Veckans övning

 

Den här veckan tänkte jag att vi jobbar med den här övningen måndag och torsdag:


Det är kanske svårt att tro att jag har en konstnärlig ådra när man tittar på den här bilden – ni får ha överseende.

Man börjar med öppna i vänster varv – in på kort diagonal (rid gärna rakare än bilden visar…) och sedan höger öppna och kort diagonal igen.

Vi har påbörjat övningen för ett par veckor sedan med att rida den i skritt. Då gjorde vi öppna i mellanskritt och sedan ökad skritt på diagonalen. Nu har vi gått vidare såhär:
1. Öppna i skritt och trav på diagonalen
2. Trav i hela övningen
3. Slutövningen är att ur öppnan rida mellantrav (eller i alla fall längre steg) på diagonalen.

Min tanke är att öppnan ska samla upp hästen lite så att man har bra balans över bakbenen och ur det kan få hästen att länga steget med lite ”samling”. Det är ju egentligen så det är tänkt nämligen: kraften i längningen ska komma ur bakbenen och hästen ska inte ramla iväg på bogarna i en snabbare takt! Hästarna verkade tycka det här var en rolig övning, och det verkade som om den också gjorde nytta.

Man kan givetvis även använda öppnan åt det ”motsatta hållet” – dvs till att samla upp hästen igen efter en ökning.

Veckans övning

Jag inser att jag inte har skrivit någon ”veckans övning” på evigheter. Får försöka bättra mig på den punkten. Den här veckan har jag en ridövning i Hippson, som jag tänkte att vi ska göra vid några tillfällen under terminen. Den är uppdelad i flera moment, så det tar nog mer än en lektion att hinna med. Hela övningen kan ni läsa här.

Skapa böjning

Förra veckan lade jag extra fokus på böjningen i hästens sida. Det här jobbar vi ju med ”hela tiden” när vi rider, det är ju svårt att rida utan att svänga om man rider i ett ridhus. Den här gången gjorde jag dock en annorlunda övning, som var väldigt tydlig för mina elever. Vi började nämligen med att skapa böjning på lång tygel.

När vi rider på böjt spår vill vi att hästen formar sig i hela kroppen. Kruxet är att de flesta ryttarna är fokuserade på att ha hästen ställd i nacken och böjd i halsen, medan kroppen i värsta fall glöms bort. Problemet är att om hästen inte formar kroppen rätt så blir det i princip omöjligt att ställa i nacken, och det är där ”dragkampen” med innertygeln gärna börjar. Om vi istället utgår ifrån att få hästen att runda sig i sidan och bli eftergiven för innerskänkeln, så följer hals och nacke till slut naturligt med på det böjda spåret.

Hästarna har lättare att böja sig åt ett håll av sig själva. Om vi har en häst som i höger varv hellre formar sig åt vänster, så går den hästen automatiskt lite ställd utåt i höger varv. Det innebär att höger bog också kommer mer åt höger – och därmed är ”i vägen” för att kunna ställa åt höger. Du måste alltså först få hästen att forma om kroppen åt höger innan du kan ställa korrekt i nacken.

Övningen vi har gjort gick egentligen bara ut på att tydliggöra böjningen i kroppen genom att skapa en innersida på volten, men utan att ta tygeln först. Det var väldigt tydligt att när hästarna formade sig runt skänkeln så följde hals och huvud ”snällt med”, även utan tygelkontakt. När eleverna sedan tog tygeln upplevde jag att många hade hästen fint ”på plats” på en gång – istället för att det blir ett motstånd mot handen, som det ofta blir när man tar tygeln. Oftast är det ryttaren som skapar den kampen för att man har ställt in sig på att ”nu blir det lite svårt här, när jag måste fixa till huvudet på hästen så att jag kan börja rida…” 😉

Som vanligt är det viktigt att ryttaren är balanserad mitt över hästen. Jag har använt mig av liknelsen att man ska sitta på en ”tunna” och inte rulla av, utan att man hela tiden har sin tyngdpunkt mitt över tunnan.

Vi gjorde faktiskt även ”öppna” på lång tygel, bara för att förtydliga hur mycket vi egentligen påverkar med vår kropp –  och att den huvudsakliga hjälpgivningen ska komma därifrån! Jag tror att alla som har gjort den här övningen fick en bra tankeställare. Vad tyckte ni som red övningen?

Här är en bra bild som jag har använt förut. Läs och begrunda:

Bli en bättre ryttare – lucka 22

Lucka 22
Träna din skänkel

Jag har ingen specifik övning för att träna skänkeln, men jag tänkte ge några generella tips som ni kan tänka på.

Enligt min erfarenhet är det vanligaste felet att ryttaren blir klämmig med benen och driver alldeles för mycket (och ibland med fel teknik). Många har tyvärr fått rida ”sega” hästar och även lärt sig att det är bra att rida med ”mycket ben”… Jag tycker att alla hjälper ska ges som signaler och med måtta, och ju mindre hjälper som krävs desto bättre för både häst och ryttare.

Till att börja med gäller det att du är avslappnad i benen, för att hitta ett neutralt skänkelläge. Stiglädren ska inte vara för korta, men inte heller för långa! Det är viktigt att kunna ha en viss vinkel i knäleden, så att benet kan fjädra och ta upp hästens rörelser. Den rörelsen tar du även upp i foten. Stigbygeln ska placeras där foten är som bredast och där du får ett bra stöd. Många vill bara ha tån i stigbygeln och trampa ner hälen för mycket. Den sänkta hälen ska komma naturligt av att du är avspänd i fot och ben.
Prova att trampa ner hälarna överdrivet mycket, så kommer du märka att du lättar ur sadeln, och då förstår du att ett kraftigt tramp i stigbygeln (när du rider dressyr) inte gynnar dig om du vill komma ner i sadeln.

Signalerna till hästen ger du med underskänkeln. Överskänkeln ska ge stadga åt sitsen men inte arbeta ”aktivt”. Många använder låren för att driva eller hålla balansen, och klämmer sig fast med knäna. Knäslut är ”ute” – det är något man lärde sig förr!
Prova att medvetet klämma med knän och lår för att se hur din häst reagerar på det, och jämför med hur den rör sig när du slappnar av. Många hästar blir spända eller tappar bjudning när ryttaren klämmer med överskänkeln.

Dina tår ska peka lätt utåt (vilket inte går om du klämmer med knäna). Då kan du använda ”baksidan” av vaden när du ska driva. Det är inte insidan av benet du ska använda mot hästen, det är en rörelse som är svår att göra snabbt och avspänt. Och för att få bra effekt av skänkeln gäller det att träna sig att vara kvick och få hästen att svara på snabba signaler! Passa dig för dåliga vanor som att driva med hälarna eller att dra bak benet för att ”få mer effekt”.

Här är ett annat inlägg som jag har skrivit på samma tema.

Bli en bättre ryttare – lucka 15

Lucka 15
Sitsträning på lina

Att bli longerad ibland är nyttigt för att endast fokusera på sits och balans. Jag brukar longera mina elever en gång per termin. Eller – de brukar få hjälpas åt. Jag har bara fyra elever per grupp och då kan vi ha två hästar och eleverna longerar varandra halva lektionen. Då får de även övning i att titta på varandra och de får aktivt hjälpa till att korrigera varandra i viss mån. På vissa kurser (som den jag har i helgen) brukar jag också ha sitsträning ett av ridpassen, så att jag verkligen hinner titta på detaljer.

Jag använder en häst som är lätt att sitta på, och jag brukar ha den inspänd så att ryttaren inte behöver tänka på hästens form. Jag brukar låta ryttaren inverka lite själv, med mig ”som stöd”. För mig är sits och inverkan nära sammankopplade, så jag föredrar detta framför sitsträning där man rider t.ex. utan tyglar och bara ”åker häst”. Det blir lättare att sitta rätt om hästen är eftergiven och går i rätt balans och tempo. En del av det kan jag påverka från marken, men en del är bättre om ryttaren själv ”hjälper till med”. Däremot är det ett ypperligt tillfälle att öva utan stigbyglar, eller att ge lång eftergift, träna överstrykning och att lätta på handen! Tygeln är såklart inte till för att hålla balansen i.

Be en kompis att longera dig om du inte har en instruktör som kan hjälpa dig med detta! Det viktiga är att du kan fokusera på dig själv.En av kursdeltagarna som är här denna helg med en egen häst. Vi har haft sitsträning enskilt med alla deltagare nu på förmiddagen. Du kan boka privat sitsträning hos mig också, 30 min kostar 400 kr.

Bli en bättre ryttare – lucka 14

Lucka 14.
Filma ridpasset
Att filma ridpasset är det många som gör redan, men det här är helt klart något man kan använda sig mer av. Be gärna en kompis att filma korta bitar så att du själv kan jämföra känslan med hur det ser ut. Ibland filmar jag mina elever under lektionen och visar ett klipp direkt, eftersom det kan vara svårt att förklara exakt vad man menar. (Det fungerar förstås inte om man är en större grupp.) Då kan man som elev få en annan förståelse, och göra om övningen eller ändra sits / position direkt under lektionen. Be gärna din tränare filma en stund under passet om du inte har en medhjälpare som kan göra detta. Det kan faktiskt vara en god idé att t.ex. filma en rörelse som man tycker är svår och titta direkt för att sedan göra om. Många gånger förstår man inte problemet förrän man ser det med egna ögon. Filma även när det inte känns jättebra, och försök lära dig av dina fel! Oftast filmar vi bara när det känns super, eller på tävling.. (så är det i alla fall för mig). Men det är också bra att se de mindre bra passen och försöka dra någon lärdom av det. 

Bli en bättre ryttare – lucka 12

Det här är en ”övning” som vi gjorde på en kurs som jag ordnade ihop med Carolina som driver How To Move Fysioterapi. Du behöver en medhjälpare för att göra detta. Tanken är att öka förståelsen för hur hästen skulle kunna uppleva oss som ryttare.

I förra luckan nämnde jag att jag skulle skriva mer om hur vi påverkar hästen med sitsen. Ett vanligt missförstånd kring det här med att ”rida med sitsen” är att man ska ”jobba fram hästen för sätet” vilket jag tycker är helt felaktigt. Jag lärde mig också rida så en gång i tiden, särskilt på lite trögare hästar som man helt enkelt ”tryckte” fram med sätet. Det här ser jag hela tiden, antingen att ryttaren gör det medvetet, eller omedvetet för att man vill ”ta i”. Jag tycker att hästen ska svara fram för skänkeln. Punkt.

Naturligtvis inverkar du med sätet, mer eller mindre passivt eller aktivt. Sätet (dvs vikthjälperna) inverkar du med vare sig du vill eller inte. Den passiva inverkan sker egentligen genom att du följer med hästens rytm (takt) och dess rörelse i ryggen. Det här måste du behärska någorlunda innan du kan börja inverka aktivt. Den aktiva inverkan innebär att du t.ex. kan vända för vikthjälperna (dvs medvetet påverka riktningen i hästen med hjälp av din sits) samt ”sluta följa med” vilket jag likställer med att ”bromsa” hästen eller byta gångart.

Om du försöker ”gunga” fram hästen eller ”juckar” i varje steg (som många ryttare gör!) så motverkar du ditt syfte. Du tror att du driver med sätet men i själva verket omöjliggör du för hästen att använda sin rygg för att du ”sitter ner” ryggen. Om du sitter snett påverkar du också hästens takt och förmåga att bjuda framåt.

Titta på den här filmen och be en kompis om hjälp att göra övningen. Du ska krypa på alla fyra ”som en häst”.
1. Först ska din kompis bara hålla händerna mjukt över din rygg / dina skulderblad, och följa med i rörelsen när du går framåt.
2. I nästa steg ska din kompis trycka ner händerna mot ryggen (motsvarande det jag kallar att ”trycka fram hästen med sätet.)
3. Därefter ska din kompis trycka betydligt hårdare med en hand, som en ryttare som sitter snett.

Övningen låter kanske konstig, men prova! Och berätta gärna hur du upplever det här. En tankeställare kan jag lova.

 

 

 

Bli en bättre ryttare – lucka 11

Lucka 11.
Jobba med takten

Takten är A och O när man rider, och kommer först på utbildningsskalan. (Här är ett inlägg som jag hittade om utbildningsskalan, om man vill fördjupa sig i det.)
Här kommer ytterligare ett tips gällande lättridningen kopplat till takten. Alla hästar har en egen grundtakt, som kan vara snabbare eller långsammare beroende på t.ex. exteriör och mekanik. I grund och botten handlar det om att du som ryttare ska hitta hästens takt och följa den, men ibland kan man vilja ändra på takten. En häst som är snabb och ”springig” kan behöva vila mer på steget, och i det fallet hjälper det oftast inte att bromsa med tygeln. Däremot kan du fördröja din lättridning, dvs rida lätt långsammare än hästen travar, och på så sätt påverka takten. Omvänt gäller: en långsam häst kan du få lite kvickare genom att öka din egen takt, istället för att endast jobba med att driva med skänkeln. Prova!

Överhuvudtaget är det viktigt att du som ryttare är medveten om hästens takt, i alla gångarter. Träna också gärna på att känna fotförflyttningen i skritt. Kontrollera dig själv i en spegel om du kan, eller ha en medhjälpare på marken. Om du blir medveten om hästens takt kommer du också ha lättare med din tajming i hjälpgivningen.

Det går naturligtvis att påverka takten även nedsuttet, men i lättridningen blir det mer konkret. Lite mer tankar kring om hur man påverkar hästen med sitsen kommer i nästa lucka!

Bli en bättre ryttare – Lucka 9

Lucka 9
Byt häst (!)

Inte helt och hållet, men för dig som har egen häst och rider bara en och samma häst är mitt tips att då och då byta häst med en stallkis om du har möjlighet. Det är lätt att bli hemmablind och man förstärker dessutom ofta varandras svagheter. Om du inte kan låna en stallkompis häst så kan det vara vettigt att kanske åka på kurs eller ta lektion någon annanstans ibland. Ridskoleryttare har faktiskt en stor fördel av att de är vana vid att ofta byta häst och hitta ”nya knappar”. Däremot är ju nackdelen att man inte kan bli lika samspelt som ekipage som man kan om man har en egen häst.

Speciellt om du har en ung häst eller ett s.k. ”projekt” så är det ännu viktigare att ibland rida en mer skolad läromästare så att man inte vänjer sig vid för mycket felaktigheter.
Det är oerhört lätt att fastna i mönster och förutfattade meningar när man rider en och samma häst under en lång period. Att rida andra hästar ger dig nya idéer och nya verktyg. Jag ser ju också att mina elever kan ta till sig instruktioner på olika sätt på olika hästar, och ibland går det att ”ta med sig” något från en häst till en annan, för att man hittade en ”ny känsla”. Dessutom är det bra att utmana sig själv och kanske testa en hästtyp som man ”inte gillar” (…) eller har svårt för. Ge det en chans så växer du som ryttare!

Bli en bättre ryttare – lucka 8

Lucka 8.
Kontroll av balansen
Lättridning är inte det lättaste (haha)! Här gäller det att ha balans och kontroll på sin höft, och att ta hjälp av stigbyglarna. Många rider lätt genom att hålla sig fast med knäna, men knät ska vara avspänt och kunna fungera som ett ”gångjärn”. Foten ska svikta i stigbygeln och inte bli stum.
För att öva och kontrollera sin balans kan man rida lätt genom att sitta ner ett steg och stå upp två steg. Då kommer du snabbt märka om du har en tendens att hamna i fram – eller bakvikt! (Fuska inte genom att hålla balansen i tygeln!). Du kan också öva det motsatta, alltså att sitta två steg och stå upp ett steg. Och växla lite mellan dessa två, bra för både balans och koordination. Kan med fördel göras under uteritten också…