Gårdagens träning

Träningen igår var lite blandad kompott från min sida. Jag tyckte inte Anea kändes lika bra som förra veckan, och nu börjar man ju bli lite petig och vill ha mer hela tiden. Förra träningen var hon mer framåt och jämnare. Igår tyckte jag inte jag fick helt bra kontakt med munnen (inte stark, men lite ojämnt stöd), och framförallt fick jag inte sitta mitt över. Jag vet inte om det fanns där innan den där uteritten i måndags, och att det var därför det var extra jobbigt – eller om hon blev sådan av att hon spände sig på uteritten. I alla fall satt den skevheten kvar lite och det färgade hela ridpasset för mig – men Nina tyckte hon såg fin ut. Kontentan är väl att lägstanivån är högre och även de dagar som inte är helt 100 så är  det ändå mycket bättre.

Filmade träningen och det måste jag göra oftare. Jag måste vänja mig vid det helt enkelt. För när jag tittade på det efteråt så blev jag arg som ett bi, för det ser inte alls ut som jag vill! Och det värsta är att jag känner ju skillnad på hästen, men jag ser ingen direkt skillnad mot hur jag tycker det såg ut för två år sedan. Hon har fortfarande korta steg och ser ganska ”tråkig” ut i mina ögon – även fastän känslan är att hon har utvecklats och börjat röra sig bättre. Jag får titta en gång till och jämföra med någon gammal film, när jag har fått lite distans till det. Om jag tittar direkt efter ridningen har jag oftast ännu mer ”kritiska ögon”, men ibland måste man titta två gånger. Sedan har väl filmer en förmåga att göra att det ser långsammare ut än i verkligheten, av någon anledning…

Efter det skulle jag rida Caramelle, och tänkte att det kommer ju inte gå om jag är på så dåligt humör – men jag lyckades vända det till energi istället. Så istället för att åka häst så skärpte jag mig rejält, och hon var finare än någonsin. Så kan det gå!

Det som är bra med att se sig själv rida är att jag inser ju att jag kan kräva mycket mer! Av mig själv i synnerhet. När jag tycker att jag gör en ”stor” hjälp, så händer det ju ingenting. Nu menar jag inte att jag ska bli yvig i min ridning, men det måste ju faktiskt hända mer. Dags att ta ut svängarna lite och göra mer skillnad! Och som sagt – filma oftare!

Etiketter:

Inga svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*