Förlängd vila

Hm.. min plan för veckan blev lite längre vila än tänkt. Jag hade planerat ledig helg fre-sön, men gick hem redan vid onsdag lunch och sedan har jag i princip legat i sängen. Det hör inte till vanligheterna att jag ställer in lektionerna, men jag fick ställa in ons och tors kväll för att vila. Jag är inte dödssjuk precis men väldigt förkyld och blir trött av ”ingenting”. Så nu fick Grodan och fler hästar med henne en lite längre vila, fem dagar i rad. Men å andra sidan är vårterminen lång och det är sällan de får vila mer än enstaka dagar så det kanske bara är bra.

Jag hade ändå inte planerat något alls den här helgen, mer än att pyssla hemma och ligga och läsa, så egentligen passade det ju bra att bli sjuk nu.  😉 Det hade inte varit så lyckat nästa helg när det är dags för tredagarskurs igen. Jag tar helt enkelt tillfället i akt att ”göra ingenting” – det är så sällan det händer. Det blir en hel del läsning i helgen med andra ord.

 

Helgen

Den här helgen har jag varit lite ledig. I fredags jobbade jag några timmar på förmiddagen bara, sedan åkte jag och Torbjörn till stan. Vi var på Wallmans på kvällen och sedan sov vi kvar på Haymarket (jag fick det här av honom i julklapp). En väldigt trevlig kväll! Wallmans var bättre än jag trodde. Jag hade förväntat mig lite sång mellan varven, men det var verkligen en show med bra kvalitet och även ett litet trollerinummer. Jag gillar trolleri (T tyckte att jag blev som ett barn), så det var uppskattat. 😉 Maten var också god – sex rätter (men inte så stora). Man satt väldigt trångt men vi hade ett par trevliga damer bredvid oss så det var bara roligt. Paret på andra sidan av oss var dock väldigt aviga, och gick innan det var slut (!). Jag tror dock inte det berodde på oss…

På lördagen var jag helt ledig och en kompis kom över på middag, plus att hon hjälpte mig att riva ner tapet i det sista hörnet som är kvar att tapetsera i stora rummet på ovanvåningen.

Igår var det stalltjänst och ett dagläger på schemat. Till er som undrar: det kommer fler kurser längre fram i vår, men jag vill inte planera allt i förväg eftersom det beror lite på om jag ska döma eller tävla också. Jag måste ha lite luft kvar i kalendern… Men jag fyller på vartefter.

Lite bilder från helgen:
Älskar inredningen på Haymarket. Även om man inte bor över så är baren värd ett besök. 20-talsinspirerat och en avslappnad stämning med goda drinkar!

Helgen

Den här helgen har det inte varit någon kurs, utan bara strö-lektioner. I fredags hade jag ett helt gäng med privatlektioner plus att jag red några hästar. Nina var här på lunchen och då red jag Grodan och Gloria. (Jag brukar ta riktig lunch men jag hann inte, dock tar jag alltid med något till stallet när det blir såhär). Grodan gjorde några riktigt fina byten, men de bästa gjorde hon dock på egen hand och inte på hjälpen. Än så länge är jag glad även för det, att hon tar egna initiativ och gör rätt (fast jag inte ber om det) känns ju ändå betydligt bättre än att hon inte förstår.

På lördagen hade jag också några privatlektioner och morgonpasset i stallet (alltså släppa ut, mocka åt mina och fixa foder etc). Det var mindre kul eftersom snön började smälta och man fick i princip vada genom slask och vatten blandat med is.. Kunde inte snön bara ha fått ligga kvar? (Det blir ändå inte vår på ett tag tänker jag.)

Igår hade Carolina Marjakangas en till kurs här med fokus på sitsen. (Har skrivit om den förra kursen i ett annat inlägg.) Jag själv åkte iväg och dömde en Stockholms-cup i Upplands Bro. Det var riktigt duktiga deltagare och stadiga ritter! Jag hade tänkt rida på eftermiddagen, men det blev tömkörning / longering istället. Jag känner mig väldigt trött just nu. Vet inte om det är förkylning på g eller bara att jag har jobbat mycket. Tyvärr har jag börjat bli vårtrött på gamla dar, jag tror att jag orkar kämpa mig genom mörkret och vintern till ungefär nu, sedan ger kroppen upp lite. Och det är rätt störande eftersom känslan när vintern är på väg bort är att man VILL en massa, och det är så tråkigt att inte riktigt orka det man vill. Den här veckan ska jag i alla fall försöka ta det lite lugnt (?). Lugnare åtminstone..
Och Anea växer runt magen (ska ta någon bild när jag kommer ihåg). Fölning beräknad 22 maj.

År två: Antuna

Här kommer fortsättningen på tillbakablickar. Förra inlägget handlade om mitt första år när jag hade hästarna på Helmer Ridcenter i Strängnäs. Planen var hela tiden att försöka hitta något stall närmare Stockholm, dels för att jag är härifrån,och dels för att det finns ett större kundunderlag här. Jag är ursprungligen från södra sidan av stan, men jag hade en känsla av att det skulle finnas en större kundkrets norr om stan, så det var i dessa trakter jag letade. Jag tittade även på priserna och tyckte att det verkade som om det var lite dyrare att både rida på ridskola, samt ha hästen inackorderad, på norrsidan. Och eftersom jag ville kunna ta lite mer betalt så tyckte jag att det var en bra strategi att försöka hamna här.
Undervisning sommartid på utebanan, och på vintern i ridhuset – som var jättefint

Kruxet var att det var skitsvårt att hitta ett bra stall! Det var antingen fel läge, fel storlek, inget ridhus, för dyrt… osv. Jag träffade Torbjörn ca ett år innan jag startade företaget, och vi började gemensamt titta på egen gård som ett alternativ. Jag hade dock inte fattat att vi letade på allvar, jag trodde att det var ett söndagsnöje att gå på visning typ. Nu var vi inte på så många ställen faktiskt, utan vi hittade Wreta i Vallentuna rätt fort. Jag trodde fortfarande att det var lite på skoj, men då hade jag inte riktigt fattat än att Torbjörn aldrig gör något ”på skoj”… Vi bestämde att vi skulle satsa och köpa en egen gård, trots att vi inte ens hade bott ihop innan.
Anea på bild ett, och Caprice på bild två. Hon skadade sig och fick stå på boxvila ett halvår…

Det kluriga var att ha hästarna någonstans under tiden som vi byggde stall och ridhus – den lilla detaljen saknades nämligen. Men jag hade en sådan tur att jag i samma veva fick möjligheten att hyra in hästarna på en anläggning som just hade startat upp i Upplands Väsby, nämligen Antuna gård. Då drevs det av ett företag som hette ID Horses, och som inte är kvar där längre. Det var många boxar att fylla för dem, så jag tror att de var rätt glada att hyra ut flera till en person. Vi avtalade att jag fick ha ett begränsat antal lektioner under veckorna, men att andra fick rida samtidigt. Det var en nödlösning för att få det praktiska att fungera medan vi byggde. Det som var superbra var att det var tillräckligt nära mellan Antuna och Wreta så att jag kunde åka varje dag. Det var också bra att det var full service, så jag behövde inte passa något annat mer än mina lektioner egentligen, vilket underlättade för att kunna få bygget här att fungera. Däremot fick jag ju betala därefter… Verksamheten gick väl på ett ungefär plus/minus noll då, eftersom det blev dyrt att ha den uppstallningskostnaden.

Helena och Maritza

För att ha råd med mina egna utgifter så fick jag ta ett extra jobb (!) som städerska under tiden. Jag hade turen att ha en gammal kontakt (via hästarna) som hade en städfirma. Jag kunde lägga timmarna ganska fritt under veckan, så det gick att pussla ihop hästverksamheten med att städa och att bygga upp gården. Här börjar jag återigen känna att jag inte kan ha varit riktigt klok? Men med ett tydligt målframför ögonen så var det bara att jobba på.

Wirja på kurs

Tiden på Antuna var ganska turbulent. De som drev anläggningen var trevliga och ville väl, men hade nog inte anat att hästfolk inte är riktigt kloka. Redan innan jag kom dit hade några av de andra inackorderingarna tydligt motsatt sig att jag skulle få hålla mina lektioner (ca 6 st i veckan…) så jag kände mig inte direkt välkommen. Några verkade medvetet rida i vägen för mina elever för att störa. Många hälsade inte på mig överhuvudtaget. Ett stallmöte vid ett tillfälle ägnade ungefär en halvtimme åt att beklaga sig över min hemska verksamhet och jag hade inte möjlighet att ”försvara” mig eftersom de som drev anläggningen inte själva tog parti i frågan utan ”lät alla komma till tals” (märkligt ledarskap enligt mig). Jag var säker på att jag då skulle bli uppsagd men så blev det dock inte. Men, jag har aldrig känt mig så illa omtyckt någonstans, någon gång. Det var en stor stress att försöka sköta sitt företag under de förutsättningarna, och att kunna hålla en bra kvalitet på undervisningen och vara professionell mot mina kunder. Ibland var det trångt i ridhuset och vi kunde bara rida på en volt hela lektionen. Dessutom fanns det inget ridhus till en början, utan det byggdes under tiden. Det blev klart precis en vecka innan första snön kom…
En häst jag precis hade köpt skadade sig dessutom i boxen och slet av en sena, och det fanns inte mycket kapital att ta av för att lösa det problemet. Jag lyckades dock köpa en gammal häst till en billig peng för att klara situationen. Jag kan sammanfatta det året med ett ord: STRESS.

Anea och  Elisabeth på väg in från hagen. Tåget gick precis utanför hagar och ridhus

Vill dock poängtera att det var andra inackorderingar som var besvärliga mot mig, inte de jag hyrde av. Jag tror att ID Horses gjorde så gott de kunde, men de hade nog inte riktigt insikt i hur hästmänniskor i grupp kan uppföra sig. Som tur var hade de en bra stallchef, annars hade det inte fungerat alls.

Även om det här året var väldigt jobbigt och påfrestande så var det såklart en bra, tillfällig lösning. Jag lyckades hålla igång verksamheten under tiden som vi byggde här hemma, och det fungerade eftersom jag visste att det var en begränsad period. Själva byggprocessen här är en annan historia förstås, den tar vi i ett annat inlägg!
Nogge

Helgkurs

Den här helgen har jag haft en tvådagarskurs med några av mina fasta elever.  Jag hade tänkt dokumentera hela kursen med kameran men det enda jag hann ta bilder på var maten… 😉

Kursens tema var hästarnas förutsättningar och form. Det blev lite improvisation från min sida, men jag tyckte det blev bra. Vi pratade bl.a. om hur man lägger upp ridpasset utifrån hästen, med tanke på att hästar är olika och behöver arbetas i t.ex. olika form utifrån sin exteriör och sina gångarter. Eleverna fick själva analysera sina hästar utifrån detta, och även titta på varandra. Ett pass reds två och två men även under grupplektionerna så fick de chansen att se på varandra och titta bl.a. på hur balansen i hästen blir annorlunda vid en högre eller lägre form eller ett annat tempo.

Vi passade också på att bedöma hästarnas exteriör på stallgången, för att få en bättre förståelse för varför hästarna känns  olika, deras svaga / starka sidor etc. Det var en rolig kurs tycker jag! Jag tror kanske att det här med exteriören är något vi kan titta mer på under något av vårens teoripass.

Längre kurser under våren där jag fortfarande har plats kvar:

30-31 mars  Två platser kvar
Tvådagarskurs med fyra ridpass, kost och logi.
Samling 13.00 lördag, avslut ca 14.00 söndag.
3500 kr

12-14 april  En plats kvar
Tredagarskurs med ridning och yoga.
Fokus på ryttarens sits, följsamhet och kroppsmedvetenhet.
Fredag: samling 14.00. Därefter ett ridpass samt ett lugnare yogapass innan kvällens middag.
Lördag: sisträning på lina på fm. Em: ett något mer fysiskt yogapass följt av ett ridpass.
Söndag: kort yogapass som uppvärmning innan frukost, därefter ridning. Avslutning med lunch (slut ca 13.30)
Kost, logi, ridning och yoga.
4900 kr
Viktigt med fikapaus så att alla orkar rida. 🙂
Här har vi en trött häst som verkligen hade behövt lite kaffe för att orka gå till jobbet… 😉

Lördagens middag: råraka (egen potatis), rödbetsrisotto (egna rödbetor) och lingonparfait. Det blev i princip samma mat som på nyår, men det var ju så himla gott!
Återanvände delar av nyårsdukningen också.  Det hade snöat lite på natten kan man säga. Fick skotta mig in i stallet. Tur att Torbjörn var hemma och kunde ploga (det tog några timmar).
Efter två ridpass på söndag förmiddag avslutade vi med lunch. Min man odlar numera året runt! Inte gurka och tomat, men alla blad i salladen är odlade hemma. Det växer så det knakar, så vi måste nog hets-äta sallad nu ett tag framöver.

Helgen

Hoppas ni har haft en bra helg! Jag har njutit av det fina vintervädret, haft lektioner, ridit, men även lite ledig tid.

I fredags hade jag några privatlektioner på förmiddagen och red ett gäng hästar själv. Guldstjärna till Cesar och Dario som kändes riktigt fina. Cesar har haft några dagars vila / uteritt för återhämtning och det verkar ha varit bra för honom. Velle och Grodan tog jag ut på uteritt i snön, det var precis vad både jag och hästarna behövde. Det blir så mycket ridhustid såhär års om underlaget inte är tillräckligt bra.

På kvällen kom en kompis över på middag och sov kvar till lördagen.På lördagen hade jag en förmiddagskurs med bland annat två av mina kompisar från gymnasiet. Det är roligt att de vill komma hit och rida ibland! Båda blev väldigt förtjusta i sina hästar vilket var väldigt roligt.

På eftermiddagen red jag Grodan, en sväng inne och sedan skrittade jag ut. Igår kändes hon jättefin. Hon måste ha busat i hagen för en dryg vecka sedan, för hon var så kort i steget och gick som en kratta att jag fick panik. Veterinären tyckte inte att det var en hälta utan rekommenderade kiropraktor, så Cindy (som är både osteopat och kiropraktor) fick behandla henne lite försiktigt. Hon hade en rejäl låsning i ett bakben vilket gjorde att hon hade svårt att både sträcka ut och lyfta det. Efter några dagars jogging så verkar hon bättre nu. Igår galopperade jag för första gången och det verkar gå helt åt rätt håll. Första dagarnas ridning var hon fortfarande ”tom” och struttig, men det verkar bli lite bättre för varje dag. Hoppas vi kan komma igång lite nu, det blev lite väl lång ”vinter-vila”…
Idag har jag inget stalljobb utan tog sovmorgon, vilket var välbehövligt. Jag ska dock snart gå ner för att hålla en privatlektion och jogga några hästar, men jag ska försöka fatta mig kort så det inte blir alltför mycket jobb idag. Jag behöver verkligen försöka få in mer ledig tid, men nu verkar jag i alla fall ha löst det med lite mer extra stallhjälp framöver, vilket känns väldigt skönt! Måste orka på lång sikt. Minst 10 år till. 😉

Tillbakablick – år 1 på Helmer Ridcenter

Här kommer mer gamla minnen, från mitt första år som egenföretagare. Jag startade alltså upp verksamheten på Helmer Ridcenter i Strängnäs. Där hyrde jag fem boxar i en liten stalldel på en stor anläggning med flera verksamheter. Från början hade de haft någon slags kursverksamhet där med lusitanos, men det hade minskats ner rejält innan jag flyttade dit. Däremot fanns det restaurang, övernattningsmöjligheter, ridsportbutik, stort ridhus och inackorderingsstall. Det fanns även en liten ponnyverksamhet och anläggningen hyrdes ut till evenemang och tävlingar, så det hände ganska mycket där. Det var både roligt och lite besvärligt, eftersom flera skulle samsas på samma yta, men det gick ju också att dra nytta av varandras olika verksamheter och samarbeta kring det vilket var bra för mig och också gjorde att man kände sig mindre ensam i början. Tanken med ett ”företags-kollektiv” tilltalar mig faktiskt.
Stora stallet / ridhus och utebana
Övernattningsrum, gym och restaurang med utsikt över ridhuset. Det var stort och rätt överdimensionerat…. Typ: massor av möjligheter men egentligen ingen som kunde ro det här projektet iland på längre sikt.
Nogge var mitt första hästköp.
Anea hade jag med mig från tiden på Arphus
Wirja och Iffi var hästköp nummer 2 och 3
Sista hästen lånade jag. En connemara som egentligen var utbildad western, men även dressyrriden. Det var en kompis som ägde honom, och här har de ridit en uppvisning / show, därav klädseln… Vi gjorde ganska mycket roliga saker det här året.

Vy från andra hållet
Öppet hus när jag var nystartad
Jag fick hålla ponnylektionerna en dag i veckan vilket var en bra extra inkomst i början!
Jag fick ibland hyra Liso när jag behövde fler hästar. (En av de få lusitanos som var kvar.) Och när han skulle gå privatlektioner hyrdes jag in som instruktör, så det var ett bra samarbete. Jag red honom också på någon uppvisning. Han var duktig på spansk skritt, bland annat.
Ordning och reda i min lilla sadelkammare. På den här tiden så tyckte jag att alla hästar skulle ha både träns och kandar, men nu rider jag aldrig på kandar längre. Gillar det inte nämnvärt och nu är det ju inte att krav när man tävlar i Sverige längre, ens på högre nivå. Men då (bara 10 år sedan) var det typ ”självklart”.
Det här året började jag tävla Anea. Här i Mariefred där vi kom 2:a i en LA6 (motsv MsvC)
Jag red för Gripens ryttarförening och vårt lag kom 1:a i dressyrallsvenskan. Anea var placerad i alla sina starter.
Till vänster var min stalldel.

Jag var på Helmer ridcenter från sommaren 2009 till sommaren 2010. Det var ett spännande, roligt och lärorikt år. Det var till stor del bra folk att jobba ihop med, men det var också en hel del skitsnack och (förlåt!!) ”småstads-mentalitet” där. Alltså ”alla kände alla” och skvallrade en hel massa. Jag avskyr sådant och just den biten saknar jag inte det minsta kan jag säga. Men på det stora hela var det ett bra år som hjälpte mig igång, och en bra anläggning innan det spårade ur mot slutet. Restaurangen togs över av några oseriösa människor och mina kursdeltagare fick förfärlig mat. En gång skulle jag ha ponnyläger och barnen skulle ha frukost men ingen var där så jag fick bryta mig in i köket. Ja, lite annat i samma anda mot slutet gjorde att en flytt därifrån inte var alltför betungande. Sedan skulle anläggningen säljas (vet inte hur det gick) så det var bara tur att jag precis hann dra därifrån innan jag annars hade blivit uppsagd istället. År två tillbringade jag på Antuna gård. Mer om det i nästa inlägg.

Jag fattar ändå inte att jag gjorde det

I mitt förra inlägg skrev jag lite om drömmen om att starta eget. Nu i efterhand så verkar det så himla lätt att bara dra igång en sådan sak, men om jag verkligen tänker igenom det med min rationella del av hjärnan så fattar jag inte att jag gjorde det. Jag fattar inte heller att ingen (förälder t.ex?) försökte tala mig tillrätta. Faktiskt var det ingen som försökte stoppa mig, vilket jag är glad över, men också en aning förbryllad.

Jag tänkte skriva lite mer om hur jag praktiskt gick tillväga. Saken är den att jag hade levt så länge med det här målet framför ögonen, och mentalt förberett mig under flera år, så därför kändes det så självklart att köra! Dessutom har tanken på det här alltid varit min ”stora kärlek” och då finns det liksom inga alternativ, eller något som kan stoppa en från att försöka. Man bara måste göra det.

Saker jag har gjorde innan för att förbereda mig var t.ex. att läsa på om företagsekonomi, försöka få inblick i hur man driver företag på de arbetsplatser jag hade innan, kolla upp liknande verksamheter på marknaden etc. Jag jobbade på ridskola under flera år och hade ganska mycket frihet att hålla egna kurser och planera mina lektioner vilket också gav erfarenhet. Det jag behövde för att känna mig säkrare inför att ha egna hästar som dessutom skulle ”hålla måttet” och ridas till / utbildas, var mer ridkunskaper på välutbildade hästar. Jag hade turen att få jobb hos Pether Markne och Per Sandgaard på Arphus gård i Strängnäs. Jag hade tänkt stanna ett år, men det blev två väldigt lärorika år som jag har haft enorm nytta av!
En av de hästarna som jag red mest på Arphus

Under mina två år på Arphus så började jag utforma lite mer konkreta planer kring att starta upp. Jag hade turen att kunna få hjälp av Nyföretagarcentrum som bl.a. hjälpte mig med en affärsplan och budget. Min tanke var att hyra ett litet stall i Stockholmsområdet, men det var ju inte alltför lätt att hitta. Jag fick tips om att hyra en stalldel på en anläggning i Strängnäs, och det kändes som ett sätt att i alla fall komma igång, även om det var en tillfällig lösning.
Helmer Ridcenter där jag hyrde ett litet stall i början.

För att starta upp behövdes även startkapital. Jag hade i princip inga pengar, så det som gällde var att ta ett lån. Jag tror att mina föräldrar lånade mig 50.000 som egen insats och resten lånade jag av banken. Jag hade nog tur att hitta en bankman (som var en kvinna) som faktiskt trodde på min affärsidé. För banken kanske det inte heller var en så stor risk, för det handlade om ”endast” 250.000 kr – men för mig var det en enorm summa. Man tjänar inte jättebra på hästjobb så fram till dess hade jag i princip levt som en student hela livet – dvs man räknar tiokronor i slutet av månaden och hoppas man har råd med middag sista dagarna innan lönen kommer.

Jag fick lånet beviljat och hade därmed 300.000 kr som skulle räcka till inköp av 3-4 hästar, utrustning till dessa, hyra för boxarna (1500 per box), samt foder och strö löpande i början, innan jag hade kommit igång med försäljningen. Jag hade en häst ”med mig”, Anea, som jag då hade på foder. Och så fick jag som tur var låna en häst av en vän, så jag behövde bara köpa tre hästar, då jag hade räknat på att jag skulle behöva fem. Jag får ont i magen av att tänka på hur lite pengar jag egentligen hade för att komma igång. Jag hade räknat med att en häst fick kosta max 50.000 kr, men bara där gick ju i så fall 150.000 kr iväg på en gång! Med tanke på vad sadlar etc kostar så är det ett mirakel att jag klarade första året. Tack och lov fick jag även ett starta eget-bidrag första 6 månaderna, så jag kunde betala min egen hyra och min mat…

1 juli 2009 registrerades mitt företag, och sedan fanns det alltså ingen återvändo. Det fick bära eller brista.
Jag och Iffi, en av mina första hästar, och en av mina första bilder till hemsidan.