Bilder från helgens kurs

Massa blandade bilder från kursen i helgen! Inte i någon riktig ordning. Läs mer om Helena Starkenberg och Yoga Blue Zense här.

Sitsträning på lördag förmiddag
Vissa tog chansen att stretcha så fort tillfälle gavs!
Höstfint på trappen, viktigt!
Lånade Calle på sitsträningen

Helena har förberett för yogan – bra med stort vardagsrum!
Middag och enkel efterrätt på fredagen. Recept på min grymma pizza:
Färdig pizzadeg, olivolja, kokta rödbetor, röd lök stekt i balsamico, fetaost, pinjenötter, peppar, honung (och rucola som topping). SÅ GOTT!!
Från söndagens ridpass
Bubbel och tända ljus för att härda ut november…
Yogapass vid brasan!
Helgens kursdeltagare. Tog bilder på mig och Helena också men jag råkade visst radera dem… 🙁
Kursen avslutades med lunch på söndagen.
Ni som är intresserade av att delta på en likadan kurs kan höra av er, vi planerar minst en till i vår.

Rid – och yogakurs – och lite annat…

En vansinnigt intensiv, men rolig helg! I fredags red jag tre hästar och Sofia red Daylight. (Kort snutt finns på Instagram.) Helgens kurs drog igång 14.00, och innan dess hann jag även mocka mer än halva stallet, samt handla all kursmat. Ingen aning om hur det här gick ihop… Eleverna red i två små grupper på eftermiddagen och avslutade med ett yogapass innan middagen. Om någon behövde yogan så var det nog jag – var rätt uppvarvad faktiskt….

lördagen red jag Grodan på morgonen. Hon har haft en lugn vecka pga en hovböld, men hon kändes väldigt fin! På förmiddagen det blev det sitsträning enskilt med fem elever. Efter lunch tog vi faktiskt en kort paus och en power-nap (välbehövligt!) för att sedan köra ett yogapass innan eftermiddagens ridpass. Ridpassen har i huvudsak fokuserat på samma som yogan: kroppskontroll, bålstabilitet och att hitta balans samt fokusering / andning.

Idag hade vi två kortare ridpass på förmiddagen och avslutade med lunch. Efter det har jag fixat med stallet och hjälpt Torbjörn lite med att bl.a. salta ridhusbotten.

Trots att det blev en väldigt fullspäckad helg så känner jag mig rätt pigg ändå. Det har flutit på väldigt bra, deltagarna har varit superduktiga och väldigt positiva vilket ger energi tillbaka! Helena Starkenberg som har hållit i yogan är också väldigt rolig att samarbeta med. Vi kommer helt klart köra igen!

(Mer bilder från kursen kommer, nu måste jag faktiskt sova. Hela den här veckan har varit sinnessjuk minst sagt…)

Skänkelns inverkan

I måndags när vi hade sitsträning så upptäckte jag en grej! Det gör jag i och för sig nästan varje gång… Trots att vi har haft en hel del sitsträningar så tycker jag att jag kommer på nya saker varje gång, och jag blir faktiskt fascinerad av hur känsliga hästarna är. Jag får det verkligen bekräftat när jag kan snöa in på små detaljer – och man ser så tydligt hur rörelsemönster / bjudning etc kan ändra sig när ryttaren korrigerar små detaljer.

Den här gången var det en skänkel som var för stilla. Det låter säkert märkligt, men jag vill att skänkeln ska vara stadig – men inte ”stum” (precis som handen egentligen). I det här fallet fick jag känslan av att eleven kämpade för att hålla underskänkeln stilla, men det resulterade i att rörelsen från hästen bara ”togs upp” från knät och uppåt. Jag tänker mig att hela ryttarens kropp ska vara som ett ”dragspel” och alla leder – från vristen och uppåt – måste vara fria och få vara med i rörelsen. När hon ändrade sig och blev mer avslappnad även i underbenet (som då ”gungade” med mer) så såg hästen mer lösgjord och rörlig ut. Det blev faktiskt en väldigt stor skillnad till och med (och då var det ändå trevligt att titta på redan innan)!

Jag försökte förklara hur man får en ”automatisk drivning” med en avslappnad skänkel, och hittade en bra beskrivning i Ridhandboken. Jag snor den här:

” Den framåtdrivande skänkeln ligger strax bakom sadelgjorden, alltså så att hälen befinner sig lodrätt under höften. När underskänklarna ligger mjukt an mot hästens sida kommer inverkan till stånd bara genom att hästens bål rör sig rytmiskt växelvis åt höger och vänster. Därigenom flyttas underskänkeln utåt, varigenom den med sin tyngd åstadkommer ett visst tryck mot hästens sida. Skänkeln, som stadigt ligger an mot hästen, inverkar alltså i varje steg, så att  hästen driver sig själv utan att ryttaren använder sina muskler. En förutsättning är givetvis att hästen i sin grundutbildning har blivit tillräckligt känslig.
Genom att ryttaren för ett kort ögonblick spänner vadmuskeln kraftigt förmås hästen att lyfta samma sidas bakben mer. Den här hjälpen ges särskilt när ryttaren vill ge hästen en impuls i det ögonblick då bakbenet lyfts.
Hästar som ännu inte reagerar för ett så kortvarigt tryck måste göras känsligare genom ett förstärkt tryck. Skänkeln får under inga förhållanden ligga kvar och klämma.”

Det trixiga är då att lära sig ha en stadig skänkel som är avslappnad och att man inte är aktiv i musklerna hela tiden. Kroppskontroll med andra ord!

Lyckad programträning idag!

Idag var jag på Vällsta med Anea och red program för Roger Ohlson. Nu fokuserar jag bara på Int1, på  träning och tävling. Det var ju synd att det inte var tävling idag (!) eftersom vi fick ihop 66,87% och även en bra känsla. Det var ändå lite missar / slarv så jag tror att poängen var lite snäll, men det känns ändå bra att få lite ny motivation framåt. Jag VET att det finns mer i Anea än vad jag lyckas visa på tävling, men jag måste lära mig rida program bättre och klara av att hålla ihop allt mellan rörelserna också…

Jag lyckades hitta lite ”ny känsla” igår när jag red hemma, och hade med mig det på framridningen idag och det är jag väldigt nöjd med. Nu ska jag verkligen försöka hålla fast vid det (handlar mycket om att få henne mer på bakbenen och kunna lätta av, samt ha henne mycket mer flyttbar i sidorna så hon inte blir ”hängande” varken framåt eller i sidled…). Det jag är mest nöjd med i programmet är nog serierna som var jämna och flöt på. Fick 8:a på mellantraven och 7,5 på en ökad trav.

Jag blev också väldigt glad över att Roggan berömde mig för det jobb jag har gjort med henne. Han har sett oss från MsvB och upp till svår klass, och jag är medveten om att hon är begränsad och inte har så lätt för sig. Han sa att jag verkligen har lyckats ”få ut det mesta” av henne hela tiden. Det värmer verkligen att få beröm för det och att det uppmärksammas. Ibland känns det bara som om det enda ”folk” ser är rosetter och placeringar, och Anea är ju kanske ingen rosettplockare även om vi har lite vinster och placeringar upp till StG. Jag kämpar på hur som helst, har inte pengar att köpa en superhäst för och kommer inte sälja henne. Vi lär oss fortfarande, även om jag ibland sliter mitt hår för det är så svårt! Jag måste ändå säga att hon är en ”kämpe” för hon är verkligen inte en häst som har särskilt lätt för sig och hon ”borde” inte gå dessa klasser.

En till viktig sak idag: det var roligt, och även Anea kändes avspänd och glad. Det absolut viktigaste för mig är att vi har en bra kommunikation, både på banan och hemma.
Överst när vi travar fram (brukar även vara lägre här) – sedan skolor i en mer upprest form.
Även här lite olika grader av samling – på mittenbilden skulle ju det optimala vara att få fram nosen mer – vilket är svårt med henne men det börjar bli bättre.