Nya tag

Nu börjar det kännas lite lättare att ta tag i saker igen när ljuset är tillbaka. Den här vintern tog knäcken på mig lite. Den kändes lång och seg och jag har haft svårt att motivera mig (det är alltid svårare på vintern, och det är det nog för de flesta?). Tyvärr har jag också känt mig rätt stressad och det där i kombination blir inte bra. I mitt fall leder det gärna till att jag äter mer (och framförallt sämre) och inte f*n orkar man träna vintertid heller. På det stora hela tycker jag att det är svårt att hinna / orka träna utöver ridningen, men nu känner jag att jag måste. Och faktiskt känner jag lite sug efter det till och med. Hoppas det håller i sig…

Ridningen är ju bra träning i sig, och det är ju inte så att jag inte rör på mig. Men kruxet är att jag gör samma rörelser hela tiden, och ridningen är dessutom ganska statisk. Min analys är att jag är stark på vissa ställen, men rätt svag på andra. Dessutom blir man trött i de ”starka” musklerna som aldrig får vila! Och på senare tid har jag känt mig mer sned i ridningen (men det kan också vara en ökad medvetenhet). Hur som helst så måste jag nog försöka ta itu med det här nu!

Två dagar i rad har jag faktiskt orkat cykla (hemma), och det är supertråkigt. Jag tror dock att jag behöver få upp pulsen lite och få igång kroppen mer. Dessutom måste jag nog erkänna att jag skulle behöva tappa något kg… Inte för att jag vet vad jag väger (har inte vägt mig sedan jag var 20 och det kommer aldrig hända igen), men det är en känsla jag har bara. Som sagt – den här vintern var inte alls bra för mig.

Sedan har jag bokat en tid för en sitsanalys på onsdag. Jag hoppas att jag kan få tips på bra övningar att göra avsuttet, och kanske någon idé om var jag egentligen är sned. Jag har nämligen inte listat ut mer än att jag är sämre i höger varv (och det är ju bra på ett sätt för det var vänster förr i världen). Jag lovar att berätta efteråt hur det gick!

Det sista att ta itu med nu är att jag skulle behöva ha någon form av mental coach / bollplank också. Nu vet jag att när Torbjörn läser det så tycker han att sådant bara är galenskap. Men jag känner verkligen att jag behöver bli starkare både i kroppen och hjärnan om jag ska orka driva hästföretag i flera år till. Plus att det skulle skona honom en hel del för då behöver inte han lyssna på exakt alla mina problem varje kväll. 😉
Men hur får man hjälp med hjärnan om man inte vill gå i ren terapi? Är det någon som har ett bra förslag så får ni gärna tipsa mig.

Rid -och yogahelg

Vi har haft en toppenhelg med ridning och yoga fre-sön. De här kurserna som jag håller i samarbete med Helena Starkenberg är väldigt roliga (för alla inblandade tror jag). Att kombinera ridningen med yoga ger faktiskt omedelbara resultat – mer avslappnade och fokuserade ryttare, lättare att komma ner i sadeln och alla deltagarna kände sig mindre trötta i kroppen än efter en ”vanlig” ridhelg. Jag tycker att det är kul att fokusera på enbart sitsen, och så är det såklart ett plus att jag själv också får vara med och yoga. Vi har naturligtvis även ätit god mat – en mycket viktig faktor för en lyckad kurs.

Här kommer en hel massa bilder:
Vi började på fredagen med ett vanligt ridpass för att komma igång. På lördagen blev det sitsträning på lina under förmiddagen, så att vi kunde fokusera på detaljerna.(Det var en fin och solig helg men faktiskt lite kallt på morgonen så jag ser rätt påpälsad ut…!)
Här är Kristina på Qurre och Kerstin på Boromir.
Lunch på lördagen. En sallad med bl.a. belugalinser, quinoa och fetaost. Dressingen är superenkel men väldigt god – bara honung och creme fraiche.
På fredagen var det ett yin yoga-pass som fokuserade på stretch. På lördagen en mer fysisk yoga som uppvärmning inför nästa ridpass.
På lördagen delade vi upp ridningen i två grupper så att även Helena kunde delta. Här är Karin på Velle…
… och Helena på Fantasi
Ytterligare en Karin och Dario
Efter ridningen blev det en fördrink innan middagen som bestod av lammfärsbiffar och rotfrukter.
Hög mysfaktor!
Idag avslutade vi med ett kort yogapass på morgonen samt ett avslutande ridpass med ridning utan stigbyglar.

Tack alla inblandade för en mycket bra helg!

Ny kurs!

10-11 februari
”Inspirationskurs” där upplägget avgörs till viss del av deltagarna. Tema exempelvis sits, programdelar etc, beroende på intresse. Tre ridpass, kost och logi, samt en clinic på Lotteräng ingår. Clinicen blir på söndag fm och hålls av Mats Eriksson, som har meriter som både domare och ryttare på GP-nivå. Efter clinicen rids sista passet – förhoppningsvis med nya idéer!
Samling 13.00 lördag, avslut ca 16.00 söndag
3000 kr

På lördagen fokuserar vi på något tema som gruppen (förhoppningsvis) kan komma överens om. Om intresse finns kan andra passet vara något kortare, men att jag t.ex. sitter upp och visar något innan på någon av hästarna. Vi skulle också kunna filma etc. Tanken med kursen är att testa lite ”nya grepp”!

Mats höll i en väldigt trevlig clinic förra året på Lotteräng. Förhoppningsvis ska vi kunna få med oss lite inspiration till ridningen sista dagen.

Jag tror att detta kan bli en väldigt rolig kurs, kanske i första hand för dig som ridit här tidigare eller är fast elev. Jag vet att det kan vara skralt i kassan efter jul, så det går bra att skjuta fram betalningen eller delbetala om det skulle behövas. Säg till i så fall vid anmälan.

Inspiration

Här är en artikel från Hippson som är tänkvärd. Något som vi skulle kunna testa på lektion tror jag..! Jag själv gör det här omedvetet ganska ofta – har skrivit om det för några år sedan.

Sedan ett litet klipp som jag tycker är träffsäkert – och handlar om att ”komma till ridning”. Och enligt mig börjar ridpasset redan i boxen / på stallgången – det handlar helt enkelt om hur du kommunicerar med hästen. För det gör du – vare sig du tänker på det eller inte.

Gårdagens teoripass

Igår hade vi teori istället för ridning. Jag red på två lektionshästar, Fantasi och Zigge, och berättade under tiden om hur jag tänker och inverkar under ett ridpass. Fantasi är också väldigt bra att visa fel på, t.ex. hur hon reagerar om jag blir stum i handen, hamnar i bakvikt eller kniper med låren. Det uppskattar hon inte alls… 😉

Zigge tror jag var ett ganska bra exempel på hur en häst kommer igång mer med ryggen efter en stund. Han travar lite försiktigt och snabbt i början, men i slutet av passet började han jobba mer genom kroppen och jag fick bättre kontakt och stöd.

En sak som jag också tror var bra att visa / känna för eleverna var hur mycket kontakt jag har i bettet. Alla fick känna i tygeln ungefär hur mycket jag vill ha ”i handen”. Nu menar jag inte att hästen ska lägga sig på bettet och ta spjärn! Jag tror dock att en vanlig missuppfattning är att man försöker ”rida loss” hästen från bettet, dvs plocka bort all kontakt, alternativt släppa för mycket, vilket gör att man tappar kommunikationen.
Ofta har hästen bara knäppt av i nacken och går med en falsk eftergift.

Jag har olika mycket kontakt med olika hästar, och det varierar också hur mycket under ridpasset. Det är alltså inte statiskt! Men jag vill hela tiden ”känna hästens mun” så att det inte blir tomt. I det här jobbet är det naturligtvis A och O att känna sitsen och även kunna kommunicera via sätet / sittbenen och skänkeln. Allt hänger ju ihop!

Jag tror att det var uppskattat, och det blir säkert fler gånger. Jag tänkte dock i första hand försöka få till att rida Anea och Grodan nästa termin, och då med hjälp av Nina. Då får hon prata och så rider jag.
Inga bilder från igår, det glömdes bort… Ni får en sommarbild istället.

Bilder från helgens kurs

Massa blandade bilder från kursen i helgen! Inte i någon riktig ordning. Läs mer om Helena Starkenberg och Yoga Blue Zense här.

Sitsträning på lördag förmiddag
Vissa tog chansen att stretcha så fort tillfälle gavs!
Höstfint på trappen, viktigt!
Lånade Calle på sitsträningen

Helena har förberett för yogan – bra med stort vardagsrum!
Middag och enkel efterrätt på fredagen. Recept på min grymma pizza:
Färdig pizzadeg, olivolja, kokta rödbetor, röd lök stekt i balsamico, fetaost, pinjenötter, peppar, honung (och rucola som topping). SÅ GOTT!!
Från söndagens ridpass
Bubbel och tända ljus för att härda ut november…
Yogapass vid brasan!
Helgens kursdeltagare. Tog bilder på mig och Helena också men jag råkade visst radera dem… 🙁
Kursen avslutades med lunch på söndagen.
Ni som är intresserade av att delta på en likadan kurs kan höra av er, vi planerar minst en till i vår.

Rid – och yogakurs – och lite annat…

En vansinnigt intensiv, men rolig helg! I fredags red jag tre hästar och Sofia red Daylight. (Kort snutt finns på Instagram.) Helgens kurs drog igång 14.00, och innan dess hann jag även mocka mer än halva stallet, samt handla all kursmat. Ingen aning om hur det här gick ihop… Eleverna red i två små grupper på eftermiddagen och avslutade med ett yogapass innan middagen. Om någon behövde yogan så var det nog jag – var rätt uppvarvad faktiskt….

lördagen red jag Grodan på morgonen. Hon har haft en lugn vecka pga en hovböld, men hon kändes väldigt fin! På förmiddagen det blev det sitsträning enskilt med fem elever. Efter lunch tog vi faktiskt en kort paus och en power-nap (välbehövligt!) för att sedan köra ett yogapass innan eftermiddagens ridpass. Ridpassen har i huvudsak fokuserat på samma som yogan: kroppskontroll, bålstabilitet och att hitta balans samt fokusering / andning.

Idag hade vi två kortare ridpass på förmiddagen och avslutade med lunch. Efter det har jag fixat med stallet och hjälpt Torbjörn lite med att bl.a. salta ridhusbotten.

Trots att det blev en väldigt fullspäckad helg så känner jag mig rätt pigg ändå. Det har flutit på väldigt bra, deltagarna har varit superduktiga och väldigt positiva vilket ger energi tillbaka! Helena Starkenberg som har hållit i yogan är också väldigt rolig att samarbeta med. Vi kommer helt klart köra igen!

(Mer bilder från kursen kommer, nu måste jag faktiskt sova. Hela den här veckan har varit sinnessjuk minst sagt…)

Skänkelns inverkan

I måndags när vi hade sitsträning så upptäckte jag en grej! Det gör jag i och för sig nästan varje gång… Trots att vi har haft en hel del sitsträningar så tycker jag att jag kommer på nya saker varje gång, och jag blir faktiskt fascinerad av hur känsliga hästarna är. Jag får det verkligen bekräftat när jag kan snöa in på små detaljer – och man ser så tydligt hur rörelsemönster / bjudning etc kan ändra sig när ryttaren korrigerar små detaljer.

Den här gången var det en skänkel som var för stilla. Det låter säkert märkligt, men jag vill att skänkeln ska vara stadig – men inte ”stum” (precis som handen egentligen). I det här fallet fick jag känslan av att eleven kämpade för att hålla underskänkeln stilla, men det resulterade i att rörelsen från hästen bara ”togs upp” från knät och uppåt. Jag tänker mig att hela ryttarens kropp ska vara som ett ”dragspel” och alla leder – från vristen och uppåt – måste vara fria och få vara med i rörelsen. När hon ändrade sig och blev mer avslappnad även i underbenet (som då ”gungade” med mer) så såg hästen mer lösgjord och rörlig ut. Det blev faktiskt en väldigt stor skillnad till och med (och då var det ändå trevligt att titta på redan innan)!

Jag försökte förklara hur man får en ”automatisk drivning” med en avslappnad skänkel, och hittade en bra beskrivning i Ridhandboken. Jag snor den här:

” Den framåtdrivande skänkeln ligger strax bakom sadelgjorden, alltså så att hälen befinner sig lodrätt under höften. När underskänklarna ligger mjukt an mot hästens sida kommer inverkan till stånd bara genom att hästens bål rör sig rytmiskt växelvis åt höger och vänster. Därigenom flyttas underskänkeln utåt, varigenom den med sin tyngd åstadkommer ett visst tryck mot hästens sida. Skänkeln, som stadigt ligger an mot hästen, inverkar alltså i varje steg, så att  hästen driver sig själv utan att ryttaren använder sina muskler. En förutsättning är givetvis att hästen i sin grundutbildning har blivit tillräckligt känslig.
Genom att ryttaren för ett kort ögonblick spänner vadmuskeln kraftigt förmås hästen att lyfta samma sidas bakben mer. Den här hjälpen ges särskilt när ryttaren vill ge hästen en impuls i det ögonblick då bakbenet lyfts.
Hästar som ännu inte reagerar för ett så kortvarigt tryck måste göras känsligare genom ett förstärkt tryck. Skänkeln får under inga förhållanden ligga kvar och klämma.”

Det trixiga är då att lära sig ha en stadig skänkel som är avslappnad och att man inte är aktiv i musklerna hela tiden. Kroppskontroll med andra ord!

Lyckad programträning idag!

Idag var jag på Vällsta med Anea och red program för Roger Ohlson. Nu fokuserar jag bara på Int1, på  träning och tävling. Det var ju synd att det inte var tävling idag (!) eftersom vi fick ihop 66,87% och även en bra känsla. Det var ändå lite missar / slarv så jag tror att poängen var lite snäll, men det känns ändå bra att få lite ny motivation framåt. Jag VET att det finns mer i Anea än vad jag lyckas visa på tävling, men jag måste lära mig rida program bättre och klara av att hålla ihop allt mellan rörelserna också…

Jag lyckades hitta lite ”ny känsla” igår när jag red hemma, och hade med mig det på framridningen idag och det är jag väldigt nöjd med. Nu ska jag verkligen försöka hålla fast vid det (handlar mycket om att få henne mer på bakbenen och kunna lätta av, samt ha henne mycket mer flyttbar i sidorna så hon inte blir ”hängande” varken framåt eller i sidled…). Det jag är mest nöjd med i programmet är nog serierna som var jämna och flöt på. Fick 8:a på mellantraven och 7,5 på en ökad trav.

Jag blev också väldigt glad över att Roggan berömde mig för det jobb jag har gjort med henne. Han har sett oss från MsvB och upp till svår klass, och jag är medveten om att hon är begränsad och inte har så lätt för sig. Han sa att jag verkligen har lyckats ”få ut det mesta” av henne hela tiden. Det värmer verkligen att få beröm för det och att det uppmärksammas. Ibland känns det bara som om det enda ”folk” ser är rosetter och placeringar, och Anea är ju kanske ingen rosettplockare även om vi har lite vinster och placeringar upp till StG. Jag kämpar på hur som helst, har inte pengar att köpa en superhäst för och kommer inte sälja henne. Vi lär oss fortfarande, även om jag ibland sliter mitt hår för det är så svårt! Jag måste ändå säga att hon är en ”kämpe” för hon är verkligen inte en häst som har särskilt lätt för sig och hon ”borde” inte gå dessa klasser.

En till viktig sak idag: det var roligt, och även Anea kändes avspänd och glad. Det absolut viktigaste för mig är att vi har en bra kommunikation, både på banan och hemma.
Överst när vi travar fram (brukar även vara lägre här) – sedan skolor i en mer upprest form.
Även här lite olika grader av samling – på mittenbilden skulle ju det optimala vara att få fram nosen mer – vilket är svårt med henne men det börjar bli bättre.