Ingen tävling idag

Somliga straffar Gud med detsamma, eller hur man brukar säga. Igår var jag lite gnällig över dagens tävling, Anea kändes inte så bra och jag var trött och tyckte det skulle bli jobbigt att åka ända till Strömsholm idag.

I morse hade jag ändå laddat om och kände mig motiverad. Självklart har Anea lyckats få ett sår på benet bara för det. Hon som aldrig skadar sig? Det såg först ut som ett skrapsår men det är ett runt hål och en ”ficka” och sådana sår ska man ta på allvar tycker jag. Nu verkar bara huden vara drabbad, det är inte i närheten av senor eller leder, utan mitt på skenbenet. Men när man trycker på det så pumpas det ut en hel del blod och jag kan ju absolut inte åka under sådana omständigheter!

Nu har jag spolat ur fickan med NaCl och lagt ett bandage. Det kommer garanterat att svullna, men förhoppningsvis är det ingen fara i övrigt. Har kollat hur hon rör sig och hon ser inte halt ut.

Det tråkiga är att det är så långt till nästa säsong! Vinteruppehållet blir ofta så segt och jag kan tycka att det är svårt att motivera sig när det är mörkt och kallt och man inte har något konkret framför sig. Men jag ska verkligen försöka lägga upp en plan för min vinterträning, så att vi är väl förberedda när nästa termin drar igång.

DSC_5147

Hoppas man kan se fram emot några ridturer i snö i vinter åtminstone! Det är bra träning om något.

Programridning

Jag har fortfarande plats på en tvådagarskurs med tema programridning.

6-7 december  Två platser kvar
Kurs med tema programridning. Fyra ridpass, varav ett pass enskilt där deltagarna får rida upp ett program med bedömning. Ett teoripass på lördagen.
Målet med kursen är att kunna rida upp ett dressyrprogram på LB- eller LA-nivå, beroende på grundkunskaper. Kost och logi ingår.
Samling lördag 10.00, fika och genomgång före ridningen.
Avslut söndag ca 16.00
2790 kr

Det kommer även finnas möjlighet för privatryttare att rida upp ett valfritt program på söndag em. 250 kr per ekipage.

Veckans övning

Den här veckan kombinerar vi sidvärtsrörelser med övergångar.
Vi kommer rida skänkelvikning på diagonalerna och öppna längs långsidan, där man kommer i trav, gör en övergång till skritt mitt på, och sedan travar igen. Tanken är att kunna behålla samma tvärning genom hela övningen.

Man kan sedan ta bort övergången och göra en tempoväxling istället. Jag tycker det här är nyttigt för ryttarna, dels för att koordinera hjälperna, men också för att det är lätt att gå in i en övning och sedan glömma att inverka under rörelsen.

Så man kan dels förbättra sidvärtsrörelsen med hjälp av övergångar och tempoväxlingar (mer gymnastik) men man kan också vända på det och få bättre övergångar genom att flytta hästen något i övergången. Det kan hjälpa ryttaren att bibehålla formen tycker jag. När det väl fungerar är det dock viktigt att även kunna bibehålla spårning i övergången, så att man inte tar för vana att alltid flytta hästen, till slut kan den börja ”fly” åt sidan. Men för att korrigera en spänd övergång t.ex. kan man ta hjälp av några steg skänkelvikning eller öppna.

 

Träning med Anea

Har varit hos Nina på förmiddagen och tränat idag. Var lite fundersam på mitt upplägg, för jag har ridit lör,sön i ridhuset och tyvärr var det lite, lite för mycket för idag kändes hon lite trött. I torsdags på träningen var hon kanonfin. I helgen red jag visserligen ganska lugna pass, men samtidigt kom jag åt henne väldigt bra och hon travade super! Då kändes hon inte trött, men idag brast det tyvärr lite i energin.

Jag måste anpassa träningen väldigt mycket efter henne, hon klarar inte så mycket åt gången tyvärr. Nu gick det inte dåligt idag, det är mest att jag blev lite frustrerad när det inte kändes lika bra som dagarna innan. Dessutom hittar jag nya saker nu hela tiden, så det blir även lite ”mycket” för mig att hålla reda på, och jag var inte helt fokuserad idag. Och när man har hittat en känsla som är väldigt bra så vill man såklart återskapa den hela tiden!

Imorgon kommer jag faktiskt bara rida ut även om det är dagen före tävling. Jag tror det viktigaste är att hon har orken och motivationen på onsdag, det tekniska hinner jag inte ändra så mycket ändå på bara en dag.

3949540_small                  Årets sista tävling på onsdag. Sedan blir det till att öva hela vintern…

Helgkurs

Den här helgen har jag haft kurs lör-sön med tema ryttarens sits. Det var riktigt roligt, för det blev bra resultat bara från igår till idag! Igår jobbade vi mest med balans första passet, och andra passet longerade jag ryttarna en och en. Idag har vi bl.a. jobbat på övergångar och lite ridning utan stigbyglar.

Jag har fått lite önskemål om recept på en del av det vi har ätit i helgen. Kul att ni uppskattar maten! 🙂

Pastasås med kräftstjärtar
I fredags till lunch åt vi pasta med en sås av creme fraiche och kräftstjärtar. Jag gör den ”på känn” enligt nedan:
Först steker jag röd lök och röd paprika tillsammans med lite pressad vitlök, citronpeppar och örtsalt. (Vanligt salt och peppar går säkert också bra!) Jag brukar också ha i en klick honung – och den får ni inte glömma för det är halva grejen att det blir lite sött.
Sedan kokar jag ihop det med creme fraiche, lite sambal oelek och eventuellt färsk, pressad lime. Sist lägger jag i kräftstjärtar och lite rucola (det ska inte koka, bara bli varmt). Väldigt enkelt och jättegott!

Lördagens efterrätt hade vi även på 5 års-jubileet. Det är några som har frågat även om det receptet.

Citron-kladdkaka
1 citron
150 g smör
2 ägg
2,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1,5 dl vetemjöl
Florsocker

1. Sätt ugnen på 150 grader. Smöra och bröa en form, ca 20 cm. Smält smör och låt svalna.

2. Tvätta och torka citronen, riv skalet och pressa ur saften. Vispa ägg och socker vitt och fluffigt. Tillsätt vaniljsocker, citronsaft och skal, vispa på lägsta hastighet.

3. Tillsätt smör och mjöl, vispa ihop och häll smeten i formen. Grädda mitt i ugnen i ca 30-40 minuter.

4. Pudra florsocker över kakan när den har svalnat. Serveras kall med vispgrädde till.
Jag tycker också att det är jättegott med färska hallon till.

(Ska dock erkänna att det är svärmor som har bakat dessa kakor, har inte riktigt tid med sådant numera…)

Nu väntar ytterligare en fullspäckad vecka med bl.a. träning imorgon och tävling på onsdag. Dessutom har jag en hel del kontorsarbete och fakturering som dessvärre släpar efter lite. Jag har knappt suttit stilla den här veckan, men jag måste ta mig tid med det veckan som kommer. Nästa helg har jag dessutom en till övernattningskurs samt fortbildning (igen!) på söndagen. Med andra ord – dags att runda av nu och lägga sig i sängen med en bok!

Clinic med Patrik Kittel

Idag har jag varit på fortbildning för tränare med Patrik Kittel. Det var riktigt givande och inspirerande! Vi tittade på hästar från 4 års ålder t.o.m. GP.

Den röda tråden var att hästen ska vara uppmärksam för hjälperna, framme för skänkeln och att ryttarna ska vara kvicka! (Jag hoppas att det är något som ni, mina kära elever, känner igen!) Så fort hästen lyssnar på hjälpen så ska man ta bort den igen. Målet är att rida med så små hjälper som möjligt, det ska inte vara jobbigt att rida!

Det var mycket fokus på tempoväxlingar, och det är något jag personligen kan bli bättre på, att våga gå ur min egen komfortzon lite och tänja mer på gränserna. Mer skillnader helt enkelt, och framförallt mycket, mycket oftare. Ingen nyhet, men bra att bli påmind om, då jag kanske är lite för bekväm när jag rider omkring på egen hand.

En annan sak som återkom var att variera formen. Det har jag nämnt tidigare här på bloggen, att variera formen även under passet, inte bara rida i en lägre form när man börjar och slutar, utan att även kunna länga ut halsen mitt under ett ridpass. Det är något jag gör ibland, men alldeles för sällan. Det är så lätt att glömma av någon anledning. Bättring ska ske även på den fronten!

På lektionerna kan jag uppleva att det ibland är tillräckligt svårt att få till en stadig form, så att variera den kan vara lite klurigt, men självklart kan man även försöka få in det mer även vid ridning i grupp. En sak som man ofta får höra är ju den här kommentaren:
”Nu skulle vi ha börjat ridpasset” – när ryttaren börjar lägga ner hästen i slutet av passet. Jag tror inte det bara har att göra med att hästarna är lösgjorda först efter 50 minuter, utan helt enkelt att när jag säger att vi ska avlsuta i en lägre form så slappnar plötsligt ryttarna (=hästarna) av! Det ska ju vara ”samma ridning” även under hela passet! Jag tror många krånglar till det här i sin iver att rida hästen ”på tygeln”. Här har jag som tränare och ridlärare lite att bita i känner jag, men det måste ju gå att få bättre rid-känsla snabbare även för en ”en-gång-i-veckan-ryttare”. Och nyckeln till det tror jag är att försöka göra ridningen enkel, och skala bort så mycket hjälper som möjligt – det pratade Patrik också om idag.

Han poängterade även att göra om så fort det inte blir helt bra. Inte släppa igenom t.ex. en dålig fattning för att man inte ”orkar” vara noggrann. Det här vet jag att jag också brukar tjata om. Tänk på det när ni rider – även om det så bara är en igångsättning till trav – om den blir spänd eller hästen inte tar skänkeln direkt – backa tillbaka och gör om! En elev sa häromdagen att ridskoletänket är djupt rotat – att blir man tillsagd att trava så travar man! Men om ni rider själva, eller i liten grupp (som här)- ta då er tid! Träna på tajmingen istället för att bara köra på av gammal vana. Hitta känslan och ge hjälpen vid rätt moment istället! Man måste vara konsekvent hela tiden.

Ryttarna som red med idag fick inte heller rida med spö, om det inte var absolut nödvändigt. Han jämförde det med att använda utrustning i onödan. Graman, spö eller martingal kan vara en hjälp, men ska inte användas av ”gammal vana” utan endast som
förstärkning. Och vi får ju inte tävla med spö, så det är ju helt rätt. Dock står jag personligen fast vid att jag vill att mina lektionsryttare har spö, då jag upplever att det är bättre att peta till med spöt (inte slå) istället för att klämma med benen. Tyvärr har ju lektionshästar en förmåga att hitta på små trix för att komma undan, och är även ofta ”ögontjänare” i viss mån, så jag ser hellre att man har ett spö utifall att. Det är bättre att kunna ge en liten förstärkning med det än att klämma en hel lektion enligt mig. Men när vi utbildar en tävlingshäst hamnar vi i ett annat läge tycker jag.
Smacka var också endast tillåtet om man ska rida piaff – av samma anledning. Endast som förstärkning av just den hjälpen. Och vi får ju inte heller smacka på tävling…

Återkommande var också att vi ska vara positiva, mot både häst och ryttare. Hästen ska vara i första rummet. Även om vi ska vara positiva ska vi även våga vara ärliga som tränare. Patrik poängterade också att vi överför våra känslor till hästen och att han själv försöker vara ”neutral” när han rider. Det tror jag är viktigt att tänka på. Hoppar man upp och är stressad eller full av prestationsångest, eller ”letar fel” så känner hästarna det. Man måste vara fokuserad och närvarande när man sitter på hästen!

Mycket bra inspiration som sagt. Tycker att Patrik var underhållande, full av energi och engagemang och att han även bjöd på sig själv. Även han har haft sina motgångar och svackor i ridningen och det är liksom skönt att höra att alla är ”mänskliga”, men att man får lära sig av det och ta nya tag helt enkelt! Jättetrevlig dag på Strömsholm idag, kul att träffa vänner och bekanta också. Det är en stor del av behållningen med fortbildningarna också, tycker jag. Man blir ganska ensam i det här jobbet ibland nämligen.

Ledord för dagen:
Uppmärksamhet (från hästen)
Engagemang (från tränare till elev, från ryttare till häst)
Positivitet
Noggrannhet och tydlighet

Ett kul ”ridtips” värt att poängtera var även hur man får bra halter.Tipset var att alltid ställa upp korrekt – även innan du sitter av vid stallet ska du kontrollera att alla hovar står på rätt plats. Helt enkelt ”automatisera” halten så att hästen alltid ställer upp rätt.
Det är väl det här som skiljer proffsen från den ”vanliga” ryttaren. Du ska vara super-noggrann hela, hela tiden och aldrig lämna något åt slumpen!

Nu tackar jag för idag – helt slut i huvudet och fattar inte att man kan bli så trött av att bara sitta stilla och lyssna en hel dag. Inte van vid det om man säger så!

Emelie Brolin red som sista ryttare på Briman – fantastiskt fin häst!

Update

Jag har varken haft tid eller ork att skriva något vettigt på några dagar. Har känt mig ganska trött och sliten, faktiskt. I tisdags fick jag i och för sig ett ryck och jobbade på ordentligt (hade ingen personal), skötte hela stallet själv (inkl mockning av 15 boxar), red tre hästar och höll fyra lektioner. Jag får adrenalinpåslag sådana dagar, men det fick jag sota för i efterhand. Igår hade jag faktiskt bokat en massage-tid, och det behövdes… Men i fortsättningen ska jag planera in en väldigt lugn dag efter massage, för det utlöste tyvärr huvudvärk och att jag har känt mig helt matt idag – jag tror man släpper på massa spänningar (såklart) och det är ju bra, men det kan bli ett litet bakslag på det precis efter.

I alla fall har jag varit och tränat med Anea idag, och det gick bra även om jag själv var lite långsam i reaktionerna. Hon kändes dock fin, avspänd från början och påverkbar. Just nu är jag förvånad varenda gång jag rider, det är sådan otrolig skillnad på henne! Nu är det dessutom på den nivån att jag själv är ganska ”nöjd” med hur det känns, och ändå får jag skäll av Nina, vilket jag ser som ett gott tecken. Det tyder på att det finns utvecklingsmöjligheter!!

Har avslutat kvällen med lektioner, samt cupcakes och te vid brasan. En inackordering som hade bakat, då går det faktiskt inte att låta bli! Nu måste jag sova, tidigt upp imorgon för att åka till Strömsholm på fortbildning.

 

Färgklickar i november

November är väl känd som den gråaste månaden, men det finns små färgklickar kvar. Och nu gäller det att hitta alla ljuspunkter man kan! Är sjukt trött idag (igår var ännu värre), men så är det när man väl är ledig. Har inte gjort så mycket idag, städat och plockat lite både ute och inne. Tänkte jag skulle longera Anea en stund i samband med kvällsfodringen, men jag vet knappt om jag orkar det ens. Har en ganska tuff vecka som väntar, för jag kommer få jobba en del själv. Personalen blev sparkad på armen i fredags. Tack och lov är inget brutet! Det kunde ha gått så mycket värre. I alla fall måste hon (givetvis) ta det lite lugnt nu så det var tur att jag kunde samla lite ny kraft den här helgen.

Tack snälla ni som har hjälpt mig extra i helgen! Och tur att man har så bra inackorderingar som ställer upp när det händer grejer, kör till sjukhuset t.ex… Ni är bäst!
DSC_4319
DSC_4320 DSC_4335 DSC_4339 DSC_4342 DSC_4350 DSC_4358