Ibland undrar jag vad man hade jobbat med ifall det inte hade blivit hästar. Saken är den att det har aldrig funnits några alternativ. I alla fall inte sedan jag började rida när jag var 12. Innan dess ville jag bli lärare, och det blev jag ju också, fast ridlärare.
Just ridlärare hade jag faktiskt inte planerat att bli, utan jag ville bli stallchef. Jag hade också planerat för att gå stallchefs-inriktningen på Hippologen, men jag bytte inriktning några veckor innan första året var slut. Anledningen var inte att jag ville bli ridlärare, utan det var pga hoppningen. Som stallchef hade man en termin på sig att klara examen i banhoppning på 120, och man skulle även rida unghästar i terränghoppning. Jag hade svårt med hoppningen, för jag var orutinerad och lite rädd, och därför bytte jag inriktning. Som ridlärare hade vi ett helt år på oss för samma examensmål (120) och det gjorde att jag klarade det (och hoppade bana på 130 till och med). Det var helt enkelt meningen att jag skulle bli ridlärare och tränare, fast det visste jag inte då.
Med facit i hand så finns det ju en större arbetsmarknad än om jag blivit stallchef. Stallchef kan man ju bli ”ändå”. Jag är väldigt glad att det blev såhär, eftersom det har gett mig mycket större möjligheter. Jag hade säkert kunnat driva eget ändå, men kanske i någon annan form.
Men som sagt – om man inte valt hästarna? Eller valt och valt, det känns som om hästarna har valt mig och det var givet. Jag har aldrig funderat i andra banor. Jag tycker synd om en del som funderar mycket på vad de vill göra med sitt liv och inte har något direkt mål. Alla vill i och för sig inte ha mål, men det finns ju de som tycker det är jättejobbigt att välja en utbildning osv. Jag har aldrig känt så. Däremot kan jag ibland komma på massa andra saker som också vore kul. Och då är det saker som florist, författare, fotograf eller kanske ha ett eget café. Gissningsvis hade jag inte varit florist då utan ägt en egen blomsterbutik. Kanske med en café-del?! Det hade varit kul. Men, jag undrar om sådant hade fått mig att tröttna? Hästarna gör liksom att det aldrig blir tråkigt. Förut har jag i och för sig tröttnat på mina hästjobb också (fast inte hästarna), och bytt jobb ett antal gånger. Nu känner jag inte det suget, men det är nog för att det här är mitt och jag kan påverka min situation. Om jag tröttnar får jag ändra inriktning!
Och faktum är att det bästa är att jag jobbar inte bara med hästar. Det är jobb med gården, det är kurser med övernattning, det ska fixas mat, det är en del administrativt, det är ridning, lektioner och stalljobb… Och jag kan blanda lite som jag vill. Om jag är ridsugen rider jag mer, men ibland är det skönt med en dag där man krattar gårdsplan och skottar kanterna i ridhuset. Såklart kan jag inte styra allt själv, är det lektioner bokade så kan jag ju inte rida istället… Men jag känner mig så lyckligt lottad som kan planera mina dagar utifrån hur jag mår och vad jag själv vill åstadkomma. Hade det inte blivit hästar så hade det högst sannolikt blivit ett annat eget företag. Det är det bästa jag har gjort, att starta eget!
Inga svar