Idag har jag varit med Anea på Lejondal och tränat. Det gick riktigt bra. Jag fick dock utskällning för att jag rider så dåligt på tävling. Eller inte utskällning direkt, det är mer ett faktum. Och det måste jag ta tag i. Jag tror jag skulle kunna höja mina resultat med säkert 5% om jag bara skärper mig… Fast det handlar inte bara om att skärpa sig – hästen blir ju tittig och spänd. Det gäller att komma på hur jag ska kunna få mer ur henne på tävlingsbanan helt enkelt. Hon har ju blivit så himla mycket bättre på träning, och det måste jag kunna plocka fram mer när det gäller också!
Så en sak är väl egentligen att tävla mer, och / eller träna under mer tävlingslika former. Jag får väl provocera henne mer hemma, istället för att hoppa över det momentet så att säga. Tyvärr har jag inga dressyrstaket. Det är inte så att hon är rädd för staketen heller, men hon blir för ”intresserad” av alla andra saker, istället för att vara intresserad av mig.
Sedan är det bara att erkänna att jag måste öva mer på programdelar generellt. Jag märkte tydligt idag att så fort jag har gjort en rörelse ( som kan gå hur bra som helst), då är jag ”klar” och slutar rida. Så en öppna kan kännas som en 8:a, men sedan rider jag hörnet efter som en 5:a.. Det är ju väldigt slarvigt. Så kontentan är: mer miljöträning, men också träna mer på att sätta ihop saker i en följd hemma och inte sluta rida mellan momenten. Det är SÅ lätt att halka dit och bli lite bekväm. Och med den här hästen fungerar inte det, för hon saknar fortfarande en del styrka och balans, så ofta blir hon lite spänd när jag närmar mig slutet av rörelsen och då avslutar vi dåligt. Om jag då ska rida på tävling och nästa moment kommer vid bokstaven efter, så säger det ju sig självt att hela programmet blir lidande. Så nu gäller det att höja kraven på precision! Sedan är jag medveten om att så som hon har lärt sig trava på senare tid – det kanske ändå dröjer ett bra tag innan vi kan visa det på tävling. Men det måste ju vara målet, givetvis. Jag tycker nämligen inte hon är så medioker längre, så jag kan inte ”skylla” på det, även om jag inte heller får gratispoäng för att hon är superflashig och spänstig av sig själv.
Men det är bra att Nina är lite på hugget, det betyder bara att det finns mer att hämta! Hur som helst, det vi gjorde idag kändes väldigt bra. Särskilt piruetterna var bättre. Och jag fick bättre känsla i serierna. Nu sitter det att räkna, så nu måste kvalitén bli bättre även här. Vi har nämligen en förmåga att börja ganska bra för att accelerera mot slutet, och det är inte riktigt så det är tänkt!
Det SKA gå ut få fram mer på banan i år!!!
4 svar
Kanske kan vi gå ihop ett par stycken o investera i dressyrstaket? Vi är nog fler som skulle vilja ha det.
Det kan ju vara en idé. Behöver inte vara hela banan. Vi får kolla upp var man får tag i det och vad det kostar.
En snik-lösning kanske kunde vara detta: Man köper ’Lillan’, som Anna Hassö gjort och lägger bommar på. ’Lillan’ motsvarar ’sockerbitar’. Från hippson:
’Fälttävlansryttaren Anna Hassö är en av de ryttare som varit på varuhuset och shoppat till stallet. Hon hittade pottan ”Lillan” och har gett den plats på sin ridbana. Hon passade desssutom på att ge de nya ”stöden” till markbommarna en egen touch – genom att spraya dem med guldfärg.
Pottan ”Lilla” väger 0,3 kilo, den är 18 centimeter hög och kostar 19 kronor.
Jo, har sett det. Men eftersom jag vet att det är pottor så kommer de aldrig i livet beträda marken i mitt ridhus.. Sorry! 😉
Men i det här fallet så hjälper ju inte det ändå, det är ju alltså utseendet som spelar roll. Jag behöver inte staket för att skärma av banan, utan i så fall vill man ju ha staket för att det ska se ut som på tävling.