Återhämtning

Jag har varit på Gotland en dryg vecka på en välbehövlig semester. Jag önskar att jag kunde stanna längre, men det är svårt när man har en gård. I och för sig har jag aldrig haft någon längre semester än två veckor i sträck tror jag. Har ingen aning om hur det skulle vara med fem veckors ledigt, det låter skönt, men gissar att jag skulle bli rastlös till slut. Jag har dock tänkt vara ledig så mycket jag kan även kommande vecka, men jag slipper inte undan helt från att jobba.

Om någon vill hjälpa till att släppa ut hästarna på lördag eller söndag får ni dock gärna säga till. (Kan kombineras med igångsättnings-ridning för den som vill..)

Veckan har varit en bra blandning av lite Almedalshäng, middagar ute och med vänner på Fårö, läsa böcker, sova ut och även en dag på stranden med årets första (enda?) dopp. Det har varit blandat väder, men varmare än hemma tror jag. (?) Stugan ligger dessutom inne i skogen där det är vindstilla, så det är skönt i solen även när det inte är jättevarmt. De regniga dagarna har vi passat på att basta. Framförallt är det en befrielse att slippa ställa klockan, men hjälp vad snabbt man ställer om dygnet…!

Min vision om att springa i sommar får jag dock lägga åt sidan, det blir promenader på sin höjd. Jag vrickade foten rejält hemma innan jag åkte, och jag lyckas ideligen trampa snett och dra upp vrickningen. Jag tror att jag måste skärpa mig och linda foten nu…
Imorgon åker jag hem igen, men håller mig borta från stallet så mycket jag kan även närmsta dagarna. 😉

När det inte går som man hoppas

Jag tror att de flesta av er som läser här även följer mig på Instagram eller FB, men jag känner att det här är en för stor sak att bara låta passera obemärkt. Helst vill jag bara skriva roliga och bra saker på bloggen, men det går ju inte, för sådant är inte livet. Att Anea skulle få föl i år var ju på något vis årets ”happening” och en sak som alla har intresserat sig för, så jag känner att jag måste skriva några rader om det även här.

Det drog ju ut på tiden med dräktigheten, närmare bestämt fem veckor. En månad är tydligen inte ”helt ovanligt”, men det är klart att jag började bli orolig mot slutet när det aldrig hände något. Det kom dock ett föl till slut, en liten kopia av Anea, den 27 juni. Själva fölningen gick ”by the book” och var inte det minsta dramatisk. Men däremot var fölet långsam med att komma igång, och extremt vek i kotorna. Nu kan det ju vara så när det är nyfödda, och jag har ju inte haft föl tidigare, så jag tänkte att jag kanske ändå bara överdrev. Jag hade dock en rätt dålig magkänsla från start, jag vågade liksom inte vara glad över det hela. Med lite hjälp kom dock fölet på benen och började äta ordentligt och morgonen efter verkade också allt bra till en början, men sedan låg hon ner mer och mer. När vi försökte oss på en första promenad ville hon inte följa sin mamma och verkade slö. Anea verkade mammig första dagen, men dag två betedde hon sig stressat och var inte sig själv, så jag tror att hon kände att det var något fel.

Lång historia kort så åkte vi in till Ultuna dagen efter. Då hade fölet slutat dia och låg bara ner. När vi kom in var de verkligen proffsiga och snabba och gav henne syrgas och dropp, och hon verkade först piggna till. Tydligen var hon underutvecklad (trots att hon var sen) och vi hoppades såklart på att hon skulle komma igång med hjälp, men det visade sig att hon hade fått en blodförgiftning. Hon hade fått i sig råmjölk och hade antikroppar, men antagligen räckte inte det pga hennes storlek, och eftersom hon var så klen så var hon också extremt infektionskänslig. Det var med andra ord inget att göra.

Anea fick stå kvar över natten med sitt döda föl i boxen, för att hon skulle få förstå själv vad som hade hänt. När jag kom nästa dag för att hämta hem henne så hade hon grävt ner den lilla i halmen. Jag var rädd att Anea skulle vara stressad och orolig, men hon gick på släpet snällt och är nu hemma igen med sin kompis Grodan. Jag är väldigt tacksam över att det verkar ha gått bra med henne i alla fall, det är tufft nog ändå. Någonstans hade jag det här på känn mot slutet – att allt inte stod rätt till. Det gör det inte mindre sorgligt, men jag hade nog redan förberett mig på det. Jag är ledsen, men inte chockad, om man säger så. Det hade nog också varit värre om det hade hunnit gå längre tid. Jag hann inte fästa mig vid fölet på så kort tid, men hela saken är naturligtvis sorglig och hemsk och känns så oerhört onödig.

Jag hade verkligen sett fram emot att göra något endast för att det skulle vara roligt. Självklart tycker jag att hästarna och mitt jobb är roligt, men det är också förknippat med en hel del krav – både kring prestation, att leverera en bra tjänst, att vara en duktig ryttare, att tjäna pengar på en rätt omöjlig idé, och att jobba väldigt mycket och hårt. Det här var min present till mig själv efter 10 års slit – något som bara skulle vara kul och kravlöst, ett nytt kapitel, och såklart ett sätt ett behålla en del av Anea, som i år blir 18 år. Det hade också kunnat bli en riktigt fin häst med väldigt bra stam, och jag tror att Anea hade varit den bästa mamman. Jag känner mig dränerad på energi, men jag kan samtidigt inte ge upp, det är att svika sig själv. Jag försöker samla ihop mig på min semester, och det här är något jag får försöka lägga bakom mig.

Tävling, födelsedag och midsommar

Den här veckan har gått undan, minst sagt. Min personal har semester så jag har i princip varit själv, och utöver det har det varit veterinärbesök, tävling, födelsedag, midsommar… Jag hade förväntat mig ett föl mitt i alltihopa också, men den lyser med sin frånvaro.

Cesar fick göra en till start i onsdags, denna gång med mig i en MsvC. Det kom på lite hastigt, men det gick bra för att vara första gången. Det var lite spänt på några ställen, och jag vågade inte riktigt rida i det tempot jag skulle vilja, men det räckte till ett MsvB-kval i alla fall. (Man måste göra två kval i MsvC innan man får starta MsvB.) Nu vet jag inte vad mina ambitioner är riktigt, men han har ju lätt för bytena, så ifall det finns tid i höst försöker jag nog starta ett par ggr till.

I torsdags fyllde jag år, så då var familjen här på middag och tårta. Tack till alla som har gratulerat mig, samt presenten från er inackorderingar! Och Tack även för presenter efter terminsavslutningen!

Igår var det ju midsommar också. Vi hade en middag hemma som vi brukar, vilket var jättetrevligt. Idag blir det en lite lugnare dag, men imorgon är det ett dagläger igen. Sedan är det sista veckan innan jag har semester. Tyvärr är jag orolig över om jag kan åka iväg eller ej, med tanke på fölet som vägrar komma ut… Lite orolig är jag förstås också att det kan vara något galet, men efter att ha googlat (på fler källor än EN!) så visade det sig att hästar kan variera väldigt mycket, och tydligen är en månad över tiden inte konstigt. Det konstiga däremot, är att man alltid har fått lära sig att det är 11 månader som gäller, och då har jag ändå gått några hästutbildningar. Men man får visst lära sig nya saker hela tiden…
Qurre hjälpte mig att plocka blommor till midsommarbuketten igår.

Helgkurs

Förra helgen hade jag en tvådagarskurs med några av mina fasta elever. Fyra ridpass hann vi med i värmen. Jag har även en elev från Norge som är här några dagar och deltog i samma kurs. Hon har också bokat egna privatlektioner och är här fredag – onsdag. Roligt med långväga gäster!
Mina mysiga övernattningsrum. Vill egentligen bo i det övre själv…
Fördelen med att ha kurs hemma att det blir städat och extra fint en aning oftare än det hade blivit annars.
Vill helst ha kvar alla fårskinn själv!
Kursfika i solen.
Lite extra hästpyssel. Dario får IR-behandling av Jenny.
Bill och Bull?
Lånade Calle som glänste med seriebyten och stora piruetter med Marie på ryggen.
Boromir och Camilla.

Tack för en trevlig helg allihopa!

Redan juni…

Hjälp vad fort tiden går! Maj måste vara den kortaste månaden på året? Jag hinner inte med. Man får påminna sig själv om att stanna upp och njuta av den bästa tiden på året, även om det är mycket att göra. Efter att vi fick gård så har den här tiden på året också blivit mer stressig eftersom det blir mer att ta hand om med trädgård och sådant. Samtidigt blir ju stallet mer lättjobbat och några hästar sover redan ute. Min förhoppning är att få ut alla mina, men jag är inte säker på att Dario fixar det. Stona är inne fortfarande, i förhoppningen att Anea får ett föl snart – nu är vi 1,5 vecka över tiden och hon verkar fortfarande ko-lugn…. Men nu börjar hon i alla fall bli tjock på riktigt!

Idag har det varit en ganska lugn dag med lite tid för att rida själv och jobba utan stress. Har varit i stallet hela dagen ändå, men på ”mina villkor” – nästan som en hobbyryttare, vilket är skönt som omväxling!

Igår var jag dock borta hela dagen för att döma upp till MsvB-domare. Jag hade tänkt vänta till hösten eftersom jag ville ha mer tid, men nu dök tillfället upp så det var lika bra att köra på. Det är alltid så svårt att få datum när man kan och nu var det på rimligt avstånd dessutom. När man dömer upp så dömer man från läktaren parallellt med en riktig tävling. Därefter görs ett teoriprov. Eftersom det här kom väldigt hastigt på (tre dagar innan) så kände jag mig kanske inte fullt så förberedd som jag hade velat, men jag tror att det gick okej ändå. Själva tävlingsbedömningen ger jag mig själv ok på när jag jämförde med domaren. Självklart skiljer det lite i % på några, men inget som jag tycker var alarmerande. Några var nästan exakt på samma poäng, men det kan ju vara så att de anser att mina kommentarer är fel, eller att jag har missat något jätteviktigt.

Teoriprovet var faktiskt lite lurigare än jag trodde. Här var det några saker jag blev en aning osäker på, men det verkade jag inte vara ensam om (vi var fyra som gjorde provet samtidigt). Jag tror inte att man behöver ha alla rätt för att bli godkänd, men det kanske beror på vilken typ av fel svar man har. Ja, nu är det alltså bara att vara nervös en tid framöver. Jag har nämligen ingen aning om när man får svar på om man är godkänd!

En kväll i maj

Igår måste det ha varit årets skönaste kväll såhär långt! Är så glad över att jag får bo såhär fint.
Maj är nog bästa månaden? Allt blommar och man har allt framför sig!
Mina föräldrar har varit här och hälsat på och hade med sig sin hund Lucky
Söta små lamm
Torbjörn matar fortfarande en av dem två gånger om dagen…. Det är inte så lätt att ha får som man tror!
Ljusa och långa kvällar – äntligen!
Sista kvällsljuset är så varmt och vackert! (Ja, jag måste börja klippa gräset snart…)
Doften!
Tacksam över att få bo på landet. Vill aldrig byta!

En bra helg!

Måndag och ny vecka. Förra veckan, och även helgen, var väldigt lugn. Jag fick för mig att jag skulle skriva upp alla jobbtimmar, och jag landade på 60 timmar ungefär. Som egenföretagare tycker jag att det var ganska lite, men jag undrar hur mycket det är en vecka som jag själv upplever som intensiv? Jag ska försöka skriva upp även denna vecka, helt enkelt för att jag ibland undrar vart tiden tar vägen… Det bästa med det här jobbet är ändå att slippa åka någonstans – det sparar ju mängder av tid jämfört med den som har restid till jobbet!

Helgen var kursfri, men jag har haft en del privatlektioner, vilket var skönt som omväxling. Kurserna är roliga, men det kan också bli ganska intensivt. I fredags var jag inne i stan på kvällen och åt på Eataly med en kompis. Där finns en matmarknad och flera restauranger, och vi åt på den som heter Prima. Tydligen hade den bara varit öppen en vecka. Personalen var överraskande trevliga och genuint intresserade, vilket såklart gav extra poäng, förutom att maten också var väldigt god. Hoppas personalen orkar hålla ångan uppe (det var som sagt första veckan…)! Det är inte så ofta man får presenterat för sig exakt vad drinken innehåller och hur den är gjord… Det var mysigt inrett också och kändes personligt, så dit går jag gärna igen!
Jag har även hunnit med lunch på Nut House och fika hos en (relativt) ny granne, som också är i hästsvängen och håller på att renovera sin gård. Roligt att gårdarna hålls vid liv! Så på det stora hela kändes helgen ganska ”ledig” trots en del jobb.

Redo för ny vecka alltså – och den här veckan ser ut att kunna bli rolig. På dagens schema står till att börja med fem hästar att rida, varav en är en ny häst i stallet så det är spännande. Det har kommit två nya hästar hit (inackorderingar) sista veckan, så nu är stallet överfullt igen. Jag vill inte använda lilla stallet i onödan, så Affe och Boromir har fått gå ut på tidigt bete. Just i natt kanske det inte var så kul för dem, men det är ändå tillräckligt varmt och bra väder nu. De får komma in och vila upp sig på dagtid, och då får de också lite extra mat. Så himla skönt att ha bra beteshagar så att man kan göra såhär!

 

 

På väg hem

Nu är jag på väg hem efter några dagar på Gotland. Jag har i första hand sovit och läst böcker, det är högsta prioritet när jag är ledig! Bastu, brasa och god mat är också bra ingredienser. Vi har ingen dusch eller rinnande vatten i stugan, utan det är bastun som gäller när man ska tvätta sig.

Har faktiskt sprungit också, vilket inte var igår. Kan sammanfatta det med att jag inte kan gå nu… Konditionen är nog under kontroll men det är inte samma benmuskler som används vid ridning, det är helt klart. Hoppas jag kan hålla igång detta hemma nu. Jag tycker att det är viktigt att träna annat än ridning, men väldigt svårt att hinna med – och att orka, när man har både stalljobb och ridning sju dagar i veckan för det mesta. Det är dock en aning lättare under sommarhalvåret med längre dagar och sol. Önska mig lycka till… 😉

Gotland

Jag har tagit några dagars ledighet och är på Gotland med familjen. Välbehövligt! Jag insåg som vanligt att jag har haft sex lediga dagar sedan nyår (varav jag nog var sjuk två av dessa). Det är lätt att jobba utan stopp när man driver eget, och när man gillar sitt jobb! Och jag tror att jag nog kommer att behöva smygjobba lite här med, men ett miljöombyte blir det, och inga tider att passa – det är nästan det viktigaste!

Sista veckan har det dessutom varit en hel del strul med alla sorters djur, så jag känner mig en aning trött. Ena katten slutade äta och hon visade sig vara uttorkad (ev pga mask?) så hon fick åka till veterinären, fick dropp och blev avmaskad, så nu äter hon igen. Vi tog med den andra på samma gång, och hon behöver ta ut två tänder. Sedan var det en tacka som fick juverinflammation och behövde penicillin. Nu verkar hon ok, men då är det istället ett lamm som har fått klövspaltsinflammation – tänk ”hovböld” fast på får. Ett får har ju då inga hovar förstås… men det är en varböld mellan klövarna och benet är svullet. Nu ska lammet också ha penicillin och bandage… Jag har ju smitit så det är Torbjörn som har hand om det, plus att han har behövt stödmata flera lamm som har varit lite tunna. Jag tror att min man är helt utarbetad pga fåren, men nu har i alla fall alla lammat (vi har 15 lamm nu) och snart kan de gå ut på bete så att det blir lite lugnare för honom.

På detta så fick Caribo dessutom en till hovböld. Han hade en för några månader sedan då han fick stå gipsad, och nu hade han en till – på ett annat ben. Hur stor är sannolikheten? Den har dock spruckit själv och förhoppningsvis räcker det med bandage i några dagar, om allt har kommit ut. Allt det här är verkligen bara småsaker egentligen, men det är inom loppet av en vecka, så det känns lite mycket ändå. Det är inte så att man behöver fundera på vad man ska göra med tiden ”som blir över” när man har djur!

Nu ska jag i alla fall passa på att läsa och sova några dagar, så hoppas jag att jag har ny energi tills jag kommer hem igen!