Lucka 10: Öppna o förvänd sluta

Här kommer en ”fortsättning” på lucka nummer 9.
I förra luckan finns en beskrivning av en förvänd sluta. Nu ska denna kombineras med en öppna.

Övningen rids på långsidan, i skritt eller trav.
Rid öppna på första halvan av långsidan. Framdelen innanför och hästen ska gå på tre spår.
I höger varv ska hästen vara ställd och böjd åt höger.
När du har kommit halvvägs ska du ställa och böja om hästen åt vänster istället, men bibehålla tvärningen. Det kommer då bli en förvänd sluta.

Det här är en väldigt bra övning för att få hästen mer smidig i sidorna. Tänk på att du måste placera om din vikt när du ställer och böjer åt andra hållet. Du ska ha lite mer vikt på inner sittben både i öppnan och slutan. Alltså måste du själv ”byta varv” i den sits även om du fortfarande följer samma långsida. Inner sida är fortfarande alltid det håll hästen är ställd åt.

Om du är osäker på hjälpgivningen i olika rörelser rekommenderar jag att läsa någon Ridlära, så att det är glasklart. Jag ger bara tips på övningar men går inte in i detalj på hjälperna i de här luckorna.

Lycka till!

Eleonors Häst&Ridverksamhet - Ridlärare & Tävlingsryttare -

Lucka 8: Kombinera volter och skänkelvikning

Dagens övning kommer i två versioner där båda kombinerar volter och skänkelvikning för att få hästen lösgjord. Ni får ha överseende med mina bilder, jag är inte en sådan som ritar i datorn om vi säger så… 😉

Övning 1:
Börja med att rida in i skänkelvikning på diagonalen. Vid X lägger du en 20 m volt ut mot spåret. När du kommer tillbaka till X fortsätter du i skänkelvikning tillbaka ut till spåret. Var noggrann med att rakrikta och ställa om efter volten och passa så att bakdelen inte går före i skänkelvikning nummer två, vilket är lätt hänt efter volten. Gör övningen i skritt först så att du får till precisionen, sedan kan du göra det i trav.

Övning 2:
Här börjar du likadant med skänkelvikning på diagonalen följt av en volt ut mot spåret. Nu ska du dock fortsätta på samma diagonal efter volten. Det här kan vara ett bra sätt att få hästen eftergiven med hjälp av volten ifall du tappar det en bit in i skänkelvikningen. Genom att vända in i volten (om du gör det korrekt, dvs med ytterskänkeln) så förtydligar du också ytterhjälperna som många tappar eller glömmer i skänkelvikningen. Det är dock viktigt att tänka på att hästen ska vara rak efter volten igen så att du inte rider med böjning i skänkelvikningen.

Lycka till!

Lucka 2: Renodla ställningen

Det här är en enkel övning som är svår. 😉 Hästen ska bli lösgjord, men övningen kommer också ge kontroll över hästens bogar och kropp om den görs rätt.

Övningen går ut på att ställa hästen i nacken, men behålla kroppen rak. Här är det viktigt att skilja på böjning och ställning. Böjning sker i hals och kropp, men ställning sker bara i nacken. En häst som är korrekt böjd är även ställd, men du kan ställa utan att böja. Ofta gör ryttaren för mycket, dvs överböjer halsen. Och en häst kan böja halsen åt ena hållet men samtidigt lägga huvudet på sned åt andra hållet, så det är inte säkert att den är korrekt ställd i nacken bara för att du lyckas böja halsen, tyvärr….

I den här övningen kan man säga att vi ”renodlar” endast ställningen, för att tydliggöra just det momentet. Hästen ska ridas rakt fram på långsidan och ställas inåt halva långsidan, och utåt halva långsidan. Rid hästen helt rak i hals och kropp. Det kommer att vara tydligt att de flesta hästar vill börja svänga, skjuta ut en bog eller sätta ut ett bakben. Detta korrigeras lättast genom att rida framåt i ett bra tempo. Därför tycker jag att övningen också är bra för att uppmuntra ridning ”fram till handen”.

När övningen fungerar på långsidan kan den göras även på medellinjen. Då kommer det bli en ännu tydligare kontrollövning! Övningen kan göras i alla gångarter, men börja gärna i skritt så att du själv hinner med.

Viktigt att tänka på:
– Ställning sker med små, mjuka tygeltag. Handen ska inte dras bakåt.
– Ibland kan man använda ett ensidigt uppresande tygeltag (dvs lätt uppåt) på en häst som lägger nacken på sned.
– Korrigera kroppen med hjälp av skänkeln och en bra framåtbjudning.
– Ställningen ska göra att hästen vrider lite på huvudet, huvudet ska inte närma sig kroppen eller göra hästen kortare i halsen (då har den ”knäppt av”). Halsen ska inte heller inte dras nedåt.
– Det är inte säkert att den är korrekt ställd bara för att den är ”mjuk i munnen”. Ta gärna hjälp från marken eller titta i en spegel om möjligt.
– Bibehåll kontakt på yttertygeln, så du inte släpper den helt. Däremot måste du kunna ge efter lite på yttertygeln för att möjliggöra ställning på motsatta sidan.

Lycka till!

Ställning och böjning |

Lucka 1: Skapa böjning utan dragkamp

Välkommen till årets julkalender!
Jag kommer att dela en ridövning varje dag, där svårighetsgraden stegras närmare julafton. Några av er kommer känna igen er, eftersom en del av övningarna har varit med på bloggen förut, eller så har ni själva ridit dessa övningar. Ni som har egen häst och testar övningarna får gärna återkoppla till mig om ni har nytta av tipsen!

Här är en nyttig övning som går ut på att skapa böjning på lång tygel. Den kan med fördel användas som uppvärmning!

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttare är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen går ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Du ska alltså rida på ett böjt spår där du jobbar med vikt och skänkelhjälperna för att skapa böjning och eftergift i sidan innan du tar tygeln. Det är väldigt tydligt att när hästarna formar sig korrekt runt skänkeln så följer hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När man tar tygeln upplever jag att det är lättare att ha hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln utan förberedelse. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Övningen kan kännas omöjlig om man är ovan, men ge det en chans att pyssla med detta när du skrittar fram på lång tygel. Det handlar om att flytta fokus från hästens huvud till dess kropp istället!

Lycka till!

Lucka 20 – den perfekta galoppfattningen

Jag upplever ibland att det slarvas en del med fattningarna och att många ryttare är nöjda så länge hästen börjar galoppera, men inte hur. Ni har väl hört uttrycket ”sådan fattning, sådan galopp”?

Jag tror att problemet ofta ligger i att ryttaren har för bråttom och inte förbereder hästen på rätt sätt – då är det bäddat för missförstånd och stora hjälper. Om man har förberett hästen behöver man oftast inte göra en så kraftig hjälp. Jag tycker att målet ska vara att kunna fatta galopp med hjälp av höften i första hand, och i viss mån skänkeln.

Hur förbereder man sig då? Oavsett om man fattar från trav eller galopp, så måste hästen bjuda framåt, men ändå ”vänta på dig som ryttare. Det är inte meningen att hästen ska falla isär och öka farten i fattningen, utan den ska ta i med bakbenen och ”skjuta ifrån” och då behöver den vara i balans innan. Om man låter hästen öka farten och gå iväg med större steg innan själva fattningen så kommer hästen att fatta galopp på bogarna. Dessutom ska hästen vara eftergiven i innersidan, för inner skänkel, vilket ska resultera i en bra kontakt på ytter tygel. Jag brukar ställa lite åt galoppsidan, även på rakt spår, men det är viktigt att inte förböja halsen! Då tappar du lätt yttersidan, och galoppen börjar ju med ytter bakben.

Själva galopphjälpen sker i första hand med att föra fram inner höft. Överdriv dock inte, du ska inte ”jucka igång” hästen! Sedan är det lite klurigt, för vissa lär ut att fatta för inner skänkel, medan andra fattar med ytter skänkel. Jag upplever att det är lite olika på olika hästar, men i grunden tänker jag mig att jag förbereder med innerskänkeln (ser till att hästen är eftergiven, eventuellt flyttar jag undan ett par steg om jag behöver) och sedan fattar med inner höft/ ytter skänkel. Tänk att fattningen ska vara en signal, som att ”trycka på en knapp”.

Anledningen att fatta med innerskänkeln är att man är rädd att hästen ska fatta på dubbla spår. Jag tänker dock att ytterskänkeln känns mer logisk eftersom fattningen börjar med ytter bak och ytterskänkeln är huvudhjälpen vid bytena. Jag törs alltså inte säga att det finns ett ”rätt och fel” här, utan det är nog lite olika från häst till häst.

Andra tips:
*  Sitt stilla! (Många kastar sig framåt med överlivet för att ”hjälpa till” – det stör bara och du tappar kontakten med sätet)
*  Tänk lite ”öppna” / bogen in före fattningen så är det lättare att hålla hästen rak.
*  Titta åt ”fel håll” i fattningen, dvs i en höger fattning tittar du åt vänster. Då kommer höger höft fram automatiskt och då riskerar inte att börja luta dig åt galoppsidan, som är ett vanligt fel.
*  Det är lättare att fatta på böjt spår istället för rakt, börja med fattningar på böjt spår i början av ridpasset innan ni är uppvärmda! Skapa alltid goda förutsättningar för att lyckas!
*  Jag tycker det är lättast att fatta ur skritt, för att kunna samla hästen bättre innan, men vissa hästar ”knyter sig” och blir lätt spända i skritt – prova från trav i så fall. Återigen – det är olika på olika hästar!
*  Förbered inte ”ihjäl dig”. Hästen ska vara förberedd som i uppmärksam, framför skänkeln och eftergiven – men det ska den egentligen ”alltid” vara. Vissa ryttare börjar greja så mycket innan en fattning att man tar bort all bjudning och till slut är hästen både avstängd och ointresserad. Tajmingen är A och O – ”kom till skott” med galoppfattningen!

Lycka till med galopperandet!

Lucka 16 – fokus på övergångarna

I dagens lucka blir det allmänna tips kring övergångar, något som är ”oundvikligt” att rida!

Renodla hjälperna – dvs kontrollera att hästen lyssnar på en lätt skänkelhjälp framåt och att den stannar när du gör en förhållning. Målet är att bara kunna stanna för sätet, men enligt min erfarenhet så lyssnar hästen oftast inte på sätet ifall den har struntat i förhållningen. Håll det enkelt – som om du rider en ”unghäst” som ska lära sig hjälperna från början. Det här behöver man repetera med alla hästar, så att de inte ”stänger av” – och ibland får man upprepa under ridpasset. I det här läget är formen ointressant – grundhjälperna ska fungera först. Om man hoppar över det här är det svårt att sedan sortera ut varför det ”inte går så bra att rida”.

Förbered både avsaktningar och igångsättningar, avbrott och fattningar. (Avsaktning = ner till skritt, avbrott = ner till trav.) Även om vi vill ha ”kvicka” och känsliga hästar så är det oschysst att överraska hästen med abrupta och obalanserade övergångar.

Tänk att både gasen och bromsen sitter i bakbenen! När du vill gå ner en gångart ska inte halsen bli kortare, utan hästen ska bromsa in med sin bakdel och ta vikt ”på rumpan”. Därifrån ska du också sätta igång – dvs vi vill inte påbörja en gångart med vikt i handen / på bogarna. Här får man göra om och repetera tills det fungerar, och det gör jag med alla hästar, alla ridpass. Släpp inte igenom dåliga övergångar!

Takten är A och O. Istället för att tänka att du ”bromsar” eller ”gasar” – tänk att du byter gångart, och att du byter takt!

* Målet är att kunna bibehålla samma kontakt före och efter en övergång. Hästen ska dessutom spåra. Många försöker sätta ut en bog eller ett bakben just i övergångarna för att spara sig lite. Här gäller det alltså att vara uppmärksam som ryttare!

Undvik att göra ”allt på en gång”. Många har lärt sig att driva in bakbenen mot en stark och förhållande (i värsta fall dragande) hand. Hitta ”finliret”. Jag försöker ha hästen aktiv in i en avsaktning, men jag undviker att driva precis när jag ska sakta av. Däremot kan jag behöva rama in med benen, men att driva och förhålla samtidigt tycker jag är att ge dubbla budskap och resulterar i starka hästar. Jag bibehåller tänket att ”renodla hjälperna” (men mindre tydligt) och försöker få hjälperna att komma i ett flöde istället för att jag ger flera signaler samtidigt. Då blir hästarna känsligare.

När övergångarna fungerar kan man också smyga in tempoväxlingar. Tänk på att det här är något vi gör alla ridpass, året om! Om inte det här fungerar så kommer det inte fungera att göra rörelser heller.

Lucka 14 – förvänd sluta på volten

I den här övningen ligger fokus på förvänd sluta. I förra övningen jobbade vi bland annat med tagen bakdel på volten, vilket innebär att man i princip rider sluta längs voltspåret.

Om man rider sluta längs långsidan i t.ex. vänster varv har man hästen ställd och böjd åt vänster och bakdelen innanför. En förvänd sluta innebär att hästen är ställd och böjd åt höger och med bakdelen kvar på spåret (i vänster varv).

I den här övningen rider man förvänd sluta på volten, vilket alltså innebär att du rider hästen böjd och ställd ”ut från” volten, men fortfarande följer du voltspåret. Det här är gymnastiserande men också ett bra sätt att få tag på inner bak. Om du i vänster varv rider förvänd, höger sluta, så får du ”tag på” vänster bak. (Som då är ytter bakben!) Om du sedan ställer om hästen i nacken igen åt vänster så har du en bra möjlighet att aktivera vänster (nu inner) bakben lite extra. Du kommer också åt en utskjutande ytterbog.

Bra gymnastik och stärkande för hästen – och bra koordinationsträning för ryttaren!

Lycka till!

Glöm inte att följa Helenas blogg där hon lägger upp övningar för ryttaren varannan dag.

Lucka 12 – Variera voltarbetet

Mycket ridning sker på volter och böjda spår. Det är viktigt att inte fastna där, utan även kunna rida på raka linjer, men här kommer en övning för att variera ridningen på volten så att det blir mer intressant för hästen. Dessutom är det bra gymnastik, och för ryttaren träning i att kombinera ytter – och innerhjälperna. Det är väldigt lätt att glömma att ”man har två ben” och bara fokusera på ett i taget…

En vanlig övning är att man på t.ex. öppna delen av volten flyttar hästen undan för innerskänkeln så att hästen korsar sina bakben. Det påminner om en öppna, eller lite ”böjd skänkelvikning”. En annan övning är att istället flytta in bakdelen, ”tagen bakdel” eller sluta på voltspåret. I båda övningarna ska hästen vara ställd och böjd åt höger i höger varv och tvärtom i vänster varv.

Dessa två övningar kan sättas ihop så att man växelvis flyttar ut bakdelen / flyttar in bakdelen längs med hela volten. Framdelen ska i princip följa voltspåret och eftergiften i sidan / böjningen i halsen hela tiden vara densamma. Om det går lätt att växla mellan övningarna så är det att bra kvitto på att hästen bjuder på yttertygeln. Det är också att bra sätt att själv bli påmind om att rida med båda benen, samt bli snabbare i sin hjälpgivning. Tänk på att själv sitta mitt över hästen hela tiden i övningen!

Övningen kan ridas i skritt och trav, men om det känns lätt så går det såklart även i galopp. Om någon av er provar övningen på egen hand får ni gärna berätta om det gav ett bra resultat!

Lycka till!

Lucka 10 – Skapa böjning utan dragkamp

Här är en nyttig övning som går ut på att skapa böjning på lång tygel. Den kan med fördel användas som uppvärmning!

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttare är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen går ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Det är väldigt tydligt att när hästarna formar sig runt skänkeln så följer hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När man tar tygeln upplever jag att det är lättare att ha hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln utan förberedelse. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Man kan faktiskt även rida ”öppna” på lång tygel, bara för att förtydliga hur mycket vi egentligen påverkar med vår kropp –  och att den huvudsakliga hjälpgivningen ska komma därifrån! Jag tror att alla som har gjort den här övningen har fått en bra tankeställare.

Lycka till!

Här är en bra bild som jag har använt förut. Läs och begrunda!

Lucka 8 – favorit i repris med tempoväxlingar

Dagens övning är en övning som vi har jobbat med förra terminen i mina grupper. En bra övning som bygger vidare med öppna från förra luckan och dessutom övergångar / tempoväxlingar.

Det är kanske svårt att tro att jag har en konstnärlig ådra när man tittar på den här bilden – ni får ha överseende…

Man börjar med öppna i vänster varv – in på kort diagonal (rid gärna rakare än bilden visar…) och sedan höger öppna och kort diagonal igen.

Påbörjat övningen med att rida den i skritt. Rid öppna i mellanskritt och sedan ökad skritt på diagonalen. Sedan kan du gå vidare såhär:
1. Öppna i skritt och trav på diagonalen
2. Trav i hela övningen
3. Slutövningen är att ur öppnan rida mellantrav (eller i alla fall längre steg) på diagonalen.
4. Övningen kan även göras i galopp med ett byte eller enkelt byte innan man byter varv.

Min tanke är att öppnan ska samla upp hästen lite så att man har bra balans över bakbenen och det kan få hästen att länga steget ur samling. Det är ju egentligen så det är tänkt nämligen: kraften i längningen ska komma från bakbenen och hästen ska inte ramla iväg på bogarna i en snabbare takt!

Man kan givetvis även använda öppnan åt det ”motsatta hållet” – dvs till att samla upp hästen igen efter en ökning.

Lycka till!