Den viktiga foten

Jag har fokuserat väldigt mycket på mina elevers fötter senaste året eller lite längre. För min egen ridning gör det också stor skillnad att jobba med balansen och jämvikten i stigbygeln. Naturligtvis i kombination med sittbenen, men tidigare har jag i princip ”bara” fokuserat på mellandelen och att ”hitta sittbenen” – för det är så jag är lärd. Mellandelen är viktig såklart, eftersom den ”styr” hästen med vikthjälperna, men kruxet är att foten hjälper oss också med balansen och ”styrningen”.

Om du tänker dig att du står på marken utan häst, och utan att hitta balansen i din fot, så blir det också svårt att kontrollera överkroppen och hitta din ”core”.

Egentligen är det superbra att hitta fötterna avsuttet först. Känn efter hur du fördelar vikten när du står på marken. Försök att hitta balansen över din stortå. Om du försöker stå med vikten på hälen eller lilltån så kommer det kännas vingligare. Du ska inte väga framåt på stortån, men du kan tänka dig att du centrerar din balans där.

När du har hittat det på marken kan du göra detsamma till häst. Stå upp i stigbyglarna och känn var du har bäst balans – med vikten i hälen, lilltån eller stortån.
Vi har ju alla fått lära oss att ”trampa ner hälen” men jag skulle vilja slå hål på den instruktionen lite. Kanske börjar den bli förlegad precis som knäslutet? Tanken att trampa ner hälen när man börjar rida är bra, annars tappar du balansen och även stigbyglarna. Vid hoppning behöver du också lite mer tramp i hälen skulle jag nog säga. Men nu fokuserar vi på mer ”förfinade” hjälper och i en dressyrsits.

Om du sätter dig ner på hästen och trampar ner hälen allt vad du kan (många kämpar aktivt med detta under varje ridpass eftersom det är en av de instruktioner som man har som ett ”mantra” med sig sedan man började rida) – då kommer du kanske märka att du till slut nästan trampar dig ”upp” ur sadeln, varpå sittbenen lättar och du blir spänd i ditt säte. Ibland åker också underskänkeln fram så att man hamnar i stolsits.

Prova nu att lägga mer vikt i fotbladet, i stortån, under ”hela foten”. Då kan du sitta mjukare och avlasta hästens rygg lite med hjälp av stigbygeln även vid nedsittning. Vid lättridning vill jag också ha vikten här, för att kunna fjädra av bättre i stygbygeln. Om jag vill ha mer spänst i traven när jag rider lätt så tänker jag nästan att jag ”studsar” med foten och trampar av med hjälp av stigbygeln, och jag lovar att hästen kommer ”studsa” bättre under dig om du rider mer mjukt och följsamt med start ända ner i foten och benet. Då slipper du dessutom driva så mycket med själva benet.

(Om du har tendens att dra upp hälen så kanske du får tänka lite på att slappna av för att få längre ben, men försök ändå få vikten under fotbladet då du hittar bra stabilitet.)

Förra veckan hade jag ett jättebra exempel där min elev trampade ner hälen och blev spänd i skänkeln varpå hon också hamnade för tungt på sittbenen. Hon red Don Mistral som har en känslig rygg och han blev lite spänd av detta – trycket kommer ju bara hamna på två sittben och det är inte så skönt för hästen. När jag bad henne lyfta upp hälen lite fick hon en jämnare balans, mjukare ben och kunde sitta mer ”runt” hästen istället för ”ovanpå”. Här kunde hon alltså även vid nedsittning fördela vikten med både stigbyglarna och sätet – istället för bara i sätet. Det syntes direkt hur Don Mistral slappnade av och kunde bära henne istället för att ”springa ifrån” med lite spänning.

Tänk alltså att du ska använda fot / stigbygel till balans och viktfördelning även när du sitter ner. Pga detta är jag ingen förespråkare för ridning utan stigbyglar då jag tycker att det gör ryttaren spänd på insida lår och allt tryck hamnar endast i sadeln. Sedan kan det såklart vara ett bra komplement då och då för att öva balansen – men då korta stunder och på en häst som går avspänd och i egen balans.

Hoppas ni förstår min beskrivning, som kanske låter lite flummig, men testa nästa gång ni rider och berätta gärna för mig om du upplever någon skillnad!

Här ser ni ganska bra hur jag har stöd i stortån, vilket också gör att skänkeln kommer naturligt intill hästens sida utan att klämma. Då känner jag också små signaler från hästen, vilket jag inte gör om jag får en ”glipa” mellan skänkel och häst. För mig är det inte ett självändamål med en häl som är så nedtrampad som möjligt, då det gör skänkeln spänd.

Foto: S. Benneborg

Lucka 2: Renodla ställningen

Det här är en enkel övning som är svår. 😉 Hästen ska bli lösgjord, men övningen kommer också ge kontroll över hästens bogar och kropp om den görs rätt.

Övningen går ut på att ställa hästen i nacken, men behålla kroppen rak. Här är det viktigt att skilja på böjning och ställning. Böjning sker i hals och kropp, men ställning sker bara i nacken. En häst som är korrekt böjd är även ställd, men du kan ställa utan att böja. Ofta gör ryttaren för mycket, dvs överböjer halsen. Och en häst kan böja halsen åt ena hållet men samtidigt lägga huvudet på sned åt andra hållet, så det är inte säkert att den är korrekt ställd i nacken bara för att du lyckas böja halsen, tyvärr….

I den här övningen kan man säga att vi ”renodlar” endast ställningen, för att tydliggöra just det momentet. Hästen ska ridas rakt fram på långsidan och ställas inåt halva långsidan, och utåt halva långsidan. Rid hästen helt rak i hals och kropp. Det kommer att vara tydligt att de flesta hästar vill börja svänga, skjuta ut en bog eller sätta ut ett bakben. Detta korrigeras lättast genom att rida framåt i ett bra tempo. Därför tycker jag att övningen också är bra för att uppmuntra ridning ”fram till handen”.

När övningen fungerar på långsidan kan den göras även på medellinjen. Då kommer det bli en ännu tydligare kontrollövning! Övningen kan göras i alla gångarter, men börja gärna i skritt så att du själv hinner med.

Viktigt att tänka på:
– Ställning sker med små, mjuka tygeltag. Handen ska inte dras bakåt.
– Ibland kan man använda ett ensidigt uppresande tygeltag (dvs lätt uppåt) på en häst som lägger nacken på sned.
– Korrigera kroppen med hjälp av skänkeln och en bra framåtbjudning.
– Ställningen ska göra att hästen vrider lite på huvudet, huvudet ska inte närma sig kroppen eller göra hästen kortare i halsen (då har den ”knäppt av”). Halsen ska inte heller inte dras nedåt.
– Det är inte säkert att den är korrekt ställd bara för att den är ”mjuk i munnen”. Ta gärna hjälp från marken eller titta i en spegel om möjligt.
– Bibehåll kontakt på yttertygeln, så du inte släpper den helt. Däremot måste du kunna ge efter lite på yttertygeln för att möjliggöra ställning på motsatta sidan.

Lycka till!

Ställning och böjning |

Lucka 1: Skapa böjning utan dragkamp

Välkommen till årets julkalender!
Jag kommer att dela en ridövning varje dag, där svårighetsgraden stegras närmare julafton. Några av er kommer känna igen er, eftersom en del av övningarna har varit med på bloggen förut, eller så har ni själva ridit dessa övningar. Ni som har egen häst och testar övningarna får gärna återkoppla till mig om ni har nytta av tipsen!

Här är en nyttig övning som går ut på att skapa böjning på lång tygel. Den kan med fördel användas som uppvärmning!

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttare är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen går ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Du ska alltså rida på ett böjt spår där du jobbar med vikt och skänkelhjälperna för att skapa böjning och eftergift i sidan innan du tar tygeln. Det är väldigt tydligt att när hästarna formar sig korrekt runt skänkeln så följer hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När man tar tygeln upplever jag att det är lättare att ha hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln utan förberedelse. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Övningen kan kännas omöjlig om man är ovan, men ge det en chans att pyssla med detta när du skrittar fram på lång tygel. Det handlar om att flytta fokus från hästens huvud till dess kropp istället!

Lycka till!

När polletten trillar ner

En av de saker som är roligast i ridningen är när man ”kommer på” något. Ibland kan det vara något man har hört i flera år men man förstår inte riktigt förrän man lyckas uppnå det och hittar en speciell känsla. När man väl hittar det kan man ibland tycka att det var ju faktiskt inte så svårt.. 😉 Men det är svårt innan man vet vad man letar efter!

Det är också väldigt svårt att lära ut en känsla. Hästar är ju som bekant inga maskiner. Det är ju t.ex. lättare att lära sig köra bil, eftersom reglagen (för det mesta…) fungerar likadant varje gång. Det gör de ju inte på en häst, utan här måste man som ryttare vara lyhörd, anpassa sig och inte låsa sig vid att det fungerade på det här viset igår – för det är inte alls säkert att det gör det idag! Att ”hitta knapparna” får man göra varje gång.

Det är en utmaning att försöka förmedla detta, och jag försöker vara väldigt noga att stämma av och fråga ryttarna om de själva känner en skillnad – annars är det i princip meningslöst även om man skulle ”råka” göra rätt. Att öva sin ryttarkänsla är betydligt viktigare än att kunna rabbla ridlära utan att egentligen förstå vad det står i boken. Därmed inte sagt att teoretiska kunskaper inte behövs, men förståelsen på djupet får du bara av (rätt) träning.

Det jag nu skulle komma fram till var egentligen att det är så himla kul när man ser att polletten trillar ner hos någon annan! Det är kul att hitta nya grejer själv, men det är ibland ännu roligare när man lyckas förmedla något så komplext som ridning till en elev. Jag tycker ibland att jag kanske är lite väl petig och jag vet att jag ställer höga krav på mina elever. Men nu börjar jag verkligen se resultatet av det! Jag tycker att det är ett helt gäng som har gjort stora framsteg på sista tiden och det är så himla kul att se. Det är verkligen värt att lägga tid på detaljerna för det betalar sig i slutänden, både när det gäller ridning / träning, men också undervisningen. Bortsett från att jag ser en ökad förståelse och att eleverna tar mer självständiga beslut till häst, så tycker jag också att slitet med sitsarna har gett resultat. Jag vet att det är flera som har börjat träna mer avsuttet, vilket jag tror att jag har inspirerat till i viss mån genom att ha både kurser och teoripass där yoga eller ryttarträning ingår. Fortsätt jobba på som ni gör!

Tips för programträningen

Jag tänkte skriva några inlägg med tips för hur du tränar program. Det är perfekt att fila på detaljerna under vinterträningen, så att detta inte glöms bort bara för att det inte är tävlingssäsong. Jag får själv påminna mig om detta, för jag tycker egentligen att det är jobbigt att träna program, men det går ju inte att komma på tävling och bara öva veckan innan… 😉

I det här inlägget kommer några generella tips, sedan kommer jag gå in på detaljerna i några specifika program också.
Ställ gärna frågor om det är något speciellt ni undrar över!

I alla program har vi en uppridning på medellinjen. I de lättaste programmen är det ingen halt, men i de flesta programmen rider du in i trav eller galopp, följt av en halt på X. Öva uppridning från båda håll, men du kan själv välja från vilket håll du börjar och då tar du det hållet där du lättast kan hålla hästen rak. I halten ska hästen vara jämnt uppställd och visa god stillhet. För att få en mjukare halt samlar du upp hästen ett par steg innan. Tänk gärna ett skrittsteg in i halten så blir det inte så abrupt.
När du tränar hemma: gör inte alltid halt, eller flytta halten till olika platser på medellinjen,
så att hästen inte börjar förekomma dig.

Diagonala linjer är också återkommande. Ofta är det en tempoväxling på diagonalen.
Rid från bokstav till bokstav, var noga med linjen och hörn före / efter. Kom igång med tempoväxlingen direkt när du släpper väggen, och börja inte bromsa för tidigt, utan visa hela diagonalen!
I många program är övergångarna ett eget betyg, så det lönar sig att öva övergångar.
Tänk också på att rida diagonaler hemma där du INTE ökar tempot. Många hästar sticker iväg i full fart så fort man går in på en diagonal, men då tappar du lydnaden.

Volter och böjda spår visar om hästen är lösgjord och liksidig. Börja och sluta volten på samma ställe! Många rider en halv volt och en halv oval. Tänk på att hästen ska vara eftergiven i sidan (inte bara böja halsen) och att den ska spåra. Öva på att rida volter av olika storlek så du vet skillnaden på 10 och 15 meter t.ex.

Hörnpasseringarna är inte egna betyg, men hörnen visar på precision och blir betygsatt under ”korrektheten”. Det är inte bara att rida ut så långt du kan i hörnen som gäller, utan snarare att rida balanserade hörn med hästen korrekt formad. Hörnen är dessutom förberedande för nästa moment i programmet. Du kan alltså utnyttja hörnen för att få kontroll på hästen, samla upp den, forma inför en öppna etc. Alltså: använd hörnen för att underlätta för dig själv, så flyter programmet bättre!

Om du har svårt att lära dig vägar och punkter ordentligt – öva programmet i skritt först så slipper du ”nöta” på hästen i onödan. När linjerna sitter kan du lägga till fler moment efterhand. Och rid gärna delar ur program varje vecka, det behöver inte alltid vara hela programmet utan plocka ut de bitar du behöver träna extra på.

Detta var lite tips som gäller för alla program. Det kommer fler inlägg framöver!

Utbildningsskalan – steg 3

Nu kommer vi att fokusera på steg 3 på utbtildningsskalan, vilket är kontakt.

Kontakten kan man även kalla stöd, men jag tycker att stöd låter lite ”hårt”. Vi vill att hästen ska söka kontakt med bettet, men den ska inte stödja sig eller hänga på handen, så kontakt är ett bättre ord tycker jag. En ärlig kontakt kan inte uppnås om hästen inte är lösgjord (steg 2).

Hur mycket kontakt vi vill ha kan vara individuellt, både för häst och ryttare. Det kan även variera under ridpasset. Faktorer som påverkar är hästens exteriör, temperament och utbildningsståndpunkt. En häst som inte riktigt är självbärig ännu kan antingen lägga sig för hårt på handen, eller ”knäppa av” och ta för lite kontakt. Det viktiga tror jag är att fokusera på att få ett jämnt stöd på båda tyglarna, och det uppnår vi om båda bakbenen arbetar lika mycket framåt. Hästen ska ridas fram till handen, ryttaren ska erbjuda kontakt, inte ”ta” kontakt framifrån och bakåt. Detta kan vara extra svårt på en häst som blir ”tom” i handen – där vill ryttaren ofta korta halsen mer för att få stöd, istället för att rida framåt.

Att få en bra kontakt hänger också ihop med en korrekt handställning. Handen ska vara sluten runt tygeln med tummen som hösta punkt. Armbågen ska vara böjd, med överarmen mjukt intill ryttarens kropp. Många vill öppna handen för att vara ”mjuka”, men det resulterar tyvärr i att man snarare blir stel i handen. För raka armar ger samma resultat. En bra hand hänger också ihop med en ryttare i god, egen balans.

Här är en länk till några klipp som kontakt som Karin Öljemark har lagt upp på Instagram. Ta er gärna tid att titta på detta. Om ni inte hinner se båda, prioritera då klipp ett. I det andra klippet är det lite mer fysiska övningar som också kan vara bra.

Här är en länk till ett gammalt inlägg om tips för att träna sin handställning.

Lucka 20 – den perfekta galoppfattningen

Jag upplever ibland att det slarvas en del med fattningarna och att många ryttare är nöjda så länge hästen börjar galoppera, men inte hur. Ni har väl hört uttrycket ”sådan fattning, sådan galopp”?

Jag tror att problemet ofta ligger i att ryttaren har för bråttom och inte förbereder hästen på rätt sätt – då är det bäddat för missförstånd och stora hjälper. Om man har förberett hästen behöver man oftast inte göra en så kraftig hjälp. Jag tycker att målet ska vara att kunna fatta galopp med hjälp av höften i första hand, och i viss mån skänkeln.

Hur förbereder man sig då? Oavsett om man fattar från trav eller galopp, så måste hästen bjuda framåt, men ändå ”vänta på dig som ryttare. Det är inte meningen att hästen ska falla isär och öka farten i fattningen, utan den ska ta i med bakbenen och ”skjuta ifrån” och då behöver den vara i balans innan. Om man låter hästen öka farten och gå iväg med större steg innan själva fattningen så kommer hästen att fatta galopp på bogarna. Dessutom ska hästen vara eftergiven i innersidan, för inner skänkel, vilket ska resultera i en bra kontakt på ytter tygel. Jag brukar ställa lite åt galoppsidan, även på rakt spår, men det är viktigt att inte förböja halsen! Då tappar du lätt yttersidan, och galoppen börjar ju med ytter bakben.

Själva galopphjälpen sker i första hand med att föra fram inner höft. Överdriv dock inte, du ska inte ”jucka igång” hästen! Sedan är det lite klurigt, för vissa lär ut att fatta för inner skänkel, medan andra fattar med ytter skänkel. Jag upplever att det är lite olika på olika hästar, men i grunden tänker jag mig att jag förbereder med innerskänkeln (ser till att hästen är eftergiven, eventuellt flyttar jag undan ett par steg om jag behöver) och sedan fattar med inner höft/ ytter skänkel. Tänk att fattningen ska vara en signal, som att ”trycka på en knapp”.

Anledningen att fatta med innerskänkeln är att man är rädd att hästen ska fatta på dubbla spår. Jag tänker dock att ytterskänkeln känns mer logisk eftersom fattningen börjar med ytter bak och ytterskänkeln är huvudhjälpen vid bytena. Jag törs alltså inte säga att det finns ett ”rätt och fel” här, utan det är nog lite olika från häst till häst.

Andra tips:
*  Sitt stilla! (Många kastar sig framåt med överlivet för att ”hjälpa till” – det stör bara och du tappar kontakten med sätet)
*  Tänk lite ”öppna” / bogen in före fattningen så är det lättare att hålla hästen rak.
*  Titta åt ”fel håll” i fattningen, dvs i en höger fattning tittar du åt vänster. Då kommer höger höft fram automatiskt och då riskerar inte att börja luta dig åt galoppsidan, som är ett vanligt fel.
*  Det är lättare att fatta på böjt spår istället för rakt, börja med fattningar på böjt spår i början av ridpasset innan ni är uppvärmda! Skapa alltid goda förutsättningar för att lyckas!
*  Jag tycker det är lättast att fatta ur skritt, för att kunna samla hästen bättre innan, men vissa hästar ”knyter sig” och blir lätt spända i skritt – prova från trav i så fall. Återigen – det är olika på olika hästar!
*  Förbered inte ”ihjäl dig”. Hästen ska vara förberedd som i uppmärksam, framför skänkeln och eftergiven – men det ska den egentligen ”alltid” vara. Vissa ryttare börjar greja så mycket innan en fattning att man tar bort all bjudning och till slut är hästen både avstängd och ointresserad. Tajmingen är A och O – ”kom till skott” med galoppfattningen!

Lycka till med galopperandet!

Starta ridpasset rätt

De första 10-15 minuterna av ett ridpass skulle jag säga är de viktigaste. Och som jag har sagt förut – ”ridpasset” börjar redan i boxen egentligen! Där börjar du kommunicera med hästen som har börjat läsa av dig direkt. Om du då är osäker i ditt kroppsspråk eller otydlig med vad du vill så kommer det här också att följa med till ridbanan.

Även när man leder hästen så tycker jag att man ska vara noggrann. Det är både för att hästen ska vara uppmärksam på dina signaler, samt av säkerhetsskäl. Hästen ska gå bredvid dig, inte släpas bakom! Om det är svårt att få en bra bjudning så tycker jag att man kan hålla i ett litet spö när man leder. Jag brukar dock inte rida med spö om jag inte ”måste”. Jag sitter aldrig upp med spö, utan tar ett vid behov.

Och till själva ridningen. Den första stunden är till för uppvärmning, men det betyder inte att ryttaren ska åka runt och vara passiv tycker jag. Kraven som ställs gällande form och samling ökar man efterhand, så hästen kan behöva få gå i en längre form, men det betyder inte att man rider runt planlöst på halvlång tygel. Att börja kontrollera att skänkeln fungerar, att hästen stannar när man vill, att man kan svänga osv är en del av uppvärmningen! Jag upplever att många missar den första stunden och det gör att resten av passet blir svårare. Om du har börjat i rätt ände så blir det enklare att fortsätta. Jämför med om du träffar en ny person och tar i hand: redan då har du börjat bilda dig en uppfattning om den. Det är i princip när du kliver in i boxen som du ”tar i hand” med din häst. Och själva ridpasset kanske man kan jämföra med en föreläsning. Om inte föreläsaren har fångat ditt intresse från start så kommer det bli svårare att bli intresserad längre fram. En bra början är A och O!

Jag tror att många ryttare själva skulle behöva värma upp för att komma till bra ridning snabbare. Försök att göra någon liten övning. Det kan vara uppvärmning för kroppen, eller mentalt. Prova och se vad just du behöver! Jag går aldrig ner på morgonen och rider på en gång. Jag behöver mocka lite först för att komma igång i kroppen. Ännu bättre kanske det vore med ett yogapass, men man får göra det man kan och har tid med!

Helgens kurs

I helgen har jag och Helena haft vår åttonde kurs ihop! Det är ett vinnande koncept med yoga och ridning måste jag säga. Vi har haft samma upplägg de senaste gångerna. På fredagen brukar vi inleda med ett ridpass för att komma igång, och därefter ett yin yoga-pass före middagen. Detta pass är ett lugnt och avslappnande pass, så det passar bra på kvällen.

På lördagen har vi sitsträning på lina en i taget. Då kan man fokusera på detaljer för varje ryttare. Efter lunch brukar vi ha ett mer fysiskt yogapass för att värma upp inför eftermiddagens ridning. Söndag morgon är det ett kort yogapass på morgonen före frukost, och sedan ett avslutande ridpass och lunch innan hemfärd.

Jag tycker att det blev stor skillnad på ryttarna från första till sista passet,och jag hoppas att de har något med sig att jobba vidare med framöver!

Här kommer blandade bilder från helgen:Hela gruppen samlad. Den här gången red Helena själv med på hela kursen.
Sitsträning med Qurre
Förberett för första yogapasset
Jag har startat upp påsken lite redan. Tyckte att det var en viktig mysfaktor.
Gillar den här tiden när kvällarna är ljusare men man fortfarande kan tända ljus.
Boromir och Maria
Jag lånade Calle som är utmärkt för sitstränings-ändamål. Caroline fick äran att rida honom.
Viktigt inslag före middagen på lördagen.
Hela gänget.
Middagen var också påskinspirerad. Jag gjorde en vår-buffé med ägghalvor, lax, sparris och ett gott bröd, samt en sallad.
De här rotfrukterna körde jag i ugnen (potatisen är så himla vacker!). Jag gjorde också kycklingfiléer i ugnen med creme fraiche och honung. Väldigt enkelt men jättegott! Hade picklad rödlök till också, min favorit. Middagen blev SÅ god om jag får säga det själv…
Söta Qurre och söta Helena idag.
Velle och Anna-Karin
Tack för ett bra samarbete Helena!
Nästa kurs blir i juli och den är överbokad. Men det kommer (minst?) ett tillfälle till under hösten, håll utkik.

 

Veckans övning

Jag inser att jag inte har skrivit någon ”veckans övning” på evigheter. Får försöka bättra mig på den punkten. Den här veckan har jag en ridövning i Hippson, som jag tänkte att vi ska göra vid några tillfällen under terminen. Den är uppdelad i flera moment, så det tar nog mer än en lektion att hinna med. Hela övningen kan ni läsa här.