Adventskalender – lucka 24

Den här övningen har ni sett förut, om ni har följt mig ett tag, och den har också varit publicerad i Hippson. Jag tycker den är en kul och passande övning för julaftons lucka, så här kommer ”Grand Prix i slow motion” i repris.
Låt dig inte skrämmas, det här är övningar ”alla” kan göra, så länge du kan göra en bakdelsvändning. Övningen görs nämligen i skritt.

Syftet med övningen är att rida bakdelsvändning på ”nya linjer”. I MsvB brukar man vända innanför spåret och göra typ ”volt tillbaka”. Jag tyckte själv att det var svårt att hitta linjerna när jag skulle börja med galoppiruetter ”helt plötsligt” som låg på andra linjer. Men det går ju utmärkt att rida dessa vägar i skritt så att man hinner med!

Här kan du rida tre olika varianter som är olika svåra.

Såhär rider man i MsvA (fast i galopp). Nu gör ni detta i skritt, men den som har kommit längre kan naturligtvis rida i galopp också. Du rider alltså kort diagonal, vänder ett halvt varv och rider ut på samma diagonal. Om du gör det i galopp byter du galopp vid väggen.

Det här är piruetterna i Int1. Då rider du kort diagonal, helpiruett och ett byte, sedan en kort diagonal, helpiruett och byte. Nu ska du bara rida vägen fast i skritt och då behöver du inte byta galopp heller. 😉

Såhär rider man i GP. Då rider man alltså en helpiruett på medellinjen och naturligtvis ska det vara helt rakt däremellan. Men samma övning kan ridas i skritt för att öva precision.

Våga testa dessa vägar, det är inget som direkt sliter på hästen heller om det görs lite ”fel” när det är i skritt. Det är bra för att öka kreativiteten under ridpasset för ryttaren, och kanske även förbereda för svårare uppgifter i framtiden för dig som har kommit lite längre!

Lycka till!


Hoppas att ni har haft inspiration av den här julkalendern. Återkoppla gärna, särskilt om det är någon specifik övning ni har haft nytta av! GOD JUL!

Adventskalender – lucka 23

Skolorna kan kombineras på alla möjliga olika sätt där man ”sätter ihop” öppna / sluta eller diagonala slutor, ibland med hjälp av en volt mellan.

Här är en superbra övning där vi kombinerar öppna med en förvänd sluta. (Läs på i ridhandboken om du är osäker på den exakta hjälpgivningen för öppna och sluta)

Övningen rids på långsidan, i skritt eller trav.
Rid öppna på första halvan av långsidan. Framdelen innanför och hästen ska gå på tre spår.
I höger varv ska hästen vara ställd och böjd åt höger.
När du har kommit halvvägs ska du ställa och böja om hästen åt vänster istället, men bibehålla tvärningen. Det kommer då bli en förvänd sluta.

Det här är en väldigt bra övning för att få hästen mer smidig i sidorna. Tänk på att du måste placera om din vikt när du ställer och böjer åt andra hållet. Du ska ha lite mer vikt på inner sittben både i öppnan och slutan. Alltså måste du själv ”byta varv” i den sits även om du fortfarande följer samma långsida. Inner sida är fortfarande alltid det håll hästen är ställd åt.


Lycka till!

Eleonors Häst&Ridverksamhet - Ridlärare & Tävlingsryttare -

Adventskalender – lucka 19

Vi ryttare behöver vara raka och så symmetriska som möjligt om vi ska kunna rakrikta hästen.

Det är svårt att ge exakta övningar för detta, utan det handlar mycket om att öka din kroppsmedvetenhet, ha en bra instruktör som kan hjälpa till från backen, samt att komplettera med avsutten träning som stärker oss liksidigt. Ibland skickar jag väldigt sneda elever till kiropraktorn (och går även regelbundet själv). Vissa skevheter i bäcken / rygg går faktiskt inte att bara träna bort, eller korrigera för mig som tränare, utan det behövs annan expertis för det.

Några saker som du kan försöka jobba med själv / fokusera på:

Lika vikt på båda sittbenen – det har vi nog alla blivit instruerade om! Det kluriga här är att en sned häst sätter ryttaren snett, och en sned ryttare kommer att göra att hästen drar snett. Här gäller det att jobba lite parallellt med båda sakerna samtidigt!

Lika mycket vikt i båda stigbyglarna / fötterna. Ibland är det lättare att känna än att känna sittbenen, så det kan vara bra att börja att känna från fötterna och uppåt ibland, tycker jag.

Lika handställning med höger och vänster hand. Se gärna tipset i lucka 13 , om du har missat det. Tänk på att ha en hand på varje sida om hästens hals, så att du inte börjar tränga med en tygel, eller höja ena handen mer än den andra (är ofta kopplat till att man släpper ett sittben samtidigt!)

Känn att du har samma tryck på insidan av höger och vänster lår, och att dina knän är på på samma höjd!

– Kontrollera att du alltid har jämna stigläder. Räkna hålen och gå inte bara ”på känn”.

Dina axlar ska vara på samma höjd och inte heller förskjutas i sidled. Tänk på att axlarna ska vara jämna ovanför hästens bogar.

Blicken rakt fram mellan hästens öron. Många lägger huvudet på sned eller vrider för mycket på huvudet vilket ger följdproblem på andra ställen i kroppen.

Lycka till!

Här är en bra tröja som kan hjälpa instruktören att se hur rak ryttaren är

Adventskalender – lucka 18

Nu har vi nått det femte steget på utbildningsskalan: Rakriktning

Kortfattat kan man förklara det med att hästen ska arbeta liksidigt, och skjuta på jämnt med båda bakbenenHästen ska spåra, dvs bakbenen ska följa i frambenens spår. Personligen tycker jag att detta borde vara högre upp på utbildningsskalan, eftersom det påverkar hästens balans väldigt mycket. Egentligen jobbar man ju med detta även i steget med lösgjordhet och kontakt – en häst som går med jämn kontakt är ju oftast någorlunda liksidig.

Hur som helst. Finliret med att rakrikta hästen med ”större exakthet” kanske inte går att göra förrän hästen är lite mer grundstark. Man får också passa sig för att ha alltför stark ”inramning” på en yngre / mer outbildad häst då det kan skapa viss spänning, och då behöver man tillåta att bakbenen kanske inte spårar till 100% då det kommer bli för tungt.

Syftet med att rakrikta hästen är förstås för att undvika snedbelastning och skador, och en rak häst är också mer lättriden och bekväm då den kommer att bära dig jämnare på sin rygg. När hästen är rak släpper den också igenom hjälpgivningen bättre. Viktigt att förstå är att hästen ska vara rakriktad även på böjt spår! Rakriktad är alltså inte samma sak som att rida rakt fram, utan det är samma sak som att rida hästen liksidigt, balanserat och att den spårar – vilket den ska göra även på volten.

En häst som är sned skjuter oftast ut ena bogen och det motsatta bakbenet. T.ex. skjuter ut vänster bog och flyttar in höger bak. Som ryttare kan man ofta uppleva höger varv som lättare då hästen gärna förböjer sig i detta varv. Det är lätt att bli sugen på att korrigera genom att flytta tillbaka höger bak, men grundprincipen för rakriktning är att kontrollera bogarna och i detta exempel då rida bogen in till höger – dvs flytta framdelen till bakdelens spår. Om du försöker kontrollera bakdelen är det lätt att det bara blir vingligt.

”Tyvärr” är det ofta inte så enkelt som det står i boken.  Hästar kan ju även lägga nacken snett, och luta åt olika håll, så mallen i boken är väl kanske en liten förenkling. Om man nu ändå ska försöka att inte krångla till det för mycket så fokusera på att känna var bakbenen befinner sig – titta i spegeln – och lär dig kontrollera bogarna. Att rida innanför spåret är en bra början och väldigt avslöjande!

I nästa inlägg kommer jag att fokusera på rakriktning hos ryttaren.

Lycka till!

Att rakrikta hästen kräver att vi själva jobbar med vår egen rakriktning!

Adventskalender – lucka 17

Den här övningen publicerade jag för bara några veckor sedan, men det här är en perfekt övning för att hjälpa hästen att hitta mer schwung.

Tempoväxlingar och övergångar
är det som bygger styrka för att kunna utveckla mer scwung och uttryck i steget. Här kombineras tempoväxlingar och öppna, som kommer att ge mer styrka i hästens bakdel och på köpet gymnastik för att hästen ska kunna ”fjädra” mer i sina ledgångar.

Övningen rids på fyrkanten, och rids i trav eller galopp för att hitta mer schwung. Om du / din häst inte är redo för det kan övningen ridas i skritt också.

Förutsättningar för att genomföra detta är att du kan rida en stabil öppna (eller bogen in) och att du kan reglera tempot, dvs ändra steglängden, på din häst.

På ena långsidan börjar du med att rida öppna tills det kommer till mitten av långsidan. Där rätar du ut hästen genom att föra framdelen tillbaka ut på spåret. När hästen är rak ökar du tempot, alltså länger steget, resten av långsidan. Innan hörnet / på kortsidan behöver du samla upp igen.

På nästa långsida gör du tvärtom, dvs du ökar tempot halva långsidan, för att därefter rida öppna resten av långsidan.

Syftet är att få en bättre ökning / längning ur öppnan i och med att en öppna ska föra över mer vikt till hästens bakben. Om öppnan görs rätt så kan man utnyttja lite av kraften ur hästens bakben i öppnan till att få en bättre ökning och även mer schwng. På samma sätt ska öppnan hjälpa till att samla hästen efter ökningen och automatiskt ”bromsa upp” hästen. Förhoppningsvis hjälper det också ryttaren att fokusera mer på bakben, balans och bärighet och att undvika att bromsa med tyglarna. Tänk på att hästen ska röra sig med energi / schwung / elasticitet även när du minskar! Ofta är detta svårare för både häst och ryttare än att öka. 😉

Övningen lämpar sig för 20 x 60 ridhus. I ett mindre ridhus blir det svårt att hinna med detta på en långsida. Öka steglängden utifrån din hästs utbildningsnivå och styrka.

Lycka till!

Adventskalender – lucka 16

Fjärde steget på utbildningsskalan som jag skrev om är schwung. Det är, som jag skrev, lite svårt att öva på separat, men ett bra sätt att stärka upp hästen på, samt även ge ryttaren en känsla för schwung, är upphöjda travbommar.

Upphöjda bommar går att använda på både rakt och böjt spår. På böjt spår blir det lite mer krävande för hästen. Oavsett är det ingen övning man ska nöta med för länge.
Jag värmer alltid upp med bommar på marken först, och sedan höjer jag upp varannan bom på höger ände och varannan på vänster – det blir lite snällare än att höja i båda ändarna. Det går att använda hinderstöd eller ”sockerbitar” / block för att höja bommen.

Jag brukar nöja mig med 4 bommar, men om hästen är tränad kan du ha fler.
Bommarna gör att hästen behöver engagera sig mer, lyfta på benen och också aktivera sin core / rygg vilket brukar ge ett lite mer ”uttrycksfullt” steg. Jag tycker att det är viktigt att lösgjordhet och kontakt bibehålls och att ryttaren följer med något i rörelsen. Många ryttare hamnar i bakvikt över bommar (särskilt upphöjda), vilket gör att hästen sänker ryggen och steget förkortas / rytmen störs.

Om du inte vill öva uppsuttet kan du longera eller tömköra över bommarna.

Lycka till!

Adventskalender – lucka14

Här är ett inlägg om steg 3 på utbildningsskalan, som handlar om kontakt, ifall ni missade det. I förra inlägget låg fokus på ryttarens hand och nu tänkte jag skriva mer om hästen och att kunna ändra på kontakten och stödet.

Som jag tidigare har nämnt så kan kontakten variera under ridpasset, och är olika beroende på önskad form. Målet är att medvetet kunna ändra på formen, att rida hästen med en längre / lägre form eller en kortare / högre form. Känslan ska vara att hästen söker ryttarens hand och ”suger mot bettet” och det kontrollerar man genom att länga hästens överlinje.

I skritt ska formen alltid längas när man rider ökad skritt. Här vill vi se längre steg, ett ökat övertramp, och även en längre hals. Detta visas från LA och uppåt. I LB finns det numera i några program ett moment där man rider mellanskritt men med längre form, här behöver alltså inte steget bli längre men man ska kunna visa att hästen är avslappnad.

I några av programmen från LA-MsvB finns det ett moment där man ska länga hästens form i trav. Här vill man se att hästen söker sig framåt / nedåt med bibehållen kontakt. Takten och tempot ska bibehållas, och detta visar att hästen går i egen balans.

Tänk på att när du ska korta formen igen är det viktigt att inte ”dra ihop” hästens hals, utan detta ska ske mjukt. Halsens längd kommer att vara olika i en lägre form än i en högre, men om du tycker att det är svårt att ”korta” formen kan det hjälpa att tänka att du ska ”få upp” formen istället för att motverka att det blir spänt. Observera att även manke och rygg måste upp – det är inte bara hals och nacke.

Det finns även något som kallas överstrykning och som ingår i några av programmen LA-Msv. Ibland är det endast överstrykning med innerhanden och ibland med båda. I det momentet ska man föra fram handen / händerna mot hästens mun längs med mankammen. I det här fallet ska tygeln glappa och man vill se att hästen fortfarande går kvar i samma form, alltså inte hänger i ryttarens hand, utan att den är självbärig.

Öva på att kunna ändra på kontakten under ridpasset! Försök att bli medveten om att ha en jämn kontakt. Att glappa med tygeln är inte att vara mjuk i handen utan ger en orolig mun.

Lycka till!

Adventskalender – lucka 13

I den här luckan tänkte jag fokusera mest på ryttaren och ryttarens kontakt med hästens mun, vilket naturligt lägger fokus på ryttarens hand. Jag vill dock understryka att det är svårt att rida med bra kontakt ifall hästen inte bjuder framåt eller ryttaren sitter obalanserat, så kontakten i handen blir snarare ett ”kvitto” på hästens bjudning och lösgjordhet.

Under hösten lade jag upp flera inlägg kring detta, så jag kommer faktiskt bara länka till dessa inlägg på nytt, ifall du har missat dem. Det första inlägget är väldigt ingående och det hittar du här. Det handlar om en korrekt handställning, och att bli medveten om vad du gör med handen i olika gångarter!

Här hittar du min favoritövning som jag har lagt upp flera gånger förut. En ”quick-fix” för ryttaren att hitta en mer stabil hand. Hästarna brukar bli väldigt nöjda när jag gör detta på lektionerna. 😉

Och slutligen – ett inlägg med alla olika tygelhjälper.

Lycka till!

Adventskalender – lucka 10

I dagens lucka får du en genomgång och repetition av skänkelvikning – en av våra mest använda övningar för att lösgöra hästen skulle jag nog säga.

Det går att rida skänkelvikning både på diagonaler, och på långsidan – med framdelen innanför spåret, eller med framdelen kvar på spåret.

I en skänkelvikning ska hästen vara rak i kroppenställd från rörelseriktningen, och den korsar både fram- och bakbenen. Många ryttare är så fokuserade på att flytta bakdelen att de missar att frambenen ska korsas, och så går bakdelen före i värsta fall, vilket både är felaktigt men också gör att du får sämre bjudning.

Om du rider på en diagonal ska hästens kropp i princip vara parallell mot långsidan du rider mot. Hästens panna ska vara riktad rakt fram mot kortsidan. Det yttre benparet ska röra sig mer framåt än åt sidan – därför är det viktigt med ytterhjälperna! Om man tappar bort sig i skänkelvikningen är det ofta bra att lägga in ett ”trappsteg” där man rider rakt fram en liten bit för att få tag på yttersidan, samt hitta nya framåtbjudning.

Hjälpgivning:
– Vikten mitt över hästen, men lite mer tryck på inner sittben.
– Inner skänkel sidförande, i normalläge, eller en aning längre bak. (De flesta flyttar innerskänkeln alldeles för långt bak!)
– Ytter skänkel är mothållande samt framåtdrivande.
– Inner tygel ställer i nacken.
– Ytter tygel är reglerande så hästen inte förböjer halsen. Hästens huvud ska alltid vara mitt emellan frambenen.

Tänk på att det är skänkeln som ska flytta hästen – inte tyglarna! Känn efter att hästen flyttar hela kroppen och inte ”bara benen”!

Lycka till!

Adventskalender – lucka 9

Arbete på böjda spår är lösgörande när det är stora volter och bågar. Ju mindre volt desto mer behöver hästen samla sig. I den här övningen rids voltspåret med varierande storlek och böjning, men jag skulle säga att det är en lösgörande övning som ”nosar” lite på samling.

När hästen är korrekt böjd på volten är den lika mycket böjd i hela kroppen samt ställd i nacken. Hästen ska vara lika mycket böjd som voltens storlek, vilket innebär att ju mindre volt du rider på desto mer ska hästen vara böjd i kroppen.

Många ryttare tenderar att fastna på en volt där man planlöst snurrar runt, ofta med hästen hängandes på väggen. Så fort man närmar sig öppna delen av volten faller hästen isär, drar åt sidan eller ökar tempot. Detta beror på för dålig inramning.

Jag upplever också att många ryttare endast tänker på ”inner skänkel till ytter tygel” men missar att de har en ytterskänkel. Om du bara använder din innerskänkel resulterar det i att hästen går i sidled eller gör volten större och större. För att hitta korrekt böjning behöver du använda båda dina ben och inner – och ytterhjälperna måste samverka.

I den här övningen ”tvingas” ryttaren till detta. Övningen är egentligen ganska enkel och ni har säkert gjort den förut. Du utgår ifrån en 20 meters-volt, som du succesivt minskar storleken på tills du är inne på en ca 8 eller 10 meters volt. Därefter ökar du volten igen. Antingen kan du öka och minska som en ”spiral” där du hela tiden är noga med att hästen spårar. Ett annat sätt är att minska med lite tagen bakdel, som en ”sluta” och att sedan flytta hästen sidvärts ut på den stora volten igen. Var noga bara med att du på förhand har bestämt hur det ska gå till.

Övningen görs bäst i skritt och trav. Om du har bra flyt kan du prova i galopp men då börjar vi närma oss samling och piruetter och då gäller det att din häst är tillräckligt balanserad. Tänk på att inte rida på små volter för långa stunder eftersom det kan vara ganska slitsamt för hästen. Ställ gärna ut koner för att markera voltens vändningspunkter och eventuellt en i mitten också.

Lycka till!