nå dit. Och det är naturligtvis lättare med pengar. MEN mig veterligen är det flera av dem som rider på den nivån som faktiskt har ridskolebakgrund och har jobbat sig uppåt. Egentligen hade det varit material till en hel bok – att intervjua framgångsrika ryttare om vägen dit. (Jag får göra det när jag får tid över…) För övrigt är inte pengar heller en garanti för att lyckas – det gäller att förvalta saker och ting.

Hur som helst. Här har jag tidigare skrivit själv om mina tankar om framgång. Sedan jag skrev det (2012) har jag faktiskt landat mer och mer i känslan av att jag har lyckats med något stort som jag drömt om sedan jag var 16 (?) eller kanske ännu längre. Det som fick mig att reflektera lite extra över det var att FB påminde mig för en tid sedan om ett inlägg där jag just fått beviljat lån på 250.000 kr. Nu, 7 år senare, så har min lilla verksamhet vuxit från 5 hästar (3 köpta, 2 lånade) till 8 hästar (äger alla), eget stall och en hel gård. Det är mer än jag kunnat drömma om.
DSC_7810

Nu hänger ju inte allt på mig, utan även en del tur, nämligen att jag träffade Torbjörn. Det betyder inte att jag har gift mig rikt och ”fått” en gård, utan att jag har bra hjälp med både det praktiska och planeringen kring ekonomin. Jag är i alla fall väldigt glad och stolt över att jag vågade satsa. Tänk att jag fixade att starta med inga egna pengar, utan bara en bra idé, och en tydlig affärsplan så att banken trodde på mig. Även idag kan jag dock undra hur jag lyckades få så lite pengar att räcka. För ja, i hästsammanhang så är ju 250.000 kr lite.

Gården kunde vi köpa genom att vi båda gjorde en del vinst på varsin såld lägenhet, men egentligen var vår egen insats för liten för att bevilja ett sådant lån. Vi hade dock en bra plan och banken trodde på oss. Så de pengar jag haft i bagaget är ju faktiskt pengar att köpa lägenhet för, tack vare att mina föräldrar sparade när vi var små. Utan det hade det blivit svårt. Men jag kan tillägga att de å andra sidan inte betalat min ridning, utan den fick jag betala med min månadspeng eller jobba i stallet. Så hela min ”ridsatsning” har jag finansierat själv sedan jag började rida som 12-åring.

Varför jag skriver det här är inte för att berätta hur ”duktig” jag är, utan för att jag hoppas att jag kan peppa och inspirera andra. Det GÅR att ta sig fram utan en kappsäck med guldpengar! Hur långt man sedan tar sig beror nog mest på hur hårt man är villig att kämpa och vad man kan tänka sig att ”offra”. För det måste man vara beredd på att göra, och jag kan bara tala för mig själv, men jag tycker att det har varit värt det!

DSC_5986-202x300DSC_3859