Rätt mindset för att ”komma till ridning”

Vi hade ett teoripass i måndags som jag tänkte försöka sammanfatta så gott jag kan. Teorin under våren är bl.a. repetition / genomgång av säkerhet kring hästhanteringen, men också ridteori som varje grupp styr själva. I den här gruppen passade vi på att utvärdera förra terminens mål och diskutera nya mål. Det blev inte så mycket teori kring ridteknik, utan en hel del som kanske sammanföll lite med mitt inlägg om att bli en bättre ryttare – nämligen att ha ”rätt mindset”.

Det var väldigt roligt och givande att prata om och jag tror det väckte lite nya tankar. Det är jättebra att hinna sitta ner och prata såhär tycker jag, något man inte hinner på vanliga lektioner. Egentligen har jag himla bra förutsättningar som instruktör, eftersom jag har få elever som jag hinner ”komma närmare” än en vanlig ridskola. Hur som helst, det vi mest ”snöade in på” var hur man egentligen kommer till ridning snabbare.

En del handlar givetvis om ren ridteknik – att vara snabb nog och ha rätt tajming t.ex. Att inte klämma med benen eller bli fast i handen. Men en del handlar också om ”rätt” inställning, och det är ju egentligen svårare för mig att ”lära ut” eller förklara.

Jag tror att det är viktigt att ta ”ledarrollen” från början – redan när man leder hästen innan man sitter upp ska den lyssna på framåt och stanna när man vill. Här ”bäddar” man lite för resten av passet, får hästen att vara uppmärksam och lyssna på dig. Även när man suttit upp och skrittar på lång tygel så kan man börja ”jobba” – eller snarare kommunicera med hästen. Redan här kollar jag av att jag kan reglera hästen lite för sitsen, att skänkeln fungerar och att jag kan rida rakt. (Tips: släpp stigbyglarna för att hitta sitsen snabbare.) Det gäller att få hästen att följa dig – att du får sitta rakt och inte ”hänger med” en häst som t.ex. vill gå på tvären eller mot en skänkel – för det gör de oftast redan lite på lång tygel om man känner efter.

Generellt tror jag på att vara ”piloten”, att checka av gas, broms och sväng (förenklat) – att renodla dessa hjälper i början av passet gör att du lättare kan analysera varför saker eventuellt inte fungerar senare under passet. Man kan alltid gå tillbaka till det dessutom. Det är viktigt att själv ta ”kontrollen” över i vilken riktning passet går – det ska inte vara ren slump eller tur om det går bra, tycker jag. Om man har en ganska tydlig plan så är det också lättare att analysera varför det vissa gånger går dåligt – och kanske lära sig något även av dessa pass istället för att bara gräma sig över att det inte kändes bra. Likväl som att det är viktigt att veta vad som blev rätt – så att man kan göra om det igen!

Och där kommer vi in på känslan. Vi vill rida med en bra känsla, såklart. Först och främst måste man ju veta vad man ska leta efter – där kommer instruktören in som guide, men det är också viktigt med en häst som kan förmedla en bra känsla. Jag tror dock inte på att alltid rida bara genom att ”leta efter en bra känsla” (om man inte är född som en supertalang möjligen). Jag hade själv en period där jag red massor – men helt planlöst, och bara genom att försöka ”hitta känslan” (red mycket själv då). Jag lärde mig säkert något av det också, men det var mest tur om det gick bra. När jag lärde mig att checka av och kontrollera att hjälperna fungerar och att jag själv hade en plan så blev det mycket lättare att rida. Jag tror många glömmer det. Det behöver inte vara så avancerat – gör det på ”din nivå”, men se till att du inte bara rider runt, runt. Hästarna går inte bra av sig själva!

En sak som en elev sa var att hon rider mer utifrån att det ”inte ska gå dåligt” än att det ”ska gå riktigt bra”. Intressant, för jag har aldrig sett det ur det perspektivet. Det begränsar en såklart en hel del om man tänker på det sättet. Här tror jag att det är viktigt att våga testa lite ibland och kanske göra för mycket till och med – för att se var ”gränsen går”. Jag menar inte att rida brutalt eller så – utan att helt enkelt tänja lite på sina (eller hästens) gränser. Ibland blir det fel – det blir det för mig säkert varje pass – men det är ju så jag vet hur mycket eller lite jag ska ”trycka på knapparna”. Man kanske inte behöver göra det när man rider en ny häst – men om man har samma ett par gånger kanske man kan höja ribban lite?

Tänk på att ge hästen en chans att reagera på hjälperna. Börja med en liten hjälp, och förstärk om det behövs, men tjata inte. Ibland märker inte ryttarna att hästen faktisk har gett ett ”svar” – ryttaren rider lite till för säkerhets skull. Det kan vara så att man inte fick riktigt så mycket respons som man hade väntat sig – men även en liten reaktion ska belönas med eftergift /minskat tryck, och så kanske man kan begära mer gången efter! Det gäller att vara så fokuserad att man faktiskt lyssnar tillbaka – det är inte en envägskommunikation vi sysslar med.

Att värma upp hästen innebär naturligtvis inte att sätta press på en gång och kräva 100%. Men en vanlig uppfattning tror jag är att hästen ”ska komma igång” genom att jogga runt nästan utan inverkan. Det är viktigt att skilja på uppvärmning av muskler osv, men reaktioner och uppmärksamhet kan man kräva av hästen på en gång tycker jag – det ”ska inte” krävas en lång startsträcka för det. Tvärtom tror jag att hästen redan där kopplar bort ryttaren om man inte är lite på hugget!

En sista sak som jag har märkt är att många elever frågar ”hur rider jag den här hästen?” och i princip försöker memorera det till nästa gång. Tanken är god, men för det första rider jag inte hästarna likadant varje gång. Hästarna är (hör och häpna!) olika från dag till dag, så att tänka så kan nog bli lite ”farligt”. Sedan tror jag att man kanske anpassar sig lite för mycket utifrån hästen med det tänket. Självklart har alla hästar olika form / känslighet osv, men jag tror att man ändå ska utgå ifrån att hästen ska följa dig – inte tvärtom (återigen – checklistan) och framförallt tänka att varje ridpass är ett tomt blad! Personligen tycker jag ibland att det är lättare att sitta upp på hästar jag rider mer sällan, för då har jag inte så mycket förutfattade meningar / förväntningar som när jag rider min egen… Det som funkade igår fungerar nämligen inte alltid likadant idag -men grunderna ska fungera och de är likadana på alla hästar!

Två hästar som är väldigt olika att rida – men samma grunder ska funka: gas, broms, sväng, gå åt sidan, och att de jobbar så liksidigt som möjligt.

 

Tips för en stadigare hand

20161216_0952461Som jag skrev igår så lovade jag att förklara en övning som gjorde stor skillnad för en av mina elever. Det här är ett favorit-knep som jag dammar av ibland men borde använda oftare!

Igår hade vi sitsträning och då hinner jag se mer detaljer, i detta fallet att det var svårt att hålla händerna jämna och att yttertygeln blev ”trängande” (ofta något som händer när man egentligen behöver få igenom ytter skänkel.) För att förtydliga detta fick min elev ta ett spö mellan händerna som på bilden. Man sätter alltså spöt under tummarna men håller tygeln som vanligt.  Detta gör handen stadigare och det blir också tydligt om man börjar dra åt sig ena handen eller håller dem på olika höjd. Man kan ju få en liknande effekt av ett göra en ”tygelbrygga” . Båda sätten är helt enkelt för att få en stadigare hand och bli ”tvingad” att rida mer med benen istället. Igår gjorde vi den här övningen på Fantasi, som kräver en stadig kontakt och kan bli lite tjafsig annars. Hade inte förväntat mig riktigt så bra resultat som det blev, men bara med hjälp av det här knepet så blev det en helt annan häst! Stadig, mer ”i ramen” och gick i en bättre form direkt. När man ”får till” en sådan skillnad som instruktör så blir man ju lycklig (tror eleven blev lycklig också faktiskt). Det här måste vi göra oftare! (Tyvärr kommer jag ofta på massa bra grejer, men det glöms ibland bort lika fort. Påminn mig gärna…)

Veckans övning – sitsfokus

Vi har jobbat en del med övergångar sista tiden, och jag tänker fortsätta terminen ut med fokus på övergångar, tempoväxlingar och sitsen. Sitsen är ju givet att alltid jobba med, men jag behöver ibland påminna om detta och trycka lite extra på det, eftersom många är ganska upptagna med vad hästen sysslar med och så förhåller man sig till det och glömmer kanske sin egen kropp en smula.

När jag rider utgår jag väldigt mycket från hur det känns i MIN kropp, och utifrån det inverkar jag på hästen. Det kräver förstås massor av träning att koppla orsak / verkan. Exempel: känner jag båda sittbenen? Om inte, så kanske jag sitter snett? Eller så kan det vara hästen som driver olika mycket med bakbenen, skjuter ut rumpan etc, och då ska jag ”korrigera” hästen. Det är inte alltid man får en dålig känsla / position pga att man har fel i sitsen, ibland kan det också vara att hästen är spänd, stel, skev eller inte jobbar genom ryggen. Nu kanske jag snurrar till det för er, men jag försöker egentligen bara förklara att jag känner hur jag ska inverka utifrån hur jag känner min egen kropp. Jag börjar egentligen inte med hästen.

Igår började vi lektionerna på lång tygel på serpentinbåge. Huvudövningen var att hitta ”magstödet” och inte vika sig i midjan när man byter varv. Man kan tänka att man har ett ”gångjärn” i midjan som ska vridas när man svänger, så att man inte börjar luta som om man kör motorcykel. Att tänka på sin position när man skrittar fram, börja påverka hästen med sätet och hitta en bra bjudning på lång tygel gör det såklart lättare när man ska ta tyglarna! Jag misstänker att många slentrianmässigt skrittar fram, sedan tar man plötsligt tyglarna och börjar inverka och jobba järnet – men redan där hade man kunnat ha hästen ”med sig” istället för ”mot sig”. Nu menar inte jag att alla hästar kommer kännas som smör när man tar tygeln bara för att man är noggrann när man skrittar fram  – men, som en elev sa igår: ”man har redan börjat skapa en dialog”. Riktigt bra reflekterat tycker jag!

Resten av lektionen red vi ”bara” volter och övergångar, men sammanfattningsvis kan jag konstatera att hästarna såg väldigt fina ut, och eleverna avspända. Ett exempel var på Iffi som kan ha svårt att balansera sig i galoppen. Eleven hittade jämvikt och balans genom att bli rakare i midjan, samt hitta stödet även i ytter stigbygel. Innan släppte hon den och ”trampade ner” i inner, vilket resulterade i att Iffi har brutit av för att hon får för mycket vikt på innersidan. Igår var galoppen mer balanserad och utan avbrott! Helt fantastiskt vad en pytteliten korrigering kan göra nytta bara min hittar nycklarna!!!

Bomövningar / veckans övning

Förra måndagen och ikväll har vi jobbat med galoppbommar. Jag försöker ha någon slags markarbete var fjärde gång, så nästa torsdag blir det samma övning om jag inte minns fel.

Övningen i sig är egentligen inte ”avancerad”, men den ger väldigt mycket tycker jag. Och även om man inte är hoppryttare så är det nyttigt, för det är egentligen en ren dressyrövning. Jag har två galoppbommar på en långsida, i detta fall med 21 m mellan (= 5 normala galoppsprång vid hoppning).

Mellan dessa bommar har vi övat på att länga och korta sprången. Det viktiga är att hitta en bra rytm och jämna galoppsprång. Vi har utgått från 6 språng och varierat mellan ca 5-7. Hästarna har faktiskt mer register än man kan tro, som mest har en av dem klämt in 9 galoppsprång!

Övningen är dels bra för att öva känslan för hur stor galopp man har, att träna rytm och tempo och även rakriktning. Det är nog så svårt att komma rakt både före, mellan och efter, men det blir väldigt tydligt att man behöver ha koll på bogar / yttersida. Tycker att hästarna har varit väldigt duktiga på att reglera sin galopp. Något som vi för övrigt måste jobba mer med…!
fs_519781543_71449_1430596290Markarbete med Iffi vid ett annat tillfälle.

Bytesträning

dsc_5585Den här veckan har jag fokuserat på galoppombyten med Avatar. Jag har inte gjort så mycket byten i början, för jag tycker det är viktigt att lära känna hästen lite först, och att han är van vid mina hjälper. Inför tävlingen ville jag inte heller byta så mycket eftersom det ingår förvänd galopp i programmet, och när han kom drog han nästan iväg så fort jag ville byta varv pga att han laddade för att byta.

Jag har jobbat med att han ska gå i förvänd galopp utan spänning, och vara i balans i de enkla bytena, för att förbereda byte i språnget. Om han inte ”väntar” så går det inte att göra bra byten.

Det svåra är att han gärna ”flyr”. När han kom hit så laddade han väldigt mycket inför bytet, och det är klart bättre nu. Det är dock fortfarande svårt för honom att byta rent. Åt vänster är det lättare, men till höger blir han gärna efter. Det känns ändå som om det blivit bättre och bättre (lugnare) under veckan. Det gäller att få aktivera galoppen utan att han drar iväg. Det går tyvärr inte att bromsa in i ett byte, så nu gäller det att han blir så pass lydig att jag får aktivera galoppen utan att han drar iväg och spänner sig / får lite panik. Det känns i alla fall bra att han blivit mer påverkbar bara på några dagar.

Nu släpper jag dock detta ett tag, eftersom det är tävling nästa helg igen. Dessutom tror jag på att intensivträna lite i en period, för att sedan ”pausa” lite. Det är viktigt att inte nöta för mycket! Så hoppas jag att han hinner smälta informationen lite tills veckan efter så fortsätter jag då.

 

Lite tankar om skänkelvikningar

I morse hade jag ett drop in-pass där vi fokuserade på skänkelvikningar. Jag tycker att det är lättast att rida skänkelvikning på hörnlinjen för att det blir mer naturligt flyt och lättare att komma åt yttersidan. Nu red vi dock på diagonalen, och här har jag upptäckt att det blir svårt för många.

Av någon anledning lär man ut på ett sätt på ridskola, och ett annat sätt när man t.ex. ska rida på tävling. Jag har också lärt mig på hippologen att lära ut på ”ridskola-vis” men jag tycker personligen det är svårare sätt för många. På ridskola ”ska” man rida in på diagonalen en bit ”som vanligt”, sedan ställa om och flytta hästen åt sidan. Jag tycker ofta att det leder till att ryttaren inte greppar yttersidan, bogen sticker ut och hästen blir förböjd. Möjligen kommer man igång någorlunda rätt mitt på diagonalen. Om man rider t.ex. LA3 så är skänkelvikningen slut där! Hur ska man då hinna visa något?

Jag tror att tanken är att man inte ska få bakdelen före, men det är oftare ett problem att bogen är före, än att bakdelen är före, tycker jag. Jag rider hörnet, ställer om, och flyttar hästen direkt. I min ridlära står det såhär (bäst att dubbelkolla att man lär ut rätt):

”Övningen börjar vid första vändningspunkten på långsidan. Efter hörnpasseringen ställer ryttaren lugnt om sin häst. Han (boken är gammal, hen var inte uppfunnet) har gott och väl en hästlängd på sig att göra detta, och han bör helst ge hjälperna för skänkelvikning längs en tänkt diagonallinje så att hästen alltid är parallell med spåret när den träder framåt och åt sidan.”

Obs: att sidan på hästen ska vara parallell mot långsidan. Jag tänker också att ”riktningen” i hästen ska vara framåt (mot kortsidan) – det verkade underlätta för alla idag. Även om man ska ut på en diagonal så ska du ha känslan av att kunna rida rakt fram när som helst!
cimg1243Jag på en häst jag hade i verksamheten första året. Måste ta nya bilder på rörelser så jag kan lägga upp när jag ska förklara. Ofta fotograferar man inte ur lämpliga vinklar…

En intressant iakttagelse

Igår kväll jobbade båda grupperna med slutor. Det var många små saker som ”föll på plats” såg jag. Det är roligt när eleverna själva börjar komma på saker som att hitta hur de ska använda vikthjälperna, eller att man vågar testa ett annat tygeltag för att korrigera t.ex. en sned nacke. Ibland måste man ju prova lite olika saker för att nå slutmålet, även om jag vill att man utgår från det ”korrekta”.

Det mest intressanta som jag såg igår kväll var en elev som har en bra position på hästen, men ändå har haft lite svårt att hitta ”sätet”. Troligen för att hon blir lite spänd i höft och mellandel, så jag har sagt att hon ska slappna av för att komma ner. Nu såg jag något jag tidigare missat, som förmodligen kom fram tydligare på just den hästen. När hon red rakt fram mot mig i en sluta så flyttade hon tyngdpunkten i sidled, lite ”gungande” om ni kan förstå hur jag menar. Så jag fick en känsla av att hon rör sig för mycket åt sidorna, men inte är tillräckligt följsam framåt. Rörelse (som dessutom ska ta upp en individs rörelse) är verkligen komplext. Många ryttare sitter ju konstant snett, men här var det mer en förflyttning av vikten åt både höger och vänster.

Med hjälp av speglarna, och att göra henne medveten om detta, så gick det att korrigera snabbt. Det handlar egentligen om att stabilisera och koppla på magmusklerna. Det blev en stor skillnad och hästen blev mycket stadigare! Och jag tror också att det gjorde att hon i själva verket ”kom ner” bättre på hästen eftersom hon blev mer följsam på ”rätt ställen”. Nu ska jag verkligen kolla vidare på detta, även i trav och galopp. Tror nämligen vi har en ny pusselbit här till bättre inverkan.

Apropå magmusklerna: jag tror att många försöker spänna magen nästan som när man gör sit-ups när man rider. Jag skulle nog våga påstå att det är alldeles ”för mycket”. Att använda magen när man rider handlar mer om att hitta ”små” muskler som stabiliserar och balanserar kroppen, inte att man ska känna att det ”bränner” i magen.

Egentligen skulle man gå en ”kort-kurs” i typ sjukgymnastik eller liknande, så man kunde hjälpa ryttarna ännu bättre med den här biten. Tyvärr finns det nog inga korta, sådana kurser…. Det jag ”kan” är ju egentligen bara sådant jag listat ut av att titta på ryttare, och rida själv och känna efter. Sitsen är så himla mycket mer än ”trampa ner hälen”, ”sträck på dig” och ”korta tygeln” – även om man behöver dessa instruktioner också.dsc_1389

Den viktiga sitsen

Att sitta rätt på hästen – vad är det egentligen? Jag tror att man måste få sitta lite olika, beroende på hur man är byggd – precis som att hästar behöver arbeta i lite olika form. EN ”perfekt” sits kanske inte finns?

I grund och botten utgår dock en bra sits från den lodräta sitsen, och anledningen är ju att man ska kunna använda alla kroppsdelarna i balans och oberoende av varandra. Tänk dig att du ska kunna hålla balansen även om man tog bort hästen under dig. Om du lutar dig för mycket framåt skulle du ramla utan hästens stöd, och lutar du dig mycket bakåt kommer du ramla bakåt ifall du inte får hålla balansen i tygeln mer. Jag kan tycka att det finns en hel del dressyrryttare som hänger bakåt på hästarna, ofta i kombination med lite för långa stigläder och ibland tendens till stolsits. (Även på högre nivå.) Jag ser hellre något kortare stigläder än för långa, för att man ska kunna använda fötterna / stigbyglarna och lägga vikten rakt ner i fotbladet.

Det viktigaste tycker jag är att man är mjuk och följsam med egen balans. Dessutom krävs en bra kroppskontroll / medvetenhet och koordinationsförmåga. Sin kroppskontroll kan man öva även i sin vardag – tänk efter hur du står och går. Använd en spegel för att kontrollera din hållning även utan häst!

Ju mer jag undervisar så inser jag verkligen hur känsliga hästarna är. Det kan nämligen var stor skillnad hur hästarna reagerar med olika ryttare, och ibland kan det vara svårt att verkligen bena ut vad det är som är grunden till detta. Ofta är det bättre att ta bort hjälper än att lägga till. Hur många gånger är man inte sugen att säga ”driv mer” på den sega hästen – när ryttaren i själva verket klämmer med benen och jobbar mot hästen redan. Eller så håller ryttaren för hårt i tygeln vilket gör att hästen går med handbromsen i. I de fallen kanske hästen skulle bjuda bättre framåt på ett enkelt sätt – sluta kläm och lätta på handen, alltså ta bort två signaler istället för att lägga till ytterligare en. Det är inte alltid lösningen – men jag vill bara poängtera att det gäller att vara felsökande när man instruerar och inte bara titta på symptomen utan orsaken. Det kräver träning och ganska mycket fantasi. Det är lättare med mina egna hästar, än med privat-ekipage, för dem känner jag så väl och vet hur jag själv ger hjälperna.

Harry är ju ett riktigt tydligt exempel. Det går inte att tvinga honom att ”springa”. Han är en väldigt känslig häst, som samtidigt har lätt att stänga av. Igår hade jag en elev som konstaterade att ju mer hon jobbade desto mindre gjorde han, och när hon slutade överarbeta så gick han av sig själv. Han lyssnar mycket på sitsen och blir man spänd eller hamnar i bakvikt så bromsar han. Eftersom han har stora och lite långsamma gångarter så hamnar många ryttare efter honom vilket gör att han tappar bjudning. Jag har insett att jag sitter nästan lite ”framåtlutad” på honom, och då går han fram av sig själv. Nu menar jag inte att man ska sitta och hänga framåt, men man måste verkligen följa med och inte jobba mot honom. Ofta när en häst inte bjuder vill ryttaren börja skjuta hästen framför sig med sätet – men jag upplever att de flesta hästar bara blir spända av det.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men avslutningsvis tänker jag att ryttare har lite olika ”optimal” sits, och att man inte kan sitta exakt likadant på alla hästar. Vissa hästar kräver lite starkare sits och vikten mer tillbaka, medan andra hästar föredrar en mjukare sits med tyngdpunkten lite längre fram. Förmodligen beroende på hur de är byggda. Återkommer säkert i ämnet igen, eftersom det är så intressant! (Tycker jag i alla fall.)13254508_10154949050423636_7652183950272882422_nSkickade hem Maria häromdagen med stränga order om att öva galoppfattningar hemma på en pilatesboll eftersom det är uppenbart svårare åt ena hållet. Fick tillbaka den här bilden på kvällen, haha! (Notera lappen på bollen.)

Hur bedömer man olika hästtyper?

Jag fick den här frågan för några dagar sedan:

”Hur tänker man som domare med olika typer av hästar? T.ex. en grövre häst med markbunden, men nog så taktfasta gångarter? Ser man alltid hur den rör sig utifrån vilken ras det är, eller jämför man med övriga ekipage? Jätteintressant inlägg om dina domar-tankar.”

Jag skulle vilja säga att man dömer utifrån respektive häst för att det vore mest rättvist, men det är ju tyvärr omöjligt för domaren att veta varje hästs förutsättningar. Om man ska ta ett tydligt exempel så har ju t.ex. många varmblod lite svårare med en helt tretaktig galopp och det drar såklart ner betygen om galoppen är lite fyrtaktig, även om just den hästen kanske galopperar jättebra utifrån sina förutsättningar. Så tyvärr måste man ju jämföra hästarna mot varandra oavsett ras / exteriör – eller snarare så betygsätter man ju hästarna utifrån en ”norm”.

Däremot tycker jag inte man ska stirra sig blind på höga framben och flashiga gångarter, utan hur hästen använder sin kropp. För mig innebär det att en häst som är tyngre och lite markbunden ska kunna få bra poäng om den är taktmässig, lösgjord och i en bra balans. Det som dock ofta ligger på pluskontot hos hästar med ”bättre” gångarter är ju att de ofta är mer spänstiga av naturen och med mer register vilket då återspeglas i t.ex. tempoväxlingar och övergångar – och det är ganska många betyg under ett program. Det finns ju en anledning till varför man köper dressyrhästar med bra gångarter – självklart kan du få mer poäng på en sådan häst. Men om man inte kan välja och vraka så kan man komma ganska långt ändå med bra ridning – vill jag tro i alla fall.

Har man en häst med lite ”sämre” förutsättningar får man försöka få poäng på andra saker, alltså vara noggrann och tekniskt duktig och utföra momenten så korrekt man kan. Jag har ju själv ingen superhäst, även om det är ett halvblod, men hon ha ”vanliga” gångarter och inte särskilt mycket register. En del av det blir bättre med lösgörande arbete och styrketräning, men det räcker inte ”hela vägen”. T.ex. kommer vi aldrig få en 8:a på en ökad galopp för hennes galopp är inte så vägvinnande. Det får jag acceptera, och så får jag försöka lägga krut på att rida bättre skolor t.ex. Men på att vara väldigt noggrann har jag ändå startat svår klass på en helt vanlig häst – däremot kan jag nog se i stjärnorna efter några 70%-ritter. Om det skulle vara mitt allra största mål så skulle jag nog få inse att jag måste byta häst, men nu tänker jag att jag försöker utbilda henne så långt jag kan istället. Men visst, ibland känns det surt att veta att vissa ryttare kan plocka ”lätta poäng” i vissa moment för att hästen har förutsättningarna, men så ser sporten ut. Om man skulle tävla utifrån respektive hästs förutsättningar så vore det ju bättre – men det skulle ju i princip vara omöjligt tyvärr.

Hoppas det var svar på frågan! Det här är förstås ur MITT perspektiv, någon annan kanske svarar något annat. Det är klart att en del kanske verkligen ogillar vissa hästtyper och det är ju trist, men jag tror / hoppas det är få. Jag försöker vara helt objektiv oavsett ras, men sanningen är ju tyvärr att vissa hästtyper har svårare med spänst, samling, takt etc vilket ger lägre betyg pga de bedömningskriterierna – INTE för att ”den här domaren gillar inte araber”. Jag tror nämligen att vissa tror att de blir ”ned-dömda” pga hästens ras – men då kanske man inte är tillräckligt insatt i vilka saker vi domare tittar efter helt enkelt.
DSC_7977

Fortbildning på Strömsholm

Igår var det tränarfortbildning på Strömsholm och temat var ryttarens sits. Föreläste gjorde Maria Terese Engell, som i grund och botten är veterinär, men även forskar på hur ryttaren påverkar hästen. Hon har ett förflutet som balettdansös, och det återspeglades mycket i föreläsningen som handlade om position, kroppshållning och balans. Det var en teoretisk del, en del där hon visade några ryttare på en balansmatta (och alla fick prova att stå och gå på den), samt en del i ridhuset där fyra ryttare red.

Kortfattat handlade det om att balansera sina olika kroppsdelar i förhållande till varandra, och hur man påverkar t.ex. höften pga en sned fot. Det går inte att flytta en kroppsdel ”fel” utan att påverka en annan. Jag har på senare tid tänkt en hel del på hur jag skulle kunna träna för att bli en bättre ryttare, och det är ju de här små grejerna man vill komma åt. Att göra massa armhävningar och situps känns ganska ”ointressant”, utan det jag tror jag skulle behöva är snarare långsamma övningar med stort fokus på exakthet, typ övningar på balansmatta och pilatesboll t.ex. Det viktiga för att få en bra position på hästen är att kunna aktivera ”hållningsmusklerna” och inte koppla på stora muskler som snabbt blir trött och överansträngda.

Jag är hemskt sugen på att ta hjälp privat med detta, för att få några övningar som är anpassade till mig. Återstår att se om jag lyckas ta tag i det. Men det här gav i alla fall lite ny inspiration och några tankeställare!
12809610_10154687985903636_6788595856207201756_n