10-årsjubileum

I lördags var det äntligen dags att fira 10 år som företagare! Det blev en hel del bilder, så jag tänkte att jag delar upp det i flera olika inlägg, men till att börja med vill jag säga STORT TACK till alla som har bidragit på olika sätt! Jättetack till familj och vänner som ställde upp med att hjälpa till med maten och alla förberedelser.Tack till mina elever som både har städat och fixat i stallet samt putsat och knoppat och visat upp hästarna. Tack för alla presenter, blir väldigt rörd över det! Dessutom är jag glad över att ha så bra och trevliga kunder, vänner, familj och grannar runt om mig. Det blev en väldigt blandad skara människor som kom under dagen! Störst tack, såklart, till Torbjörn, som har gjort ett jättejobb med den här festen, och som gör ett jättejobb med vår gård – varje dag. Utan honom hade jag inte kunnat göra allt det här!
Tack också till Helena Starkenberg som har tagit bilderna ovan, samt Helena Pajander som har tagit bilden från festen!

Steam Hotel

Mån-tis tog jag och en kompis tog en liten mini-semester och åkte till Västerås för att bo en natt på Steam Hotel. Jag har hört mycket bra om det och det uppfyllde helt klart förväntningarna, med plus i kanten! Inredningen var helt fantastisk, maten jättegod och vi hade tur att dessutom få ett rum med utsikt över Mälaren. Här kommer en hel massa bilder, det var svårt att låta bli att fotografera lite för mycket! Hotellet är byggt i ett gammalt ångkraftverk, och flera gamla detaljer är bevarade viket ger en väldigt speciell känsla.
Entré
Del av lobbyn.
 Fina detaljer och genomtänkt inredning överallt!
Fantastiskt fint rum. Älskar färgsättningen!

Lite socker gör mig alltid extra glad dessutom.
Utsikten från vårt rum.
Innan middagen hängde vi i SPA-delen som har pool både ute och inne.

Middag med asiatiska smaker. Ser kanske inte så spännande ut, men det var verkligen gott!
Blev en och annan drink också… Kommer verkligen åka tillbaka! Men jag tror att det var en himla bra idé att åka dit en måndag och när semestern är slut för de flesta. Det var ändå rätt mycket folk, och jag misstänker att det kan bli jobbigt trångt om det är på en helg.

 

Helgens kurs

Sommarkurserna avlöser varandra (men jag försöker åka iväg och bada och träffa vänner också i de små luckorna). Den här helgen var det dags för ännu en kurs med yoga och dressyr med fokus på sits och inverkan. Dessa kurser är väldigt uppskattade och vi planerar en till under hösten (den i oktober är redan fullbokad) – håll utkik!

Det var en rätt varm helg men det har varit lite blåsigt så det har ändå fungerat bra! Yogan har vi haft utomhus till ljudet av vinden i träden, syrsorna och svalorna – vilket ger en extra dimension!  Caribo och Sofia
Qurre och Marika
Jag lånade Zalmiac i helgen och det var Annika som fick äran att rida honom.
Marie kom med egen häst
En härlig sommarkväll!
Sitsträning på lina på lördagen.
Anea och Grodan. Anea har gått två privatlektioner i helgen och det syns knappt att hon har vilat. Utom på kroppsformen kanske…
Jag hann klämma in ett ridpass på Grodan också.
Middag i kvällssolen
Sommarens enklaste och godaste efterrätt. Jordgubbarna är sjukt goda just nu!
Det märks dock att det börjar bli mörkare lite tidigare nu…

Tack alla inblandade för en trevlig helg! Nästa tillfälle att haka på är en endagskurs den 19 oktober. Den vi lade upp i augusti blev full så snabbt så vi har lagt till ytterligare att datum. Mer info på hemsidan under kurs-fliken!

Återhämtning

Jag har varit på Gotland en dryg vecka på en välbehövlig semester. Jag önskar att jag kunde stanna längre, men det är svårt när man har en gård. I och för sig har jag aldrig haft någon längre semester än två veckor i sträck tror jag. Har ingen aning om hur det skulle vara med fem veckors ledigt, det låter skönt, men gissar att jag skulle bli rastlös till slut. Jag har dock tänkt vara ledig så mycket jag kan även kommande vecka, men jag slipper inte undan helt från att jobba.

Om någon vill hjälpa till att släppa ut hästarna på lördag eller söndag får ni dock gärna säga till. (Kan kombineras med igångsättnings-ridning för den som vill..)

Veckan har varit en bra blandning av lite Almedalshäng, middagar ute och med vänner på Fårö, läsa böcker, sova ut och även en dag på stranden med årets första (enda?) dopp. Det har varit blandat väder, men varmare än hemma tror jag. (?) Stugan ligger dessutom inne i skogen där det är vindstilla, så det är skönt i solen även när det inte är jättevarmt. De regniga dagarna har vi passat på att basta. Framförallt är det en befrielse att slippa ställa klockan, men hjälp vad snabbt man ställer om dygnet…!

Min vision om att springa i sommar får jag dock lägga åt sidan, det blir promenader på sin höjd. Jag vrickade foten rejält hemma innan jag åkte, och jag lyckas ideligen trampa snett och dra upp vrickningen. Jag tror att jag måste skärpa mig och linda foten nu…
Imorgon åker jag hem igen, men håller mig borta från stallet så mycket jag kan även närmsta dagarna. 😉

När det inte går som man hoppas

Jag tror att de flesta av er som läser här även följer mig på Instagram eller FB, men jag känner att det här är en för stor sak att bara låta passera obemärkt. Helst vill jag bara skriva roliga och bra saker på bloggen, men det går ju inte, för sådant är inte livet. Att Anea skulle få föl i år var ju på något vis årets ”happening” och en sak som alla har intresserat sig för, så jag känner att jag måste skriva några rader om det även här.

Det drog ju ut på tiden med dräktigheten, närmare bestämt fem veckor. En månad är tydligen inte ”helt ovanligt”, men det är klart att jag började bli orolig mot slutet när det aldrig hände något. Det kom dock ett föl till slut, en liten kopia av Anea, den 27 juni. Själva fölningen gick ”by the book” och var inte det minsta dramatisk. Men däremot var fölet långsam med att komma igång, och extremt vek i kotorna. Nu kan det ju vara så när det är nyfödda, och jag har ju inte haft föl tidigare, så jag tänkte att jag kanske ändå bara överdrev. Jag hade dock en rätt dålig magkänsla från start, jag vågade liksom inte vara glad över det hela. Med lite hjälp kom dock fölet på benen och började äta ordentligt och morgonen efter verkade också allt bra till en början, men sedan låg hon ner mer och mer. När vi försökte oss på en första promenad ville hon inte följa sin mamma och verkade slö. Anea verkade mammig första dagen, men dag två betedde hon sig stressat och var inte sig själv, så jag tror att hon kände att det var något fel.

Lång historia kort så åkte vi in till Ultuna dagen efter. Då hade fölet slutat dia och låg bara ner. När vi kom in var de verkligen proffsiga och snabba och gav henne syrgas och dropp, och hon verkade först piggna till. Tydligen var hon underutvecklad (trots att hon var sen) och vi hoppades såklart på att hon skulle komma igång med hjälp, men det visade sig att hon hade fått en blodförgiftning. Hon hade fått i sig råmjölk och hade antikroppar, men antagligen räckte inte det pga hennes storlek, och eftersom hon var så klen så var hon också extremt infektionskänslig. Det var med andra ord inget att göra.

Anea fick stå kvar över natten med sitt döda föl i boxen, för att hon skulle få förstå själv vad som hade hänt. När jag kom nästa dag för att hämta hem henne så hade hon grävt ner den lilla i halmen. Jag var rädd att Anea skulle vara stressad och orolig, men hon gick på släpet snällt och är nu hemma igen med sin kompis Grodan. Jag är väldigt tacksam över att det verkar ha gått bra med henne i alla fall, det är tufft nog ändå. Någonstans hade jag det här på känn mot slutet – att allt inte stod rätt till. Det gör det inte mindre sorgligt, men jag hade nog redan förberett mig på det. Jag är ledsen, men inte chockad, om man säger så. Det hade nog också varit värre om det hade hunnit gå längre tid. Jag hann inte fästa mig vid fölet på så kort tid, men hela saken är naturligtvis sorglig och hemsk och känns så oerhört onödig.

Jag hade verkligen sett fram emot att göra något endast för att det skulle vara roligt. Självklart tycker jag att hästarna och mitt jobb är roligt, men det är också förknippat med en hel del krav – både kring prestation, att leverera en bra tjänst, att vara en duktig ryttare, att tjäna pengar på en rätt omöjlig idé, och att jobba väldigt mycket och hårt. Det här var min present till mig själv efter 10 års slit – något som bara skulle vara kul och kravlöst, ett nytt kapitel, och såklart ett sätt ett behålla en del av Anea, som i år blir 18 år. Det hade också kunnat bli en riktigt fin häst med väldigt bra stam, och jag tror att Anea hade varit den bästa mamman. Jag känner mig dränerad på energi, men jag kan samtidigt inte ge upp, det är att svika sig själv. Jag försöker samla ihop mig på min semester, och det här är något jag får försöka lägga bakom mig.

Tävling, födelsedag och midsommar

Den här veckan har gått undan, minst sagt. Min personal har semester så jag har i princip varit själv, och utöver det har det varit veterinärbesök, tävling, födelsedag, midsommar… Jag hade förväntat mig ett föl mitt i alltihopa också, men den lyser med sin frånvaro.

Cesar fick göra en till start i onsdags, denna gång med mig i en MsvC. Det kom på lite hastigt, men det gick bra för att vara första gången. Det var lite spänt på några ställen, och jag vågade inte riktigt rida i det tempot jag skulle vilja, men det räckte till ett MsvB-kval i alla fall. (Man måste göra två kval i MsvC innan man får starta MsvB.) Nu vet jag inte vad mina ambitioner är riktigt, men han har ju lätt för bytena, så ifall det finns tid i höst försöker jag nog starta ett par ggr till.

I torsdags fyllde jag år, så då var familjen här på middag och tårta. Tack till alla som har gratulerat mig, samt presenten från er inackorderingar! Och Tack även för presenter efter terminsavslutningen!

Igår var det ju midsommar också. Vi hade en middag hemma som vi brukar, vilket var jättetrevligt. Idag blir det en lite lugnare dag, men imorgon är det ett dagläger igen. Sedan är det sista veckan innan jag har semester. Tyvärr är jag orolig över om jag kan åka iväg eller ej, med tanke på fölet som vägrar komma ut… Lite orolig är jag förstås också att det kan vara något galet, men efter att ha googlat (på fler källor än EN!) så visade det sig att hästar kan variera väldigt mycket, och tydligen är en månad över tiden inte konstigt. Det konstiga däremot, är att man alltid har fått lära sig att det är 11 månader som gäller, och då har jag ändå gått några hästutbildningar. Men man får visst lära sig nya saker hela tiden…
Qurre hjälpte mig att plocka blommor till midsommarbuketten igår.

Helgkurs

Förra helgen hade jag en tvådagarskurs med några av mina fasta elever. Fyra ridpass hann vi med i värmen. Jag har även en elev från Norge som är här några dagar och deltog i samma kurs. Hon har också bokat egna privatlektioner och är här fredag – onsdag. Roligt med långväga gäster!
Mina mysiga övernattningsrum. Vill egentligen bo i det övre själv…
Fördelen med att ha kurs hemma att det blir städat och extra fint en aning oftare än det hade blivit annars.
Vill helst ha kvar alla fårskinn själv!
Kursfika i solen.
Lite extra hästpyssel. Dario får IR-behandling av Jenny.
Bill och Bull?
Lånade Calle som glänste med seriebyten och stora piruetter med Marie på ryggen.
Boromir och Camilla.

Tack för en trevlig helg allihopa!

Redan juni…

Hjälp vad fort tiden går! Maj måste vara den kortaste månaden på året? Jag hinner inte med. Man får påminna sig själv om att stanna upp och njuta av den bästa tiden på året, även om det är mycket att göra. Efter att vi fick gård så har den här tiden på året också blivit mer stressig eftersom det blir mer att ta hand om med trädgård och sådant. Samtidigt blir ju stallet mer lättjobbat och några hästar sover redan ute. Min förhoppning är att få ut alla mina, men jag är inte säker på att Dario fixar det. Stona är inne fortfarande, i förhoppningen att Anea får ett föl snart – nu är vi 1,5 vecka över tiden och hon verkar fortfarande ko-lugn…. Men nu börjar hon i alla fall bli tjock på riktigt!

Idag har det varit en ganska lugn dag med lite tid för att rida själv och jobba utan stress. Har varit i stallet hela dagen ändå, men på ”mina villkor” – nästan som en hobbyryttare, vilket är skönt som omväxling!

Igår var jag dock borta hela dagen för att döma upp till MsvB-domare. Jag hade tänkt vänta till hösten eftersom jag ville ha mer tid, men nu dök tillfället upp så det var lika bra att köra på. Det är alltid så svårt att få datum när man kan och nu var det på rimligt avstånd dessutom. När man dömer upp så dömer man från läktaren parallellt med en riktig tävling. Därefter görs ett teoriprov. Eftersom det här kom väldigt hastigt på (tre dagar innan) så kände jag mig kanske inte fullt så förberedd som jag hade velat, men jag tror att det gick okej ändå. Själva tävlingsbedömningen ger jag mig själv ok på när jag jämförde med domaren. Självklart skiljer det lite i % på några, men inget som jag tycker var alarmerande. Några var nästan exakt på samma poäng, men det kan ju vara så att de anser att mina kommentarer är fel, eller att jag har missat något jätteviktigt.

Teoriprovet var faktiskt lite lurigare än jag trodde. Här var det några saker jag blev en aning osäker på, men det verkade jag inte vara ensam om (vi var fyra som gjorde provet samtidigt). Jag tror inte att man behöver ha alla rätt för att bli godkänd, men det kanske beror på vilken typ av fel svar man har. Ja, nu är det alltså bara att vara nervös en tid framöver. Jag har nämligen ingen aning om när man får svar på om man är godkänd!